Detaljerad berättelse om vår weekend i Stockholm.

Våra funderingar inför C:s ledighet i sommar resulterade att vi gjorde en resa till huvudstaden. För min del var det mest för att få se något annat än hemmets fyra väggar och att slippa laga mat. Sen ville vi försöka träffa vänner som bor i närheten av huvudstan. Vi bokade hotell med tanke på att vi ville ha nära till tunnelbanan då jag går så pass dåligt och måste använda kryckor. Resan dit gjorde vi med buss som är både snabbt och billigt.
Vi lämnade Snoozen och huset till dottern L som tog hand om allt så vi kunde känna oss trygga när vi var borta. Vår vän Nader lovade att klippa gräset och skjutsade ner oss till bussen.
Bussresan med Härjedalingen tog drygt 3 timmar då vi slappade och jag sov lite också.

170714 Christer och Fouad

Vi möttes på bussterminalen av Fouad som åkt från Södertälje för att träffa oss. Han följde oss till hotellet (Hilton Stockholm Slussen) och sen gick vi till Waynes coffee (på Hornsgatan) där vi njöt av både kaffe, en matig macka och en pratstund. Sen tog vi en promenad ner till Slussen (pust och stånk det var långt för mig att gå) där vi tittade på båtar och omgivningarna. Sen blev det en promenad tillbaka och F åkte hem till sig efter att ha bjudit oss att komma till honom på lördan så han fick bjuda oss på mat.

170714 Slussen

F är 25 år och bodde på flyktingförläggningen i Alfta från hösten 2015 när han kom till Sverige och när han fick uppehållstillstånd och förläggningen skulle stänga i mars 2017 flyttade han och en kompis till Södertälje där de hyr ett rum i en lägenhet. Han går nu på sfi och har lärt sig mycket svenska på bara några månader så vi pratade bara svenska med honom.

170714 I väntan på Samer

Vi stannade vid det lilla torget framför tunnelbanenedgången (fick aldrig nån kläm på vad torget heter) för att invänta Samer som var på väg till oss. Jag satte mig i en trappa och C gick på lite upptäcktsfärd. När S kom gick vi till ett mysigt café (Café Fåtöljen), S bjöd oss på fika (jag åt en kanelbulle och det var den godaste kanelbulle jag nånsin ätit) och så satt vi där i flera timmar och pratade. S följde oss till hotellet innan han åkte tillbaka hem till sig. Då hade vi kommit överens om att han skulle komma till hotellet och äta frukost med oss nästa morgon.

170714 Christer och Samer

S, som är 30 år, kom till flyktingförläggningen i Alfta sommaren 2014 där vi lärde känna honom under hösten. Han var en av de första att få uppehållstillstånd och flyttade först till en lägenhet i Edsbyn för att sedan ge sig av till Stockholm där han fått kämpa för att ha någonstans att bo. Han är nu klar med sfi:n och har en provanställning på ett stort företag i Södertälje och även ett extra jobb på SL. Han hyr ett rum av en gammal dam i Huddinge sen några månader tillbaka.

170714 Hotellrummet

Vi gick upp på rummet för en välförtjänt vila. Väl där upptäckte jag att mitt önskemål om att slippa duntäcken och kuddar inte hade uppmärksammats men då C redan lagt sig och det var midnatt så tänkte jag att det skulle nog gå bra ändå. Den natten sov jag inte mycket. Jag blev naturligtvis allergisk mot sängkläderna, blev täppt i både näsan och luftvägarna och fick ta Ventoline två gånger. Som väl är så har jag ju min snarkapparat (CPAP) och den stod en bit ifrån sängen och tog in luften där så när vi skulle kliva upp så hade jag inte ont av dunsängkläderna. Jag hade ju gått mycket kvällen innan så värken la också krokben för en god nattsömn. Innan frukosten sa jag till i receptionen så de bäddade om våra sängar med ”vanliga” täcken och kuddar så natten efter sov jag riktigt gott.

170715 Vid hotellet

Medan jag duschade och gjorde mig i ordning inför dagen så gick C ut och njöt av solen och den fina utsikten över slussen och gamla stan. Jag hann också se mig omkring lite innan S kom och åt frukost med oss. Hotellfrukost är något av det bästa som finns, tycker jag. Massor av olika bröd, pålägg, yoghurt, frukt och varmrätter att välja på. Och som grädde på moset tog jag några kex och goda ostar till kaffet efter maten. Jag njöt verkligen. Och med S som sällskap så blev det ju bara bättre.
Tyvärr kunde inte S göra oss sällskap under dagen då han hade bokat tvättstugan och sen skulle jobba på sitt extrajobb på kvällen men vi hoppas han får tillfälle att komma upp till oss och hälsa på några dagar när han får ledigt från jobbet.

170715 Omkring slottet

Vi hade fått ett bra tips av S så vi tog bussen (som gick strax utanför hotellet) ner till slottet. Det kom några regnstänk på oss och åskan dundrade lite men det gick över snabbt.
Vi kom rätt lagom till vaktombytet så vi stannade för att se det men gav upp efter en stund. Det var så mycket folk så vi såg inte ett enda dugg. Jo, vi kunde ju se en del av det via folks mobiltelefoner när de filmade men vi promenerade vidare in i Gamla stan istället. Vi knatade och gick och jag kämpade verkligen men när det blir så pass jobbigt så är det svårt att se och njuta av allt runt omkring.
Vi satte oss vid ett café och drack kaffe och vilade benen och väntade att det skulle bli regn men vi klarade oss från regnet.
Sen gick vi igen och så småningom var vi vid Centralstation där vi tog pendeltåget till Södertälje.

170715 På middag hos Fouad

F och en kompis till honom mötte oss på stationen. Sen tog vi bussen till F:s bostad. Det doftade ljuvligt när vi kom in för han hade förberett maten så han hade bara lite kvar att fixa. Vi blev bjudna på fasolia och basilia (jag har säkert stavat det fel men kan inte skriva på arabiska heller). Det var jättegott! Skönt att sitta där hos honom vid köksbordet och prata och äta. Sen kom hans kompis igen och gjorde oss sällskap.
När vi kom tillbaka till hotellet höll solen på att gå ner så jag fick några fina bilder av solnedgången.

170715 Solnedgång

Sista dagen tog vi det lugnt på förmiddan. Vi checkade ut strax före klockan 12. Sen mötte vi Svante (C:s kusin) vid det lilla torget och så gick vi och tog en fika på Café Fåtöljen och satt där och pratade tills Sv var tvungen gå. Då tog vi bussen ner till Djurgårdsfärjan och åkte över till Djurgården. Där satt vi på en bänk och tittade på folk en stund innan vi vandrade iväg för att se hur vi skulle ta oss in till stan igen. Det blev spårvagn(!) till Kungsträdgården och sen buss till Centralen. Väl där låste vi in våra väskor innan vi gick till en restaurang (The Laughing Duck) i närheten och smorde kråset med grillad fläskfilé med bearnaisesås, sparris och räkor. Precis vad vi behövde inför resan hem.

170716 Fika med Svante och Grönan

När vi gick för att låsa ut våra väskor så dök S upp för att säga hejdå innan vi åkte. Vilken glad överraskning! Han är så otroligt go och omtänksam.

När vi kom till Bollnäs väntade N och L på oss. Vi skjutsade hem L innan vi åkte hem till Alfta igen och satte på en panna med riktigt kokkaffe. Det var gôtt.

170716 Svantes bild - Christer och jag

Midsommar…

Nu är den äntligen här den efterlängtade midsommaren.
Jag hoppas att just DU får en härlig och skön midsommarhelg.
Strunta i vad det är för väder för det kan vi inte styra över. Omge dig med släkt och goda vänner och njut av att ni kan vara tillsammans. Är du ensam så kom ihåg att du har det bästa sällskapet av alla för du får ju umgås med DIG.
Ta hand om dig! Kram.

Glad Midsommar

 

Snöoväder, Järvsöresa och en liten familjemiddag.

Tisdagens ”snackis” häromkring var snöovädret som kom med en massa blötsnö och det blåste isiga vindar. Vår kommun ställde in skolskjutsarna för att slippa bussar fulla med barn i dikena, vilket var riktigt smart eftersom skolbussarna bytt till sommardäck redan och för att de mindre vägarna var rent bedrövliga då snöröjarna inte hann med.
C däremot fixade matkörningarna på Gästis då han i stort sett bara åker på riksväg 50 som var i skapligt skick häromkring. Mellan Bollnäs och Söderhamn var samma väg däremot i dåligt skick eftersom de fick mer snö än vad vi fick.
Nu hoppas jag att jag skottat snö för sista gången den här säsongen.

170425 Snöoväder

Igår var vi till Järvsö på eftermiddan. C skulle till sin läkare på sin ”halvårsbesiktning” och allt var så bra det kan vara. Han var i samma skick som för ett halvår sen.
När vi var klar med läkarbesöket var vi in på ”järnboa” och kikade runt lite. Det är en sån mysig järnaffär i Järvsö. De har nästan allt – utom mat.
Innan vi åkte bestämde vi att vi skulle kosta på oss och äta på ”puben” i Järvsö. Vi brukade äta där då och då när vi bodde där. Nu hade ”puben” blivit Kick Saloon. Spännande, tyckte vi och gick in och åt. Vi blev inte besvikna. Supergod mat och vi blev rejält mätta också. Vi åt mozzarellafylld fläskfilé med klyftpotatis. Till det fick vi en rejäl bit majs, grönsaker, tre såser och en klick smaksatt smör. Såserna var jättegoda och köttet underbart gott. Det enda som möjligtvis var en nackdel var att klyftpotatisen var friterad så den var lite väl fet men god ändå. Det var ju inte den billigaste mat vi ätit på en restaurang men den var väl värd pengarna.

170427 Kick saloon

Ikväll har vi haft en liten familjemiddag här hemma. Min äldsta lillebror Lars är hos mamma och det var ett bra tillfälle att få träffa honom en stund tillsammans med mamma och pappa. Jag gjorde en kyckling och baconpaj jag såg recept på inne hos en vän på facebook. Den blev jättegod om jag får säga det själv. Efterrätten som passade utmärkt till kaffet blev chokladpannacotta med hallongrädde. Chokladpannacottan var lite mastig så jag hade kunnat göra lite mindre portioner men var och en åt så mycket den ville naturligtvis.

170428 Middag med mor far och brorsan

I morgon blir det slödag hos oss. Melodikrysset när vi äter frukost förstås och på eftermiddan blir det ishockey på tv:n, HV71 – Brynäs. Jag hoppas Brynäs tar guldet nu för det är sista finalmatchen.

170428 Chokladpannacotta med hallongrädde

Till sist något som upprör mig/oss:
I onsdags när C och jag satt på varsin sida om bordet tidigt på morgonen, han löste korsord och jag läste dagstidningen, med radion på blev det nyheter. Vi blev bra paff när vi helt plötsligt hörde att de pratade om Hasan och Ahmad Hifzy och så fick vi höra rösten på Ahmad.
Det nyheterna tog upp var att Hasan och Ahmed som  är tvillingar, kom till Sverige som flyktingar från Syrien. De kom tillsammans, lämnade in asylansökan samtidigt och har samma asylskäl.
Nu till det som upprör: Den nya lagen som började gälla 20 juli 2016 ställde till det så att Hasan har fått permanent uppehållstillstånd medan hans tvillingbror Ahmad har fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som går ut i november i år. Då måste han gå igenom asylprocessen igen och har han en väldig otur så blir han utvisad till Syrien igen! Medan hans bror får stanna…
Hur kan två tvillingbröder få olika uppehållstillstånd? Jo, för att de hade olika handläggare på migrationsverket och Hasans handläggare tog beslut om hans uppehållstillstånd före den 20 juli ifjol medan Ahmads handläggare tog sitt beslut efter den 20 juli!
De här killarna står oss väldigt nära (de var på flyktingförläggningen här i Alfta och blev våra vänner) och vi lider med dem när vårt land är så himla korkade så de ger dem olika förutsättningar i vårt land. Jag hoppas verkligen att det inte är så stelbent i vårt land utan att det går att ändra Ahmads beslut så han kan känna sig trygg här också.

Här kan du höra reportaget från P1.

170427 Bilden på Hasan o Ahmad i MetroBilden på Hasan och Ahmad som var i Metros reportage.

Ibland skäms jag för att jag är svensk…

Jaa, så är det. Här är ETT exempel på varför:

Vi har en vän som kom hit som flykting för ca 18 månader sen. Han hamnade på flyktingförläggningen här i Alfta. Han är i 35-årsåldern. Han har en fru och en lungsjuk son kvar i Syrien som han längtar sig nästan sjuk efter.

När han kom hit var han full av tillförsikt och positiv på alla sätt. Han kastade sig in i uppgiften som medhjälpare på svenskalektionerna som ABF ställde upp med på förläggningen. I 6 månader jobbade han frivilligt för att så många som möjligt skulle få börja lära sig svenska. Efter ett tag fick han en språkpraktik på en reklamfirma. Han tyckte att det var toppen ända tills han märkte att han inte fick prata så mycket svenska på praktiken utan han jobbade fullt ut på firman utan lön. Svenskan försvann någonstans efter vägen.

Vår vän fick vänta länge på sitt uppehållstillstånd. Nästan alla omkring honom började få sina uppehållstillstånd medan han väntade och väntade och höll god min. Han gladde sig åt var och en av de andra som fick sina uppehållstillstånd och hjälpte dem med vad de än bad honom om. Så småningom fick några kommunplaceringar och började flytta från förläggningen medan han fortfarande väntade. Han gratulerade dem och var glad för deras skull.

Till sist fick han ändå sitt uppehållstillstånd och hans familj kunde ansöka om återförening. Men väntan på en intervju för dem dröjer och situationen i Syrien blir bara sämre och sämre. Dessutom är Syriens gränser stängda så det är nästan omöjligt att ta sig till något annat land den dag det blir dags för dem att intervjuas vid en svensk ambassad eller svenskt konsulat. Många familjer väntar på sin intervju, många av dem i flyktingförläggningar i Syriens grannländer men många är kvar i Syrien och väntar.

Plötsligt skulle förläggningen här läggas ner och de flyktingar som var kvar fick flytta till andra förläggningar. Reglerna vid flytten var att de fick endast ta med sig två väskor vardera på bussen till den förläggning de skulle ”fraktas till”. Har man bott någonstans i över ett år så har man ändå hunnit samla på sig lite saker men sånt skulle de bara lämna(!). Barn fick inte ens ta med sig sina cyklar som var så kära ägodelar för dem. Nu fanns det ändå snälla svenskar som ställde upp med bil och släpvagn för att köra bl.a. barnens cyklar och lite annat men inte alla fick med sig sina saker ändå. De visste heller inte, förrän ett par dagar innan de skulle åka, var i Sveriges avlånga land de skulle hamna. Barn fick lämna sina skolor till både sin egen och klasskompisarnas stora sorg och detta mitt i en termin.

Vi tog hand om vår väns väskor som han inte fick med sig och vår vän hamnade bara ca 6 mil härifrån. Den nya förläggningen var till större delen i bedrövligt skick. De hamnade i lägenheter med 4 – 6 boende i varje lägenhet. Vår vän fick bo med 4 andra flyktingar. En av dem var från Syrien och de andra tre från Afghanistan. De delade kök och badrum och området hade EN enda tvättmaskin till de 48 lägenheterna på området. Det fanns inte Wifi så deras kontakt med släkt och vänner blev i stort sett ingenting.  Vår väns lägenhet var fuktskadad och möglig så det var outhärdligt att vistas där. Han bara sov där och tillbringade dagarna hos landsmän som hade haft större tur med lägenhet. När vi var ner och hälsade på så var vi i en annan lägenhet i ett annat hus för han ville inte utsätta oss för möglet och lukten i hans lägenhet.

Efter ungefär en månad på den förläggningen fick vår vän sin kommunplacering i en kommun ca 16 mil härifrån och ett par veckor efter det fick han veta var han skulle få sin lägenhet.

I tisdags åkte han till sin nya hemkommun och fick träffa nån handläggare där. Han får dela en tvåa med en yngre kille i ett litet samhälle 3 mil från kommunens huvudort. Lägenhetskompisen kommer från en förläggning i Örebrotrakten. De blir skjutsade till lägenheten av någon från kommunen och lämnad där med ”order” om att de kan ta bussen in till huvudorten nästa dag för att gå till arbetsförmedlingen för att beställa tid för etableringsintervju. De har en varsin madrass att sova på och kastrull och stekpanna att laga mat i. Ingenting annat. Inte en  lampa mer än lysröret i taket i köket och lyset i badrummet. Inte en stol att sitta på, inte ett bord att äta vid. Men de hade fått lite pengar så de skulle kunna köpa lite mat.

Nästa dag när de ska ta bussen in till huvudorten upptäcker de att de inte kan betala bussbiljetten med kontanter så en snäll farbror betalar deras bussbiljetter så de kan åka.

Igår (lördag) åkte vi ner med en lånad släpvagn med en säng till vår vän, köksbord, fyra stolar, tallrikar, glas och bestick, nån gammal matta, en taklampa, en bordslampa,  ett par fönsterlampor hade vi också med oss och vår väns väskor som stått hos oss under tiden han var på flyktingförläggningen med mögel.

Lägenheten var nyrenoverad och fin men det fanns varken eluttag eller krokar i taket för att kunna ha taklampor. De hade inte träffat någon från bostadsföretaget och hade heller inget telefonnummer till någon bovärd eller vaktmästare men vi hittade ett telefonnummer nere vid trapphusets entré. De hade inte sett det för de kan inte så pass mycket svenska så de kan förstå vad som står där. Om vår vän laddar telefonen med lite pengar kan han ringa till bovärden och förhoppningsvis kan bovärden prata och förstå engelska så de kan få den information de behöver och kan be om att få krokar i taket till taklampor. Hans lägenhetskompis pratar bara arabiska och väldigt lite svenska så det är tur ändå att vår vän pratar bra engelska.
Vår vän och hans lägenhetskompis vill naturligtvis skaffa en internetuppkoppling snarast möjligt så de kan ha Wifi så de kan hålla kontakt med sina familjer och vänner. De kan ju inte, som vi svenskar kan, skaffa ett telefonabonnemang så de kan ringa och surfa utan är i stort behov av Wifi för att utnyttja gratistjänster som t.ex. Whatsapp för att hålla kontakten med släkt och vänner.

Vår vän var så glad att se oss och kramade oss hårt och länge. Han hade förberett mat som han bjöd oss på och han är otroligt duktig på att laga mat.
Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans men till sist var vi ju tvungen att åka hem igen.

Det var väldigt svårt för mig att somna igår kväll för jag kunde inte sluta tänka på hur vår vän har det och hur han ska lyckas få igång ett bra liv i sitt nya hem. Och hur det är för alla andra som hamnar i olika kommuner där de inte känner en enda människa.
Och alla flyktingar som ännu inte fått uppehållstillstånd och kanske aldrig får det heller…

Sen är det inte lätt för de som jobbar i kommunerna heller. De måste ta emot ett visst antal flyktingar, ordna tak över huvet till dem, SFI och liknande och många av dom har ingen aning om vad de nyanlända behöver för något heller.

Det här är bara EN berättelse av många. Jag har många…

170422 Syrisk middag

Glad Påsk!

Glad Påsk

Jag vill önska alla en riktigt Glad Påsk!
Här har vi firat för fullt idag. En härlig middag med familjen. Mamma, alla tre ungarna, barnbarnet, äldsta dotrans sambo och hans två barn så vi blev tio runt bordet. Jag hade gjort det rätt enkelt för mig och förberedde det mesta maten redan igår och så fick jag lite hjälp av yngsta dotra, L, som kom lite tidigare idag just för att hjälpa till.
I morgon ska C och jag till nya mågen och dotra och äta tillsammans med hans föräldrar.
Vad resten av helgen bjuder på återstår att se.

Påskdekorerad kladdkaka