Lite gnäll och så har vi varit på 50-års kalas.

120105 Solen lyser på bergen.

Med risk för att bli tjatig så börjar jag bli riktigt less på det här tillståndet med orkeslöshet, yrsel och illamående som jag bär med mig mer eller mindre utav, hela tiden. Ska jag vara så här i ett halvår? Nää, så fadderullan heller! Det tänker jag inte vara.
Det är ju bättre och sämre dagar och idag (läs måndag) får jag väl inte klaga så högljutt för det har varit en rätt bra dag ändå. Jag testar lite hur jag ska lägga upp det på mornarna för att sen kunna må så bra som möjligt. Om det funkar vet jag inte förrän jag testat samma sak flera gånger förstås eftersom jag mår olika dåligt olika dagar. Men idag lyckades jag cykla (på motionscykeln) och det har jag inte kunnat göra sen före jul. 🙂 Sen har jag börjat damma så nu har jag klarat av sovrummet och gästrummet. Ibland får man vara glad för lite…

Nu ikväll (måndag) har jag spelat Betapet mot C. Första vändan vann jag och den andra vann C.

I fredagskväll var vi på 50-års kalas. Min ”lillsyrras” man var det vi firade.
För att klara av kvällen blev jag tvungen att ställa in badet för tidigare på morgonen hade jag varit iväg på provtagning och sen var det bara sängen som gällde i några timmar. Men jag orkade med festen och jag tror inte det var många som såg på mig att jag inte mådde så vidare bra. Nu var det en alkoholfri fest så alla var ju vid sina sinnens fulla bruk också.
God mat, goda kakor, supergod tårta. fin underhållning (min ”systerdotter” med pojkvän spelade gitarr och sjöng så stämningsfullt och vackert), roliga frågetävlingar och trevliga gäster. Allt som behövdes för en lyckad kväll det hade ”lillsyrran” fixat. Men bäst denna kväll var ändå när kvällens huvudperson anlände till lokalen, öppnade dörren och möttes av gratulationssång och konfetti. Det tog en bra stund innan polletten trillade ner för honom då. 😀 Underbart!
”Lillsyrran” hade, med hjälp av sina barn, lagt ner ett gediget arbete för att få till allt så bra som möjligt och det var verkligen en lyckad fest. Tack ”systra mi” för att vi fick vara med och dela den här upplevelsen med er.

Vi var hemma en stund före midnatt så vi skötte oss riktigt bra vi med, tycker jag.

Resten av helgen tillbringade vi hemma, såg skidåkning på tv och tog det lugnt.

Tulpan Vit-röd.

Systrar och mer om ”det onda ögat”.

120109 Rimfrost.

Helgen som var blev en hemmahelg då vi inte gjorde nånting. Jo, vi såg på skidåkning förstås. Hela eftermiddagarna blev ju uppbokade av skidåkningen. Lördan var väl ingen höjdardag vad gäller svensk skidåkning men söndagen blev en toppendag då Hellner slog Northug i klättringen och tog andra priset i hela turneringen mitt framför näsan på Northug. 🙂 Det kändes riktigt bra. 😉

Lördan var ingen höjdardag för mig heller. Jag hade en hel del hjärtklappning och var så trött och matt så jag t.o.m. somnade mitt i skidåkningen. Den här TBC-medicinen tar musten ur mig totalt. Jag mår illa och är så trött i kroppen så jag vill vila stup i ett. Jag är så lättutröttad så minsta lilla som jag ska göra blir nästan oöverstigligt. Jag hoppas jag slipper vara så här hela tiden jag ska ta den här medicinen (6 månader) utan att det går över så småningom då kroppen vant sig. Men tills dess så kämpar jag på med att göra sånt som jag nödvändigtvis måste göra, resten får väl vänta tills jag orkar mer. Det är ju knappt jag orkar ta mig in till Ljusdal och badet.

Ljuset "Lönnlöv" från Ljustorget.

Igår var jag till Ljustorget efter badet. Jag skulle köpa en present (ljuset på bilden är inte presenten) för vi ska på 50-års kalas på fredag. Min ”lillsyrras” man fyller år. Honom lekte jag med då jag var liten för de flyttade till vår by när vi gick i mellanstadiet. Sen spelade vi i skolorkestern tillsammans i några år. Han spelade klarinett och jag spelade fiol så klart.
”Lillsyrran” blev min lillsyrra då vi jobbade tillsammans på ett gruppboende i slutet av 90-talet. Hon är äldst av tre syskon och har två bröder och jag är ju också äldst och har två bröder och vi hade båda önskat oss en syster så därför blev vi systrar. Sen var det folk som tyckte att vi liknade varann och faktiskt trodde att vi var systrar på riktigt.
Vi fick fibromyalgidiagnoserna med bara några månader emellan och vi omskolade oss samtidigt så vi kunde fortsätta jobba åt kommunen. Hon jobbar fortfarande halvtid så hon har klarat sig bättre än vad jag gjort och jag gläder mig åt att hon fortfarande kan jobba.

Jag har en ”storsyrra” också. När jag började spela fiol med Alfta Spelmanslag var jag 10 år. Då var det en tjej som också spelade och var några år äldre än jag. Hon hade, liksom jag, långt rött hår så många frågade om vi var syskon. Till sist blev vi så trötta på att säga att vi inte var syskon så vi ”blev systrar” och då kunde vi helt enkelt svara ja på den evinnerliga frågan. 🙂
I några år hade jag min ”storsyrra” som chef, när jag jobbade inom äldreomsorgen. Nu för tiden har jag ”storsyrran” som vän på fb men det var väldigt länge sen vi träffades. Men hon är fortfarande ”storsyrran”.

Ögon.

Idag har jag varit till Hudiksvall. Det var dags för ett besök på ”ögon” igen. Men innan jag gick upp till ”ögon” var jag till CPAP-mottagningen och hämtade en luftfuktare som jag ska koppla till min CPAP-mask så jag slipper bli så uttorkad i näsan, mun och om läpparna när jag sover. De skulle ju skicka luftfuktaren till mig med sjukhusbussen men det hade de glömt att göra fick jag veta när jag ringde dit i måndags så då tyckte jag att det var bättre att jag hämtade den då jag ändå skulle till sjukhuset. I natt ska jag sova med luftfuktare ansluten till masken så nu ska jag förhoppningsvis slippa få såriga läppar och sår i näsan och slippa smörja läppar och näsa innan jag ska lägga mig.

120109 Rimfrost och dis. 120109 Dis rimfrost och -12º.

På ”ögon” testade de synen på mig som vanligt och sen fick jag göra ett synfältstest igen för att hålla koll på att jag inte fått biverkningar av en av TBC-medicinerna. Man kan ju få sämre synfält (tunnelseende) och bli färgblind av en av medicinerna. Färgseendet kollades ju förra gången så det ska inte kollas förrän nästa gång jag ska till ”ögon”. Det är skönt att de är noggranna med att kolla upp mig.

Sen fick jag komma in till min läkare som hörde sig för hur jag mådde och hur ögat mådde och jag sa som det var att jag mår inte alls bra och ögat mår heller inte bra, som det känns, för jag har haft ont i lite mer än en vecka. Så hon tittade i ögonen, droppade i bedövning och kollade ögontrycket (som var bra) och så fick jag pupillvidgande i båda ögonen och fick sätta mig i väntrummet igen. När jag suttit där i 15 – 20 minuter fick jag komma in igen och så blev det en grundlig undersökning. Det var som jag misstänkt – sämre igen. Mer veck på näthinnan. Kortisonet höjdes till 20 mg denna gång. Jag har varit nere på 12,5 mg nu den sista veckan. Så förklarade ögonläkaren att eftersom TBC-medicinerna tar bort minst hälften av kortisonets verkan så hade jag ju faktiskt varit nere på ca 6 mg egentligen och så lågt har jag inte varit nån gång tidigare. Höjningen nu ger då egentligen bara 10 mg trots att jag tar 20 mg. Om en vecka ska ögonläkaren ringa till mig och då ska jag ev. få sänka dosen lite igen och så skulle hon kolla upp en ev. ny behandlingsmetod tills dess. Hon är tvungen ta reda på om det kan hjälpa på min diagnos, gör den det så ska jag få testa nåt nytt som kanske kan minska kortisonintaget.
Sen var det bara att ta sig hem igen. Tur det går bussar – det räckte att köra bil från Ljusdal till Järvsö med stora pupiller för mig. Trött och slut var jag också. Jag åkte hemifrån kl 8:30 i morse och var tillbaka hemma 13:50.

I möre ska jag inte åka nånstans alls! Jag ska bara vara hemma och göra vad jag vill och orkar. Och jag ska lägga mig i sängen och läsa tidningen då C har åkt till jobbet och somnar jag så gör det ingenting för jag har ingen tid att passa. Skönt!

Julen är kvar här hos oss. Jag har inte plockat undan nånting än. Vi får väl se när orken finns att ta bort den. Kanske i helgen då jag kan få hjälp av C? Men jag trivs rätt bra med julgranen, adventsstakarna och tomtarna så det är ingen brådska. 🙂

Det är inte ofta jag sätter ut bilder på mina nära och kära här i bloggen men här är vi som firade julafton tillsammans. Tyvärr så kunde inte mina bröder vara med oss då.

Min stora kärlek.  Mina kära föräldrar, mina underbara barn och så jag. :-)
           Christer                           Linn, Far, Ellinor, Mor, Thomas och jag.

Årets sista blogg.

Domherre i snöväder.

December blev en lite rörig månad för mig och det blev då ingen ordning alls med bloggandet.
För mitt eget ”komihåg” tänker jag skriva ner lite av vad som hänt. Jag använder ju bloggen bl.a. för att kunna gå tillbaka och se när olika saker hänt.

6 december lämnade vi in vår stationära dator på lagning på Midat i Bollnäs. Den hade blivit bara segare och segare och vi fick ”bluescreen” stup i ett så nu var det dags. Datorn blev borta i 16 dagar. Först upptäcktes att hårddisken var skadad. Eftersom det var drygt en månad kvar på garantitiden så fick vi en ny hårddisk på garantin. Hårddisken hade antagligen varit skadad från början så inte var det konstigt att datorn blivit så seg.
När den nya hårddisken var på plats dök nästa problem upp. Då gick moderkortet sönder när datorn skulle ställas i ordning på Midat så då blev det att byta det. Moderkortet gick däremot inte på garantin. Nu skulle moderkortet skickas efter och det gick några dagar till.
Nu satt vi ju inte i sjön och saknade dator för när vi lämnade in den stationära så gjorde vi slag i saken och köpte en laptop. Jag har ju önskat en sån länge för det är rätt ofta vi vill sitta vid datorn samtidigt. Men med en ny dator följer en massa jobb för då ska det installeras en massa program som vi vill ha och behöver för att kunna nyttja datorn. Sånt brukar vara mitt jobb så inte hade då jag tid att blogga då.
När sen den stationära kom hem, från lagning, två dagar före julafton så var det bara att börja installera alla program i den. Nu hoppas jag att vi har två väl fungerande datorer länge för SÅ roligt är det inte att installera program.

7 december var vi tvungna att ta bort Kajsa. Hon hade inte varit så pigg på sistone och med ålderns rätt fick hon vandra vidare till katthimlen.

Matberedare av C.Kofta av mor och far.Stavmixer av mina barn.Tårtan gjorde jag själv.

12 december fyllde jag år. Mina föräldrar och mina barn kom hit och uppvaktade mig. Vi åt tacos och tårta och hade det jättemysigt. Jag fick fina presenter också. En lämplig matberedare som river och skivar och inte tar så stor plats på arbetsbänken av C. Mor hade stickat en kofta som jag fick av henne och far. När ungarna frågade vad jag önskade mig så kom jag, för en gångs skull, på att en stavmixer är något jag saknar rätt ofta i köket så de hade köpt en sån till mig.

16 december började jag med TBC-medicinerna. Huvvaligen vad många tabletter. En av sorterna fanns inte i rätt styrka så den blev 2 tabletter. En annan sort skickades till mig från Lungmottagningen för det är nån licensmedicin som inte finns på apoteket. De två sorterna som jag ska ta 4 av varje av har så stora tabletter att de gärna fastnar i halsen. I början gick det åt 3 muggar vatten för att få ner alla tabletter men nu klarar jag mig på 2½ mugg vatten. Tabletterna ska tas en halvtimme före frukost men jag kan inte påstå att jag är hungrig efter en halvtimme, känner mig mest bara fylld av skvalpigt vatten då.

mediciner - aug 2010. mediciner - 15 dec 2011. mediciner 16 dec 2011.

21 december gjorde jag årets sista resa till Hudiksvall. Hade lyckats få tid både på CPAP-mottagningen och Ögonmottagningen på samma dag.
På CPAP-mottagningen konstaterades att min CPAP fungerar ypperligt. Från att ha haft 26 andningsuppehåll under en timme är jag nu nere i 1 andningsuppehåll under en timme. Och trots att masken läcker 1 – 2 gånger/natt så sitter den väldigt bra. Den enda justering som behövde göras var att få till lite mer tryck på luften då jag får mina andningsuppehåll för jag behövde visst det.

På Ögonmottagningen kollades mitt färgseende och det plus synfältstestet (som jag gjorde vid förra besöket) ska nu göras en gång i månaden för att ha koll på att mina ögon inte påverkas av TBC-medicinerna. ”Det onda ögat” blev även fotograferat och då kunde ögonläkaren konstatera att vecken på näthinnan minskat. I en vecka till skulle jag fortsätta med 15 mg Prednisolon och sedan minska med en halv tablett till 12,5 mg.

Julblommor. Julgrupp.

Samma vecka började jag få biverkningar av TBC-medicinerna. I samråd med min ögonläkare så höjde jag dosen på Omeprazol till 2 tabletter om dan eftersom jag fått så mycket halsbränna. Men det hjälpte inte. Jag mådde nästan ständigt illa och hade halsbränna så det blev fruktansvärt jobbigt. Jag började få mer hjärtklappning också. Dessutom blev jag mer allergisk.
Två dagar (torsdan) före julafton fick jag sån kraftig hjärtklappning som jag brukade ha innan jag fick någon medicin alls för den. Hjärtat rusade, svetten rann på hela kroppen, det kändes som jag skulle svimma och så kräktes jag. Den dan orkade jag inte så mycket alls för jag fick hjärtklappning för minsta lilla. Jag försökte få tag i sköterskan på lungkliniken men hon hade gått på semester. Dan före julafton ringde jag till min ögonläkare som ringde upp mig på en gång då hon fick veta att jag hade det besvärligt med biverkningar. Hon sa att hon inte alls var bra på just såna mediciner men hon skulle ta kontakt med lungkliniken så en läkare därifrån skulle ringa upp mig och hade ingen ringt mig före kl. 13 så fick jag ringa henne igen, och så fick jag ett direktnummer till henne. Jag behövde inte använda det för det ringde en läkare från lungkliniken. Han ökade på mitt Tenormin (mot hjärtklappning) med en tablett om dagen och hjälpte inte det fick jag öka på med ännu en. Dessutom fick jag en stark tablett utskriven, Ranitidin, mot halsbrännan som jag ska ta kl. 14 varje dag.
Och detta har hjälpt! Jag kan inte dricka kaffe förrän på eftermiddan då jag tagit den starka tabletten men det har jag börjat vänja mig vid nu. Hjärtklappningarna är lindrigare. Däremot så har jag varit otroligt allergisk vissa dagar. Julafton och juldan var nog värst hittills. Men det är väl något jag får stå ut med. Att jag blir klen, trött, matt och lite yr är väl också något jag får vänja mig vid och förhoppningsvis blir det bättre då kroppen vant sig vid TBC-medicinerna.
Jag kan då inte annat än beundra ”mina” läkare som ställer upp direkt och hjälper mig. De är helt fantastiska.

Tomtar.

Mina döttrar är också fantastiska som kom hit på onsdagskvällen före julafton och städade våra golv. Och kvällen före julafton kom yngsta dottern hit och stannade till juldagen. Hon klädde granen och pyntade här och på själva julafton fick vi hjälp av båda döttrarna med att duka och ställa i ordning julmaten och efter maten diskade sonen medan äldsta dottern torkade disken. De är så snälla och omtänksamma mot mig/oss.

Tomten kom även till oss.Julaftonen firade vi alltså här hos oss och på juldagen var vi till mina föräldrar och blev bjudna på god mat. Då var även E:s pojkvän med.

I onsdags, 28/12, fick vi besök av hunden Santos och hans husse och matte. De bor i Ö-vik så vi har inte träffat dem sen i somras men nu har de varit hemma hos Santos husses familj i Ljusdal och då fick vi chansen att träffas igen.

Igår, 30/12, var jag iväg och tog prover. Leverprover som lungläkaren vill ha och blodsocker som ögonläkaren vill ha.
C var iväg på en lungröntgen p.g.a. de andningsbesvär han fick den där natten i början av december.
På eftermiddan kom äldsta dottern, E, hit för att få hjälp av C med bilen. Hon hade med sig en tårta, hon vet ju vad C är förtjust i tårta. 🙂 Det var inte helt lätt att komma tillrätta med bilen men med hjälp av en av bondens söner så löste det sig till sist.

Nyårsaftonen firar vi här hemma i sällskap av varandra. Vi gör inget särskilt (jo, jag skriver blogg). Vi beställde mat på en restaurang i Ljusdal som vi hämtade mitt på dan och nu har vi värmt den och ätit och njutit. Nu är det snart dags för en tårtbit som efterrätt.

Nu vill jag önska alla ett Gott Nytt År innan jag avslutar årets sista blogg.

Gott Nytt År 2011

Farsdagshelgen var mysig.

Nabbaberget och jätten Bock.

Igår sjukskrev jag mig från badet. De senaste dagarna har jag mått lite mysko. Det känns precis som om jag ska bli förkyld. Jag fryser ibland och svettas ibland, har nästan 1º för mycket i temp, har ont i halsen från och till men mest på kvällarna, ont i huvet och ”det onda ögat”, kroppen värker mer än vanligt och på ställen där jag inte brukar ha värk annars och så orkar jag ännu mindre än vanligt.
Men inte blir jag förkyld – inte än då i alla fall. Så som vanligt är det väl antagligen fibromyalgin som spökar för mig.

Ellinors tårta.

Vi hade en trevlig helg i alla fall. I lördags kom äldsta dottern, E, och yngsta dottern, L, hit. Sonen, T, jobbade eftermiddag och kväll så han kunde inte följa med. E hade bakat en tårta till ”pappa” C och L hade med sig två stora mjölkchokladkakor som hon vet att C tycker så mycket om. Sen fick han en massa kramar också så jag blev nästan lite avis. 😉 (jag unnar honom verkligen alla kramar för han är värd dem)

Vi började med att fika och äta tårta. Sen tog E med sig C ut för hon ville ha lite hjälp med att byta en torkararm på bilen. Under tiden lyssnade L och jag på musik som hon hade med sig – ett hårdrocksband jag aldrig hört tidigare – Skillet.
Så småningom var det dags för mat och då lagade jag kycklinggratäng med ris som blivit en favorit här hos oss. Naturligtvis lagade jag mycket mat så tjejerna fick ta med sig mat till T också så han åtminstone fick lite mat när han nu missade vår mysiga eftermiddag och kväll.

Snoozen funderar...

Vi roade oss med datorn, tjejerna spelade en massa musik på Spotify bl.a.
L ville få sin lugg klippt och sånt har jag alltid fått göra förr men nu var det E som fixade det och det gjorde hon bättre än vad jag gjort så nu slipper jag klippa luggen på L framöver. Det är skönt då man blir mindre behövd ibland. 🙂

I söndags åkte vi till Alfta och hämtade mor och far. Vi åkte till ”Alfta Wärdshus” som nu för tiden heter ”Church lake road 50” där vi åt söndagsbuffé för att fira min far på Farsdag. Det var god mat och vi hade så trevligt.

Jättarna på Nabbaberget har fått sällskap av en cykelpark.

Sömn, kuddar och tonfisk. ;-)

Vid Ljusnans strand i Ljusdal. 30 sept.

Tänk att jag ska ha så svårt för att få till en blogg. Tiden räcker inte till på något sätt. Visserligen har jag massor med tid men jag är ju så långsam i det jag gör så allt vardagligt tar mycket längre tid nu än vad det gjort förr. Jag vill ju gärna göra nånting ”nyttigt” varje dag. Men det tar tid…
De kvällar då det inte är några bra program på tv brukar jag önska att vi hade en varsin dator att sitta vid. Naturligtvis vill C, som jobbat hela dan, också sitta vid datorn och jag har ju haft chansen till det hela dan… om jag hunnit med det.

Trött är jag också och har svårt för att koncentrera mig på det jag gör så jag lämnar saker och ting halvgjorda och upptäcker senare att jag inte gjort klart. Kanske har jag drabbats av ÅNK? Ja, så är det nog. 😉

Hälsingegård i Järvsö. 30 sept.

När vi lagt oss för att sova försöker jag hålla mig vaken så C ska få somna först annars är det svårt för honom att somna då jag för ett himla oväsen (säger han ;-)) när jag somnat. Om han blir väckt av mitt oväsen flera gånger så lägger jag mig i gästrummet. Det är bäst för oss båda då han får sova hela natten utan störningar och jag slipper bli väckt för att jag för oväsen.
Du hör väl! Jag får försöka hålla mig vaken! Jag som annars haft svårt för att somna eftersom kroppen sätter igång att värka mer då jag lagt mig. Däremot vaknar jag flera gånger under natten och måste upp och gå runt lite minst en gång per natt och då jag måste upp och gå kan jag bli vaken nån timme innan jag somnar och drar igång med mitt oväsen igen. Det är inte alltid värken jag vaknar av heller. Ibland vet jag inte varför jag vaknar och får ligga vaken. Kan det vara så att jag väcker mig själv med mina snarkningar? Nä, nu längtar jag till slutet av november då jag ska iväg och prova ut en CPAP-mask och jag hoppas jag får den fort som ögat så jag får sova ordentligt igen och bara vakna av värken.
Och nu får det vara slutgnällt för den här gången!

Höstfärger vid rv 83 i Järvsö. 30 sept.

I fredags efter badet var jag på COOP i Ljusdal och handlade. De hade försäljning av färsk fisk där (då de står och säljer fisk och räkor från en båtliknande disk). Då såg jag något som vi pratat om men aldrig köpt – färsk tonfisk. Jag köpte fyra skivor och funderade sen över vad man serverar med den. Jag åkte hem och gick ut på nätet och kollade. De flesta verkar servera den färska tonfisken med olika grönsaker men det går inte hem här hos oss eftersom C inte är någon grönsaksälskare. Jo, han gillar rotfrukter av alla slag i grytor men annars är han inte alls nåt pigg på att äta grönsaker. Till sist hittade jag i alla fall hemsidan Postgårdsromantik där det stod om tonfisk med klyftpotatis och lime- och basilikacreme. Det stal jag men jag stekte tonfisken istället för att halstra den. Fick skicka C ner till affärn för att köpa lime och färsk basilika för att kunna göra cremen. Gôtt blev det och den där lime- och basilikacremen passade bra till den helstekta fläskfilén vi åt på lördagen också. 🙂

I lördags fick vi en massa nötkött att ta reda på så där gick den dan. 🙂
I söndags ”vintrade” vi på framsidan. Det enda som är kvar nu är altanen och där är det mest bara dynor som ska plockas undan inför vintern.

Färgsprakande höstfärger i Järvsö. 30 sept.

I måndags åkte jag till Bollnäs för att följa med min äldsta dotter, E, till doktorn. Jag var med som moraliskt stöd (och surkärring). E har problem med sin astma och har fått åka in akut flera gånger nu på sista tiden för att få andningshjälp. Hon kan inte ta en promenad utan att få astma och hon har t.o.m. fått astma då hon skrapat bilrutan nu för nån vecka sen. Jobbet blir lidande förstås och det känns ju inte bra. Hon har frågat efter bättre medicinering flera gånger men inte fått nåt gehör av sjukvården för det. Nu hoppades hon att det skulle gå bättre då jag följde med och tänk… det gjorde det också. Hon fick byta ut sina ”turbohaler”-inhalatorer mot ”diskusar” och fick dessutom en tablett som ska underlätta för den som har svår astma. Så nu hoppas vi att hon ska slippa få astma så fort hon anstränger sig lite. Och så lovade doktorn att fungerar inte det här, så hon blev mer besvärsfri, så ska han remittera henne till lungkliniken i Gävle. 🙂 Så det kanske hjälpte att jag följde med ändå och la mig resonemanget lite. Nog är det väl bedrövligt att man ska vara tvungen ta någon med sig för att bli tagen på allvar? Men det är inte alls ovanligt.

När vi var klar med läkarbesöket och E var tillbaka på jobbet, åkte jag till först sonen, T, och sen yngsta dottern, L, med köttfärs. L fick ta hand om E:s köttfärs också så länge. Sen styrde jag bilen mot Alfta där jag var in till mor och far en snabbis med köttfärs. Att jag inte stannade hos dem var för att de är förkylda och jag vill inte bli förkyld själv. Istället åkte jag till blomsteraffärn och köpte en azalea och fortsatte sen till Edsbyn där jag hälsade på en f.d. jobbarkompis, B. Hos B blev jag kvar ett tag och vi fikade och pratade en massa – mest om sjukdomar, läkare och bemötande inom sjukvården och sånt. Hon kämpar med en svår sjukdom men är så tapper och har en sån kämparglöd och ett positivt tänkande som är beundransvärt. Det var roligt att träffa henne igen för när jag fick sjukersättning blev det inte av att vi hade så tät kontakt och när jag sen flyttade till Järvsö så blev vår kontakt närmast obefintlig. Synd. Men det blir lätt så. Jag hoppas att hon och hennes man kan komma hit och hälsa på snart – om hon orkar.

Höstlönn vid UPS i Bollnäs. 24 okt.

I tisdags när jag varit på badet åkte jag till Möbeltjänst i Tallåsen för att köpa nya kuddar till oss. På morgonen fick jag för mig att jag skulle byta sängkläder och hänga ut täcken, kuddar och bäddmadrasser på vädring medan jag var till badet. När jag skulle ta av örngottet på C:s kudde kom jag åt med tumnageln på tyget runt kudden och den sprack upp en bit… Ja, den har nog hängt med många år den kudden och jag har pratat om tidigare att vi kanske borde köpa nya kuddar. Nu blev jag så illa tvungen. 😉 Jag hittade bra kuddar till vettigt pris på möbelaffärn så jag köpte en extra låg kudde till C och en mediumkudde till mig. På kvällen då vi la oss upptäckte vi att kuddarna prasslade! Varje gång vi bytte ställning så prasslade det högljutt. 🙂 Men vi somnade till sist i alla fall. Jag fick ett tips av E igår, när jag berättade om de prasslande kuddarna för henne i telefon, att jag kunde väl prova att tumla dem så kanske tyget blir mjukare och slutar prassla.  Tyvärr så verkar det inte hjälpa så vi får väl sova dem mjukare då så de slutar att prassla. Det är sköna kuddar i alla fall. 🙂

Nä, nu ska jag ägna mig åt något ”nyttigt” som idag blir att släpa runt snabeldraken och göra rent på toan. Om jag hinner blir det en sväng ner på byn också där jag ska hämta L:s sommarjacka som fått en ny dragkedja isydd av den duktiga ägarinnan av handarbetsaffärn här i Järvsö. Hon är inte dyr på dragkedjebyten heller så det är väl värt att lämna in det till henne istället för att sitta och eländas själv vid symaskinen. Passar nog på att handla också då jag ändå är på byn. Nu när jag ser vad klockan rusat iväg så är det nog troligast att jag får uträtta ärendena på byn i morgon efter badet.

Nu har träden tappat sina fina gula löv men jag har ju bilder kvar som jag inte visat här så det får bli höstbilder från både Ljusdal, Järvsö och Bollnäs i bloggen idag. Peka på bilden så ser du, i en textruta, varifrån bilden kommer.

Nu blev det en fikapaus innan jag hann publicera bloggen också. C kom hem med ”gofika” från Järvsö Café. Vaniljbulle och pariservåffla… vilken go’an lunch. 😀

Höst vid Ljusnan i Järvsö. Vid vägen mot Nor. 30 sept.