Lugnt på bloggfronten…

Det är lugnt på bloggfronten här hos mig. Anledningen till det är att jag sen den 13 februari är subfebril (har mellan 0,5 – 1º ökad temp vilket för mig är väldigt jobbigt en längre tid), har intensiv värk och är, mer eller mindre, yr och matt. Värktabletterna hjälper inte mycket – ibland inte alls. Jag antar att jag är inne i ett skov i fibromyalgin. Har inte haft nåt så här långdraget skov på väldigt länge. Är inne på tredje veckan nu. Har svårt att koncentrera mig och orken har flyttat någon annanstans, vart vet jag inte. 😕
Vissa nätter blir det en hel del vandrande uppe eftersom det gör så ont så jag inte kan ligga kvar i sängen. Andra nätter kan jag sova riktigt bra och hoppas då och tror att det håller på att ge med sig men jag blir lika lurad varje gång. En del dagar är jag så trött och slut och vill bara ligga men då jag lägger mig gör det så ont efter 10 – 15 minuter så jag måste kliva upp igen. Ibland då det går att ligga ner så somnar jag hur lätt som helst även om det är skidåkning på tv!

Jag börjar bli rejält less på det här nu och hoppas att jag snart blir mig själv igen. Det tar ju en hel del på psyket att må så här riktigt bedrövligt. Jag försöker att inte beklaga mig alltför mycket för C och mina nära och kära men de får nog stå ut med en hel del klagan ändå.

Jag började på en blogg för ett par veckor sen… ska försöka fortsätta på den. Ska bara hitta koncentration, ork och lust först. Tills dess… Ha det gött!

Var det biverkningar eller var det nåt annat?

120630 Lupiner m Hyboklack i bakgrunden.

”Det blev en till sommardag. Snart har vi fått ihop till en hel vecka” sa C nu ikväll när han skulle ställa sig vid grillen för att grilla fyllda kycklingfiléer. Det värsta är att han har rätt. Årets sommardagar är faktiskt så lätträknade här hos oss. Men vi är tacksam för varje sommardag.
Idag har vi t.o.m. lyckats sola en stund. När vi legat en liten stund så kom en bil upp på går’n. Jag kastade mig ur solsängen och nappade åt mig bh:n. Jag låg i bara trosor…
Det var en kusin till C och hans fru. Det var länge sen vi träffat dem trots att de bor i Hudiksvall och jag (ibland vi) gjort många resor dit de sista två åren. Jätteroligt att de kom hit nu när de var i närheten. Vi satt på framsidan och fikade och pratade en stund innan de for vidare.

Sist jag bloggade skrev jag om att jag blev dålig i magen och jag trodde att det var biverkningar av Remicaden. Nu vet jag inte om det var det men det lärer ju visa sig. Min magproblem fortsatte både lördag (21/7) och söndag (22/7) och natten mot måndag. Jag fortsatte vara matt och klen och orkade knappt ens med mig själv och så hade jag feber till och från.

120720 Alabasterlyktorna.

På måndan (23/7) var jag till  ”Ögon”. C skjutsade mig för jag klarade inte av att åka buss för jag var så matt och hade feber. Min ögonläkare såg att jag inte mådde bra och frågade förstås hur jag mådde. Jag berättade för henne – med tårarna rinnande – hur dåligt jag mådde. Hon tyckte att jag skulle gå upp till dagvårdsavdelningen på medicinmottagningen och höra med dem om jag kunde få nån hjälp och det hade jag ju tänkt göra då vi ändå var på sjukhuset.
”Det onda ögat” var inte sämre men inte bättre heller men ögonläkarn tyckte att jag skulle prova och sänka kortisonet till 12,5 mg. Sen skulle jag få fotografera ögonbotten för nästa gång jag ska på ”Ögon” så har min ögonläkare slutat och jag får en annan läkare. ”Min” läkare ska börja jobba i Örebro så det är bara att gratulera Örebroarna till att få en duktig ögonläkare. Tråkigt för mig men jag har ju haft tur som haft samma ögonläkare i nästan två är. Jag har haft den ”nya” läkarn förr då ”min” läkare varit borta. Bilderna skulle tas så hon vet hur ögat såg ut denna gång.

C kom upp när jag väntade på att få fotografera ögonbotten och så följde han mig upp till medicinmottagningen men stannade i väntrummet där medan jag gick in till dagvårdsavdelningen.
För att göra en lång historia kort så fanns ingen läkare på medicinmottagningen då och reumatikersköterskan var på rast så jag fick skriva om de besvär jag hade (fick faktiskt låna en dator) så skulle dagvårdsavdelningens sköterska lämna över det till en läkare sen och be att han skulle ringa mig under tisdan.

120628 Snoozen.

På tisdan (24/7) höll sig magen lugn men jag var fortfarande väldigt matt. Vid 17-tiden ringde en läkare som presenterade sig som N.N. (jag minns förstås inte vad han hette ändå) från reumatologavdelningen. Tror inte han är reumatolog eftersom det, vad jag vet, finns bara en reumatolog i Hudiksvall.
Den här läkarn trodde inte att det var biverkningar av Remicade för biverkningarna från droppet får man bara samma dag eller dagen efter, påstod han. (Att det sen finns en lång lista på biverkningar i Fass och att det står där att man kan få biverkningar ända upp till 12 dagar efter behandlingen hade visst inte han läst.) Han trodde att jag fått maginfluensa(!). Jag sa emot för de gånger jag haft maginfluensa så har det inte gått över med Imodium för att återkomma nästa dag och jag mådde inte illa heller, hade bara väldigt ont då magplågorna och magknipen satte igång. Han förklarade då att det kan vara ett magvirus som inte vill ge sig men han trodde jag skulle bli bra snart och att jag skulle kunna komma och få dropp den 30/7 som planerat. Jaha, jag fick nöja mig med det.

120701 Månen vilar på berget.

På onsdan (25/7) skulle C till Bollnäs för en datortomografi av bröst och buk och jag skulle så klart följa med och det gjorde jag. Men fy sjutton vilka magplågor jag hade redan från morgonen… Men till Bollnäs åkte vi och när C gjort sin datortomografi åkte vi och hämtade upp yngsta dottern L (den enda av ungarna som var ledig den dan) och åkte till Café Symfoni och fikade innan vi åkte hem till Järvsö igen. Mina magplågor blev bara värre och värre och jag skakade i hela kroppen för det gjorde så ont och till sist tyckte C att det var dags att åka till akuten. Jag ringde 1177 först precis så som man måste göra nu för tiden för att få åka till akuten (familjeläkarjouren i Ljusdal) och sköterskan där hade aldrig hört talas om Remicade men hon tyckte att vi skulle åka till akuten om inte annat för att utesluta att jag hade en urinvägsinfektion(!). Precis innan vi åkte fick jag gå på toa och lätta rejält på trycket. Oj vad skönt – men jag hade fortfarande magplågor men inte längre så intensivt.
På akuten fick jag träffa min husläkare(!) som det är så svårt att få en tid hos annars. Men någon hjälp fick jag inte. De konstaterade att jag hade feber, att jag inte hade urinvägsinfektion eller hög sänka. Läkarn hade haft ett fall nyligen som haft salmonella så jag fick ta ett sånt prov på plats. Jag fick även rådet att inte dricka kaffe eller mjölk eller äta bönor, lök eller annat som ger gaser i ett par dagar. Och så tyckte läkarn att jag kunde ta smärtstillande. När jag sa att Alvedon inte hjälpte så höll läkarn med och sen gick hon ut ifrån rummet… Jag frågade sköterskan om vilket smärtstillande jag skulle ta så hon fick läkarn att komma tillbaka (läkarn tyckte hon var klar med mig). Jag kunde få Diklofenak eller Voltaren som var i stort sett samma sak. Efter den dåliga erfarenheten jag har efter den enda gång jag tagit Voltaren och upptäckt att den inte går ihop med Orudis retard som jag tar så talade jag om att jag inte ville ha varken Voltaren eller Diklofenak och varför. Då erbjöd hon mig att få Voltaren som supp! (som om det skulle bli nåt bättre). Jag tackade nej och blev då erbjuden att återkomma om jag fick väldigt ont så kunde jag få en Voltarenspruta där hos dem och klättra på väggarna där på akuten om jag fick en sån konstig reaktion som jag fick sist jag kombinerade Voltaren med Orudis retard. Sen var den sessionen över.

120722 Robert Järvström Rotter, Sara Karlsson och Eiwor Kjellberg.

När vi kom ut till bilen tog jag Imodium eftersom jag varit på toa två gånger inne på akuten och nu hade diarrén tillbaka. Väl hemma fick jag gå på toa några gånger till och tog ännu en Imodium så till natten slapp jag både toabesök och magplågor. Lika som de andra dagarna jag haft besvär…
Nu har jag ätit skonkost för magen ända tills igår och magen har varit lugn men jag har varit matt och klen och haft feber. I morse
var jag feberfri och idag har jag inte varit så matt som tidigare så nu har det förhoppningsvis vänt. Har inte kollat nån temp ikväll men det känns inte som om jag har nån feber och har jag ingen feber i morgon bitti så åker jag till Hudiksvall för att få min andra Remicade-behandling. Det blir intressant att se om jag får tillbaka mina magbesvär efter den behandlingen. Om inte så var det nog ett magvirus ändå. Jag är ju väldigt infektionskänslig under den här behandlingen (liksom jag var under TBC-behandlingen och tydligen är då jag tar Metojectinjektionerna också vilket jag fortfarande gör). Jag har haft tur hela vintern att jag inte drabbats av några infektioner trots de mediciner jag tagit.

120722 Ewor Kjellberg och Lisa Eriksson.

När jag mått så här dåligt har jag varit hemma en hel del. C har åkt och hälsat på vänner och bekanta men jag har ju inte orkat följa med. Det känns inget vidare att vara hemma och inte kunna träffa våra vänner men det är ju som det är det. Orkar jag inte så orkar jag inte och han lär ju få leva som vanligt ändå.
Nu hoppas jag att jag inte blir lika utslagen den här gången när jag fått mitt dropp för nu behöver det dammsugas här och bakas och lite annat. Det har ju bara blivit det nödvändigaste gjort här då jag inte orkat med. Vågar ju inte sätta C på att dammsuga heller för då kanske han får hjärtsäcksinflammation igen. Det räcker väl med att han fått diska och ibland lagat mat då jag inte orkat.

Vi har varit iväg på några roliga saker i alla fall även om jag varit matt och klen. Magen har ju mest bara strulat på förmiddagarna.
I söndags (22/7) var vi först till Öjerestaurangen och åt. Jag orkade inte laga mat så C tyckte att vi väl kunde gå ut och äta likväl som att han lagade mat. 🙂 Sen åkte vi till Järvsö kyrka där det var ”Musik i sommarkväll” med Eiwor Kjellberg band. Folkmusik alltså…

120722 Per Engman och Andreas Josefsson.

Igår (28/7) var vi till Bollnäs på cruising. Tyvärr så var vädret inte det bästa så det blev inte så lyckat som det brukar bli i Bollnäs där de annars brukar ha tur med vädret. Men vi blev bjudna på fika hemma hos äldsta dottern E och mågämnet T så det blev en trevlig avslutning på kvällen.

Och förra lördagskvällen (21/7) kom alla mina barn hit och vi åt tacos och hade jättemysigt. Gissa om jag är glad åt mina tre underbara ungar! De är GULD värda.
C är också GULD värd som står ut med mig med alla sjukdomar jag har och han gör vad han kan för att stötta mig när mitt humör går ner.

Det blir  en blandning av nya och gamla bilder den här gången eftersom jag inte varit ute och fotograferat så mycket. Peka på bilden så ser du en bildtext och när bilden är tagen.
Och så har söndan gått över i måndag… snart är det dags för dropp igen…

120722 Utsmyckningar i kyrkan.

Vi roar oss på ymse vis…

Delsbostämman 2012.

Igår var vi på Delsbostämman. Det var riktigt skönt väder till att börja med men vid 16-tiden satte det igång att regna så då åkte vi hem. Men allspelet var jag med på och vi träffade både Göran och Ulla-Britt och Olle och Maria så jag fick ”buskspela” med dem. Och vi hann äta ostkaka med saftsås (hälsingeostkaka). Men jag har då ätit goare ostkaka i mina dar för den där var ingen höjdare. Vi funderade på om de värmt ostkakan i mikron…

F.ö. har det väl inte hänt så mycket här… men det beror väl på hur man ser det förstås.

120623 I denna ljuva sommartid...

Dan före midsommarafton (21/6) var jag till ”Ögon” igen. Det såg lite lugnare ut med ”det onda ögat” så jag fick sänka kortisonet till 15 mg och så blir det återbesök den 23/7 och då hoppades min ögonläkare att jag fått börja med den biologiska medicinen.
Dagen innan (20/6) var C till sin läkare och blev sjukskriven en månad till. Han behöver mer tid för återhämtning efter den kraftiga infektionen han haft tyckte läkarn och det hade hon rätt i så det kunde han inte protestera emot. Han ska på återbesök den 18/7.

120623 Lupiner.Vi hade en skön midsommarafton här hemma tillsammans med yngsta dottern L och vår vän Leif. Vädret var ”nådigt” så vi kunde sitta på altanen och äta det vi grillade. Leif hade gitarren med så vi spelade lite tillsammans L, Leif och jag. L och jag på fiol då förstås. Lite senare på kvällen kikade min yngsta bror J in en sväng. Han var på väg till mor och far då.
På midsommardan kom även äldsta dottern E hit och följde med oss till marknaden vid Stenegår’n här i Järvsö. Jag köpte ett par lila ”foppatofflor”, strumpor och en salva. E stannade på mat och även Leif kom och åt med oss.
På söndan slöade vi hela dan och sen skjutsade vi hem L på kvällen och när vi ändå var åt det hållet så for vi 4 mil till och hälsade på mor och far i stugan.

I tisdagskväll (26/6) fick C ont i bröstet. Men inga symptom på hjärtinfarkt eller så. Vi skulle till att grilla korv så vi gjorde det och hoppades att det onda skulle gå över men det gjorde det inte. Det blev en tur med ambulans till Bollnäs sjukhus och från akuten där blev han snabbt inlagd på en medicinavdelning för observation och väntan på svar på blodprover. EKG visade inte på nån infarkt och inte troponinprovet (enzymprovet) heller. Jag fick ringa äldsta dottern E som skjutsade hem mig.

Vid halv 11 på onsdag ringde C och undrade om jag kunde hämta honom för han skulle bli utskriven men de skulle kolla ett till ekg först. Jag for till sjukhuset så jag var där 12:20. Men då hade de ändrat sig minsann för då hade de hittat några förändringar på ekg (som tydligen funnits där redan kvällen innan också men inte upptäckts då) så då blev det troponinprov (blodprov) igen och ett ultraljud på hjärtat och för oss en massa väntan på provsvar. Till sist var de klara med sin diagnos. Perikardit, dvs. hjärtsäcksinflammation, samma åkomma som C hade våren 2008. Nu hade han kommit in i god tid så han var inte så ”allmänpåverkad” sa läkarn och han blev utskriven med ett recept på Diklofenak mot inflammationen och ska på återbesök om två veckor och göra ett ekg igen för att kolla så att allt är bra.

120624 Solnedgång vid St. Stavsbergstjärn.

Vi roar oss på vårt eget lilla sätt vi… åker på olika sjukvårdsinrättningar med våra krämpor… C är ju lite mer spännande han då det blir ambulansfärder då han är i farten. Jag har ju bara en massa kroniska åkommor som inte alls är lika spännande. Jag hoppas du fattar ironin i det jag skrev nu.

Vi har försökt ta det lugnt den här veckan nu ända tills igår då vi åkte till Delsbo. Jag har donat på lite här hemma och C har gjort några små utflykter med bilen. Han blir väl galen om han bara ska sitta här hemma. Han orkar ju köra bil och vara uppe men han får undvika fysisk aktivitet så nån gräsklippning bör det väl inte bli på nån vecka nu förhoppningsvis. Vi får be hyresvärden att komma med åkgräsklipparn. Och jag ska inte sätta honom på att städa heller. 😉
Jo, vi var på Condis och åt en räkmacka i lördags och så var vi till Leif en sväng också. Men det var nog inte så ansträngande.

120630 "Liten" räkmacka på Condis.
Det är inte lätt för C att hålla sig lugn och i stillhet… Han vill göra så mycket men hans kropp vill inte att han ska göra nånting alls mer än att ta det lugnt. Usch vad väl jag känner igen det och jag kan förstå hur han känner sig… men hans kropp tål ingen fysisk ansträngning nu och då måste han ta det lugnt så det inte blir ännu värre.
Jag gör det jag orkar och klarar av (och ibland lite till) men jag får ju bara ont i kroppen och blir trött och slut när jag anstränger mig. Det känns som att just nu är det rätt skruttigt här hos oss… Men vi har humor och gott humör i alla fall och det är då tur det. 😀 Och vi roar oss på ymse vis… 😉

120623 Sommarprakt i Storsved.

”Sällan pinkar en trähäst…”

Det duggar inte tätt av bloggar här just nu må jag säga – därav rubriken. Varken orken, lusten eller engagemanget finns. Måste väl i alla fall tala om att jag lever.

120527 Morsdagsbuketten jag fick av Ellinor.

Vi tar det lugnt och tar dan som den kommer nu när C är sjukskriven. Skönt det med men nog känner jag att jag borde vara mer aktiv här hemma för det släpar efter då jag ligger på latsidan. Just nu så orkar jag inte så mycket heller då mitt öga börjat bråka igen och gör ont och högdosen av kortison börjar ge sig tillkänna. Åtminstone skyller jag en del på kortisonet. Känner mig lite mysko på nåt sätt… bl.a. så har jag svårt för att sova och det är inte värken som ställer till det för den känner jag igen. Jag somnar till en liten stund och vaknar efter bara en halvtimme – timme och är klarvaken. Det pillrar och rusar runt en massa smådj..lar i kroppen känns det som och det är omöjligt att ligga kvar i sängen. Så jag går upp och vandrar, som jag brukar göra när värken bråkar med min kropp, men det hjälper inte. Jag är klarvaken och kroppen är klarvaken. Ibland tar jag till musik. Sätter mig i soffan i gästrummet och lyssnar på klassisk musik och väntar på att bli trött och dåsig. Det kan ta tid… Ibland tar jag ljudboken och sätter mig och virkar. Det kan också ta tid… ibland upp emot 1½ – 2 timmar innan jag är så trött så det är nån idé att försöka sova igen.
Kroppen vill inte göra något någon längre stund. Jag blir för trött. Sen vill jag inte så mycket heller. Ingenting känns speciellt roligt längre. Det känns som om hela jag är fylld av seg knäck. Tankar och rörelser går segt – segare än vanligt. Men pulsen är snabb. Så kroppen verkar motarbeta sig själv på nåt sätt.
Jag har läst att man kan få ”psykiska förändringar” om man tar höga doser av kortison en längre tid. Hur lång en lägre tid är står däremot inte. Jag har både hört talas om dem som blir maniska och dem som blir deprimerade av kortison. Jag har klarat mig bra hittills men med 20 mg Prednisolon per dag den senaste månaden så är det kanske inte så konstigt att jag känner av de ”psykiska förändringarna” och blir nedstämd. Men så här vill jag då inte ha det. Det känns som jag fått nog av ”det onda ögat” nu.

120527 Det är mysigt att gå på dass vid stugan.

Torsdagen den (24/5) var jag till ”Ögon” i Hudiksvall, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Ögat var varken bättre eller sämre så jag får fortsätta med 20 mg Prednisolon till dess jag varit värkfri i ögat en hel vecka. Nu börjar de bli lite rådlösa på ”Ögon”. Min läkare sa att jag var ett svårt fall och att de har för lite erfarenhet när det gäller en sån sklerit som jag har så nu skulle hon ta kontakt med docenten i Stockholm igen och höra om han kan titta på mig också för att eventuellt komma fram till vad de ska göra med mig för att få mitt öga bra. Skönt det rör på sig, tänkte jag. Jag har haft min sklerit i 20 månader nu och legat på rätt höga doser med kortison men det verkar inte vilja bli bättre. Min tbc borde vara borta nu så det var nog inte den som låg bakom skleriten i alla fall.
Jag glömde fråga om de på ”Ögon” glömt bort att reumatologen också vill ha ett finger med i spelet men det ska jag försöka komma ihåg nästa gång jag ska dit.

120602 Hortensian vi fick av mor och far.

Det rör på sig även då det gäller ”fulfoten” för jag ska till hudkliniken i Gävle den 12 juni. Då får vi se om de kan komma på varför min fot ser ut som den gör… ”fulfot” förresten… utslagen har nu brett ut sig uppåt smalbenet så snart har jag ett ”fulben” också
Vi vet vad vi ska roa oss med i alla fall, C och jag… sjukhusbesök och provtagningar… ingen risk vi blir sittande hemma. 🙂

Mina föräldrar har varit hit och hälsat på, döttrarna också, liksom några nära vänner och det känns skönt att de kommer och förgyller vår tillvaro och de visar verkligen att de bryr sig och att de varit/är oroliga för C och hans hälsa. Det är skönt att vi har familjen och vännerna.

120517 Rosorna Christer fick av Ellinor.

C är så pigg han kan bli nu innan de hittar vad som är fel och gör något åt det.
Att vänta på provsvar kan vara tålamodsprövande och allrahelst då provsvaren dröjer då läkaren, istället för att ringa, skickade svaret med snigelposten vilken verkligen levde upp till sitt namn (snigelposten alltså). När det tar en hel vecka för ett brev att komma fram så lär det ju blivit fel nånstans. Nu sa inte provsvaren så mycket heller så det blir fler provtagningar för att hitta vad som ställer till så att C inte mår bra. Vi får väl hoppas att det inte tar så lång tid att finna felet… eller så lång tid innan provsvaren kommer fram…

120527 Far grillade kyckling. 120527 Morsdagstårtan som jag hade gjort.

Morsdag firade vi i mor och fars stuga tillsammans med mor och far, äldsta dottern E och hennes sambo T och yngsta dottern L. Sonen T var till Cypern med min yngsta bror J så de kunde inte vara med. Jag fick ett fint halssmycke av L med en röd sten med en uggla på bara för att som hon sa ”Du är ju klok som en uggla” och av E fick jag en stor fin bukett blommor (de står lika vackra nu som då jag fick dem).
Far grillade kyckling medan mor fixade tillbehören och L och jag hjälptes åt att duka (E satt med en stukad fot och slapp hjälpa till denna gång). Efteråt åt vi tårtan jag hade med. Vi hade en mysig eftermiddag tillsammans i solskenet.

I onsdags (30/5) hade vi besök av våra vänner från Kalmar under dan. De var på väg norrut för jobb och var då så gulliga så de hälsade på oss. En guldkant i tillvaron.

Våren går framåt här men jag tror inte det kan kallas sommar än om man räknar på medeltemperaturen. Men häggen blommar, liljekonvaljerna är på gång liksom syrenerna.
120517 Braskaminen.I slutet av v 21 fick vi lite sommarvärme men nu är det kallt och blåsigt igen och de lovar regn i närmare en vecka framöver. Idag är det i det närmaste storm, +6º och hittills har det kommit 15 mm regn. Just nu skulle det inte vara dumt med en liten brasa i kaminen men sotarn har inte varit hit och provtryckt rökgångarna än.
Hoppas det inte är som C säger… ”Sommaren i år var en fredag” och då menar han fredagen den 25/5 som var som en riktig skön sommardag.

(Pekar du på bilderna ser du vad de föreställer. :-))

Lite gnäll och så har vi varit på 50-års kalas.

120105 Solen lyser på bergen.

Med risk för att bli tjatig så börjar jag bli riktigt less på det här tillståndet med orkeslöshet, yrsel och illamående som jag bär med mig mer eller mindre utav, hela tiden. Ska jag vara så här i ett halvår? Nää, så fadderullan heller! Det tänker jag inte vara.
Det är ju bättre och sämre dagar och idag (läs måndag) får jag väl inte klaga så högljutt för det har varit en rätt bra dag ändå. Jag testar lite hur jag ska lägga upp det på mornarna för att sen kunna må så bra som möjligt. Om det funkar vet jag inte förrän jag testat samma sak flera gånger förstås eftersom jag mår olika dåligt olika dagar. Men idag lyckades jag cykla (på motionscykeln) och det har jag inte kunnat göra sen före jul. 🙂 Sen har jag börjat damma så nu har jag klarat av sovrummet och gästrummet. Ibland får man vara glad för lite…

Nu ikväll (måndag) har jag spelat Betapet mot C. Första vändan vann jag och den andra vann C.

I fredagskväll var vi på 50-års kalas. Min ”lillsyrras” man var det vi firade.
För att klara av kvällen blev jag tvungen att ställa in badet för tidigare på morgonen hade jag varit iväg på provtagning och sen var det bara sängen som gällde i några timmar. Men jag orkade med festen och jag tror inte det var många som såg på mig att jag inte mådde så vidare bra. Nu var det en alkoholfri fest så alla var ju vid sina sinnens fulla bruk också.
God mat, goda kakor, supergod tårta. fin underhållning (min ”systerdotter” med pojkvän spelade gitarr och sjöng så stämningsfullt och vackert), roliga frågetävlingar och trevliga gäster. Allt som behövdes för en lyckad kväll det hade ”lillsyrran” fixat. Men bäst denna kväll var ändå när kvällens huvudperson anlände till lokalen, öppnade dörren och möttes av gratulationssång och konfetti. Det tog en bra stund innan polletten trillade ner för honom då. 😀 Underbart!
”Lillsyrran” hade, med hjälp av sina barn, lagt ner ett gediget arbete för att få till allt så bra som möjligt och det var verkligen en lyckad fest. Tack ”systra mi” för att vi fick vara med och dela den här upplevelsen med er.

Vi var hemma en stund före midnatt så vi skötte oss riktigt bra vi med, tycker jag.

Resten av helgen tillbringade vi hemma, såg skidåkning på tv och tog det lugnt.

Tulpan Vit-röd.