Trevliga saker händer i mitt liv också.

I grannens trädgård...Är det någon som vet vad det är för sorts träd, det med vita blommor?

Min förra blogg blev en riktig gnällblogg så nu måste jag ju skriva om sånt som är positivt för det händer ju en del trevliga saker här också.

Jag går lite bakåt i tiden och hamnar på fredagen den 13 maj då vi konstaterade att det inte var något sevärt på tv:n så vi tog en åktur med bilen istället. Vi åkte över Harsa, Stavsätter och så en sväng över Åvattnet. Vi hoppades få se lite djur i skogarna men vargarna, björnarna och älgarna ville inte visa sig för oss. Däremot såg vi två harar och det är då första gången vi sett såna då vi varit ute och åkt tillsammans, C och jag. Mysigt var det i alla fall.

Överst Ljusdals kyrkokör. Nederst Mattias, Kajsa och Marcus som var med i Team Andreas kör i Körslaget.

På söndagen den 15 maj var vi till Ljusdals kyrka och lyssnade på Ljusdals kyrkokör som hade vårkonsert. Det var en blandad repertoar med psalmer, klassiska stycken, vårsånger och populärmusik.
”Hälsingevalsen” framfördes med ett härligt körarrangemang som gav sköna rysningar liksom Beethovens ”I himlar sjungen”. ”Esmeraldas bön” ur Disneys Ringaren i Notre Dame fick tårarna att rinna då jag mindes när min yngsta dotter L sjöng den på skolavslutningen i 6:an.
Tre av medlemmarna i kyrkokören var med i Team Andreas kör i Körslaget så de sjöng Bill Withers ”Lean on me” tillsammans och det var även flera solister denna kväll som fick visa vilka solisttalanger som sjunger i kören.
Tyvärr är bilderna från den kvällen inte av bästa kvalité då vi satt väldigt långt bak i kyrkan och i mitten av en bänk så jag kunde inte ta mig fram för att fotografera så då blev det som det blev istället. 😉

Gullviva.    Alpclematisen som vi fick av Nitha och Mäster har fått två rediga knoppar.

På måndagen, den 16 maj, då jag hade pratat med den mindre trevliga sköterskan på reumatologmottagningen och sen skulle slå på datorn så fick jag ingen bild – bildskärmen hade packat ihop. Det var väntat för det hade varit lite struligt ett par veckor. Då fick jag sätta mig i bilen och åka till Mid@t i Bollnäs för att köpa en ny bildskärm. Utan bild på datorn ville vi ju inte vara. Men först passade jag på att hälsa på äldsta dottern E (och hennes katter Mizzie och Mumlan) innan hon skulle på jobbet. Vi fick en pratstund och jag fick kela med katterna och även se E:s nya tv och tv-bänk.
Sen åkte jag och köpte en ny bildskärm så nu har vi en modern plattskärm (vi hade en plattskärm tidigare också) som har en så grym upplösning så vi kunde knappt läsa på skärmen för allt blev så litet. Men vi hittade var vi kunde ställa om textstorlek och storleken på ikoner så nu ser även våra ”gammögon” vad som står på skärmen.

Jag har varit till Skålbo (grannbyn där C är och jobbar nu) några gånger de senaste veckorna och där har en av hyresgästerna så söta labradorvalpar. Jag skulle mer än gärna ta med mig en hem men jag är ju allergisk mot hundar så det går ju inte.

Labradorvalpar.

I lördags, 21 maj, kom döttrarna E och L och hälsade på en sväng. De hade varit i stan (Bollnäs) och tittat på sommarkläder och så tog de en sväng hit. Sväng och sväng… det blev 10 mil tur och retur… Det är alltid roligt då de kommer och eftersom de hade förvarnat så hade jag middagen på gång. 🙂 Tjejerna diskade efter middagen och sen målade E mina naglar som jag ville ha fina inför kvällen då vi skulle på 60-tals party.

60-tals partyt hölls på Skogsta Folkets Hus i Tallåsen utanför Ljusdal. Det var två rockband, Shanes med rötterna i Tuolluvaara och Luleå och The Panthers som ursprungligen kom från Ljusdal, som uppträdde.
Det var de medlemmar som var med i dessa band från första början, dvs. i början av 60-talet, som var där. Någon hade fått förhinder och ett par stycken finns inte längre i denna världen men de som var med var helt suveräna. I två timmar spelade och sjöng de låtar som de spelat på 60-talet. Nostalgi av stora mått! 
Att dessa ”gubbar” var minst 60+ kunde man inte tro då man hörde dem. Visst, flera av dem hade vuxit ur håret (var flintskalliga) och de såg ju ut som 60+ men vilken glöd och vilken skicklighet. Alla var duktiga på att sjunga också – inte bara skickliga på sina gitarrer.
Då inget av banden hade nån trummis eller keyboardist med sig så hade de lånat in två killar (ja, de är 50+ de också) från Light Valley Shadows, ett band från Ljusdal som vi gärna lyssnar på då de också spelar 60-tals musik.
Folkets hus var fullsatt och lite till och medelåldern var nog ca 55 – 60. Naturligtvis dansades det på den lilla plätt som var kvar av dansgolvet men vi var många som bara satt och njöt av musiken också.

Shanes & The Panthers.Shanes och The Panthers på Skogsta Folkets Hus i Tallåsen.
Fr.v. Staffan Berggren, Svante Elfgren, Lennart Grahn från Shanes. Leif Östberg, Jan-Erik Rehn, Sven-Rune Thorell från The Panthers. Keyboard Lasse Sundberg från Light Valley Shadows.  Bakom trummorna Sture Johansson från Light Valley Shadows (syns ej i bild).

Jag är lite för ung för att komma ihåg de här banden från deras glans dagar men de flesta låtarna känner jag igen och C som är en stor ”fan” av den här musiken spelar den ofta. En lyckad och härlig kväll var det i alla fall.

Här kan du lyssna på kvällens sista låt.

”Bäddat för sex”

Det går vilt till ibland i Bäddat för sex.
Föreställningen var helt otroligt bra!
Den handlar om Roland från Västerås som är på bilsemester med sin fru Monica. De hamnar på ett slitet hotell i Alfta (av alla ställen). Monica hade hellre velat åka till Thailand och Roland ville helstRoland (Jon) i Bäddat för sex. av allt åkt till Ullared.
På hotellet råkar de ut för en dubbelbokning och hamnar i samma rum som Carl som arbetar som resande säljare av knäckebröd. Hans fru Anna dyker också upp för att överraska Carl som fyller år. Det hade inte Carl räknat med för han har övertalat sin älskarinna, Nadja, att komma och göra honom sällskap på hotellet. Det blir en massa förvecklingar där även Heintz, ägaren av hotellet och Leifi, försteportier och alltiallo, blir inblandade. Heintz vill helst vara Casanovan som sjunger operetter och får svårt att hålla fingrarna i styr när alla vackra kvinnor dyker upp. Leifi vill hellre dricka öl och ta det lugnt istället för att jobba men får mer att stå i nu när hotellet fått dessa gäster.

 Vi skrattade så vi tjöt åt de duktiga skådespelarna. Jon Anderzon, är regissör och spelar Roland, har ett otroligt uttryck och minspel hela tiden så egentligen skulle jag behöva se föreställningen en Förvecklingar i Bäddat för sex.gång till bara för att få se alla hans miner och uttryck. Han är helt otroligt duktig och sanslöst rolig.
Övriga ensemblen med Anders Ahlqvist, Fredrik Myrberg, Karin Kiltorp, Anna Lundagårds, Magnus Johansson och Hannah Körner är också helt otroligt duktiga skådespelare och sanslöst roliga på scenen. Alla, utom Hannah, har varit med i en eller de båda tidigare föreställningarna som Scenam Nöjesproduktioner har satt upp (Hotelliggaren och Lita på mamma).
Hela gänget är så härliga och ger oss, publiken, glädje och skratt och en oförglömlig upplevelse. Jag hoppas de sätter upp en rolig föreställning nästa år också så jag/vi har något att se fram emot.
Tack för att jag fick låna bilderna Anders!

Hela ensemblen i Bäddat för sex.

  

En sägen

 
I min blogg "En mysig dag" som jag skrev igår lovade jag att leta fram bilder på Jättarna som vi hälsade på då vi hade picknick. Här kommer sägnen om jättarna och bilder på dem också.
 
Sägnen om Jättarna Bock, Starkotter och Önne.

Långt tillbaka i tiden var ovanåkersdalen endast ett moras med myrar, kärr och tjärnar. Inga människor bodde där på den tiden, utan det var endast de vilda djuren, som då hade sin hemvist i denna nejd.
Omsider började människor draga sig även åt dessa trakter. Det kom först resar eller jättar och slog sig ner här i skogarna, där det fanns gott om villebråd och fisk i sjöarna och den förbiflytande älven.

Först var det en stor rese, som hette Starkotter, som slog sig ner på berget Nabban strax söder om Alfta Kyrka. Det var den största och mäktigaste av alla resar som bott på denna trakt. Han reste också vida omkring i världen och deltog i många fejder – även utom landet. På berget, där han bodde, fanns en källa, som än idag kallas Starkotters källa.

Sedan kom en annan rese, som hette Bock, och slog sig ner en dryg halvmil söder om Starkotters boplats, där nu Bockabo fäbodar ligger. Där växer allehanda lövträd i skogen, som annars inte växer här uppe i norden. Platsen kallas än idag för Bocks trädgård.

Den tredje resen, som kallades Önne, slog sig ner en halvmil norr om Starkotters boplats, där nu Önnebergs by ligger.

Dessa resar, som var rivaler om makten och herraväldet över trakten, kom ofta i strid med varandra. Slutligen förenade sig Starkotter och Önne mot Bock och slog ihjäl honom i Bockabo. Önne väntade sig nu mera fred på sitt område norr om Starkotters plats, då denna hade hela södra delen av Alfta fritt som egen domän. Men det dröjde ej så länge förrän det blev strid mellan Starkotter och Önne om jaktmarker och fiskevatten.

Starkotter var den mäktigast och Önne måste fly undan honom och tog vägen längs med Hässjaåns vatten och stannade inte förrän han kom upp till Stugsjön, som ligger längst norr i socknen mot Järvsögränsen. Här byggde han sig en stuga på östra sidan av vattnet, där det faller ut i sjön.

Här bodde Önne i många år och fick vara ifred för Starkotter. Han hade goda jaktmarker och fiskevatten nedåt hela dalen. Vid Morabo fäbodar fanns ett berg, som kallas Önberget, och det berättas, att Önne där hade sitt tillhåll vid jakt på storvilt. Sitt hem hade han dock vid Stugsjön, där det lär finnas märken efter hans boplats.

Så gick åren och omsider dog även den mäktige Starkotter. När Önne fick veta detta, flyttade han tillbaka till sin gamla boplats vid Önneberg.

Källa: Ett utdrag ur Boken "90 sagor från Hälsingland", Inferi.

 Peka på bilderna så ser du vad de olika jättarna heter.

Jätten Bock         Starkotter och Önne

 

Jätten Starkotter         Jätten Önne

Konstnären Olle Jonsson från Runemo, som ligger några kilometer från Alfta, har gjort sina statyer inspirerad av den här sägnen. Jätten Bock står sedan 2002 vid Alfta Wärdshus/OKQ8. Jättarna Starkotter och Önne står på Nabbaberget, sedan 2003. Starkotter och Önne står där på berget och tittar ner på Bock.

Det är inga små jättar det här. Jätten Bock är, enligt Olles hemsida, 8,5 meter hög och väger 16 ton.

Olle är inte "bara" konstnär utan är även en duktig fiolspelare. Han spelar både folkmusik och klassisk musik. Dessutom är han en väldigt trevlig och skön personlighet och med ett mod som jag verkligen beundrar.
Gå in och titta på
Olles hemsida. Den är väldigt häftig i utformningen, tycker jag.