”Det onda ögat” är lite bättre… ett tag i alla fall…

120130 Nötskrika

Idag har jag varit ”dagvill” hela dan, dvs jag har inte vetat vilken dag det är. Inte så konstigt att jag blir ”dagvill” heller då varken veckan som var eller den här veckan varit riktigt som den ska då jag inte varit på badet. Annars är det baddagarna som ser till att hålla mina veckodagar på plats. Att jag inte badade igår berodde på att jag bedömde att det var vettigast att hoppa över badet för annars skulle det bli för jobbigt för mig att åka till ”Ögon” i Hudiksvall. Förr har jag ju klarat av båda delarna samma dag men det är lite annat nu sen jag började med TBC-medicinerna. Jag måste verkligen prioritera vilket som är viktigast att orka med.

C skjutsade mig till ”Ögon” igår. Han hade rätt lugnt på jobbet och jag skulle inte vara på ”Ögon” förrän kl. 15 så han tog ledigt. Det var skönt att få skjuts och slippa bussen. Dels för att nu gjorde det inget att jag somnade (klarar inte att hålla mig vaken så länge då jag åker bil/buss nu för tiden) för det var ingen risk att jag skulle missa nån busshållplats men även för att jag slapp utsätta mig för så mycket folk och eventuella virusar. Jag har fått rätt skarpa tillsägelser att jag ska tänka mig för eftersom jag är extra infektionskänslig nu när jag tar TBC-medicinerna. Det är ju en massa antibiotika av olika slag jag stoppar i mig och av vissa är det ”hästdoser” så immunförsvaret blir rejält försvagat eller t.o.m. i stort sett obefintligt enl. sjukvårdspersonalen.

Ögon.

I en och en halvtimme var jag uppe på ”Ögon”. C var med mig ungefär halva tiden (han satt i väntrummet) men var sen tvungen gå ut och flytta bilen då den stod på en 1-timmes ruta. Det är fruktansvärt dåligt med parkeringsplatser vid sjukhuset. Sen får han allergisnuva också då han är inne på sjukhuset så han fick lida hela kvällen för att han var därinne med mig. Vad han är allergisk mot där vet vi inte. Han är ju dessutom allergitestad men ska enligt det inte ha några allergier… men allergisk blir han i alla fall.

De undersökningar som gjordes var synkontroll, kontroll av färgseende, ögontryck (var lite för högt på höger öga), hur pupillen reagerar på ljus, nåt där det kollas så inte något öga sticker längre ut än det andra (vet inte vad den kallas) och så undersökte hon ögonen noggrant innan jag fick pupillvidgande och så samma undersökning efter jag fått pupillvidgande, en undersökning då hon sätter en stor lins på mitt öga och så ultraljud på båda ögonen. Sen var en annan läkare in och undersökte lite också för nu ska min ögonläkare vara borta i två månader igen. Hon är ST-läkare så hon pluggar emellanåt och nu ska hon till Örebro och lära sig några fler sätt att operera ögon på.

Ögat var lite bättre än sist, vilket jag förstått då jag inte har ont längre. Jag ska inte sänka kortisonet nåt innan jag varit på nästa återbesök som ska bli om ca 3 veckor. Nästa gång får jag en annan läkare då. Sen ska min ögonläkare skicka en remiss för magnetröntgen av ögat för de vill få en riktig bild av hur det ser ut i den bakre delen av ögat.

120131 McDonalds.

Jag hade ju hoppats att vi skulle kunna kika lite i affärer nu när jag åkte bil men vi var till Claes Ohlssons för jag skulle köpa CD och DVD-skivor men när vi hade handlat färdigt där så orkade jag inget mer så då åkte vi till McDonalds och åt innan vi åkte hemåt igen. Så det där med att kika i affärer får jag spara till nån annan gång när jag orkar lite mer.

Vad har annars hänt sen sist jag skrev?

I söndags fick vi besök i två omgångar. Först kom U och E promenerandes hit. Vi fikade, pratade en massa och titta på lite skidåkning. Sen på kvällen kom äldsta dottern, E, och hälsade på. Då bjöd vi på chokladpudding. Så det var en riktigt trevlig dag.
I måndags hade jag magknipsdag så då gjorde jag inte så mycket mer än rände på ”huse”.
Idag har jag legat x flera för jag är så trött och har rejält med värk.
Resten av veckan blir förhoppningsvis mer aktiv med en piggare kärring. 😉

120130 Vita tulpaner.

Utslag.

120124 Mycket snö framför köksfönstren nu.Idag har jag fotograferat snö när solen var på väg ner bakom bergen.

För ett par veckor sen ringde jag till min HC för jag behövde mer allergimedicin utskriven. Visst det skulle gå bra och när jag kollade några dagar senare så hade min ”husläkare” skrivit ut min allergimedicin MEN istället för att skriva 1 – 2 tabletter 1 gång per dag så hade hon skrivit 1 tablett 1 gång per dag. ??? Vad sjutton håller hon på med, tänkte jag. Djävlas hon med mig eller? För när jag pratade med henne för snart ett år sen på telefon så tyckte hon att jag inte skulle ta några allergitabletter på vintern för hon tyckte inte att jag skulle behöva det.
Jag protesterade mot det eftersom jag ju faktiskt är allergisk mot damm och kvalster och det finns ju omkring mig året runt. Då tycket hon att det kunde räcka med en tablett på vintern.
”Ja, det kan jag väl kanske försöka med när vintern kommer” sa jag då. ”Men nu är det nästan vår så jag tänker inte dra ner på dem nu.”
Hade hon tänkt att jag skulle ta bara en tablett om dan nu?? Utan att ens prata med mig först?
När jag fick min allergimedicin utskriven 1996 så menade den läkare som skrev ut den att jag skulle ta 2 tabletter varje dag eftersom jag är allergisk hela året – inte bara pollen om våren alltså. Damm och kvalster som jag är allergisk mot finns ju runt omkring mig hela tiden. Så resonerade han. Men tydligen inte min ”husläkare”.

120124 Snön ser rosa ut i solljuset.

Jag blev rent ut sagt både förbannad och ledsen. Och naturligtvis såg jag det på söndan också så jag fick vänta till nästa dag med att ringa dit och få dem att rätta till ordinationen. Många tankar for runt i skallen förstås. Om min husläkare nu ville sänka min allergitablettordination så borde hon väl ha vett att ringa och prata med mig först för hon vet ju inte ens att jag behandlas med TBC-mediciner nu så hon kan ju inte veta att en utav dessa tabletter tar bort en del av verkan på både allergi och astmamediciner och att en annan av dem tar bort effekt från astmamedicin så jag är så himla känslig just nu. I vanliga fall klarar jag ju av att hälsa på våra vänner som har hund och jag kan vara där ett par timmar utan att få alltför stora besvär om jag inhalerar Ventoline en stund innan vi kommer dit. Nu känner jag av allergin hela tiden då vi är där och sen åker jag på en rejäl astmasväng då vi kommer hem. Sist vi var till dem fick jag sitta uppe nästan hela natten för astman ville inte ge med sig, snor’n rann och ögonen kladdade. Jag förstod inte varför just då det hände men när jag senare läste igenom de 5 olika bipacksedlarna till TBC-medicinerna förstod jag.

Dagen efter (16/1) ringde jag till min HC och förklarade läget för en sköterska. Hon trodde att läkaren bara gjort en miss för var det meningen att jag skulle sänka dosen borde min husläkare ha pratat med mig innan. Jag hoppas att det var på det sättet. När jag ändå hade sköterskan på tråden bad jag om en tid hos läkaren för att kolla upp fula utslag jag fått på magen där jag sprutar Metoject. Nu sist fick jag ett riktigt stort knalligt lila märke som gjort ont och det svider så jag knappt kan ha kläder där. Och så passade jag på att nämna mina utslag på ”fulfoten” också så jag skulle kunna få visa upp dem.
Min husläkare hon hade ju inga tider, som vanligt, men jag kunde få nån annan läkare om det var ok. Och visst var väl det ok. Jag har inte träffa min husläkare sen våren 2009 eftersom hon ändå aldrig har några tider det närmsta halvåret framöver så hon lär inte komma ihåg hur min fot såg ut då (på den tiden hade jag bara psoriasis på foten och naglarna var fula och då fick jag ett nagellack att lacka mina svampnaglar med – de naglar som är typiska vid psoriasisartrit visade det sig sen).
Jag frågade sköterskan om de kan se i min journal att jag går på behandling hos olika specialister. Men nej, det kunde de inte. Så jag talade om att jag går på behandling på ”Ögon”, hos ”Reumatologen” och på ”Lungkliniken” ifall den läkare jag skulle träffa ville veta det. Jag glömde tala om att jag går på CPAP-mottagningen men det är kanske inte så viktigt och sen var det ju en annan läkare på HC som remitterade mig dit så det syns ju ändå i min journal.

120124 Snö är vackert.

Så igår (23/1) hade jag min tid på HC. En trevlig utländsk kvinnlig läkare kom in i undersökningsrummet och hälsade. Hon berättade att hon hade suttit en halvtimme och försökt snabbläsa om mig men det fanns så mycket att läsa så hon hade inte hunnit med allt. Hon tyckte att det var jättebra att jag hade talat om att jag gick på behandling hos andra läkare så de fick chansen att få fram mina journaler därifrån. Sen undrade hon hur jag mådde (!) om jag hade mycket värk och hur fungerade det hemma med sambon? Nu förstod jag inte riktigt vad hon menade. Hon förklarade för mig att då kvinnor får värk, många får det i 45-års åldern, så kunde det bli problem hemma med partnern. Han kunde ha svårt att förstå och acceptera att hans partner helt plötsligt hade ont jämt och inte orkade med allt som förr. Jaha! 😮 Var det så hon menade! Den frågan har ingen läkare ställt tidigare! Den här läkaren är nog inte tappad bakom en vagn inte, tänkte jag.
Jag berättade för henne att min sambo var fullt medveten om min värk då vi flyttade ihop och att han accepterar att jag inte orkar så mycket och inte är så snabb då jag ska göra något och han tar hänsyn till att jag inte klarar av stress så vill han att vi ska göra något (åka någonstans) så säger han det i god tid (oftast dan innan) så jag gott och väl hinner förbereda mig innan vi ska iväg. Allt annat som tillkommit (i sjukdomsväg) har ju ingen av oss vetat men han börjar ju bli äldre och är inte så pigg han heller längre så det fungerar bra.

Så började hon fråga om mina TBC-mediciner så jag tog fram min (i Excel) ”hemsnickrade” medicinlista och gav henne den. Hon tittade igenom första sidan och tittade sen på andra sidan där TBC-medicinerna står och så sa hon ”OJ” och ”OJ” igen.
”Det var en tuff behandling det här. Hur mår du av de här medicinerna?” 
Jag sa som det är att jag mår jättedåligt av dem.
”Ja, de gör ju inte bara gott utan de gör mycket ont i din kropp också. Jag menar att de gör ju inte bara bra saker med din kropp utan de gör sånt som inte är så bra heller”. Det höll jag med om och berättade lite om hur jag mår av dem.
”Men de bakterier som funnits i din kropp och mått bra tidigare ska försvinna nu i alla fall” sa hon.

120124 Fulfoten.Nu var det dags för mina utslag. Jag visade utslaget på magen och hon såg fundersam ut och så visade jag min ”fulfot” och hon vred och vände på den och frågade när jag fått utslagen på magen och när jag fått utslagen på foten. Hur började utslagen på foten frågade hon och då halade jag fram nästa papper där jag har bilder på hur min fot såg ut i början på maj 2011 då jag hade tre läkta utslag och två nya. Hon hade svårt att veta riktigt vad det kunde vara för utslag och undrade om hon fick hämta en kollega som hade mer erfarenhet och det fick hon så klart.

Kollegan trodde att utslaget på magen var nån form av hudbakterie så om jag får ett nytt utslag där så ska jag komma dit på en gång så de får ta en odling på det för det här hade redan börjat läka.
”Utslagen på foten kan vara ”Lichen ruber” men vi måste ta en odling för att veta det säkert.  Kanske vi ska remittera dig till hudkliniken så en specialist får titta på dig… men jag är bra nyfiken… nä, vi tar en biopsi här först så vi får veta vad det är och så skickar vi eventuellt en remiss till ”Hud” sen. De tycker om när man tar biopsier så då är ju den gjord i så fall. Så får det bli.”
Och så blev det.

Jag har aldrig gjort en biopsi förr så jag tyckte att det var riktigt spännande att se hur läkaren gjorde. Bedövningen gjorde ONT men det går ju fort över tackochlov. Sen tittade jag nyfiket på då hon stansade ur en bit av huden där jag hade ett utslag och stoppade den i en burk. sen sydde hon ihop hålet som blev med två stygn och sa att stygnen kan du ta bort hos distriktssköterskan om 10 – 12 dagar.
”Jaha” sa jag ”när får jag gå på bassängträning igen då? Inte redan i morgon antar jag”.
”Nej det får du hoppa över” sa läkarn
”På fredag då?” sa jag.
”Du ska nog vänta lite längre innan du badar för du kan få infektioner om det inte är riktigt läkt och med de mediciner du tar så är du extra infektionskänslig.” 
Min läkare sa att hon skulle höra av sig när svaret på biopsin kommit och att jag då skulle få veta vad hon skulle göra härnäst. Om det blir en remiss till ”Hud” eller om jag ska ha en salva av nåt slag eller vad det blir. Så tog hon i hand, tackade för sig och gick.

120124 Mer vacker snö.

Idag (läs tisdag) blev det inget bad för mig alltså. Jag fick nöja mig med att cykla på motionscykeln. Sen har jag haft en sån där dag då jag varit så trött så jag har legat flera gånger och inte fått något vettigt gjort annat än att jag lagat ett par arbetsjeans till C. I morgon (onsdag) då jag ska till Hudiksvall och CPAP-mottagningen så då blir det inget vettigt gjort heller.

Systrar och mer om ”det onda ögat”.

120109 Rimfrost.

Helgen som var blev en hemmahelg då vi inte gjorde nånting. Jo, vi såg på skidåkning förstås. Hela eftermiddagarna blev ju uppbokade av skidåkningen. Lördan var väl ingen höjdardag vad gäller svensk skidåkning men söndagen blev en toppendag då Hellner slog Northug i klättringen och tog andra priset i hela turneringen mitt framför näsan på Northug. 🙂 Det kändes riktigt bra. 😉

Lördan var ingen höjdardag för mig heller. Jag hade en hel del hjärtklappning och var så trött och matt så jag t.o.m. somnade mitt i skidåkningen. Den här TBC-medicinen tar musten ur mig totalt. Jag mår illa och är så trött i kroppen så jag vill vila stup i ett. Jag är så lättutröttad så minsta lilla som jag ska göra blir nästan oöverstigligt. Jag hoppas jag slipper vara så här hela tiden jag ska ta den här medicinen (6 månader) utan att det går över så småningom då kroppen vant sig. Men tills dess så kämpar jag på med att göra sånt som jag nödvändigtvis måste göra, resten får väl vänta tills jag orkar mer. Det är ju knappt jag orkar ta mig in till Ljusdal och badet.

Ljuset "Lönnlöv" från Ljustorget.

Igår var jag till Ljustorget efter badet. Jag skulle köpa en present (ljuset på bilden är inte presenten) för vi ska på 50-års kalas på fredag. Min ”lillsyrras” man fyller år. Honom lekte jag med då jag var liten för de flyttade till vår by när vi gick i mellanstadiet. Sen spelade vi i skolorkestern tillsammans i några år. Han spelade klarinett och jag spelade fiol så klart.
”Lillsyrran” blev min lillsyrra då vi jobbade tillsammans på ett gruppboende i slutet av 90-talet. Hon är äldst av tre syskon och har två bröder och jag är ju också äldst och har två bröder och vi hade båda önskat oss en syster så därför blev vi systrar. Sen var det folk som tyckte att vi liknade varann och faktiskt trodde att vi var systrar på riktigt.
Vi fick fibromyalgidiagnoserna med bara några månader emellan och vi omskolade oss samtidigt så vi kunde fortsätta jobba åt kommunen. Hon jobbar fortfarande halvtid så hon har klarat sig bättre än vad jag gjort och jag gläder mig åt att hon fortfarande kan jobba.

Jag har en ”storsyrra” också. När jag började spela fiol med Alfta Spelmanslag var jag 10 år. Då var det en tjej som också spelade och var några år äldre än jag. Hon hade, liksom jag, långt rött hår så många frågade om vi var syskon. Till sist blev vi så trötta på att säga att vi inte var syskon så vi ”blev systrar” och då kunde vi helt enkelt svara ja på den evinnerliga frågan. 🙂
I några år hade jag min ”storsyrra” som chef, när jag jobbade inom äldreomsorgen. Nu för tiden har jag ”storsyrran” som vän på fb men det var väldigt länge sen vi träffades. Men hon är fortfarande ”storsyrran”.

Ögon.

Idag har jag varit till Hudiksvall. Det var dags för ett besök på ”ögon” igen. Men innan jag gick upp till ”ögon” var jag till CPAP-mottagningen och hämtade en luftfuktare som jag ska koppla till min CPAP-mask så jag slipper bli så uttorkad i näsan, mun och om läpparna när jag sover. De skulle ju skicka luftfuktaren till mig med sjukhusbussen men det hade de glömt att göra fick jag veta när jag ringde dit i måndags så då tyckte jag att det var bättre att jag hämtade den då jag ändå skulle till sjukhuset. I natt ska jag sova med luftfuktare ansluten till masken så nu ska jag förhoppningsvis slippa få såriga läppar och sår i näsan och slippa smörja läppar och näsa innan jag ska lägga mig.

120109 Rimfrost och dis. 120109 Dis rimfrost och -12º.

På ”ögon” testade de synen på mig som vanligt och sen fick jag göra ett synfältstest igen för att hålla koll på att jag inte fått biverkningar av en av TBC-medicinerna. Man kan ju få sämre synfält (tunnelseende) och bli färgblind av en av medicinerna. Färgseendet kollades ju förra gången så det ska inte kollas förrän nästa gång jag ska till ”ögon”. Det är skönt att de är noggranna med att kolla upp mig.

Sen fick jag komma in till min läkare som hörde sig för hur jag mådde och hur ögat mådde och jag sa som det var att jag mår inte alls bra och ögat mår heller inte bra, som det känns, för jag har haft ont i lite mer än en vecka. Så hon tittade i ögonen, droppade i bedövning och kollade ögontrycket (som var bra) och så fick jag pupillvidgande i båda ögonen och fick sätta mig i väntrummet igen. När jag suttit där i 15 – 20 minuter fick jag komma in igen och så blev det en grundlig undersökning. Det var som jag misstänkt – sämre igen. Mer veck på näthinnan. Kortisonet höjdes till 20 mg denna gång. Jag har varit nere på 12,5 mg nu den sista veckan. Så förklarade ögonläkaren att eftersom TBC-medicinerna tar bort minst hälften av kortisonets verkan så hade jag ju faktiskt varit nere på ca 6 mg egentligen och så lågt har jag inte varit nån gång tidigare. Höjningen nu ger då egentligen bara 10 mg trots att jag tar 20 mg. Om en vecka ska ögonläkaren ringa till mig och då ska jag ev. få sänka dosen lite igen och så skulle hon kolla upp en ev. ny behandlingsmetod tills dess. Hon är tvungen ta reda på om det kan hjälpa på min diagnos, gör den det så ska jag få testa nåt nytt som kanske kan minska kortisonintaget.
Sen var det bara att ta sig hem igen. Tur det går bussar – det räckte att köra bil från Ljusdal till Järvsö med stora pupiller för mig. Trött och slut var jag också. Jag åkte hemifrån kl 8:30 i morse och var tillbaka hemma 13:50.

I möre ska jag inte åka nånstans alls! Jag ska bara vara hemma och göra vad jag vill och orkar. Och jag ska lägga mig i sängen och läsa tidningen då C har åkt till jobbet och somnar jag så gör det ingenting för jag har ingen tid att passa. Skönt!

Julen är kvar här hos oss. Jag har inte plockat undan nånting än. Vi får väl se när orken finns att ta bort den. Kanske i helgen då jag kan få hjälp av C? Men jag trivs rätt bra med julgranen, adventsstakarna och tomtarna så det är ingen brådska. 🙂

Det är inte ofta jag sätter ut bilder på mina nära och kära här i bloggen men här är vi som firade julafton tillsammans. Tyvärr så kunde inte mina bröder vara med oss då.

Min stora kärlek.  Mina kära föräldrar, mina underbara barn och så jag. :-)
           Christer                           Linn, Far, Ellinor, Mor, Thomas och jag.

Årets första blogg (2012).

Snoozen har julgransplundring - varje dag.Snoozen har julgransplundring – varje dag…

Tänk dig att klockan börjar närma sig 14:00. Snart dags att ta 2 av dagens alla tabletter. Den ena tar jag med glädje. Jag tappar upp kallvatten i kaffepannan och ställer den på spisen och knäpper på plattan… Nu är kl. 14:00. Tar andäktigt mina 2 tabletter med en skvätt kallvatten ur kranen. Nu hör jag att kaffevattnet snart ska koka upp. Jag lägger på kaffet och låter det koka upp i kaffepannan innan jag ställer det åt sidan så det får sjunka. Drar in den ljuvliga doften av nykokt kaffe. Efter en liten stund slår jag upp det nykokta kaffet i termosen, tar fram min kaffemugg och slår i knappt halva muggen med kaffe. Sätter mig vid köksbordet och drar in den ljuvliga doften innan jag smuttar på det heta kaffet. Mmmm… va gôtt!!!

Sen jag började med mina TBC-mediciner så kan jag inte dricka kaffe förrän jag tagit min ”starka magtablett” på eftermiddan.
Jag som vill ha kaffe på en gång jag kliver upp på morgonen.
Jag som tyckt att måndagar varit pestdagar eftersom jag då inte kunnat dricka kaffe på morgonen bara för en tablett som ska tas allra först på morgonen, tillsammans med 2 dl vatten, och minst en halvtimme innan jag äter eller dricker något annat. Jag kan inte äta eller dricka nåt annat på ca 2 timmar när jag tagit den tabletten för då får jag ont i magen. Rejält ont.
Nu är jag tacksam om magen tillåter mig att dricka kaffe efter kl. 14:00 på dan. Det är inte varje dag jag kan göra det heller. Igår drack jag inte kaffe på hela dan bara för att magen krånglade.

Tårta med maräng.E hade med sig en tårta när hon var hit dan före nyårsafton. En köpetårta. Så otroligt god. Det var maräng och hallon på den.
Undrar om man kan beställa en tårta som består av bara maräng och hallon?
Vi hann hugga in på den innan jag kom på att jag skulle fotografera det goda bakverket.

Men idag får jag dricka mitt kaffe. Det är gôtt och gör gôtt dit det kommer för idag är magen piggare. Idag är jag bara alldeles otroligt allergisk, nyser och snyter mig och har lite tungt att andas. Men nu gör det ingenting – jag kan ju dricka kaffe! 🙂

På nyårsdan hade vi slödag. Jag såg naturligtvis på nyårskonserten på kanal 2. Vi fick besök mitt under konserten av C och E-B (Pysen/Rufus husse och matte) men de ville också se konserten så det gjorde inget. C fixade fika till oss.
När besöket åkt hem vilade vi. C i sovrummet och jag (snarkande) på vardagsrumssoffan. Jag somnade i slutet av damernas skidåkning…
Kvällsmaten denna slödag bestod av rester sen kvällen innan. Restaurangen skickade med så pass mycket mat så vi, som inte är så stora i maten, kunde äta en dag till av maten. Gissa om det kändes lyxigt att slippa laga mat två dagar i rad. 🙂

120103 Vinterväg i Storsved.Det snöade här på nyårsdan. Igår (måndag) regnade det. Sen rätt vad det var så snöade det stora flingor, som tumvantar. Och helt plötsligt så regnade det igen. Naturen verkar velig, tycker jag.
Idag har det flugit några snöflingor bara. Men snön ligger kvar. Tackochlov! 🙂

Igår fick jag reda på att min f.d. jobbarkompis och vän, B, dog strax före nyårsafton. (jag är inte säker på något datum än men antagligen den 29/12). Hon har kämpat mot sin cancer i knappt ett år men det gick inte att göra något åt den. Jag var och hälsade på henne den 24 oktober. Det var sista gången jag fick träffa henne och prata med henne. Det är så svårt att förstå. Att hon inte finns mer. Livet är så orättvist.
B var min sista jobbarkompis innan jag fick min sjukersättning. Vi jobbade så bra tillsammans och hade så roligt på jobbet och både hon och jag älskade att jobba.
Vi umgicks även en hel del privat.
Mina tankar går till hennes familj nu. Vilken jobbig tid de har nu och framöver.

Jag tog med mig kameran ut idag när jag skulle hämta posten. Kom på att det kanske finns de i detta avlånga land som glömt bort hur det ser ut när det är snö på backen. 😉 Håll till godo. 🙂

Nu ska jag gå in och sätta mig tillsammans med sambon i vardagsrumssoffan och ”glåma” på tv:n och virka på den röda fönsterremsan som inte blev färdig till jul.

120103 Hänne hos ôss idag.Så här såg det ut här i Storsved kl. 15:00 idag – efter att jag hade druckit kaffe. 😉
(Gäller de båda sista bilderna)

Årets sista blogg.

Domherre i snöväder.

December blev en lite rörig månad för mig och det blev då ingen ordning alls med bloggandet.
För mitt eget ”komihåg” tänker jag skriva ner lite av vad som hänt. Jag använder ju bloggen bl.a. för att kunna gå tillbaka och se när olika saker hänt.

6 december lämnade vi in vår stationära dator på lagning på Midat i Bollnäs. Den hade blivit bara segare och segare och vi fick ”bluescreen” stup i ett så nu var det dags. Datorn blev borta i 16 dagar. Först upptäcktes att hårddisken var skadad. Eftersom det var drygt en månad kvar på garantitiden så fick vi en ny hårddisk på garantin. Hårddisken hade antagligen varit skadad från början så inte var det konstigt att datorn blivit så seg.
När den nya hårddisken var på plats dök nästa problem upp. Då gick moderkortet sönder när datorn skulle ställas i ordning på Midat så då blev det att byta det. Moderkortet gick däremot inte på garantin. Nu skulle moderkortet skickas efter och det gick några dagar till.
Nu satt vi ju inte i sjön och saknade dator för när vi lämnade in den stationära så gjorde vi slag i saken och köpte en laptop. Jag har ju önskat en sån länge för det är rätt ofta vi vill sitta vid datorn samtidigt. Men med en ny dator följer en massa jobb för då ska det installeras en massa program som vi vill ha och behöver för att kunna nyttja datorn. Sånt brukar vara mitt jobb så inte hade då jag tid att blogga då.
När sen den stationära kom hem, från lagning, två dagar före julafton så var det bara att börja installera alla program i den. Nu hoppas jag att vi har två väl fungerande datorer länge för SÅ roligt är det inte att installera program.

7 december var vi tvungna att ta bort Kajsa. Hon hade inte varit så pigg på sistone och med ålderns rätt fick hon vandra vidare till katthimlen.

Matberedare av C.Kofta av mor och far.Stavmixer av mina barn.Tårtan gjorde jag själv.

12 december fyllde jag år. Mina föräldrar och mina barn kom hit och uppvaktade mig. Vi åt tacos och tårta och hade det jättemysigt. Jag fick fina presenter också. En lämplig matberedare som river och skivar och inte tar så stor plats på arbetsbänken av C. Mor hade stickat en kofta som jag fick av henne och far. När ungarna frågade vad jag önskade mig så kom jag, för en gångs skull, på att en stavmixer är något jag saknar rätt ofta i köket så de hade köpt en sån till mig.

16 december började jag med TBC-medicinerna. Huvvaligen vad många tabletter. En av sorterna fanns inte i rätt styrka så den blev 2 tabletter. En annan sort skickades till mig från Lungmottagningen för det är nån licensmedicin som inte finns på apoteket. De två sorterna som jag ska ta 4 av varje av har så stora tabletter att de gärna fastnar i halsen. I början gick det åt 3 muggar vatten för att få ner alla tabletter men nu klarar jag mig på 2½ mugg vatten. Tabletterna ska tas en halvtimme före frukost men jag kan inte påstå att jag är hungrig efter en halvtimme, känner mig mest bara fylld av skvalpigt vatten då.

mediciner - aug 2010. mediciner - 15 dec 2011. mediciner 16 dec 2011.

21 december gjorde jag årets sista resa till Hudiksvall. Hade lyckats få tid både på CPAP-mottagningen och Ögonmottagningen på samma dag.
På CPAP-mottagningen konstaterades att min CPAP fungerar ypperligt. Från att ha haft 26 andningsuppehåll under en timme är jag nu nere i 1 andningsuppehåll under en timme. Och trots att masken läcker 1 – 2 gånger/natt så sitter den väldigt bra. Den enda justering som behövde göras var att få till lite mer tryck på luften då jag får mina andningsuppehåll för jag behövde visst det.

På Ögonmottagningen kollades mitt färgseende och det plus synfältstestet (som jag gjorde vid förra besöket) ska nu göras en gång i månaden för att ha koll på att mina ögon inte påverkas av TBC-medicinerna. ”Det onda ögat” blev även fotograferat och då kunde ögonläkaren konstatera att vecken på näthinnan minskat. I en vecka till skulle jag fortsätta med 15 mg Prednisolon och sedan minska med en halv tablett till 12,5 mg.

Julblommor. Julgrupp.

Samma vecka började jag få biverkningar av TBC-medicinerna. I samråd med min ögonläkare så höjde jag dosen på Omeprazol till 2 tabletter om dan eftersom jag fått så mycket halsbränna. Men det hjälpte inte. Jag mådde nästan ständigt illa och hade halsbränna så det blev fruktansvärt jobbigt. Jag började få mer hjärtklappning också. Dessutom blev jag mer allergisk.
Två dagar (torsdan) före julafton fick jag sån kraftig hjärtklappning som jag brukade ha innan jag fick någon medicin alls för den. Hjärtat rusade, svetten rann på hela kroppen, det kändes som jag skulle svimma och så kräktes jag. Den dan orkade jag inte så mycket alls för jag fick hjärtklappning för minsta lilla. Jag försökte få tag i sköterskan på lungkliniken men hon hade gått på semester. Dan före julafton ringde jag till min ögonläkare som ringde upp mig på en gång då hon fick veta att jag hade det besvärligt med biverkningar. Hon sa att hon inte alls var bra på just såna mediciner men hon skulle ta kontakt med lungkliniken så en läkare därifrån skulle ringa upp mig och hade ingen ringt mig före kl. 13 så fick jag ringa henne igen, och så fick jag ett direktnummer till henne. Jag behövde inte använda det för det ringde en läkare från lungkliniken. Han ökade på mitt Tenormin (mot hjärtklappning) med en tablett om dagen och hjälpte inte det fick jag öka på med ännu en. Dessutom fick jag en stark tablett utskriven, Ranitidin, mot halsbrännan som jag ska ta kl. 14 varje dag.
Och detta har hjälpt! Jag kan inte dricka kaffe förrän på eftermiddan då jag tagit den starka tabletten men det har jag börjat vänja mig vid nu. Hjärtklappningarna är lindrigare. Däremot så har jag varit otroligt allergisk vissa dagar. Julafton och juldan var nog värst hittills. Men det är väl något jag får stå ut med. Att jag blir klen, trött, matt och lite yr är väl också något jag får vänja mig vid och förhoppningsvis blir det bättre då kroppen vant sig vid TBC-medicinerna.
Jag kan då inte annat än beundra ”mina” läkare som ställer upp direkt och hjälper mig. De är helt fantastiska.

Tomtar.

Mina döttrar är också fantastiska som kom hit på onsdagskvällen före julafton och städade våra golv. Och kvällen före julafton kom yngsta dottern hit och stannade till juldagen. Hon klädde granen och pyntade här och på själva julafton fick vi hjälp av båda döttrarna med att duka och ställa i ordning julmaten och efter maten diskade sonen medan äldsta dottern torkade disken. De är så snälla och omtänksamma mot mig/oss.

Tomten kom även till oss.Julaftonen firade vi alltså här hos oss och på juldagen var vi till mina föräldrar och blev bjudna på god mat. Då var även E:s pojkvän med.

I onsdags, 28/12, fick vi besök av hunden Santos och hans husse och matte. De bor i Ö-vik så vi har inte träffat dem sen i somras men nu har de varit hemma hos Santos husses familj i Ljusdal och då fick vi chansen att träffas igen.

Igår, 30/12, var jag iväg och tog prover. Leverprover som lungläkaren vill ha och blodsocker som ögonläkaren vill ha.
C var iväg på en lungröntgen p.g.a. de andningsbesvär han fick den där natten i början av december.
På eftermiddan kom äldsta dottern, E, hit för att få hjälp av C med bilen. Hon hade med sig en tårta, hon vet ju vad C är förtjust i tårta. 🙂 Det var inte helt lätt att komma tillrätta med bilen men med hjälp av en av bondens söner så löste det sig till sist.

Nyårsaftonen firar vi här hemma i sällskap av varandra. Vi gör inget särskilt (jo, jag skriver blogg). Vi beställde mat på en restaurang i Ljusdal som vi hämtade mitt på dan och nu har vi värmt den och ätit och njutit. Nu är det snart dags för en tårtbit som efterrätt.

Nu vill jag önska alla ett Gott Nytt År innan jag avslutar årets sista blogg.

Gott Nytt År!