”Det blev en till sommardag. Snart har vi fått ihop till en hel vecka” sa C nu ikväll när han skulle ställa sig vid grillen för att grilla fyllda kycklingfiléer. Det värsta är att han har rätt. Årets sommardagar är faktiskt så lätträknade här hos oss. Men vi är tacksam för varje sommardag.
Idag har vi t.o.m. lyckats sola en stund. När vi legat en liten stund så kom en bil upp på går’n. Jag kastade mig ur solsängen och nappade åt mig bh:n. Jag låg i bara trosor…
Det var en kusin till C och hans fru. Det var länge sen vi träffat dem trots att de bor i Hudiksvall och jag (ibland vi) gjort många resor dit de sista två åren. Jätteroligt att de kom hit nu när de var i närheten. Vi satt på framsidan och fikade och pratade en stund innan de for vidare.
Sist jag bloggade skrev jag om att jag blev dålig i magen och jag trodde att det var biverkningar av Remicaden. Nu vet jag inte om det var det men det lärer ju visa sig. Min magproblem fortsatte både lördag (21/7) och söndag (22/7) och natten mot måndag. Jag fortsatte vara matt och klen och orkade knappt ens med mig själv och så hade jag feber till och från.
På måndan (23/7) var jag till ”Ögon”. C skjutsade mig för jag klarade inte av att åka buss för jag var så matt och hade feber. Min ögonläkare såg att jag inte mådde bra och frågade förstås hur jag mådde. Jag berättade för henne – med tårarna rinnande – hur dåligt jag mådde. Hon tyckte att jag skulle gå upp till dagvårdsavdelningen på medicinmottagningen och höra med dem om jag kunde få nån hjälp och det hade jag ju tänkt göra då vi ändå var på sjukhuset.
”Det onda ögat” var inte sämre men inte bättre heller men ögonläkarn tyckte att jag skulle prova och sänka kortisonet till 12,5 mg. Sen skulle jag få fotografera ögonbotten för nästa gång jag ska på ”Ögon” så har min ögonläkare slutat och jag får en annan läkare. ”Min” läkare ska börja jobba i Örebro så det är bara att gratulera Örebroarna till att få en duktig ögonläkare. Tråkigt för mig men jag har ju haft tur som haft samma ögonläkare i nästan två är. Jag har haft den ”nya” läkarn förr då ”min” läkare varit borta. Bilderna skulle tas så hon vet hur ögat såg ut denna gång.
C kom upp när jag väntade på att få fotografera ögonbotten och så följde han mig upp till medicinmottagningen men stannade i väntrummet där medan jag gick in till dagvårdsavdelningen.
För att göra en lång historia kort så fanns ingen läkare på medicinmottagningen då och reumatikersköterskan var på rast så jag fick skriva om de besvär jag hade (fick faktiskt låna en dator) så skulle dagvårdsavdelningens sköterska lämna över det till en läkare sen och be att han skulle ringa mig under tisdan.
På tisdan (24/7) höll sig magen lugn men jag var fortfarande väldigt matt. Vid 17-tiden ringde en läkare som presenterade sig som N.N. (jag minns förstås inte vad han hette ändå) från reumatologavdelningen. Tror inte han är reumatolog eftersom det, vad jag vet, finns bara en reumatolog i Hudiksvall.
Den här läkarn trodde inte att det var biverkningar av Remicade för biverkningarna från droppet får man bara samma dag eller dagen efter, påstod han. (Att det sen finns en lång lista på biverkningar i Fass och att det står där att man kan få biverkningar ända upp till 12 dagar efter behandlingen hade visst inte han läst.) Han trodde att jag fått maginfluensa(!). Jag sa emot för de gånger jag haft maginfluensa så har det inte gått över med Imodium för att återkomma nästa dag och jag mådde inte illa heller, hade bara väldigt ont då magplågorna och magknipen satte igång. Han förklarade då att det kan vara ett magvirus som inte vill ge sig men han trodde jag skulle bli bra snart och att jag skulle kunna komma och få dropp den 30/7 som planerat. Jaha, jag fick nöja mig med det.
På onsdan (25/7) skulle C till Bollnäs för en datortomografi av bröst och buk och jag skulle så klart följa med och det gjorde jag. Men fy sjutton vilka magplågor jag hade redan från morgonen… Men till Bollnäs åkte vi och när C gjort sin datortomografi åkte vi och hämtade upp yngsta dottern L (den enda av ungarna som var ledig den dan) och åkte till Café Symfoni och fikade innan vi åkte hem till Järvsö igen. Mina magplågor blev bara värre och värre och jag skakade i hela kroppen för det gjorde så ont och till sist tyckte C att det var dags att åka till akuten. Jag ringde 1177 först precis så som man måste göra nu för tiden för att få åka till akuten (familjeläkarjouren i Ljusdal) och sköterskan där hade aldrig hört talas om Remicade men hon tyckte att vi skulle åka till akuten om inte annat för att utesluta att jag hade en urinvägsinfektion(!). Precis innan vi åkte fick jag gå på toa och lätta rejält på trycket. Oj vad skönt – men jag hade fortfarande magplågor men inte längre så intensivt.
På akuten fick jag träffa min husläkare(!) som det är så svårt att få en tid hos annars. Men någon hjälp fick jag inte. De konstaterade att jag hade feber, att jag inte hade urinvägsinfektion eller hög sänka. Läkarn hade haft ett fall nyligen som haft salmonella så jag fick ta ett sånt prov på plats. Jag fick även rådet att inte dricka kaffe eller mjölk eller äta bönor, lök eller annat som ger gaser i ett par dagar. Och så tyckte läkarn att jag kunde ta smärtstillande. När jag sa att Alvedon inte hjälpte så höll läkarn med och sen gick hon ut ifrån rummet… Jag frågade sköterskan om vilket smärtstillande jag skulle ta så hon fick läkarn att komma tillbaka (läkarn tyckte hon var klar med mig). Jag kunde få Diklofenak eller Voltaren som var i stort sett samma sak. Efter den dåliga erfarenheten jag har efter den enda gång jag tagit Voltaren och upptäckt att den inte går ihop med Orudis retard som jag tar så talade jag om att jag inte ville ha varken Voltaren eller Diklofenak och varför. Då erbjöd hon mig att få Voltaren som supp! (som om det skulle bli nåt bättre). Jag tackade nej och blev då erbjuden att återkomma om jag fick väldigt ont så kunde jag få en Voltarenspruta där hos dem och klättra på väggarna där på akuten om jag fick en sån konstig reaktion som jag fick sist jag kombinerade Voltaren med Orudis retard. Sen var den sessionen över.
När vi kom ut till bilen tog jag Imodium eftersom jag varit på toa två gånger inne på akuten och nu hade diarrén tillbaka. Väl hemma fick jag gå på toa några gånger till och tog ännu en Imodium så till natten slapp jag både toabesök och magplågor. Lika som de andra dagarna jag haft besvär…
Nu har jag ätit skonkost för magen ända tills igår och magen har varit lugn men jag har varit matt och klen och haft feber. I morse var jag feberfri och idag har jag inte varit så matt som tidigare så nu har det förhoppningsvis vänt. Har inte kollat nån temp ikväll men det känns inte som om jag har nån feber och har jag ingen feber i morgon bitti så åker jag till Hudiksvall för att få min andra Remicade-behandling. Det blir intressant att se om jag får tillbaka mina magbesvär efter den behandlingen. Om inte så var det nog ett magvirus ändå. Jag är ju väldigt infektionskänslig under den här behandlingen (liksom jag var under TBC-behandlingen och tydligen är då jag tar Metojectinjektionerna också vilket jag fortfarande gör). Jag har haft tur hela vintern att jag inte drabbats av några infektioner trots de mediciner jag tagit.
När jag mått så här dåligt har jag varit hemma en hel del. C har åkt och hälsat på vänner och bekanta men jag har ju inte orkat följa med. Det känns inget vidare att vara hemma och inte kunna träffa våra vänner men det är ju som det är det. Orkar jag inte så orkar jag inte och han lär ju få leva som vanligt ändå.
Nu hoppas jag att jag inte blir lika utslagen den här gången när jag fått mitt dropp för nu behöver det dammsugas här och bakas och lite annat. Det har ju bara blivit det nödvändigaste gjort här då jag inte orkat med. Vågar ju inte sätta C på att dammsuga heller för då kanske han får hjärtsäcksinflammation igen. Det räcker väl med att han fått diska och ibland lagat mat då jag inte orkat.
Vi har varit iväg på några roliga saker i alla fall även om jag varit matt och klen. Magen har ju mest bara strulat på förmiddagarna.
I söndags (22/7) var vi först till Öjerestaurangen och åt. Jag orkade inte laga mat så C tyckte att vi väl kunde gå ut och äta likväl som att han lagade mat. 🙂 Sen åkte vi till Järvsö kyrka där det var ”Musik i sommarkväll” med Eiwor Kjellberg band. Folkmusik alltså…
Igår (28/7) var vi till Bollnäs på cruising. Tyvärr så var vädret inte det bästa så det blev inte så lyckat som det brukar bli i Bollnäs där de annars brukar ha tur med vädret. Men vi blev bjudna på fika hemma hos äldsta dottern E och mågämnet T så det blev en trevlig avslutning på kvällen.
Och förra lördagskvällen (21/7) kom alla mina barn hit och vi åt tacos och hade jättemysigt. Gissa om jag är glad åt mina tre underbara ungar! De är GULD värda.
C är också GULD värd som står ut med mig med alla sjukdomar jag har och han gör vad han kan för att stötta mig när mitt humör går ner.
Det blir en blandning av nya och gamla bilder den här gången eftersom jag inte varit ute och fotograferat så mycket. Peka på bilden så ser du en bildtext och när bilden är tagen.
Och så har söndan gått över i måndag… snart är det dags för dropp igen…