Förberedelser inför julen och själva julen

Lussekatter kokosdrömmar chokladsnitt kolakakor

Nu är julen snart över. Jag har i vanlig ordning slitit en del innan advent och jul. Det bara hör till och det är ju något jag vill göra också då det känns viktigt för mig. Julgardiner och juldukar i alla rum och lussekatter (både med och utan russin), tre sorters kakor och rågsiktskakor har jag bakat, Sen har jag naturligtvis gjort leverpastej (ingen jul utan leverpastej). Jag delar gärna med mig till mor och ungarna av det jag gör för jag kan ju inte äta upp allt själv. Sen köper jag en rimmad skinka men vill ugnsbaka den för att få den smak jag gillar. Har även lagt in en dubbel laddning Västerbottenostsill.

Mellan ”julstöket” här hemma så har jag hunnit följa med mamma till Gävle två gånger, sist var i tisdags och då äntligen blev hon av med ”tuben” (efter 10 veckor) på sin vänstra arm så nu får hon börja röra på armen. Hon ligger inte på latsidan precis. Hon kommer väl få några rörelser av arbetsterapeuten men hon tränar bra själv också (och det har hon gjort i några veckor) genom att laga sin egen mat. Den enda hjälp hon behöver nu är att skala potatis och skära grönsaker m.m. vad gäller maten.

Värmen har fått fnatt

I början av december började jag få lite kallt här hemma. Upptäckte att två värmeelement i källarn var iskalla. Grannen Ö var hit och luftade mina element och fyllde på fjärrvärmesystemet men det blev inte bättre ändå. Det gick ut massor med värme i elementen men blev inte varmare ändå. Det slutade med att personal från fjärrvärmen och en rörmokare var hit. Det visade sig vara ett expansionskärl i fjärrvärmepannan som gått sönder. Då jag ändå hade en rörmokaren här så fick han byta ut min vattenkran i köket som droppade och det gick inte att byta packning på den heller. Där fladdrade det iväg några tusenlappar igen. Kan inte förstå varför allt ska krångla nu sen jag blev ensam…

Själv har jag varit iväg till fotvården och jag har äntligen fått mitt dropp nu. Fotvårdsterapeuten var sjuk och ställde in en gång och droppet har jag ställt in själv då jag prioriterat 3:dje covidvaccinationen, influensavaccinationen och så fick jag en liten förkylning veckan efter att mor och jag var till sjukhuset i Gävle förra gången. Eftersom det var 16 veckor sedan jag fick mitt dropp så blev och blir det försiktighetsåtgärder, nu sist, och två gånger till innan jag får själva droppet. En allergitablett och vänta 30 minuter och sedan kortison intravenöst innan de kopplar på mitt dropp.
Jag får väldigt ont, mest i händer, fötter, fingrar och tår, när jag gör ett uppehåll så där men jag vet ju varför. Fingrarna och tårna värker nästan lika ilsket nu efter droppet så det dröjer väl kanske en droppomgång till innan det ger med sig. Mina lillfingrar har kroknat ännu mer och jag klarar inte av att virka så mycket heller innan jag ger upp för värken. Men vaccinationerna var viktiga för mig så då får jag ju bara stå ut med detta.

Min födelsdag

Jag har ju hunnit fylla år också. Det blev en lugn liten tillställning med bara fika och då sonen jobbade och de andra var sjuka så var det bara yngsta dottern L och barnbarnet V och hennes pappa som kom.
På kvällen kom min bästa vän N och fikade också. N är den utanför min lilla familj som jag umgås mest med och jag är så glad åt att hon finns.

Efter att restriktionerna släpptes har många blivit förkylda. Jag har klarat mig bra för jag träffar nästan inte nå folk (och är en flitig användare av munskydd) men de som jobbar råkar ju ut för mer förkylningar nu då folk tydligen går till jobbet med sina förkylningar efter att förhoppningsvis först testat så de inte har Covid.
Nu har vi då fått strängare restriktioner igen så förhoppningsvis minskar även andra smittor också. MEN då har vi det här med julen… ”vi” passar oss inte lika mycket denna jul som vi gjorde ifjol. Många är vaccinerade så rädslan för covidsmittan är inte lika hög eftersom ”alla” som är vaccinerade hoppas att inte smittas eller om en smittas så blir det lite mildare sjukdom. Försiktigheten i affärerna är heller inte detsamma som i fjol. Något jag tycker är synd är att inte fler använder munskydd. Om jag använder munskydd så skyddas andra mot ev. smittor jag bär på och förhoppningsvis skyddar munskyddet även mig själv lite och om alla bär munskydd så inbillar jag mig att vi slipper många förkylningar, magsjukor och Covid.

Jul hos mig

Jag gillar julen men i år har det känts lite sorgligt då jag inte har ”min” C vid min sida. Men det är som det är och inget som går att ändra på utan bara acceptera. Men nog känns det konstigt och ovant att vara själv. Som tur är så har jag Snoozen och Mumlan så jag har ändå sällskap i soffan med en katt på vardera sida om mig. Det blir nästan lite trångt ibland då de sträcker ut sig.

Julafton hos E

Vi blev bara fyra stycken vid julbordet hos äldsta dottern E i år då min mamma hade feber (vi vet inte vad den beror på) och inte orkade åka någonstans och yngsta dottern L hade blivit smittad av förkylning på jobbet. Sonen T var med till kl. 15 innan han åkte till sitt jobb. Ja vi är ingen stor familj precis…
Pappa mår bäst av att vara kvar på sitt boende, brorsan L ville inte riskera att bli smittad av människor på tåget och brorsan J jobbar hela julhelgen. Nu får vi se hur många som är friska i nyår.

Christers julhörna

Hösten är snart över

Vad sjutton är det där

Nu är det länge sen jag bloggade så det är väl hög tid att göra det igen. Det är en lite lugnare period nu, för trots (eller på grund av) att jag är sjukpensionär så har jag alltid en hel del att göra. Efter en skön sommar så kom ju hösten och med det krattning och så fick jag äntligen ändan ur vagnen och lyckades putsa fönstren (putsade inte dem i våras). Jag måste ju dela upp allt arbete så det tar ju sin tid.

Sen har jag haft förmånen att få tillbringa lite tid med Vilja och det ger energi! Vi börjar alltid med att spela Monopol. Jag har ju tid och tålamod att sitta och spela så länge hon vill. När hon sover över här så kan vi börja spela ena dagen och fortsätta nästa. Då hinner vi ju bygga både hus och hotell.

Monopol

När jag äntligen putsat mina fönster och hade påbörjat krattandet så var olyckan framme (6/10) och jag ramlade i trappan in när jag varit på ”Leva vidare”-gruppen (hade lånat mammas bil). Fick inte med mig foten ordentligt upp på sista trappsteget så jag for med huvudet före rakt in i dörren (tror det var dörrhandtaget jag flög in i). Huvudsvålen sprack! Oj vad jag blödde! Lyckades ta mig in och lyfta in kassarna jag hade med mig men såg inte i spegeln varifrån jag blödde så jag ringde grannen som kom och konstaterade att jag behövde sys. Jag fick tag på J så han skjutsade mig till akuten. Medan vi väntade på honom gick grannen runt och städade bort en massa blodfläckar och hans fru kom med en elastisk linda som han lindade runt huvudet på mig för att få ett tryck på såret. På akuten så blev det lite väntan innan jag fick komma in och sy 5 stygn i min spruckna skalle. Det var ca 5 – 6 cm långt, enligt läkaren. Sonen T körde mig hem igen. Jag trodde jag skulle få ordentligt ont under kommande natt men näädå. Jag kunde i alla fall sova.

211006 Min spräckta skalle och jag som bondkärring

Dagen efter for mor och jag till Edsbyn för att hon skulle få ta 3:dje covidvaccineringen på drop-in och sen köpte vi skor till mor och tofflor till far och jag var in till optikern och fick rätta till glasögonen som fått sig en kyss när jag ramlade. Jag satte en halsduk på huvudet, för att skydda såret, och kände mig ungefär som en bondkärring. Den hade jag på mig när jag gick utanför dörren här hemma tills jag fått ta stygnen. Ville ju inte skrämma nån känslig och heller inte få in nå ”skit” i såret.
Kvällen efter (en fredag) bjöd jag familjen på tacos som tack för hjälpen med bilförsäljning, skjuts och hemkörning av resårsängar och resorna till och från akuten.

Vilja

På lördagen först tog jag det lite lugnt. Det var nog det som var meningen med att jag ramlade, tänkte jag. Men på söndagen (10/10) kom mamma och hämtade mig och vi åkte och hälsade på pappa. De tofflor vi köpt passade inte tyvärr. Sen skjutsade mamma hem mig. Knappt en timme senare ringde mamma. Då hade hon ramlat baklänges i köket (!) när hon höll på att göra en pizza som hon skulle äta till middag. Jag ringde grannen och han var snäll och skjutsade dit mig så jag slapp cykla.
Det gick inte att röra mamma för hon hade så ont i sin vänstra arm så det var bara att ringa ambulans. Vi fick vänta 45 minuter på ambulansen (som hade varit i Gävle). Precis när de satt en nål på mamma för att ge smärtstillande så blev de kallade till ett hjärtstopp i Edsbyn. Då fick vi vänta ytterligare 40 minuter på nästa ambulans (som hade varit till Gävle). De gav mamma smärtstillande och fick upp henne på båren och körde henne till Gävle, då det inte finns kirurgjour i Bollnäs, och de misstänkte att hon skulle behöva opereras. Jag tog mammas bil hem för jag förstod att hon inte skulle kunna köra på ett tag.
Nästa förmiddag (måndag) fick jag veta att det inte blev någon operation av mammas vänstra arm som fått en ”fin” fraktur. Det skulle räcka med att hon fick en ”tub” på armen och höll den stilla.

En tuff sidensvans

På tisdag eftermiddag kom mamma hem i taxi. Då hade de ordnat så hon skulle få hemtjänst tre gånger/dag. Däremellan fick hon larma om hon behövde hjälp. Vi upptäckte snart att det behövde kompletteras med lite mer åtgärder då hemtjänsten var till henne men det tog ett par veckor att få de åtgärderna så under tiden fick jag sköta det. Jag var till henne varje dag ett tag.
Hon vill inte ha matlådor till lunchen så hon får planera så att det är mat som går fort att värma eller tillaga. Sen har jag bistått med en och annan matlåda när jag lagat för mycket mat (vilket jag gör rätt ofta). Men nu rullar det på rätt bra med duschdagar, tvätt och så städning var tredje vecka. Jag och ungarna rycker in med lite blomvattning och drar av golven med sladdlösa dammsugaren då det blir för skräpigt. E bytte ut pelargonerna på framsidan mot ljung och sopade och gjorde snyggt där nu till alla helgons dag.

Förhandlingar vid fågelstugan

Den 19 oktober skulle mamma till hjärtmottagningen (i Bollnäs) för att kolla pacemakern så jag beställde tid för att ta bort mina stygn samtidigt. Eftersom jag misstänkt att mitt blodtryck var för högt så bad jag sköterskan att kolla det på mig. (Jag hade kollat hemma ett par gånger och sett att det var för högt). Jodå, blodtrycket var rejält mycket för högt så jag fick medicin för det på en gång och nya tider för att komma och kolla ”trycket” några gånger till plus ett återbesök hos en läkare 16 dagar senare. Men fy vad jag mådde dåligt av blodtrycksmedicinen. Jag blev otroligt trött, mådde illa och orkade nästan ingenting för armar och ben kändes som halvkokt spagetti. Men jag vet ju att biverkningar brukar kunna ge med sig efter ett par veckor så jag försökte stå ut. Till sist blev jag så vrång att jag gav mig attan på att jag skulle kratta färdigt (innan snön kom) så jag krattade färdigt baksidan (som var det som var kvar) en lördag och söndag (30 och 31/10). Fruktansvärt jobbigt men SÅ skönt när det var klart. Envisan kan ta en långt många gånger. På torsdagen veckan efter (4/11) var jag på läkarbesöket och fick då byta medicinen. Blodtrycket hade gått ner hyfsat. Jag hade även fått ta en hel del prover innan och allt såg bra ut utom blodvärdet som var lite förhöjt men det brukar det vara så det var ingen fara med det. Eftersom vi har en hel del hjärt- och kärl-sjukdomar i släkten ska jag även få börja ta kolesterolsänkande medicin men det blir inte förrän nästa gång jag ska till läkaren. Vi ska hålla isär medicinbiverkningarna, tyckte hon. Den nya blodtrycksmedicinen gör mig lite matt, illamående och yr nån timme efter att jag tagit den och håller bara i sig i 2 – 3 timmar och det känns som det kommer att fungera bättre med de tabletterna.
Nu förstår jag i alla fall meningen med att jag ramlade och slog skallen. Det var för att upptäcka mitt höga blodtryck förstås. Det brukar vara en mening med allting. Men nån mening med att mamma skulle ramla och bryta armen har vi inte kommit på än.

Mammas svullna arm har fått en lång handske

Den 26 oktober körde jag mamma till Gävle för återbesök. Först till röntgen (nere i källarn) sen till ortopeden (på 12:e våningen) och sen till arbetsterapeuten (i ett annat hus) innan vi tog oss tillbaka och till restaurangen som egentligen precis hade stängt men de hade inte tagit undan maten så vi fick äta där ändå. Jag fick motion så det räckte och blev över den dagen genom att skjutsa mamma i en sjukhusrullstol kors och tvärs. Mammas svällda hand fick en handske för att försöka få ner svullnaden och läkningen av överarmen såg bra ut. Det blir nästan en heldagsutflykt när vi måste till sjukhuset i Gävle. Jag åkte hemifrån 10:30 och var hemma 18:10.

Halloweens sötaste lilla djävul

Nu har Halloween (jag fick besök av Halloweens sötaste lilla djävul) och alla helgons dag varit.
Jag var och tände ljus i minneslunden för C och min farbror (som dog 2006) på Alla helgons dag. Min mormor och morfars grav pyntade E så fint några dagar innan så jag behövde bara sätta in ett batteriljus i lyktan på graven. Kvällen efter var jag till kyrkan och lyssnade på ”Stilla musik i Allhelgonatid” där Jennie sjöng så fint och stämningsfullt.
Livet blev tomt och tråkigt när C dog. Dagarna lyckas jag fylla med saker att göra så det är kvällar och helger som känns mest tomma och tråkiga. Det är inte roligt att titta på tv ensam. Han ska ju sitta där i soffan så vi kan prata om programmen/serierna/filmerna och när det är tomt i den soffan känns det inte bra. Jag saknar hans härliga humor och ordvrängerier och våra skratt. Ibland vaknar jag på natten och tycker att han ligger i sängen bredvid men nä, den är tom.

Alla helgons dag i Alfta

De 22 (eller var det 23?) säckarna med trädgårdsavfall hjälpte E och J mig att få ut till tomtgränsen och de hämtades av vårt renhållningsföretag ett par dagar senare och samma dag (9/11) började det snöa. Snön har dock tinat bort. Men nu får det bli vinter, det gör inte mig något. Jag tycker om snön för det blir så ljust och fint ute av den. Hellre snö än regn. Snöskottning är ju också lite motion och motion behövs ju.

Jag har även fått tredje covidvaccinsprutan (behövdes läkarintyg till det) och i torsdags tog jag influensavaccinet så nu är jag rustad inför vinterns smittor. Om ca fyra veckor ska jag kunna få mitt dropp igen. Det blev ett långt uppehåll nu p.g.a. såret i huvudet, covidvaccin och influensavaccinet. 9 veckor försenat… då får jag droppet lite långsammare nästa gång och får stanna där lite längre. Värken som blir när jag inte får mitt dropp får jag bara stå ut med och det gör jag ”för den goda sakens skull”.

Det känns som det blir några lugna veckor nu innan det är dags för advents och julstöket så de veckorna ska jag försöka njuta av. Nästa helg får jag besök av vännerna E och T från Tåtorp och det ser jag fram emot.

Nu ska jag åka till far och gratulera honom på farsdag.

Mumlan

Här har inte hänt så mycket… tyckte jag.

Idag har jag haft en sån där dag då jag inte gjort nån nytta. Jo kört en tvättmaskin men det är väl det enda. Ja, jag ringde ett samtal till ett försäkringsbolag för en (syrisk) väns räkning också. Sen har jag virkat lite och sovit middag och blev brutalt väckt av dörrklockan. Utanför stod en karl som jag känner igen till utseendet men jag har då ingen aning om vad han heter men han bor på gatan bredvid. Han ville fråga lite om hur det fungerar med tv över fibernätet som vi har och det var klart att han fick göra det. Tog med honom in i vardagsrummet och på med tv:n och visade lite och pratade en bra stund. Jag hoppas han fick svar på sina frågor. Han verkade nöjd i alla fall när han gick.
Sen hoppade jag över badet ikväll och följde med mamma på en föreläsning om demenser. Det var riktigt intressant. Jag har ju viss utbildning i demens men den är ju uråldrig nu och jag har jobbat många år med dementa men alltid lär man sig nånting nytt.
Varför jag varit så lat idag? Yr. Nu på sista tiden drabbas jag av yrsel lite då och då utan att jag vet varför. Kanske är det de där kristallerna som inte ligger som de ska. Hade ju ”kristallsjuka” i mars 2013. Så nu när jag drabbas av yrsel så provocerar jag den med de rörelser jag fick lära mig + de som min mamma fick lära sig när hon hade virus på balansnerven i fjol. Det gäller att försöka mota Olle i grind. Men det blev väldigt blåsigt idag och då kan jag också bli yr så vem vet…

140523 Snoozen i sitt klätterträd

Jag gjorde väl ingen större nytta igår heller egentligen. Jag bakade chokladrutor för vi skulle bort på kvällen och så blev det tidig middag eller ska vi kalla det sen lunch då vi åt levergryta. Mmmm… gött. Gjorde en fräsch ”morotssallad med äpple” som endast bestod av just morot och äpple (2 av vardera) som jag rev på rivjärnets grova sida och så saften av en halv citron på det och jösses va go den blev.

På kvällen var vi till Edsbyn och hälsade på två syrianska vänner, M och S. Vi fikade och pratade och så hjälpte vi dem att teckna en hemförsäkring och en bilförsäkring. Sånt är inte lätt då man inte kan språket. Sen passade vi på att besöka Fikasällskapets träff på ett café alldeles intill. Där satt jag och försökte prata med två 16-åriga killar från Afganistan som varit i Sverige i bara 3 – 4 veckor. Det var inte lätt! Den ene av dem kunde väldigt lite engelska och den andre inget alls men vi försökte så gott det gick. Det är ju huvudsaken. 🙂 C satt med våra vänner och två svenska kvinnor varav den ena var lärare till de afganska ungdomarna som var där på träffen. F.ö var det en väldig blandning av folk från olika länder men vi var inte där mer än en timme så vi hann inte träffa några fler.
På söndag har Quren Öppet hus/språkcafé så då ska vi dit och träffa ännu mer folk.

150818 Rosor

I måndags var jag till sjukhuset i Bollnäs och fick dropp som jag skrev om i förra bloggen. Jodå, jag fortsätter med droppet ett tag till. Nästa sommar ska de börja trappa ner droppet och hade min reumatolog fått bestämma så skulle jag snart slutat få dropp men ögonläkarn bestämmer i det här och då tar hon det säkra före det osäkra så jag fick fortsätta ett år till. De vill inte att jag ska få tillbaka skleriten igen.
Som tur är så kan jag få dropp på behandlingsenheten på sjukhuset i Bollnäs. Det blev rätt jobbigt att behöva åka till Hudiksvall för att få dropp och långt var det också. Vi har 11 mil till Hudiksvall och bara 2 mil till Bollnäs så det är en otrolig skillnad.

När jag var klar med droppet åkte jag och handlade och sen åkte jag till E och lilla V och fikade. De hade varit på babysång på förmiddan så V hade precis somnat då jag kom och för ovanlighetens skull så sov hon 1½ timme(!) så E och jag hann fika och prata. När den lilla sötnosen vaknade så var det snart nog dags för henne att äta så jag fick mata henne. Vi satt och pratade då hon åt, V och jag alltså, och det var så mysigt. Hon pratade en hel del och hon kan säga både mamma och pappa riktigt nu men resten som hon säger begriper jag inte än. Det är så härligt att vara mormor. 🙂

140626 Snoozen i äppelträdet

Jag som inte hade så mycket att skriva om har lyckats skriva en hel del om ”ingenting” men det är jag ju expert på. 😉 Jag kan inte bjuda på några nytagna bilder idag så det får bli gammal skåpmat. Snoozen har ju inte varit med på bild här nu på ett tag så jag får bjuda på ett par bilder av  honom i ett av hans alldeles egna klätterträd.

Melodifestival, frosen shoulder, vår och semlor.

Svanar på Ljustorget.

Nu har jag inte fått till någon blogg på ett tag igen. Att jag ska ha så svårt för att få ändan ur vagnen och ta mig tid att skriva. Visst, ibland finns det bara inte tid och möjlighet. Den senaste tiden har det varit svårt att ens sätta sig vid datorn en gång om dan.

OS har varit och försvunnit och jag har njutit många timmar framför tv:n och tittat på längdskidåkning, skidskytte och ishockey och Sverige har ju haft framgångar i OS i år. Det har varit en ren glädje att vara svensk vid detta OS.

131212 Födelsedagsblommorna från Ellinor och TommyMelodifestivalen är nu äntligen avgjord. Tänk att det måste till 6 tävlingar för att få fram de bästa bidragen. Vissa av bidragen i deltävlingarna hade de kunnat stryka direkt, tycker jag.
Jag hade ingen speciell favorit i lördags men Yohio gillar jag för att han är den han är och Ellens ballad var verkligen vacker men skulle nog inte gjort sig speciellt i den stora tävlingen i Köpenhamn. Sanna Nielsens bidrag var vackert och hon är en otroligt duktig artist så jag tror nog hon gör bra ifrån sig i Köpenhamn. Vi behöver då inte skämmas att skicka iväg henne. Hade vi däremot skickat iväg Anton Ewald hade jag fått sitta med skämskudden. Jag vet att man inte ska skämmas åt andra men då han envist ”kliade/klämde” sig i skrevet hela fyra gånger under sina tre minuters uppträdande så blev det bara för mycket. Ok om han gör det en gång för att apa efter Michael Jackson men fyra! Men som tur var så hamnade han sist (eller var det nån efter honom?) så även om Sanna blir sjuk så slipper jag se honom i Köpenhamn.

140103 Kaktusen blommar.
Någon som vet vad det här är för kaktus?

12/2 var jag till reumatologen i Hudiksvall på kontroll. Han kollade upp varför jag har så ont och det var inte så konstigt, tyckte han, eftersom jag har inflammation i de flesta senfästen. Hade jag nu varit ”normal” hade han gett mig en kortisonkur och då hade jag mått bättre snart nog. Nu är ju inte jag ”normal” då jag ätit stora doser kortison i nästan 3 år. Reumatologen vill att jag undviker kortison i minst 2½ år till. När dessa 2½ år gått så ska det göras en bentäthetskontroll på mig för att se hur kortisonet inverkat på mitt skelett.
Nu ökade han mitt Remicade-dropp istället så nu har jag absolut maxdosen på droppet och likaså på Methotrexatet.

17/2 var jag till Hudiksvall igen för att få dropp. Jag hoppades att jag skulle känna nån skillnad direkt men det gjorde jag ju inte. Men efter två dagar så hade värken i min ”frusna axel”  i stort sett försvunnit liksom värken i den ”friska” axeln. Så otroligt skönt!!! Nu kan jag ligga som jag vill i sängen och då blir sömnen bättre. Sen att jag har värk i rygg, höfter, knän och fotleder hör nog till min fibromyalgi. Jag hoppas och tror att senfästesinflammationen gett med sig lite nu och att jag kommer att må mycket bättre framöver.
Tyvärr hjälper ju inte Remicade-droppet för all min värk eftersom jag förutom psoriasisartrit även har fibromyalgi och vad gäller den sistnämnde så hjälper ingenting mot den värken som ju sätter sig i muskler, muskelfästen och senfästen oftast. Att min psoriasisartrit (jag har två olika sorter av den) också sätter sig i muskelfästen och senfästen gör ju att jag inte vet vad det är som orsakar värken. Den andra sorten i psoriasisartriten sätter sig i finger- och tå-leder men där hjälper Remicaden nästan fullt ut.

140219 Blå ljus.

Vi är mycket hemma nu för tiden. C arbetstränar (eller vad det heter när man jobbar och har sjukpenning för att se hur många timmar man orkar med) och när han kommer hem så är han rätt nöjd då han träffat lite folk och så behöver han vila. Jag känner mig inte heller så sugen på att vara ute på då jag inte mått så bra. Men vi har varit till Järvsö och Ljusdal en vända och passade då på att besöka Ljustorget igen. Det är inte så ofta vi är dit nu för tiden.
Handarbetsaffärn fick också ett besök av mig och jag gick därifrån med ett par härvor grönt garn. 🙂 Har tänkt få till några små gardiner till gästrummet i källarn av det garnet men det är svårt att hitta en bra virkbeskrivning då fönstren bara är 30 cm höga.
Sen passar vi naturligtvis på att besöka någon/några av våra vänner när vi ändå är i Järvsö/Ljusdal så det går åt några timmar när vi åker ditupp.

140219 Rosa ljus.

25/2 blev min mamma sjuk. Hon var så otroligt yr och bara kräktes så den 26/2 följde jag med henne till akuten i Bollnäs och hon blev inlagd på en medicinavdelning där. Efter några dagar där och några olika undersökningar kom de fram till att hon har, det som förr kallades, virus på balansnerven. Vad det kallas nu vet jag inte. Hon blev kvar där en hel vecka. Under den veckan var jag hos min pappa och höll honom sällskap. Nu sen mamma kom hem så försöker jag hjälpa dem med det de vill ha hjälp med men de är så envisa och försöker klara av allt själv och det är ju sunt.
Men idag har jag varit där och bl.a. hjälpt till med tvättstugan.

140224 Snödroppar hos grannen.

Helt otroligt egentligen att vi redan är inne i mars. Vi har ju knappt haft nån vinter. Nu är det som vår här och folk hittar tussilago och solen har lyst så vackert på oss i några dagar. Synd att det blåser så inibombens bara.
Härligt den här tiden är att vi får äta semlor också. Jag har i vanlig ordning bakat egna semmelbullar och t.o.m. gjort egen mandelmassa.
Har du också bakat semlor?
Hur vill du helst äta dina semlor?
Vad vill du fylla din semla med?
Mina barn har aldrig tyckt om mandelmassa, därför har jag alltid bakat egna bullar så att de kan få sylt i sina. Nu har det blivit populärt att fylla med vaniljkräm, sylt eller vad man tycker om.
Själv vill jag ha mandelmassa i min semla och helst äta den med riktigt varm mjölk.

Semla.

Kom och tänka på en sak… oj vad jag har saknat fåglarna den här vintern. Vi har satt upp vår fågelstuga på framsidan här och vi har bjudit dem på solrosfrön och talgbollar men här på området är vi många som matar fåglar så vi har inte haft så många gäster i vår lilla fågelstuga. Det har blivit en billig fågelmatsvinter. Men det har känts lite tomt. Jag hoppas att våra fåglar där vi bodde förr har fått mat den här vintern också…

120204 Domherre.

Det går åt rätt håll…. :-)

130117 -12º och nysnö.

Nu har vi haft mildväder ett tag. Lite mer snö fick vi också men inte så mycket som de varnade för. Blåsigt blev det också och det gillar jag ju inte för jag får mycket värk när det blåser. Åkte även på astma på onsdagsmorgonen då jag cyklade på motionscykeln. Antar att det var vädret som ställde till det också. Kyla går bra med mina luftrör men inte alltför fuktig luft som det var i onsdags.
I går var det strålande sol och inte försvann solen då jag tog en sparktur heller. Idag har vi haft mulet, blåsväder och fuktig luft så idag hade jag ingen lust att vara ute. Det är väl tur att jag kan styra lite själv över de ”lediga” dagarna i alla fall. 🙂

Det blev inte riktigt lika lugnt som jag trodde det skulle bli i veckan som var men det var ändå en trevlig vecka. I söndags tog jag itu med strykningen och att stryka är mycket roligare om man gör något annat samtidigt så jag tittade på tv. Det blev några repriser på program som gått veckan innan och som jag inte sett.

130117 -12º och nysnö.

På måndan (28/1) tog jag och ringde till ”Ögon” för att höra om de skickat någon kallelse till mig eller om de glömt bort mig. Sköterskan som ringde upp mig var full av ursäkter för de hade ”missat” att jag skulle haft ett återbesök efter en månad och den tiden hade vi passerat med lite råge. En återbesökstid redan på tisdan (dan därpå) kunde hon ändå erbjuda mig och jag tackade för den. Men nog är det väl konstigt, om jag missar en tid jag fått inom sjukvården så får jag betala för den tiden i alla fall och då hjälper det inte om jag har frikort heller. Men när de missar att ge mig en tid t.ex. en månad efter senaste besöket som min läkare skrivit att det ska vara då händer ingenting. Den här gången träffade jag ändå på en trevlig människa som bad om ursäkt och fixade en tid så snart som möjligt men jag har även träffat på dem som låtit som om jag gett dem världens största problem bara för att jag ringt och frågat om de skickat en kallelse eller…? (om de faktiskt glömt bort mig)

130122 Inför Alla Hjärtans Dag på Ljustorget.

Då tisdagen nu blev uppbokad av både bad och besök på ”Ögon” i Hudiksvall så körde jag igång med att baka när jag nu hade en hel dag hemma. Bullar och matbröd var vad vi behövde fylla på med i frysen.
C åkte ner på byn för att handla några delar så jag passade på att skicka honom till apoteket med en lista på mediciner jag behövde. Han kom hem utan en enda medicin! Den som jobbade på apoteket blev så nervös då han kom med listan samtidigt som det var några andra som väntade och ville bli expedierade och hon var ensam eftersom det var lunchtid. Hon tog mitt mobilnummer så skulle de ringa när mina mediciner var klara för avhämtning, berättade C.

130122 Inför Alla Hjärtans Dag på Ljustorget. 130122 Inför Alla Hjärtans Dag på Ljustorget.

På tisdan (29/7) körde C mig in till Ljusdal så jag fick bada. Sen åkte vii till Ljustorget och tog en fika innan vi åkte till Hudiksvall och ”Ögon”. C följde med mig upp till ”Ögon” och satt och väntade medan jag var in första gången för att kolla synen, mäta ögontryck och få pupillvidgande droppar.  Sen när pupillerna vidgats och jag fick gå in till ögonläkarn så följde C med in. Läkarn undersökte mina ögon och kunde inte se några veck på näthinnan på höger öga längre! 😆 Jag fick sänka Prednisolonet (kortisonet) till 5 mg/dag!!! Så lågt har jag aldrig haft tidigare! 🙂
Eftersom C inte varit med in till ögonläkarn tidigare så bad jag henne att visa honom en bild på hur ögat såg ut då det var veck på näthinnan och min snälla ögonläkare visade några bilder och förklarade lite för honom.
På vägen hem åkte vi in till apoteket, fast jag inte fått något sms, för att kolla om jag åtminstone kunde få en av medicinerna som jag hade helt slut på. Jodå, alla mediciner fanns och var färdiga men de hade inte hunnit skicka nåt sms!!! Att C inte fått med sig några mediciner dan innan förklarade de med att det var en vikarie från grannstaden som jobbat dan innan och hon var inte van att vara ensam under lunchen…
Ja, jag säger då det… *suck*. Vilken tur då att jag gick in där, då vi ändå hade vägarna förbi, så slapp jag åka extra bara för att hämta medicinerna nästa dag eller när de tänkt skicka sms:et.. (Vad less jag blir ibland…)

130117 -12º och nysnö - här bor vi. :-)

På onsdan (30/1) kände vi oss lediga eftersom ingen av oss hade något inbokat. Och det var väl tur det eftersom våra vänner E.L. och C.L. kom. C.L. behövde lite hjälp vid datorn (han skulle beställa glasögon) vilket han fick av C. De hade med sig gött fikabröd också. Från Ljustorget… 😀
När de åkt och C la sig för att vila ringde min mor. Hon ville också ha hjälp med något på datorn så hon fick hjälp av mig via telefon. Det går ju bra det med. 🙂 Medan jag pratade med mor kom vår vän Leif. Han var fikasugen och så behövde han hjälp med nåt på telefon… en smartphone… men där går gränsen. Jag har bara en vanlig mobiltelefon som jag kan ringa, skicka sms och ta halvdåligt foton med och har inte lärt mig dessa tekniska under som finns nu med skärmar där man bläddrar med ett finger och med internetuppkoppling m.m. Så länge min mobil fungerar så ska jag hålla mig till den gamla sorten. Jag hinner nog lära mig de nya telefonerna också så småningom – när jag blir tvungen. Leif fick fika och en pratstund i alla fall och problemet löste vi med hjälp av datorn. 🙂

130117 -12º och nysnö.

På torsdan (31/1) kom C:s arbetsgivare K och hans ”kontorist” G hit. K ville ha en annan logga fixad och med rätt adress på också. 🙂 Sen ville de ha fakturamallen ändrad. Det är jag som gjort både logga och fakturamall så det är klart att jag fixar ändringarna som de vill ha gjorda. Jag satt igår och letade en bild som skulle passa på loggan så K får den som han vill ha den. Så loggan fixade jag igår. Hoppas den blir godkänd.

På fredan (1/2) var det dags att ta fram och motionera snabeldraken. Men innan vi ens ätit frukost så kom Leif och var kaffesugen. Han hade varit till HC och tagit fasteblodprover. Då passade det bra att han fick lite frukost hos oss då. 🙂 Sen hade han fått en tid hos en läkare på HC för att han hade nåt strul med sin högra arm. Efter det tänkte han åka till Bollnäs för att uträtta lite ärenden och undrade om vi också ville följa med. C tackade ja men jag valde att stanna hemma för att städa. Nu blev det ingen Bollnäsresa för ”gubbarna” men däremot en resa till Hudiksvall. Leif fick nämligen en remiss till akuten och behövde någon som följde med och eventuellt körde honom hem efteråt. ”Gubbarna” åkte vid 12-tiden och var inte hemma förrän vid 17-tiden. Då hade jag middagen nästan färdig så Leif fick mat innan han åkte hem till sig.
Det var inget ”allvarligt” fel på hans arm (en muskel som släppt från sitt fäste ”bara”) han fick bara lite inflammationsdämpande medicin och Alvedon. Men om han hade varit yngre hade de opererat den!!!

130117 -12º och nysnö.

På lördan (2/2) hade vi en skön slappardag med melodikryss, skidåkning på tv och ”färdiglagad mat”.
Igår blev det en hel del slappande också men på kvällen kom äldsta dottern E och förgyllde några timmar för oss här. Jag gjorde en liten hallon och blåbärspaj med vaniljsås till fikat. Jag passar på att göra bärpajer då det kommer någon som tycker om det eftersom C inte är så förtjust i det. Det blir inte av att göra nåt sånt då vi är själva. Vi fick halva pajen kvar så jag får ”sträva” och äta upp den själv om det inte kommer någon och hjälper mig med det. (men inte är jag ledsen för det *fniss*)

130107 Rimfrost.

Idag har vi inte gjort något vettigt heller utan mest suttit vid varsin dator och donat. Vi har lite inbokat några dagar den här veckan och det hinner väl bli mer att göra också så det kändes bra att ta det lugnt idag. Jag har rätt struligt med värk i ryggen, höfterna och knäna nu så jag har ingen större lust att göra så mycket heller.

Det har inte blivit något fotograferande den senaste veckan heller trots att jag haft kameran med mig varenda gång jag lämnat huset men jag har ju bilder sen tidigare så de får väl duga.

130117 Kvällning.