Här händer inte så mycket.

Här hos mig händer inte så mycket nu och risken är väl att det kommer att hända ännu mindre här hemma för nu raserar Coronapandemin rejält i mina trakter liksom i hela landet. Hörde igår på nyheterna att värst drabbat är Ovanåkers och Hudiksvalls kommuner i vår region. Jag bor i Ovanåkers kommun. Nya restriktioner har det kommit också men jag känner mig inte så drabbad av dem egentligen. Är ju värre för de som jobbar och nu manar de till att alla som kan ska jobba hemifrån. De som brukar gå på krogen drabbas ju så klart när de är tvungen gå hem kl. 23. Dem tycker jag inte synd om men jag tycker synd om krögarna som mister intäkter liksom restaurangerna. Häromkring stänger alla ställen senast kl. 22 på vardagarna men har öppet lite längre på fredagar och lördagar så de drabbas inte lika mycket som i de större städerna.

Här börjar skolorna i morgon (onsdag) och då är risken stor att ännu fler blir sjuka i Covid. Hoppas verkligen att barnbarnet klarar sig ifrån det. Hon är astmatiker, liksom sin mamma, så blir de sjuka kan det bli riktigt jobbigt för dem.
Jag hoppas också att de som jobbar inom hemtjänsten har haft vett att vaccinera sig, men vet att alla inte är vaccinerade, eftersom min mamma fortfarande har hjälp av hemtjänsten. Mamma har ju fått tre vaccinationer men risken finns ändå att hon blir smittad och även om det inte blir så allvarlig Covid på henne så har hon ju flera bakomliggande sjukdomar som kan göra så att hon blir allvarligt sjuk.
Min vän som kom med tulpaner till mig på nyårsaftonen fick Covid efter nyår men tack vare två vaccinationer blev det inte så allvarligt.

Jag blir dock väldigt förvånad att inte fler använder munskydd. Visst, det kan ge en falsk trygghet men jag tror det skyddar lite i alla fall eftersom Covid är luftburen.
Jag körde mamma till tandhygienisten igår och passade då på att gå på Granngården (i Edsbyn) för att köpa fågelfrön medan jag väntade på att mamma skulle bli klar. Det var tre personer till där, så vi kunde lätt undvika varandra, ingen av dem bar munskydd! Förutom jag då. Jag tror ju att munskydden även skyddar mot förkylningar och magsjuka.

När jag varit till Edsbyn lämnade jag av mamma hemma hos henne, åkte hem en snabbis för att släppa in Snoozen som var ute och så gav jag katterna mat, innan jag satte mig i bilen för att åka till Bollnäs för att vara barnvakt en stund åt V då E hade ett möte med en rektor på en eventuell praktikplats. V och jag hade det så mysigt då vi körde igång hennes stjärnhimmellampa. Vi låg i vardagsrumssofforna och tittade på ”stjärnorna” och försökte hitta olika stjärnbilder men lyckades inte se några men låtsades ändå att vi såg dem. Jag höll på att somna när vi låg där för jag spelade lite fin avslappningsmusik via mobilen samtidigt.
När E kom hem blev jag bjuden på middag och jag blev kvar där tills det var dags att V skulle lägga sig.

I onsdags och torsdags satt jag mycket vid datorn. Jag kollade upp några av mina bilder på bloggen som varit välbesökta. Jag gjorde bildsökningar på Google och såg att det är folk som tar mina bilder och använder dem som sina egna. Jag gillar inte att mina bilder används utan att jag har blivit tillfrågad så jag försökte ta kontakt med de som stulit mina bilder för att tala om att de faktiskt gjort något som inte är tillåtet.
En utav dem, en äldre man, hade en egen blogg, Svartvikare, och hade redan 2012 lagt ut en nyårshälsning med hjälp av en utav mina bilder. Han ringde mig på fredagen och bad om ursäkt. Han visste ju att man inte fick ta andras bilder men just den bilden dök upp då han googlade på nyårshälsningar, gillade den och använde den. Han bad även om ursäkt i sin blogg. Jättefint gjort. Jag mailade honom några bilder som han fick tillåtelse att använda om han ville.
Jag satt i alla fall och la som en ”vattenstämpel” på bilder folk tydligen gärna vill ha och så bytte jag ut dem i mina bloggar. En hel del jobb. Tyvärr så ligger ju bilderna kvar (utan vattenstämpel) på Google men jag hoppas de flesta hittar mina bilder med vattenstämpel på i framtiden.

Jag har väldiga bekymmer med mina fötter nu. Båda fötterna – inte bara ”fulfoten”. Jag har aldrig haft så många självsprickor på fötterna förut och ändå smörjer jag och smörjer. Jag måste tejpa dem för att över huvud taget kunna gå. Nu kom E med ett tips att jag kanske ska testa att smörja in dem med olivolja istället för vanliga mjukgörande salvor så nu smörjer jag fotsulorna med olivolja varje kväll sen tre kvällar tillbaka. Jag hoppas verkligen att det hjälper för annars måste jag försöka att få komma till Hudmottagningen i Gävle. Tre självsprickor på varje fot är inte ovanligt. Om det hjälper med olivolja så ska jag försöka komma ihåg att skriva om det framöver.

Helgen som var hade jag ingen brist på sysselsättning precis. Snöskottning och skidskytte på tv:n både lördag och söndag. Det var skönt med frisk luft och trevligt att se skidskytte.

Idag har det blåst och vi har fått töväder. I morgon ska det visst bli ännu fler +grader och mer blåsväder. Nä, det gillar jag inte för jag tycker om när det är vitt ute. Men för mycket snö är inte nåt vidare. Min mamma hade pratat med min bror i Jämtland och om jag förstod det rätt så hade de fått 30 cm på lördag och lika mycket på söndag. Och mitt i allt gick deras snöslunga sönder också. Så han fick verkligen slita med snön som kom.

Avslutar bloggen med att jag är så tacksam för att jag har mina när och kära i närheten, mina katter, alla glupska fåglar ute vid fågelbordet, motionscykeln, Spotify (som jag fick ett helt år av mina barn i födelsedagspresent) och tillgång till streamingtjänsterna Netflix och Viaplay där jag kan titta på filmer och serier nu när det blir mer isolering igen p.g.a. pandemin. Och jag har ju så mycket annat att göra också både i och utanför huset så långtråkigt får jag aldrig.

Grammatik och språkgrupper.

Något jag sett mer och mer av sen facebook gjorde sitt intåg i mångas liv är alla ”språkvårdare/språkpoliser” som dykt upp i grupper för just det språk/skriftfel dom brinner för. Särskrivningar är nog det mest uppmärksammade och har åtminstone 8 grupper på facebook. En grupp t.o.m. hatar särskrivningar. Att hata har visst blivit väldigt populärt på sista tiden men nog lär det väl vara att ta i, att säga att man hatar särskrivningar. Visst kan jag tycka att det blir tokigt då saker och ting skrivs isär när det egentligen är sammansatta ord. T.o.m. i dagstidningarna händer det att ord skrivs isär. Men det är väl ingen katastrof för oftast har jag fantasi nog att få ihop det så jag begriper.
Sen kan det vara väldigt roligt med särskrivningar också för betydelsen blir ju en helt annan. Många särskrivningar kommer nog från telefonernas T9. De som tillverkar telefonerna verkar inte ha sammansatta ord i sina ordlistor så ibland är det nog inte så konstigt att det blir som det blir. Då är det värre när det sätts upp skyltar med särskrivningar för då kan det bli riktigt tokigt och även missförstånd. Paula har lagt in några bilder på särskrivning och på dem ser man hur det kan missförstås om man särskriver. Här kommer ett exempel som visar hur det kan bli.

I veckan som var såg jag en bild från en grupp på facebook som jag inte hört talas om tidigare. Bilden kom från en grupp som heter ”Lär er skillnaden mellan de och dem”. (Jag vägrar lägga upp den bilden).
Bilden bestod av en text som ondgjorde sig över dem som inte ser skillnaden. Min vän som lagt ut bilden tyckte att den var klockren och fick medhåll av några av sina vänner. En annan gjorde nån utläggning bestående av hur grammatiken ska fungera i det fallet. En tredje skrev att ”då behöver ni inte läsa det jag skriver för jag har dyslexi och kämpar för att skriva ändå”. Då rann sinnet till på mig så jag författade en lång kommentar om hur dumt det är att på ett sånt ställe som t.ex. facebook och andra informella ställen kräva att folk ska skriva grammatiskt rätt. Naturligtvis ska man se till att skriva grammatiskt rätt i en formell text – men på ”fejjan”(?). Jag tycker att det är snudd på snobberi att lägga ut en sån bild som faktiskt kan såra människor som kämpar för att ens våga skriva. Till tjejen som hade dyslexi skrev jag att jag tycker att hon ska fortsätta skriva och strunta i folk som slår ner på allt de bara kan.
Nästa dag då jag gick in för att kolla om jag fått några mothugg på min kommentar – då hade bilden och allt plockats bort. Det hedrar hen som la upp den för kanske hen insåg att det var taskigt gjort.

Jag tycker att var och en ska få skriva efter sin förmåga och som vuxen är det inte lätt att lära sig skriva rätt. Samtidigt så ska vi vara medvetna om att vi bör bevara vårt språk och då det gäller folk som jobbar med ordet så ska de se till att kunna skriva rätt. Sen har det blivit mer och mer vanligt att man skriver dom istället för de eller dem. Det är ju så många säger när de pratar. Det kan man skriva när det är informella texter har jag läst när jag sökt på de tre orden på nätet. Här där jag bor säger vi aldrig de eller dem när vi pratar, vi säger dom. Men det viktigaste är väl ändå att vi inte sårar andra i jakten på att vara så perfekta…
Vad tycker du??

Som mamma har jag kämpat med mina barn för att de ska lära sig att stava. Och nu försöker jag lära våra asylsökande och nysvenskar hur vi pratar och skriver vilket många gånger är två skilda saker. Men fråga mig, för allt i världen, inte om grammatik för den grammatik jag lärde mig i skolan, den har jag glömt och det är inget konstigt med det då det är 38 år sen jag gick ut gymnasiet.
När jag skriver blandar jag hejvilt med hur jag pratar för det känns mest naturligt för mig. Men om jag verkligen behöver så kan jag även skriva formella texter.

Min yngsta dotter, L, hon kan det där med svensk grammatik. Hon har pluggat på högskolan i fyra år och läst massor om svenska språket, grammatik och hur man skriver. Och som hon har kämpat!!! Hon har dyslexi men ändå klarat av högskolestudier. Så om jag eller någon jag känner har några frågor om grammatik så vet jag vem jag ska ringa till. 🙂

Den här veckan har känts rätt intensiv trots att jag väl inte gjort något hela tiden.
I söndags hjälptes vi åt att städa golven här hemma i alla fall. Tänk vad mycket fortare och lättare det går när man hjälps åt. Det var skönt att ha undan det.

I måndags kom sonen T och hälsade på redan på morgonen. Han hade lämnat in bilen på verkstan och kom till oss för att vänta på att bilen skulle bli färdig. Och han fick minsann vänta. Vi satt och pratade en hel del men så gick han och vilade och då satte jag mig och förberedde inför onsdagens språkgrupp. Sen åkte vi och hälsade på mor/mormor och fikade med henne innan sonen fick klartecken att han kunde hämta bilen.
På kvällen tog C med sig fyra killar från Quren till ett konstevenemang i Söderhamn medan jag gick för att hälsa på en syrisk vän inte långt härifrån. Lektionen i arabiska var inställd då våra lärare också skulle till Söderhamn.
Jag trodde att det skulle bli bara hon och jag och eventuellt grannkvinnan men då jag kom dit så var det 6 kvinnor och en hel drös med barn som väntade på att få träffa mig. Det var rätt överväldigande. Värdinnan tackade mig innan jag gick hem och sa att det hade betytt så mycket för dem att jag kommit. Innan alla gått hem så bestämde vi att vi skulle träffas hemma hos en av de andra kvinnorna (som bor ensam) nästa kväll för att de skulle få lite hjälp med svenskan. Och barnen skulle få stanna hemma med sina pappor till mammornas stora förtjusning 😉 Så där föddes en till språkgrupp.

På tisdan var det vår tur att lämna bilen till verkstan. Vi fick en tvåa på besiktningen sist som vi var tvungen att åtgärda. Bakre spindelleden på höger sida glappade. C kunde ju tack och lov ta jobbarbilen för att köra mig hem och även låna den sen för att vi ska kunna hämta bilen.
Vid lunch dök en av våra syriska vänner upp. Han behövde lite hjälp av C så vi fikade medan vi väntade på C. Sen fick vi hämta bilen strax efter lunch och då åkte vi direkt till besiktningen och släckte tvåan. Men naturligtvis så hittade den nitiske besiktningsmannen ett litet glapp på motsvarande spindelled på vänster sida men han bara gjorde oss uppmärksamma på det, vi slapp en tvåa på den, så nu är det bara att byta ut den med.
På kvällen åkte jag och en väninna till de syriska kvinnorna för att hjälpa dem med lite svenska. De var väldigt taggade och sög i sig allt vi lärde dem. Vi fikade också och innan vi åkte hem vara vi bara tvungen att äta hemgjord pizza också. Det finns ingen hejd på deras gästfrihet. Vi bestämde att vi skulle ses om två veckor igen. Det får bli varannan vecka för att jag ska orka med. Vi har ju arabiska på måndagar och språkgrupper på onsdagar. Egentligen borde jag bada på onsdagar så jag ska försöka ändra onsdagens språkgrupp till en annan dag när det blir en ny grupp som startar om ett par veckor.

Igår fick vi besök av E och lilla V. Efter ett tag kom min mamma också för att träffa barnbarnsbarnet. Vi fikade, busade och hade en mysig eftermiddag. E och lilla V stannade kvar och åt middag också.
När tjejerna åkt hem var det dags för oss att åka till Quren för att ha språkgrupper. Vi leder en varsin grupp och till vår hjälp har vi syriska killar som är bra på engelska och de översätter till arabiska eller engelska när så behövs. Det har varit lite lustigt med dessa språkgrupper. Det kommer 10 – 16 stycken varje gång men det är bara två av dem som varit med alla fyra gångerna. Några har kommit bara en gång och andra har varit där två eller tre gånger. Varje onsdag undrar jag om det ens ska komma några andra än vi och killarna som hjälper oss men när tiden är inne kommer det några till och fem minuter efter att vi börjat så ramlar det in flera stycken.

Idag har jag tagit det rätt så lugnt. Jag körde runt med snabeldraken för att fånga upp en del hårbollar som Snoozen släpper ifrån sig överallt och för att jag ska slippa dammsuga i helgen för i morgon har jag inte tid. Sen tog jag hand om lite tvätt men på eftermiddan la jag mig och sov i två timmar. Oj vad skönt det var.
I morgon ska jag till Bollnäs och vara barnvakt några timmar så barnbarnets föräldrar får gå ut och äta lunch och sen handla i lugn och ro. Och i helgen ska jag sitta framför tv:n och titta på skidåkning och virka. Ja, jag ska plugga lite arabiska också. 🙂 

När tiden stannar upp en stund….

Ibland känns det som om tiden stannar upp och står stilla en stund…

I onsdags (12/3) var det så.
Vänner till mig miste sin dotter i cancer…
Vännernas son miste sin syster…
Hennes barn miste sin mamma…

Hon var även min dotters vän. De har känt varann sen de föddes och firat födelsedagar tillsammans, sovit över hos varann, gått högstadiet tillsammans, gått gymnasiet tillsammans, varit på studentbal tillsammans och tagit studenten tillsammans. De sista åren har de inte träffats så ofta men haft kontakt och träffats då och då och ibland varit på tjejträffar tillsammans med några till vänner som gick hotell och restaurangprogrammet tillsammans.

Tjejen hade precis fyllt 30 år och har små barn som nu blir utan mamma…
Det tog inte ens två veckor från det hon fick reda på att hon hade cancer i flera organ tills hon lämnade jordelivet.
Hur kan det gå så fort? Hur kan det vara möjligt?

När något så här fruktansvärt tragiskt händer så känns det som om tiden stannar. Jag slår ifrån mig… det kan inte vara sant! Jag vill inte ta in det som hänt.
Jag försöker sätta mig in i tjejens föräldrars ställe, hur de känner sig, kommer på att det hade kunnat vara jag som mist ett av mina barn. Jag får samvetskval då jag tackar Gud för att det inte var jag som miste ett barn… den här gången… för man vet aldrig… när döden kommer på besök…
Jag tänker på hennes barn som mist sin mamma. Hur ska deras liv bli utan mamma?

Vi hämtar vår äldsta dotter så hon slipper vara ensam med sin sorg. Hon vill till minneslunden vid vår kyrka och jag följer med henne. Hon har med sig ”gravljus” och tänder ett för sin vän. Så står vi där och gråter och så säger hon ”Det hade kunnat vara jag…”. Mitt hjärta håller på att brista när jag hör de orden för det hade ju kunnat vara så. Jag tänker på mina vänner som ju faktiskt drabbats av det förfärligt orättvisa – att mista ett barn. Jag ber att Gud ska hjälpa dem igenom den här svåra tiden, ge dem styrkan att klara av detta.
Sen går vi till min mormor och morfars grav och min dotter tänder ett ljus även för dem. På väg ut från minneslunden tänder hon ett sista ljus för alla de andra som inte finns med oss på jorden.

Min dotter skrev en så fin blogg om sin vän. Du kan läsa den här.

Vi visste att hon låg på sjukhus. Vi visste att hon hade cancer. Men ingen av oss visste att hon hade så kort tid kvar i livet…

”F*CK CANCER”!

Det här kan man kalla riktig vinter.

Vilken vinter vi har! 🙂 Vi kan då inte klaga på vintervädret i alla fall. Snö har vi fått så det räcker och riktig kyla också. Solen lyser så vackert en del dagar och andra är det mulet.

Vi har nästan gått i ide känns det som. Det händer inte mycket här hos oss nu men kanske vi behöver ha det lugnt ett tag också för att återhämta oss lite från alla turer till sjukvårdsinrättningarna som vi flängt runt på under sommarn och hösten. Tyvärr så är vi inte ute så mycket som vi säkert skulle behöva. Frisk luft är ju nyttigt sägs det men vi blir lätt sittande inomhus när vi inte är tvungen åka någonstans. Men lite luft har vi fått och en hel del foton har det blivit också i skiftande väder. För om jag får för mig att ta en sparktur så kan jag ju slå mig i backen på att solen försvinner strax efter att jag kommit ut.
Något som är bra nu när vi gått i ide är att bilen också får vila och det blir ju lite mindre utgifter för bensin också då. Jag har suttit och kollat igenom våra utgifter under 2012 och ser då att vi åker väldigt lite bil under vintern men sommarhalvåret går det otroligt mycket bensin för vi vill ju åka på både det ena och det andra då förstås.

Nu låter det som att vi suttit här hemma och ”gnessat” på varann hela tiden sen sist jag bloggade sist men det har vi ändå inte. I fredags (18/1) kom yngsta dottern L hit och förgyllde vår helg med sin närvaro. Nu ville hon inte bara umgås med oss utan även med vår dator. 😉 Hennes laptop, som inte ens är två år gammal, gick sönder och det var hårddisken som pajat. Hon blev utan dator i nästan två veckor men då hon kunde ”datorisera” hos oss så stod hon ut med det också. Naturligtvis så var garantin på hårddisken bara ett år så med ett stort bidrag från sin mormor och morfar och ett lite mindre bidrag från oss så kunde hon få en ny hårddisk i sin dator. Inte lätt att klara såna utgifter själv då hon är arbetslös och inte har någon a-kassa. Det var mysigt att få ha L här hela helgen.

På lördan kom även äldsta dottern E hit och hälsade på oss. Hon började med att baka äppelmuffins till oss och några av dem spritsade hon frosting på och gjorde dem så fina och extra goda. Cupcakes som de så vackert heter. Dem tog vi som efterrätt efter att ha ätit lasagne och den gjorde jag mycket utav så L fick göra en matlåda att ta med sig hem och resten tog E hem till sin sambo som denna kväll var på bandy så han behövde säkert fylla magen med lite mat när han kom hem. Det räckte även till en matlåda till E. En mysig lördagskväll med döttrarna fick vi i alla fall. 🙂

Det här med att laga mat förresten… Jag är duktig på att laga mycket mat. Sällan bara två portioner utan det blir oftast minst till fyra eller ännu mer. C är inte så förtjust i rester medan jag tycker det är toppen att ha mat över att bara värma så slipper jag stå vid spisen och laga från grunden varje kväll. Vi har lite diskussioner om det här med rester ibland och då kom jag på…. Om jag går till affären och köper en låda med färdiglagad mat där då heter det färdiglagat. Om jag däremot har en låda med färdiglagad mat hemma då heter det rester… C, och många andra, kan mycket väl tänka sig att köpa en låda på affärn med färdiglagad mat men vad är det då han köper? Enligt mig så är det rester! Maten är lagad, nerkyld och packad i en låda och bör värmas innan den ska ätas igen. Den mat vi får över här hemma är också nerkyld och får antingen stå i kylskåpet till nästa eller ännu nästa dag eller så stoppar jag den i frysen och tar fram den en annan dag och då behöver maten bara värmas. Enligt mig är det ingen direkt skillnad. Då är frågan, ska affären döpa om sin färdiglagade mat (för den ska ju värmas upp likaväl som de rester vi har här hemma) till rester eller ska jag börja kalla våra rester för färdiglagat? Det senare alternativet var ju lättast att genomföra så nu för tiden äter vi inga rester här hos oss utan vi äter färdiglagad mat som man bara behöver värma. 😀 Inte för att C tycker nåt bättre om den för det men vi kan ju inte kasta bort mat heller. Vad tycker du???

På söndan (20/1) fick vi besök av vår vän Leif och hans syster Lena. Så roligt att de ville komma och det är inte så ofta vi träffar Lena då hon bor i Småland. Vi fick ett par trevliga timmar tillsammans över fikat.

På måndan tog vi med oss L till Bollnäs och lämnade av henne där. Hon har en praktikplats och skulle jobba kväll. C och jag åkte till Alfta och hälsade på mor och far där vi började med att fika. Sen fick gubbarna lägga sig och vila medan mor och jag satte oss vid deras dator. Jag hade lovat att rensa den lite om det behövdes och så la jag in en nyare version av officeprogrammen också. Mor började laga mat då jag höll på med datorn och bjöd oss sen på en god Laxpanna och till efterrätt fick vi äppelkaka med vaniljvisp. Mor och jag satte oss vid datorn igen och skulle ut på internet men då fungerade inte internet! Jag donade och kollade men fick ingen ordning på det. C satte sig och kollade men inte heller han fick igång det. Det värsta var att jag hade en klipptid i Bollnäs att passa så vi var tvungen att åka därifrån. Men mor fixade och ringde helpdesk och de kunde heller inte komma på vad som var fel så de gissade på att det var routern som gått sönder så de kunde bara råda mor att köpa en ny router. Men under kvällens lopp kom internet igång igen så de slapp den utgiften i alla fall. Och jag blev fin i håret. 🙂

I tisdags (22/1) var det dags för bad igen för mig och under tiden var C iväg med bilen på besiktningen. Den gick igenom utan en enda anmärkning! Skönt! Det firade vi med en fika på…. Ljustorget så klart. 🙂 Vi fick en extra godbit till fikat, något nytt som Linnea hade bakat och den hette något fint och jag kommer inte ihåg vad det var den hette men det var smördeg och mandelmassa och nåt mer gött i den och den var frasig och god och bara smälte i munnen. Innan vi åkte hem var vi upp på Öjeberget och tog några vintriga bilder på utsikten därifrån. På kvällen åt vi pölsa och potatis. Gött! Mor och far hade köpt pölsan till oss på Hemköp i Alfta. De gör så himla god pölsa där. Den var ju förresten färdiglagad. ;-)Vi behövde bara koka potatis till.

Resten av veckan har vi i stort sett varit hemma förutom C som varit iväg och handlat och jag har varit på sparktur men då försvann ju solen i vanlig ordning. Lite skidåkning har det varit på tv att se och sen finns det ju alltid en massa saker att göra här hemma om vi har lust och ork. Skulle alldeles behöva baka både bullar och matbröd och hade tänkt gör det idag men det ”sket sig” då jag fick en sån där ”magknipsdag” och då blir jag både matt och klen och får springa på toa så det nöjet (att baka alltså) har jag kvar. 🙂 Sen har jag en rejäl hög med strykning också. Juldukar och sånt ”kul”.

Vi fick celebert besök här idag. Hasse P, en välkänd profil här i trakterna då han bl.a. jobbar på radio Gävleborg och har det populära programmet ”Sök och finn”, kom för att titta på en litografi som C har av en rätt känd konstnär. Litografin föreställer en förstukvist och den förstukvisten sitter på ett hus som Hasse köpt och håller på att renovera nu. Det slutade med att Hasse fick köpa litografin så den får hänga i ”rätt” hus. Så nu får vi hitta på nåt annat att sätta på väggen där den har hängt. Vi får väl kika på litografin till våren då vi ska åka och hälsa på och se Hasses hus (fritidshus) och eftersom C kommer ifrån samma by där huset finns så har han en hel del att berätta för Hasse om hur det varit förr där i byn. Så det har vi att se fram emot i vår. 🙂

Ikväll ska vi nog titta på en hyrfilm, Varg Veum en norsk deckare. Det är ju bedrövligt vad dåliga program de visar på tv på fredag och lördagskvällarna. Ja det är väl ingen höjdare under veckorna heller men det finns ett och annat att se ibland då i alla fall. Men C brukar hitta en del att titta på ändå. Vi har några Discovery och History-kanaler eftersom vi har parabol och där finns en del som är intressant för honom.

Betala för att läsa samma morgontidning på webben som vid köksbordet?

I morse då vi vaknade var det vinter igen. Ja, snöfallet började i går eftermiddag men det la sig inte på vägen på en gång, bara på åkrarna och gräsmattorna. Men när vi klev upp var det vitt, vitt, vitt. Det var ca 15 cm blötsnö när jag var ut och fotograferade förhoppningsvis de sista vinterbilderna för den här säsongen. Men jag lovar ingenting.
20 cm snö var det innan snöandet gav upp. Nu har det så sakteliga börjat tina bort.
Någon morgontidning fick vi inte heller. Tidningsutkörarn ville väl inte åka in på vår lilla väg. Han verkar vara lite bekväm eller feg den där tidningsutkörarn. Vid 9-tiden kom en ung tjej från hemtjänsten körande på vår lilla väg – hemtjänsten ballar inte ur för lite snö inte.

Häromdan satt jag och författade en insändare till lokaltidningen men fick svar igår från insändarsidan att den inte kommer med för ämnet har varit uppe tidigare. Det hade jag glömt då den insändarn publicerades i mitten av januari…
Hälsingetidningar har tidigare låtit oss prenumeranter läsa de fyra hälsingetidningarna gratis på webben. Nu har de gjort om hela e-tidningen och nu vill de ha betalt. Om jag är prenumerant får jag betala 39:- i månaden för att läsa samma tidning som jag har i pappersformat! Ingen utav de andra tre tidningarna. Vill jag läsa någon av de andra hälsingetidningarna får jag betala 75% av vad den papperstidningen kostar per år.
Det är väldigt lite som skiljer de fyra tidningarna åt. Familjesidan, sporten, något enstaka reportage, någon enstaka insändare och annonserna. Det är absolut inte värt att betala nästan 2 000:-/år för att få läsa dödsannonserna, något enstaka reportage eller någon insändare i veckan som inte stått i Ljusdalsposten eller nöjesannonserna vilket är det jag varit in på webben för att läsa i Ljusnan tidigare. När vi nu betalar 2 463:-/år för att ha Ljusdalsposten som papperstidning så blir det ju inte att vi går in och läser den på webben heller. Det ska vara de gånger vår tidning uteblir då när inte tidningsutköraren gitter åka in på vår lilla väg för att han tror att väglaget är sämre där än på stora vägen. Inte ens då vi varit bortresta har vi läst Ljusdalsposten på webben och inte sjutton tänker vi betala för att göra det nu heller.
Jag tycker att de kan låta oss prenumeranter välja vilken av de fyra tidningarna vi vill ha via webben för 39:-/månad. Jag inbillar mig att det vore fler som nappade på det än på att betala för att läsa samma tidning på nätet som vid köksbordet.

 

Samtidigt har en tanke slagit mig… är det så att de vill att vi som prenumererar på papperstidningen istället ska prenumerera på webbtidningen? Det skulle bli en stor besparing för dem då de inte behöver betala för vare sig papper, tryckning eller utkörning. Det skulle de ju kunna tjäna massor på.

Jag får läsa Ljusnan på biblioteket i framtiden för att hålla reda på vad som händer och vilka som dör i Alfta med omnejd. Jag får väl tänka på att jag tjänar ett par tusen om året då jag gör det. 😉

De senaste dagarna har det inte hänt så mycket här mer än att både C och jag var och tog prover på HC igår (20/4) och sen var jag och badade. C jobbade som vanligt.
Vi har inget planerat i helgen heller så det blir väl mest bara att slappa.

I morse då jag var ut och fotograferade och konstaterade att inte tidningen hade kommit, tittade jag ändå i brevlådan för vi hade inte hämtat posten igår. Vi får oftast ingen post på fredagar men det hade vi fått den här gången tydligen. Jag hade fått ett brev som talade om att jag vunnit ett kort (”Reskassa” på bussar och tåg här i länet) på 200:- för att jag talat om, i en enkät, vad jag tycker om stationen här i Järvsö. Undrar om jag var den enda som gick in på webben och fyllde i enkäten eller om jag verkligen haft tur??? 😀

Nu håller jag tummarna för att det här var de sista snöbilderna i min blogg den här säsongen.