Här händer inte så mycket.

Här hos mig händer inte så mycket nu och risken är väl att det kommer att hända ännu mindre här hemma för nu raserar Coronapandemin rejält i mina trakter liksom i hela landet. Hörde igår på nyheterna att värst drabbat är Ovanåkers och Hudiksvalls kommuner i vår region. Jag bor i Ovanåkers kommun. Nya restriktioner har det kommit också men jag känner mig inte så drabbad av dem egentligen. Är ju värre för de som jobbar och nu manar de till att alla som kan ska jobba hemifrån. De som brukar gå på krogen drabbas ju så klart när de är tvungen gå hem kl. 23. Dem tycker jag inte synd om men jag tycker synd om krögarna som mister intäkter liksom restaurangerna. Häromkring stänger alla ställen senast kl. 22 på vardagarna men har öppet lite längre på fredagar och lördagar så de drabbas inte lika mycket som i de större städerna.

220110 En av Mumlans favoritplatser

Här börjar skolorna i morgon (onsdag) och då är risken stor att ännu fler blir sjuka i Covid. Hoppas verkligen att barnbarnet klarar sig ifrån det. Hon är astmatiker, liksom sin mamma, så blir de sjuka kan det bli riktigt jobbigt för dem.
Jag hoppas också att de som jobbar inom hemtjänsten har haft vett att vaccinera sig, men vet att alla inte är vaccinerade, eftersom min mamma fortfarande har hjälp av hemtjänsten. Mamma har ju fått tre vaccinationer men risken finns ändå att hon blir smittad och även om det inte blir så allvarlig Covid på henne så har hon ju flera bakomliggande sjukdomar som kan göra så att hon blir allvarligt sjuk.
Min vän som kom med tulpaner till mig på nyårsaftonen fick Covid efter nyår men tack vare två vaccinationer blev det inte så allvarligt.

Jag blir dock väldigt förvånad att inte fler använder munskydd. Visst, det kan ge en falsk trygghet men jag tror det skyddar lite i alla fall eftersom Covid är luftburen.
Jag körde mamma till tandhygienisten igår och passade då på att gå på Granngården (i Edsbyn) för att köpa fågelfrön medan jag väntade på att mamma skulle bli klar. Det var tre personer till där, så vi kunde lätt undvika varandra, ingen av dem bar munskydd! Förutom jag då. Jag tror ju att munskydden även skyddar mot förkylningar och magsjuka.

V och stjärnhimlen

När jag varit till Edsbyn lämnade jag av mamma hemma hos henne, åkte hem en snabbis för att släppa in Snoozen som var ute och så gav jag katterna mat, innan jag satte mig i bilen för att åka till Bollnäs för att vara barnvakt en stund åt VE hade ett möte med en rektor på en eventuell praktikplats. V och jag hade det så mysigt då vi körde igång hennes stjärnhimmellampa. Vi låg i vardagsrumssofforna och tittade på ”stjärnorna” och försökte hitta olika stjärnbilder men lyckades inte se några men låtsades ändå att vi såg dem. Jag höll på att somna när vi låg där för jag spelade lite fin avslappningsmusik via mobilen samtidigt.
När E kom hem blev jag bjuden på middag och jag blev kvar där tills det var dags att V skulle lägga sig.

En härlig vinterdag 2018

I onsdags och torsdags satt jag mycket vid datorn. Jag kollade upp några av mina bilder på bloggen som varit välbesökta. Jag gjorde bildsökningar på Google och såg att det är folk som tar mina bilder och använder dem som sina egna. Jag gillar inte att mina bilder används utan att jag har blivit tillfrågad så jag försökte ta kontakt med de som stulit mina bilder för att tala om att de faktiskt gjort något som inte är tillåtet.
En utav dem, en äldre man, hade en egen blogg, Svartvikare, och hade redan 2012 lagt ut en nyårshälsning med hjälp av en utav mina bilder. Han ringde mig på fredagen och bad om ursäkt. Han visste ju att man inte fick ta andras bilder men just den bilden dök upp då han googlade på nyårshälsningar, gillade den och använde den. Han bad även om ursäkt i sin blogg. Jättefint gjort. Jag mailade honom några bilder som han fick tillåtelse att använda om han ville.
Jag satt i alla fall och la som en ”vattenstämpel” på bilder folk tydligen gärna vill ha och så bytte jag ut dem i mina bloggar. En hel del jobb. Tyvärr så ligger ju bilderna kvar (utan vattenstämpel) på Google men jag hoppas de flesta hittar mina bilder med vattenstämpel på i framtiden.

Tejpade fötter

Jag har väldiga bekymmer med mina fötter nu. Båda fötterna – inte bara ”fulfoten”. Jag har aldrig haft så många självsprickor på fötterna förut och ändå smörjer jag och smörjer. Jag måste tejpa dem för att över huvud taget kunna gå. Nu kom E med ett tips att jag kanske ska testa att smörja in dem med olivolja istället för vanliga mjukgörande salvor så nu smörjer jag fotsulorna med olivolja varje kväll sen tre kvällar tillbaka. Jag hoppas verkligen att det hjälper för annars måste jag försöka att få komma till Hudmottagningen i Gävle. Tre självsprickor på varje fot är inte ovanligt. Om det hjälper med olivolja så ska jag försöka komma ihåg att skriva om det framöver.

220108 Nyskottat

Helgen som var hade jag ingen brist på sysselsättning precis. Snöskottning och skidskytte på tv:n både lördag och söndag. Det var skönt med frisk luft och trevligt att se skidskytte.

Idag har det blåst och vi har fått töväder. I morgon ska det visst bli ännu fler +grader och mer blåsväder. Nä, det gillar jag inte för jag tycker om när det är vitt ute. Men för mycket snö är inte nåt vidare. Min mamma hade pratat med min bror i Jämtland och om jag förstod det rätt så hade de fått 30 cm på lördag och lika mycket på söndag. Och mitt i allt gick deras snöslunga sönder också. Så han fick verkligen slita med snön som kom.

Avslutar bloggen med att jag är så tacksam för att jag har mina när och kära i närheten, mina katter, alla glupska fåglar ute vid fågelbordet, motionscykeln, Spotify (som jag fick ett helt år av mina barn i födelsedagspresent) och tillgång till streamingtjänsterna Netflix och Viaplay där jag kan titta på filmer och serier nu när det blir mer isolering igen p.g.a. pandemin. Och jag har ju så mycket annat att göra också både i och utanför huset så långtråkigt får jag aldrig.

Domherren och domfrun

Ett nytt år

Så blev det då ett nytt år. 2022. Undrar hur många gånger jag kommer glömma bort mig och skriva 2021 istället?
För mig var det mer gruvansamt (tydligen dialekt) med nyår än med jul. Att gå in i ett nytt år där C inte är med fysiskt. Det kändes jobbigt redan några dagar innan.
Som tur var så blev jag bjuden till E och V. Där blev vi samma gäng som till jul. T var tvungen avvika redan vid 21-tiden för han skulle jobba. V orkade inte hålla sig vaken men E och jag höll oss vakna. Tittade på en lite ”slög” film innan 12-slaget. (slög=konstig, underlig) Vi streamade den då mina ungar inte längre har vanlig tv. De måste ta det genom Telia och tycker att det är som att slänga pengarna i sjön för det är rätt dyrt. Det finns ju play-kanaler.

Vårt nyårsfirande

Tack vare vårt gemensamma nyårsfirande så blev inte nyårsafton så jobbig som jag befarat.
Vi hade inga raketer och smällare men vi hade tomtebloss. V gillade det verkligen. Önskar att alla kunde ha det i stället för raketer. Våra djur skulle må så mycket bättre av det tysta firandet av det nya året.
Snoozen och Mumlan fick fira in nyåret inomhus. Snoozen gillar inte när det smäller. De fick gourmetmat innan jag åkte och såg ut att ha haft det riktigt skönt. De fick gå ut en stund när jag kom hem i stället för då hade smällandet avtagit.

Jag fick fina tulpaner också på nyårsaftonen. En vän kikade in som hastigast och önskade mig gott nytt år och ett försenat grattis på födelsedagen.

Fina nyårstulpaner

Idag har jag varit till tandhygienisten för mitt halvårsbesök för att förebygga att mina tänder blir i dåligt skick eftersom jag har mediciner och även Sjögrens syndrom som gör mig extremt torr i munnen. Jag behöver bara betala halva ordinarie pris vid de besöken tack vare att min reumatolog skrivit ett intyg.

Nu ska jag snart åka till min ICA-butik och handla lite. Trots att det är mycket covidsmitta nu så handlar jag själv. De stänger kl. 22 så jag går dit vid 21-tiden och är relativt ensam i butiken då. Naturligtvis använder jag munskydd.

Till sist blir det en ”bonusbild” från 10 januari 2020 då V var här och där satt hon och hennes morfar med varsitt pussel och hade det så mysigt.

Pusslande

Förberedelser inför julen och själva julen

Lussekatter kokosdrömmar chokladsnitt kolakakor

Nu är julen snart över. Jag har i vanlig ordning slitit en del innan advent och jul. Det bara hör till och det är ju något jag vill göra också då det känns viktigt för mig. Julgardiner och juldukar i alla rum och lussekatter (både med och utan russin), tre sorters kakor och rågsiktskakor har jag bakat, Sen har jag naturligtvis gjort leverpastej (ingen jul utan leverpastej). Jag delar gärna med mig till mor och ungarna av det jag gör för jag kan ju inte äta upp allt själv. Sen köper jag en rimmad skinka men vill ugnsbaka den för att få den smak jag gillar. Har även lagt in en dubbel laddning Västerbottenostsill.

Mellan ”julstöket” här hemma så har jag hunnit följa med mamma till Gävle två gånger, sist var i tisdags och då äntligen blev hon av med ”tuben” (efter 10 veckor) på sin vänstra arm så nu får hon börja röra på armen. Hon ligger inte på latsidan precis. Hon kommer väl få några rörelser av arbetsterapeuten men hon tränar bra själv också (och det har hon gjort i några veckor) genom att laga sin egen mat. Den enda hjälp hon behöver nu är att skala potatis och skära grönsaker m.m. vad gäller maten.

Värmen har fått fnatt

I början av december började jag få lite kallt här hemma. Upptäckte att två värmeelement i källarn var iskalla. Grannen Ö var hit och luftade mina element och fyllde på fjärrvärmesystemet men det blev inte bättre ändå. Det gick ut massor med värme i elementen men blev inte varmare ändå. Det slutade med att personal från fjärrvärmen och en rörmokare var hit. Det visade sig vara ett expansionskärl i fjärrvärmepannan som gått sönder. Då jag ändå hade en rörmokaren här så fick han byta ut min vattenkran i köket som droppade och det gick inte att byta packning på den heller. Där fladdrade det iväg några tusenlappar igen. Kan inte förstå varför allt ska krångla nu sen jag blev ensam…

Själv har jag varit iväg till fotvården och jag har äntligen fått mitt dropp nu. Fotvårdsterapeuten var sjuk och ställde in en gång och droppet har jag ställt in själv då jag prioriterat 3:dje covidvaccinationen, influensavaccinationen och så fick jag en liten förkylning veckan efter att mor och jag var till sjukhuset i Gävle förra gången. Eftersom det var 16 veckor sedan jag fick mitt dropp så blev och blir det försiktighetsåtgärder, nu sist, och två gånger till innan jag får själva droppet. En allergitablett och vänta 30 minuter och sedan kortison intravenöst innan de kopplar på mitt dropp.
Jag får väldigt ont, mest i händer, fötter, fingrar och tår, när jag gör ett uppehåll så där men jag vet ju varför. Fingrarna och tårna värker nästan lika ilsket nu efter droppet så det dröjer väl kanske en droppomgång till innan det ger med sig. Mina lillfingrar har kroknat ännu mer och jag klarar inte av att virka så mycket heller innan jag ger upp för värken. Men vaccinationerna var viktiga för mig så då får jag ju bara stå ut med detta.

Min födelsdag

Jag har ju hunnit fylla år också. Det blev en lugn liten tillställning med bara fika och då sonen jobbade och de andra var sjuka så var det bara yngsta dottern L och barnbarnet V och hennes pappa som kom.
På kvällen kom min bästa vän N och fikade också. N är den utanför min lilla familj som jag umgås mest med och jag är så glad åt att hon finns.

Efter att restriktionerna släpptes har många blivit förkylda. Jag har klarat mig bra för jag träffar nästan inte nå folk (och är en flitig användare av munskydd) men de som jobbar råkar ju ut för mer förkylningar nu då folk tydligen går till jobbet med sina förkylningar efter att förhoppningsvis först testat så de inte har Covid.
Nu har vi då fått strängare restriktioner igen så förhoppningsvis minskar även andra smittor också. MEN då har vi det här med julen… ”vi” passar oss inte lika mycket denna jul som vi gjorde ifjol. Många är vaccinerade så rädslan för covidsmittan är inte lika hög eftersom ”alla” som är vaccinerade hoppas att inte smittas eller om en smittas så blir det lite mildare sjukdom. Försiktigheten i affärerna är heller inte detsamma som i fjol. Något jag tycker är synd är att inte fler använder munskydd. Om jag använder munskydd så skyddas andra mot ev. smittor jag bär på och förhoppningsvis skyddar munskyddet även mig själv lite och om alla bär munskydd så inbillar jag mig att vi slipper många förkylningar, magsjukor och Covid.

Jul hos mig

Jag gillar julen men i år har det känts lite sorgligt då jag inte har ”min” C vid min sida. Men det är som det är och inget som går att ändra på utan bara acceptera. Men nog känns det konstigt och ovant att vara själv. Som tur är så har jag Snoozen och Mumlan så jag har ändå sällskap i soffan med en katt på vardera sida om mig. Det blir nästan lite trångt ibland då de sträcker ut sig.

Julafton hos E

Vi blev bara fyra stycken vid julbordet hos äldsta dottern E i år då min mamma hade feber (vi vet inte vad den beror på) och inte orkade åka någonstans och yngsta dottern L hade blivit smittad av förkylning på jobbet. Sonen T var med till kl. 15 innan han åkte till sitt jobb. Ja vi är ingen stor familj precis…
Pappa mår bäst av att vara kvar på sitt boende, brorsan L ville inte riskera att bli smittad av människor på tåget och brorsan J jobbar hela julhelgen. Nu får vi se hur många som är friska i nyår.

Christers julhörna

Karantän? Isolering? Frivillig? Självvald?

Frivillig hemkarantän
”Människor som varken konstaterats sjuka eller har några symptom kan välja att sätta sig i frivillig karantän för att på så vis bidra till minskad smittspridning.”
Källa: https://www.kry.se/din-halsa/vad-ar-karantan/

Det är en märklig tid vi lever i nu. Det känns som att hela tillvaron är satt på ”vänt”. Ingenting är som det varit och jag undrar om vi bara kan fortsätta som förut när det lugnar ner sig med smittan. Jag har en känsla av att det kommer att ta tid. Åtminstone för de som är 70+ och de i riskgrupperna.
Både jag och sambon är i riskgrupperna. Jag har ju riktigt dåligt immunförsvar p.g.a. mitt Remicade-dropp. Var iväg och fick dropp för en vecka sen så nu gäller det att jag passar mig extra mycket för just nu är immunförsvaret otroligt dåligt. Det blir så när jag nyligen fått en behandling. Sambon har långt gången KOL och har redan dålig lungkapacitet så en virusinfektion är alltid en stor risk för honom vare sig det är förkylning, influensa eller corona. Vi är alltid försiktiga så vi inte ska blir förkylda i vanliga fall också och har klarat oss flera vintrar nu och det tack vare att släkt och vänner är så hänsynsfulla och rädda om oss.

Före Corona-karantänen.

Det senaste halvåret har vi inte varit ute på i stort sett någonting alls eftersom C inte orkar så mycket. Jag har ju varit till ungarna, barnbarnet och min mamma förstås och skött med alla ärenden utanför hemmet. I stort sett de enda som kommit hit och hälsat på oss har varit ungarna, barnbarnet och min mamma och så en och annan nära vän. Åker inte vi och hälsar på våra vänner så kommer de ju inte heller hit. Det är väl en erfarenhet som alla som blivit sjuka har känt av, mer eller mindre.

Livet med frivillig hemkarantän är inte så olikt det sätt vi lever annars så vi lider inte av detta. Den stora skillnaden är att jag inte längre kan gå/åka och handla själv. Jag provade först att handla tidigt på morgonen som vår Ica-butik så snällt ställde upp med för riskgrupperna och 65+. Två fredagar (v. 12 och v. 13) var jag iväg men insåg att det kommer inte att skydda oss från smittan då det var väldigt mycket folk som hörde till dessa grupper och det var även de som gick dit trots att de var lite förkylda. Då kollade jag med butikschefen ifall jag kunde beställa maten så att de plockade ihop varorna så kunde jag hämta mina varor när de hörde av sig. Det var helt ok för dem. Nu hade jag sådan tur att den första veckan jag skulle beställa mat så började affären med utkörning av varor med bidrag från kommunen. När jag hade knåpat ihop en inköpslista och skickade den via messenger (på Facebook) så fick jag mina varor hemkörda och kassarna ställda på översta trappsteget. Sen betalade jag (med ett leende) med hjälp av Swish. Det enda extra det kostar mig är 20 kronor för att de plockar ihop mina varor. Otroligt bra service! Om jag dessutom har paket att hämta (på Ica) så tar de med det också.
Apoteksärenden har sonen, T, tagit hand om. Han är den av oss som rör sig rätt så obehindrat i samhället nu då vi, döttrarna och mor, isolerar oss så gott vi kan då vi är i riskgrupperna. T jobbar inom äldreomsorgen i grannkommunen så han är mest exponerad av oss och väldigt rädd om oss så någon risk att bli smittad av honom lär det inte vara. Han håller sig på avstånd, säger till att vi ska tvätta oss noga när han överlämnat påsen från apoteket. Han var även snäll och bytte till sommardäck på bilen åt oss. Ska tillägga att sonen även tar stort ansvar till sin omgivning överallt. Han försöker handla då det är lite folk i affärerna, är noga med sin egen handhygien och håller alltid behörigt avstånd.
Min pappa bor på ett särskilt boende och där infördes besöksförbud väldigt tidigt och det var nog tur det. Vad jag vet så har de ingen smitta på hans boende än. Lite tråkigt att inte kunna träffa honom men det är ju som det är i dessa tider.

Sinnesro - Grannäs med stämpel

Jag kan ju inte säga att jag har det långtråkigt eller att dagarna går sakta heller. Jag har lika mycket att göra nu som före coronan så om jag vill har jag full huggning. Hus och trädgård tar sin tid i anspråk. Dessutom blir det mycket prata i telefon nu. Jag försöker, i möjligaste mån, att använda ”handsfree” för då kan jag ju göra nånting under tiden också.
Besök av nära och kära får vi nu också. Enda skillnaden är att vi håller avstånd och är utomhus. Inte vidare skönt då vädret inte är så fint men man får ju klä sig därefter då. Det har redan blivit några fikastunder på altanen (tur vi har en rejäl altan) men även med anhörig vid bilen och jag stående på behörigt avstånd. Det är lite svårt för barnbarnet att hålla sig på avstånd då man inte kan kräva att en 5-åring ska förstå allt detta men hittills har det gått bra.
Jag har varit till min mamma några gånger men stannar utanför hennes altan. Vi har även varit ut en sväng i bilen till dottern L och träffade henne, på behörigt avstånd, utanför där hon bor. Hon har inte möjlighet att komma hit på utomhusfika heller då hon inte har bil och körkort än.
Vi nyttjar videochattar ibland då vi känner att vi vill ses och inte bara prata.

Det är skönt att vi går mot varmare tider och jag hoppas vi får en varm och skön sommar. Det behöver inte vara strålande solsken varje dag, huvudsaken är att det är varmt och skönt så vi kan vara ute.

Nu ska jag laga middag och sen ska jag göra som Mumlan, mysa ner mig i soffan och titta på något bra från någon streamingtjänst.

Mumlan har det tjônnt