En vecka med gott och blandat

Nu är det den tråkiga månaden november, säger många. Jag vet inte om jag tycker att november är så tråkig. Visst, vädret är tråkigt men f.ö. är den väl som vilken månad som helst. Lite skönt ändå när jag kan sitta och titta på tv eller streama nån serie, tända ljus och mysa med en virkning eller sitta vid datorn som inte fått så mycket uppmärksamhet under sommaren och hösten.

Först måste ändå oktober avslutas med Halloween. Jag fick besök av V och hennes kusin A med mamma A som skjutsades hit av V:s pappa T. Bus eller godis? Jag valde att ge dem godis så klart. Hade de inte fått godis hade de busat genom att sätta tejp på vattenkranen så vattnet hade sprutat åt alla håll berättade V för mig i lördags.

I tisdags förmiddag hade jag sista mobilcirkeln med styrelsen. De låg verkligen på olika nivåer men det verkade ändå som att alla lärt sig något nytt.

På onsdan hade jag en riktigt eländig värkdag då jag inte gjorde nånting alls mer än tittade på fåglarna vid fågelstugan. Men det blev ändå något vettigt gjort eftersom J kom hit och fikade på eftermiddan och då hjälpte han mig med att byta glödlampa till halvljuset på bilen. Det hade jag inte kunnat fixa själv så jag är så tacksam att han hjälpte mig med det. Han fick t.o.m. åka och köpa lampan för någon sådan hade jag ju inte hemma.

Jag försöker ju klara så mycket som möjligt själv men ibland är det bra att få besök av nån karl också som kan sånt som jag inte kan.
Min morbror hjälpte mig att byta batterier i larmkameran i källaren då han var här. Då var vi tvungen att vara två för att det var ett riktigt pygelgöra.

I torsdags såg jag säsongens första domherre. (Förlåt för en dålig bild men tog den genom köksfönstret.)
Sen på eftermiddan började min andra grupp på mobilcirkeln. Det är ett gäng SKPF-damer i ålder mellan 77 och 86 år. De var glada, trevliga och positiva och ville verkligen lära sig att använda mobilen till annat än att ringa och sms:a med. Det var en rolig eftermiddag men jag var totalt slut i skallen då jag åkte hem men det bevisade ju att jag hade fått jobba lite. Jag har tyvärr ingen bild på dessa underbara damer men ska försöka komma ihåg att ta en bild på torsdag och fråga dem om jag får lägga ut bilden här också så klart.

Framåt kvällen på fredagen hämtade jag mamma och så åkte vi till kyrkogården för att sätta en lykta vid min mormor och morfars grav och sen tände vi ljus för dem vi saknar och som ligger i minneslunden. Sen åkte vi upp till pappa och hälsade på honom en stund.

När jag kom hem fixade jag en lykta med ett levande ljus i, som jag satte på altanen, och tände den för dem som inte finns med oss längre.

På lördag morgonen när jag kom ut ur sovrummet möttes jag av en syn som blivit vanlig här på sista tiden. Där ligger Snoozen och Mumlan bredvid varann och bara väntar på att jag ska vakna och komma för att ge dem mat och släppa ut dem.

De är ju visserligen helsyskon men eftersom Snoozen alltid bott med oss och Mumlan bodde med E från början så kände de inte igen varann den dag Mumlan flyttade hit till oss sommaren 2017. Snoozen tyckte inte om att få sällskap av en ”ny” katt men nu efter fem år så har han accepterat det och Mumlan får ta mer och mer plats här hemma och de kan t.o.m. ligga bredvid varann.

Båda två har blivit mer och mer kelig med åren. Ingen av dem vill ligga i knä men däremot så lägger de sig på varsin sida om mig när jag sitter framför tv:n, tätt intill mina ben så jag har Snoozen på min vänstra sida som vill att jag ska klia honom och så har jag Mumlan på min högra sida som vill att jag ska smeka henne. Då gäller det att ta fram simultanförmågan och lyckas göra det samtidigt. Klia med vänster hand och smek med höger hand. När C levde så låg Mumlan hos honom i soffan och Snoozen låg vid mig. Nu får de samsas om mig.
Ingen av dem tycker om att bli buren men Mumlan kan jag faktiskt ta upp nu och klappa lite och hon kan sitta i famnen i åtminstone en minut. Det är skönt att ha sällskap här hemma fast det ”bara” är två, ständigt hungriga, katter.

I lördags kom E och V hit och hämtade mig och sen åkte vi hem till min mamma (deras mormor/gammalmormor) och fikade. De hade med sig våra jultidningsbeställningar. Vilja har sålt massor med jultidningar så hon kommer att få en mobiltelefon (som är nyare än min) i belöningspremie.
Vi fick en mysig eftermiddag tillsammans.

Igår satt jag och kikade på Quiz-kortleken jag hade beställt av V, och funderade på när jag skulle använda den.

Varför beställde jag en sån? Jag har ju inte en massa kompisar att spela med heller. Men jag kom på att jag ska nog få med mig morsan, ungarna och barnbarnet på en omgång Quiz. Den ska ju vara för hela familjen enligt vad det står på förpackningen så det ska nog fungera. Jag får väl locka med en middag antar jag. 🙂 Det blir nog trevligt.

På eftermiddan satt jag vid datorn en stund och var inne på Facebook. Då fick jag se att den teaterföreställningen jag läst om för några veckor sen skulle gå av stapeln på Bygdegården i Runemo samma kväll. På en timme hade jag kollat om jag kunde samåka med någon (det är tråkigt att åka själv) och ställt mig i ordning. Hade sån tur så jag blev upphämtad här hemma.

Det var Özz Nûjen med föreställningen Laika, en smart och rolig pjäs om sociala och politiska orättvisor, som jag fick se. I 90 minuter spelade han.
Tyvärr var det jobbigt att sitta på en lite obekväm stol så pass länge men det var intressant och jag fick något att tänka på när jag kom hem. Efter föreställningen bjöds vi på fika och möjligheten att ta en bild på Özz.
När jag skulle ta bild på honom så ryckte han telefonen ifrån mig och ställde om så det blev en selfie. Roligt men samtidigt lite synd för min telefonkamera är så dålig och selfiebilderna blir det inte alls nån bra kvalité på.

Idag regnar det och är mulet och grått, nästan så att det behövts knäppas på lysen men det har jag inte gjort. Vägrar. Jag har suttit vid datorn och ägnat en stor del av dagen åt att fixa med mina bilder och skriva blogg så det har inte blivit nåt annat vettigt gjort heller. Jag får väl ta nån annan, regnig och grå, dag till det då.