Förberedelser inför julen och själva julen

Nu är julen snart över. Jag har i vanlig ordning slitit en del innan advent och jul. Det bara hör till och det är ju något jag vill göra också då det känns viktigt för mig. Julgardiner och juldukar i alla rum och lussekatter (både med och utan russin), tre sorters kakor och rågsiktskakor har jag bakat, Sen har jag naturligtvis gjort leverpastej (ingen jul utan leverpastej). Jag delar gärna med mig till mor och ungarna av det jag gör för jag kan ju inte äta upp allt själv. Sen köper jag en rimmad skinka men vill ugnsbaka den för att få den smak jag gillar. Har även lagt in en dubbel laddning Västerbottenostsill.

Mellan ”julstöket” här hemma så har jag hunnit följa med mamma till Gävle två gånger, sist var i tisdags och då äntligen blev hon av med ”tuben” (efter 10 veckor) på sin vänstra arm så nu får hon börja röra på armen. Hon ligger inte på latsidan precis. Hon kommer väl få några rörelser av arbetsterapeuten men hon tränar bra själv också (och det har hon gjort i några veckor) genom att laga sin egen mat. Den enda hjälp hon behöver nu är att skala potatis och skära grönsaker m.m. vad gäller maten.

I början av december började jag få lite kallt här hemma. Upptäckte att två värmeelement i källarn var iskalla. Grannen Ö var hit och luftade mina element och fyllde på fjärrvärmesystemet men det blev inte bättre ändå. Det gick ut massor med värme i elementen men blev inte varmare ändå. Det slutade med att personal från fjärrvärmen och en rörmokare var hit. Det visade sig vara ett expansionskärl i fjärrvärmepannan som gått sönder. Då jag ändå hade en rörmokaren här så fick han byta ut min vattenkran i köket som droppade och det gick inte att byta packning på den heller. Där fladdrade det iväg några tusenlappar igen. Kan inte förstå varför allt ska krångla nu sen jag blev ensam…

Själv har jag varit iväg till fotvården och jag har äntligen fått mitt dropp nu. Fotvårdsterapeuten var sjuk och ställde in en gång och droppet har jag ställt in själv då jag prioriterat 3:dje covidvaccinationen, influensavaccinationen och så fick jag en liten förkylning veckan efter att mor och jag var till sjukhuset i Gävle förra gången. Eftersom det var 16 veckor sedan jag fick mitt dropp så blev och blir det försiktighetsåtgärder, nu sist, och två gånger till innan jag får själva droppet. En allergitablett och vänta 30 minuter och sedan kortison intravenöst innan de kopplar på mitt dropp.
Jag får väldigt ont, mest i händer, fötter, fingrar och tår, när jag gör ett uppehåll så där men jag vet ju varför. Fingrarna och tårna värker nästan lika ilsket nu efter droppet så det dröjer väl kanske en droppomgång till innan det ger med sig. Mina lillfingrar har kroknat ännu mer och jag klarar inte av att virka så mycket heller innan jag ger upp för värken. Men vaccinationerna var viktiga för mig så då får jag ju bara stå ut med detta.

Jag har ju hunnit fylla år också. Det blev en lugn liten tillställning med bara fika och då sonen jobbade och de andra var sjuka så var det bara yngsta dottern L och barnbarnet V och hennes pappa som kom.
På kvällen kom min bästa vän N och fikade också. N är den utanför min lilla familj som jag umgås mest med och jag är så glad åt att hon finns.

Efter att restriktionerna släpptes har många blivit förkylda. Jag har klarat mig bra för jag träffar nästan inte nå folk (och är en flitig användare av munskydd) men de som jobbar råkar ju ut för mer förkylningar nu då folk tydligen går till jobbet med sina förkylningar efter att förhoppningsvis först testat så de inte har Covid.
Nu har vi då fått strängare restriktioner igen så förhoppningsvis minskar även andra smittor också. MEN då har vi det här med julen… ”vi” passar oss inte lika mycket denna jul som vi gjorde ifjol. Många är vaccinerade så rädslan för covidsmittan är inte lika hög eftersom ”alla” som är vaccinerade hoppas att inte smittas eller om en smittas så blir det lite mildare sjukdom. Försiktigheten i affärerna är heller inte detsamma som i fjol. Något jag tycker är synd är att inte fler använder munskydd. Om jag använder munskydd så skyddas andra mot ev. smittor jag bär på och förhoppningsvis skyddar munskyddet även mig själv lite och om alla bär munskydd så inbillar jag mig att vi slipper många förkylningar, magsjukor och Covid.

Jag gillar julen men i år har det känts lite sorgligt då jag inte har ”min” C vid min sida. Men det är som det är och inget som går att ändra på utan bara acceptera. Men nog känns det konstigt och ovant att vara själv. Som tur är så har jag Snoozen och Mumlan så jag har ändå sällskap i soffan med en katt på vardera sida om mig. Det blir nästan lite trångt ibland då de sträcker ut sig.

Vi blev bara fyra stycken vid julbordet hos äldsta dottern E i år då min mamma hade feber (vi vet inte vad den beror på) och inte orkade åka någonstans och yngsta dottern L hade blivit smittad av förkylning på jobbet. Sonen T var med till kl. 15 innan han åkte till sitt jobb. Ja vi är ingen stor familj precis…
Pappa mår bäst av att vara kvar på sitt boende, brorsan L ville inte riskera att bli smittad av människor på tåget och brorsan J jobbar hela julhelgen. Nu får vi se hur många som är friska i nyår.