Livet går vidare

En utsliten fras kan jag tycka men så sann.

210621 En del av min trädgård

Innan begravningen hade jag fullt upp. Många hörde av sig, en del chockade, för att C hade dött. Jag förberedde inför begravningen och pratade med många och sms:ade med andra. Det var väldigt intensivt. Jag hade inte tid att känna efter hur jag mådde själv för det var så fullt upp. Sen var begravningen – och sen stängdes den kända ”dammluckan”. Oj, vad lugnt det blev. Den fjärde dagen efter begravningen hade allt landat i mig också. Jag tror jag grinade hela dan. Efter det har det gått lite upp och ner. Vissa dagar vaknar jag och är ledsen redan då jag vaknar och andra dagar går det bättre. Precis som det ska vara.

200715 Ifjol var det ordning i landet

Jag hade sett fram emot att få börja ”vårstädningen” i trädgården och tänkte att det kommer att kännas bra men det var motigt att kratta och göra fint då inte C fanns där och kunde se hur fint det blev. Våren innan så brukade han fixa med fika och vi satt på altanen tillsammans. Nu var där tomt. Jag vet ju att han led av att inte orka hjälpa till ute men för mig var det ju ok. Han fanns där, kokade kaffe och jag hade någon att prata med.
Men jag strävade på och till sist hade jag fixat det med. Men någon sådd i landet blev det inte i år.

210708 Skämsrutan

Mina ledsna dagar glesar ut, nu är det ledsna stunder i stället och livet går ju faktiskt vidare. Men det finns ju verkligen speciella tillfällen då jag saknar honom mer. Det är då jag skulle behövt resonera om saker. Jag har ju haft en j****a otur med vissa saker också.
♦ Kvällen före begravningen så började strykjärnet spruta ur sig rostvatten. Visst det var 13 år men jag har alltid varit noga med att tömma ur överblivet vatten. Det blev till att köpa ett nytt strykjärn.
♦ Några veckor senare började det rinna vatten i toaletten mellan spoltillfällena. Min ovärderlige granne Ö var hit och tittade, öppnade och gjorde något så det åtminstone rann mindre. Toastolen var så gammal så det gick inte att göra så mycket åt den så jag skruvade av vattentillförseln varje gång jag varit på toa och spolat ifall den skulle rinna värre. Jag började fundera på att köpa en ny toastol.
♦ Ett par dagar senare då dog dammsugaren! Det var motorn som gav upp. Den köpte vi 2013 när vi flyttade hit till Alfta eftersom vi hade haft centraldammsugare i huset i Järvsö. Nog för att jag även har en sladdlös dammsugare men jag klarar mig inte så länge utan en ”riktig” dammsugare så veckan därpå åkte jag till stan och köpte en ny dammsugare och beställde en ny toalettstol.
♦ 31 maj var sista dagen för att besikta bilen men innan dess skulle den in på verkstan för att byta luftmassemätare. Det hade C och jag bestämt sedan länge så det hade vi lagt undan pengar till. Sen skulle de få göra något åt handbromsen också. Luftmassemätaren blev bytt men skulle de kunna åtgärda handbromsen så skulle de behöva byta även bromssköldarna bak för de var rostiga och det är tydligen ett lite mastigt arbete på just mercedes så jag fick åka och besikta bilen först så skulle de ta itu med bromssköldar och handbromsen innan ombesiktningen.
26 maj åkte jag till besiktningen. Jag fick körförbud!!! Fjädersätet på ena sidan fram hade gått av!! Och den på andra sidan var skadad. Jag ringde till verkstan som lovade att hämta bilen samma kväll. Sen kom dottern E och skjutsade hem mig.
Vid såna här tillfällen har jag saknat C extra mycket. Även om jag hade fått sköta alltsammans själv så hade jag ju haft honom att prata med och bestämma vad vi skulle göra. I nästan 15 år har vi ju kunnat ta gemensamma beslut i sånt här och nu står jag här själv.

Ja hur blev det då. Jag har nu ett nytt strykjärn, ny dammsugare och en ny toastol. Bilens reparationer beräknades till 10 – 12 000 kr så den står nu i garaget och väntar på att jag ska få arslet ur vagnen och tvätta av den, städa den och sälja den. Förutom reparationen så behöver det även fixas en del yt-rost. C har ju alltid donat med bilen och hållit efter rosten men de tre senaste åren har han inte orkat med att göra det. Jag hoppas kunna sälja bilen till någon händig människa som kan laga och dona för bilen går väldigt bra och det känns tråkigt att jag inte kan behålla den.

210518 Nya toastolen
210515 Nya dammsugaren

Jag har ju även gjort en budget och den visar att jag kan få allt att gå ihop (med ett nödrop) om jag inte har någon bil. Så är den bistra sanningen. Så nu är jag tillbaka till hur jag hade det innan jag träffade C. Jag hade ju inte råd att ha någon bil då heller och min ekonomiska situation, som ensamstående, har ju inte ändrats nämnvärt sedan dess. Nu är jag billös (när jag får den såld då) men får låna mammas bil då jag behöver. Men cykel har jag och inte SÅ grymt långt till bussen heller, tar mig dit med hjälp av kryckorna, så jag kan ju nyttja kollektivtrafiken också.

Det är bara att kämpa på med gräsklippning, gå med trimmern ibland och städa av det värsta inomhus däremellan. Jag har alltid massor jag borde göra men bestämmer ju själv när jag vill göra det. Det finns alltid nånting att göra om jag vill…
Jag är ju inte helt ensam heller för jag har Snoozen och Mumlan omkring mig hela tiden – ständigt hungriga och kelsjuka ibland.

210625 Midsommarafton med familjens kvinnor

Jag är väldigt tacksam att jag har min fina och stöttande familj omkring mig och ett par fina stöttande vänner i närheten av mig och även några på distans. Ni vet själva vilka ni är så jag räknar inte upp några här. Utan dem skulle det vara ett väldigt tomt och innehållslöst liv nu men de ger livet guldkant.
För ett par veckor sedan hade jag besök över helgen av ett par vänner. Då fick jag en hel del hjälp av dem med att bl.a. klippa av kvistar på träden som jag inte når att göra själv, klippa gräset, åka till återvinningen i Bollnäs med sopor och plocka ur bilen (det sistnämnda har jag gruvat mig länge för). Det blev en riktigt lyxig helg för min del.

210704 Äkta glädje
210628 På altanen

Jag är också tacksam att jag har mitt lilla paradis, min altan. Där sitter jag då jag inte gör något nyttigt och jag äter oftast där också (när jag kommer ihåg eller känner att jag är tvungen att äta). Jag lyssnar gärna på bok när jag sitter på altanen eller lägger patiens eller löser sudoku på mobilen eller på ”plattan”. Jag tittar väldigt sällan på tv nu för tiden och tittar jag så streamar jag helst nån serie och ser flera avsnitt på en gång. De sociala medierna är jag inte så intresserad av nu heller men det kanske blir mer till hösten och vintern. Virkning, stickning och att baka har jag ingen större lust med heller nu men det ändrar sig nog till vintern det med.

Livet går vidare men har blivit lite annorlunda.

5 reaktioner till “Livet går vidare

  1. Så klokt du resonerar, precis som alltid. Dagar kommer och går, en del bra, andra mindre bra. Ett öppet sår har börjat läka men ibland går såret upp en aning och man får badda det med fina minnen. Alla jäkla motgångar får du försöka ta med jämnmod, precis som du ju har gjort när du räknat på ekonomin och ända kan hålla dig på fötter. När jag blev enastående påverkade det också min ekonomi samt möjlighet att kunna få hjälp med både det ena och det andra, men idag är det så självklart att man får fixa det man kan själv och många saker får man avstå från men det är okej ändå. Att hitta de små guldkornen har jag blivit skapligt bra på, men ibland dippar man ändå ner i hålet. Då är det bra att få hjälp att kravla sig upp igen, hör av dig när det känns så! Varm kram!

    1. Ja, jag har ju varit ensam förr (innan jag träffade C) och då hade jag även ansvar för tre barn. Jag var ju inte direkt ensam då men hade ett större ansvar. Jag vet ju att det går att leva utan bilen och jag har ju fått allt att gå runt förr så varför inte nu?
      Motgångar är väl till för att övervinnas. Det känns jobbigt på en gång men bara man vant sig vid tanken så går det att fixa det mesta.
      Sorgen kommer att gå lite i vågor men det vet jag så väl. Det är jobbigt när den slår till ordentligt då och då men då grinar jag en stund och så jag får ur mig det och efter en stund så är det bara att fortsätta som vanligt.
      Det är ovant att bo, äta och sova ensam men jag vänjer mig mer och mer för varje dag.
      Saknaden kommer alltid att finnas där men den kommer väl blekna lite med tiden.
      Jag får ta ett steg i taget så blir det nog bra det här också framöver.
      I morgon är det 4 månader sen C dog. Jag fattar inte att det är bara 4 månader sen, det känns som en evighet sen.
      Jag hör av mig…
      Kram.

      1. Du är en klok kvinna med hjärtat på rätta stället. Att känslor pendlar upp och ner är naturligt du har ju massor obearbetat också sedan tiden när C var dålig och du hade så mycket ansvar och oro. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s