Det händer inte mycket här.

Höstlöv

Jag närde en förhoppning om att komma igång med bloggandet igen men får inte till tiden och tillräcklig ro i kroppen heller för den delen. Det borde inte vara nåt problem egentligen nu under pandemin då vi bara är hemma. Och vad gör jag då som tar så mycket tid? Jaa, det funderar jag över också många gånger. Inte vet jag. Tiden bara går och går och den går fort. Jag sover oftast till klockan 9 och sen läser jag dagstidningen, nästan allt, från pärm till pärm. Sen blir det oftast en seeen frukost innan jag kommer igång med att göra något. Och rätt vad det är så har klockan blivit så mycket så det är dags för kvällsmat. Hur gick det till? Det blir även en hel del pratande i telefon också, mest med mor och ungarna, men det är väl lika för de flesta i pandemitider när man hör till riskgrupperna och inte kan träffas som förr.

Bakar gör jag sällan nu och det är ju för att vi sällan får besök, då behövs inte så mycket fikabröd. När vi får besök så träffar vi dem på altanen och fikar och håller oss på avstånd från varann. Det är oftast mina ungar och mamma som kommer och hälsar på. Vi är så glada åt vår stora altan och för att någon kommer och vi har haft det riktigt skönt på altanen i sommar.

Rönnen som blev utan bär i år.

Nu har vi lånat ut bilen till sonen också. Hans bil gick sönder och blev för dyr att laga. I och med att han lånar vår bil tar han över övningskörningen med dottern L, vilken legat på is ett halvår nu under pandemin eftersom vi inte ens vågar sitta i samma bil. Det enda vi behöver bil till nu är för att hämta mat, vid ICA, en gång i veckan och då vi ska besöka något av länets sjukhus och då kan vi låna mammas bil.

C har haft en jobbig sommar och mått riktigt dåligt. Han, som alltid älskat värme, fick så jobbigt att andas så det var bättre att sitta inomhus med fläktar på. Han har inte orkat göra nånting alls, stackarn. Många gånger har han fått ta en kort period med kortison och då fått må bättre några dagar innan allt återgått till det jobbiga igen.
I slutet av augusti blev det så att han fick ta kortison en lite längre period och den skulle sedan trappas ner och varje gång han kommit en bit på nedtrappningen har han mått sämre igen så nu hoppas vi att han ska få fortsätta med kortisonet, i lite lagom dos, för att få må lite bättre en längre tid.
Inte nog med det jobbiga C dras med jämt så hade han även fått en ny tumör i vänster lunga. Tre intensivstrålningar blev det för honom så nu hoppas vi att tumören är stoppad och minskar i storlek.

Tomater

Vi ser nu fram emot en härlig höst och en vinter med lagom med snö och många skidtävlingar på tv. Vi får mysa och kura inne och vi har tillgång både till Viaplay och Netflix så det blir många serier och filmer. Svt-play och Tv4-play är också bra ställen att hitta serier på. Kanske jag kommer igång mer med handarbetet nu i höst. Tyvärr så har jag oftare värk i fingrar och händer nu men nånting ska jag väl ändå få till, inte bara små möss.

7 virkade möss

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s