Karantän? Isolering? Frivillig? Självvald?

Frivillig hemkarantän
”Människor som varken konstaterats sjuka eller har några symptom kan välja att sätta sig i frivillig karantän för att på så vis bidra till minskad smittspridning.”
Källa: https://www.kry.se/din-halsa/vad-ar-karantan/

Det är en märklig tid vi lever i nu. Det känns som att hela tillvaron är satt på ”vänt”. Ingenting är som det varit och jag undrar om vi bara kan fortsätta som förut när det lugnar ner sig med smittan. Jag har en känsla av att det kommer att ta tid. Åtminstone för de som är 70+ och de i riskgrupperna.
Både jag och sambon är i riskgrupperna. Jag har ju riktigt dåligt immunförsvar p.g.a. mitt Remicade-dropp. Var iväg och fick dropp för en vecka sen så nu gäller det att jag passar mig extra mycket för just nu är immunförsvaret otroligt dåligt. Det blir så när jag nyligen fått en behandling. Sambon har långt gången KOL och har redan dålig lungkapacitet så en virusinfektion är alltid en stor risk för honom vare sig det är förkylning, influensa eller corona. Vi är alltid försiktiga så vi inte ska blir förkylda i vanliga fall också och har klarat oss flera vintrar nu och det tack vare att släkt och vänner är så hänsynsfulla och rädda om oss.

Före Corona-karantänen.

Det senaste halvåret har vi inte varit ute på i stort sett någonting alls eftersom C inte orkar så mycket. Jag har ju varit till ungarna, barnbarnet och min mamma förstås och skött med alla ärenden utanför hemmet. I stort sett de enda som kommit hit och hälsat på oss har varit ungarna, barnbarnet och min mamma och så en och annan nära vän. Åker inte vi och hälsar på våra vänner så kommer de ju inte heller hit. Det är väl en erfarenhet som alla som blivit sjuka har känt av, mer eller mindre.

Livet med frivillig hemkarantän är inte så olikt det sätt vi lever annars så vi lider inte av detta. Den stora skillnaden är att jag inte längre kan gå/åka och handla själv. Jag provade först att handla tidigt på morgonen som vår Ica-butik så snällt ställde upp med för riskgrupperna och 65+. Två fredagar (v. 12 och v. 13) var jag iväg men insåg att det kommer inte att skydda oss från smittan då det var väldigt mycket folk som hörde till dessa grupper och det var även de som gick dit trots att de var lite förkylda. Då kollade jag med butikschefen ifall jag kunde beställa maten så att de plockade ihop varorna så kunde jag hämta mina varor när de hörde av sig. Det var helt ok för dem. Nu hade jag sådan tur att den första veckan jag skulle beställa mat så började affären med utkörning av varor med bidrag från kommunen. När jag hade knåpat ihop en inköpslista och skickade den via messenger (på Facebook) så fick jag mina varor hemkörda och kassarna ställda på översta trappsteget. Sen betalade jag (med ett leende) med hjälp av Swish. Det enda extra det kostar mig är 20 kronor för att de plockar ihop mina varor. Otroligt bra service! Om jag dessutom har paket att hämta (på Ica) så tar de med det också.
Apoteksärenden har sonen, T, tagit hand om. Han är den av oss som rör sig rätt så obehindrat i samhället nu då vi, döttrarna och mor, isolerar oss så gott vi kan då vi är i riskgrupperna. T jobbar inom äldreomsorgen i grannkommunen så han är mest exponerad av oss och väldigt rädd om oss så någon risk att bli smittad av honom lär det inte vara. Han håller sig på avstånd, säger till att vi ska tvätta oss noga när han överlämnat påsen från apoteket. Han var även snäll och bytte till sommardäck på bilen åt oss. Ska tillägga att sonen även tar stort ansvar till sin omgivning överallt. Han försöker handla då det är lite folk i affärerna, är noga med sin egen handhygien och håller alltid behörigt avstånd.
Min pappa bor på ett särskilt boende och där infördes besöksförbud väldigt tidigt och det var nog tur det. Vad jag vet så har de ingen smitta på hans boende än. Lite tråkigt att inte kunna träffa honom men det är ju som det är i dessa tider.

Sinnesrobönen - Alltid bra att ha i med sig i alla situationer

Jag kan ju inte säga att jag har det långtråkigt eller att dagarna går sakta heller. Jag har lika mycket att göra nu som före coronan så om jag vill har jag full huggning. Hus och trädgård tar sin tid i anspråk. Dessutom blir det mycket prata i telefon nu. Jag försöker, i möjligaste mån, att använda ”handsfree” för då kan jag ju göra nånting under tiden också.
Besök av nära och kära får vi nu också. Enda skillnaden är att vi håller avstånd och är utomhus. Inte vidare skönt då vädret inte är så fint men man får ju klä sig därefter då. Det har redan blivit några fikastunder på altanen (tur vi har en rejäl altan) men även med anhörig vid bilen och jag stående på behörigt avstånd. Det är lite svårt för barnbarnet att hålla sig på avstånd då man inte kan kräva att en 5-åring ska förstå allt detta men hittills har det gått bra.
Jag har varit till min mamma några gånger men stannar utanför hennes altan. Vi har även varit ut en sväng i bilen till dottern L och träffade henne, på behörigt avstånd, utanför där hon bor. Hon har inte möjlighet att komma hit på utomhusfika heller då hon inte har bil och körkort än.
Vi nyttjar videochattar ibland då vi känner att vi vill ses och inte bara prata.

Det är skönt att vi går mot varmare tider och jag hoppas vi får en varm och skön sommar. Det behöver inte vara strålande solsken varje dag, huvudsaken är att det är varmt och skönt så vi kan vara ute.

Nu ska jag laga middag och sen ska jag göra som Mumlan, mysa ner mig i soffan och titta på något bra från någon streamingtjänst.

Mumlan har det tjônnt

2 reaktioner till “Karantän? Isolering? Frivillig? Självvald?

  1. Hej, jag har väninnor som är 70+ o otroligt aktiva i vanliga fall som nu mår jättedåligt. De som har en partner är det ingen fara med, de har varandra, men de som bor ensamma, är vana att vara ute och fara med bilen, träffa vänner, gå på stan, på loppisar osv. mår rent ut sagt skitdåligt. Då tänker jag faktiskt på om det är värt att leva sina sista år på det här viset. En knaprar nu piller på piller av olika sort, ångestdämpande, osv. men mår minst lika dåligt av det. Hon få¨r attacker när hon skakar förtvivlat, hon upplever att hon blir alldeles kall o alldeles varm. Jag som haft panikångest känner till symptomen så väl, men jag kan inte få henne att förstå. hon går där och vankar mellan köket o balkongen. När det blir varmare kan hon komma o sitta med mig på uteplatsen, vi kan fika och lösa korsord, men än så länge går det inte. Hon vill helst inte ut o gå heller, lyckas ett par gånger i veckan att få med henne, då går vi på behörigt avstånd från varandra o jag tror hon mår lite bättre då.
    Skriv inget om detta i min blogg, det är så många bybor som läser där. Om du har några tips så tas de tacksamt emot. Själv mår jag okej, jag har ju djuren att kela med och är van vid ensamheten som passar mig bra. Varma cyberkramar från pörtet

    1. Men vad synd om din väninna. Jag har nog inga råd att ge som passar damen mer än att hon måste sysselsätta sig på något sätt. Läsa, handarbeta, pussel, baka. Tyvärr är det inte alla som trivs med sig själv och då mår de dåligt av denna isolering. Är hon duktig på att baka kan hon ju baka åt andra och känna sig nyttig samtidigt. Eller virka disktrasor och pannlappar till släkt och vänner.
      Min äldsta är den mest sociala av oss alla så det här är rätt jobbigt för henne också. V är hos sin pappa i helgen men nu har E lite att sätta tänderna i för de ska flytta till Bollnäs. Hon har tillgång till den nya lägenheten redan nu men vet inte när hon blir av med den nuvarande så från nästa månad får hon dubbla hyror till mitten av juli. Är bara att hoppas att någon tar över hennes gamla lägenhet i månadsskiftet. Hon varken läser eller handarbetar så så finns bara streamade serier kvar för henne att sysselsätta sig med då hon är ensam hemma.
      Jag inbillar mig att jag skulle klara ensamhet rätt bra för jag ser alltid till att ha något att göra. Och jag trivs med mig själv. Pratar för mig själv gör jag ju redan nu så… 😀
      Min mamma bor ju ensam nu och hon är ju inte speciellt pigg heller men hon har fullt upp hela tiden. Hon lagar mat och löser korsord, sitter vid datorn ibland och när kroppen orkar så handarbetar hon också. Men hon skulle gärna ha en katt att kela med nu.
      Det vore nog inte så dumt för din väninna med lite antidepressiv medicin under karantän-tiden. Jag hoppas hon kan komma på något så hon mår bättre.
      Kela med dina djur från mig.
      Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s