Att säga nej…

Citat: Man ska ta det man kan få...

Vi får väl se… jag har börjat känna ett litet sug efter att blogga igen men jag har ju så svårt att prioritera det så allt annat går före. Det är inte så ofta jag sitter vid datorn heller nu för tiden, jag prioriterar inte det heller.
Det är mer än ett halvår sen jag skrev något här sist men jag brukar kika in och byta banner ibland i alla fall. 🙂

Mycket händer omkring mig ibland. Det är livet. Och jag har en hel del att göra hela tiden också. Jag har ett hus och en tomt att sköta om, gamla föräldrar och ett barnbarn så jag är aldrig sysslolös. Jag har lärt mig att strunta i många måsten genom åren och håller på att lära mig det än. Jag håller också på att lära mig att säga nej! Lära mig att jag inte behöver hjälpa till med allt även om jag kan. Att göra saker bara för min egen skull bara för att det är något jag vill göra. Tro inte att jag lärt mig detta alldeles själv, nää, jag har gått hos en kurator som fått mig att inse att om jag ska kunna ge av mig själv så måste jag tanka energi någonstans själv också. Så jag jobbar på det.

Idag är en sån dag som jag, i mitt tidigare liv, skulle ha städat eller bakat, strukit dukar eller nåt annat nyttigt men jag har ägnat dagen åt att göra i stort sett ingenting. Jo, jag har pratat med mamma i telefon (det gör jag varje dag), tagit en cykeltur (inomhus) på träningscykeln, ätit en sen frukost medan jag tittade på en serie på Viaplay på mobilen, haft ett spontanbesök av en vän och vi har suttit och pratat och druckit kaffe och så har jag kollat mailen, kikat in på facebook och nu sitter jag här och skriver.
Sambon har följt med grannen till Hudiksvall så jag är ensam hemma. Det är inte så ofta jag är ensam hemma så det är väldigt tyst. Radion knäppte jag av när C åkte iväg så det enda jag hör är suset från datorn. Sånt behövs ibland också. Tystnaden.

Ordspråk: ordet nej

6 reaktioner till “Att säga nej…

  1. Hej min fina vän! Låter som en toppendag att du får rå om dig själv och även att vara ensam. Det är inte farligt, jag lovar…
    Att stryka dukar kanske var en liten överdrift, men jag vet att du skulle kunna gallra bort ganska mycket utan att det märktes alltför mycket annat än att du fick loss lite tid för annat. Som att träffa vänner och sitta och språka. Själv bjöd jag hit min kompis Eivor, 82, på middag, kålpudding, finsk, kanske hon gillar den vanliga bättre men vi fick sitta och umgås en stund o det uppskattar vi båda. Nu kan vi ju inte jämföra våra liv på samma dag, du har många anhöriga som är i behov av hjälp av olika slag, o det är inte lätt att säga nej, det må jag säga. Så det är verkligen bra att du får hjälp med det.
    Nu ska jag gå o sussa, klockan är midnatt och det är dags. Hoppas du fortsätter blogga, om inte så hörs vi ändå. Inga fler måsten!!! Kram

    1. Nä, det är inte farligt att vara ensam. Jag tycker det är skönt att få rå mig själv en stund och att göra i stort sett ingenting. Där har jag ju verkligen lärt mig något. Att unna mig att göra ingenting då jag är ensam hemma.
      Det dåliga vädret vi har fått nu har många fördelar, tycker jag. Det är ju inget större nöje att göra något i trägårn när det blåser, regnar, haglar och snöar så det jobbet skjuter jag fram. Att putsa fönster när regnet, i nästa stund, rinner nerför fönstren är bortkastat arbete så det skjuter jag också på framtiden. Visst, jag har mycket som borde göras inne också men jag har ingen större lust så och dessutom behöver jag ta det lugnt med mitt knä nu som krånglar så jag gör inte många knop inne heller.
      Jag jobbar även på att säga nej. Jag försöker att inte svara direkt, när jag blir ombedd att göra saker, utan ber om att få återkomma med svaret. Då kan jag väga för och emot i lugn och ro. Vissa saker måste jag ju bara ställa upp på men så är det alltid och de sakerna får ju gå före annat.
      Mysigt att bjuda in kompisen på mat. 🙂 Jag skulle tro att det var väldigt uppskattat.
      Vad gäller att blogga så hoppas jag lyckas prioritera den före lite annat.
      Kramen.

  2. Men va kul att se och läsa hur du har det nu för tiden. Har heller inte bloggat på jättelänge och känner ibland att det skulle va kul att ta upp det igen…men…tiden räcker inte till när man jobbar. De får bli ngt annat ist. Har gått ner i tid nu på jobbet. Gick ner i tid från 91% till 75% och det behövdes verkligen. Började känna mig konstig och glömde saker och när jag pratade ibland så tappade jag oftast orden. Läkaren sa att det var hjärntrötthet och jag fick genomgå en massa tester. Är ngt bättre nu men det behövs inte mkt så blir jag så inni norden trött. Jaja, det finns värre saker. Tänker på dig och din värk som måste vara olidligt. Härligt med barnbarn. Fick mitt minsta den 11/1 i år som fick heta Jolin. Det är Tom som blivit pappa för andra gången. De hade redan Noah som blev 2 i februari.
    Om jag räknar rätt så blev det mitt 9:onde barnbarn =)
    Ha det gott vännen. Jag kanske ska starta en blogg jag med ändå. Vi får se
    Kram så länge !
    Karin

    1. Välkommen hit Karin! 🙂
      Jaja, vi får se om jag lyckas hålla i och blogga. Vill gärna men har svårt att få tiden att räcka till. Vi har ju vårt hus med trädgård som ska skötas och sambon har blivit så pass dålig så han orkar inte göra någonting i stort sett så det är jag som ska sköta allt själv. Sen har jag gamla föräldrar som behöver hjälp då och då också. Det är väl tur att jag är sjukpensionär då så jag har möjlighet att finnas både här och där. 😉
      Fy vad jobbigt med hjärntrötthet! Jag tycker det räcker med vanlig stress och bli lite ”kringkring” i skallen av det. Du får ta dig i akt och inte provocera hjärnan. Bra att du gick ner i tid. Antar att du gjorde det på eget initiativ för du blev väl knappas sjukskriven?
      Min värk är inte olidlig. För det första vänjer man sig vid att ha värk så man kan tänka bort den ibland eller tänker inte på att den faktiskt finns där. För det andra så har jag tur som får droppet mot min psoriasisartrit för den håller bort en hel del sådan värk. Visst, vissa nätter har jag svårt att sova för värken och vissa dagar måste jag ta det lugnt för kroppen gör ont och orkar ingenting och såna gånger blir jag rätt sur på kroppen och hur jag är. Men jag klarar av vardagen även om allt tar mycket längre tid p.g.a. att jag måste vila ofta men jag klarar det. Efter att jag bytte ut högra höften (och den värkte grymt mycket) försvann värken ifrån den och det var så skönt. Nu krånglar både vänster höft och båda knäna men inte värre än att jag står ut. Får väl se om det blir byte av fler leder framöver.
      Nio barnbarn!!! Wow! Hur hinner du med att ens jobba. 😀 Tack och lov för barnbarn – det är de som ger energi som man så väl behöver.
      Kramen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s