När tiden stannar upp en stund….

Ibland känns det som om tiden stannar upp och står stilla en stund…

I onsdags (12/3) var det så.
Vänner till mig miste sin dotter i cancer…
Vännernas son miste sin syster…
Hennes barn miste sin mamma…

Hon var även min dotters vän. De har känt varann sen de föddes och firat födelsedagar tillsammans, sovit över hos varann, gått högstadiet tillsammans, gått gymnasiet tillsammans, varit på studentbal tillsammans och tagit studenten tillsammans. De sista åren har de inte träffats så ofta men haft kontakt och träffats då och då och ibland varit på tjejträffar tillsammans med några till vänner som gick hotell och restaurangprogrammet tillsammans.

Tjejen hade precis fyllt 30 år och har små barn som nu blir utan mamma…
Det tog inte ens två veckor från det hon fick reda på att hon hade cancer i flera organ tills hon lämnade jordelivet.
Hur kan det gå så fort? Hur kan det vara möjligt?

När något så här fruktansvärt tragiskt händer så känns det som om tiden stannar. Jag slår ifrån mig… det kan inte vara sant! Jag vill inte ta in det som hänt.
Jag försöker sätta mig in i tjejens föräldrars ställe, hur de känner sig, kommer på att det hade kunnat vara jag som mist ett av mina barn. Jag får samvetskval då jag tackar Gud för att det inte var jag som miste ett barn… den här gången… för man vet aldrig… när döden kommer på besök…
Jag tänker på hennes barn som mist sin mamma. Hur ska deras liv bli utan mamma?

Vi hämtar vår äldsta dotter så hon slipper vara ensam med sin sorg. Hon vill till minneslunden vid vår kyrka och jag följer med henne. Hon har med sig ”gravljus” och tänder ett för sin vän. Så står vi där och gråter och så säger hon ”Det hade kunnat vara jag…”. Mitt hjärta håller på att brista när jag hör de orden för det hade ju kunnat vara så. Jag tänker på mina vänner som ju faktiskt drabbats av det förfärligt orättvisa – att mista ett barn. Jag ber att Gud ska hjälpa dem igenom den här svåra tiden, ge dem styrkan att klara av detta.
Sen går vi till min mormor och morfars grav och min dotter tänder ett ljus även för dem. På väg ut från minneslunden tänder hon ett sista ljus för alla de andra som inte finns med oss på jorden.

Min dotter skrev en så fin blogg om sin vän. Du kan läsa den här.

Vi visste att hon låg på sjukhus. Vi visste att hon hade cancer. Men ingen av oss visste att hon hade så kort tid kvar i livet…

En saknad Dotter, Syster, Mamma och Vän.


”F*CK CANCER”!

8 responses to “När tiden stannar upp en stund….

  1. Jag beklagar sorgen, visst är cancern hemsk och speciellt när det är så unga människor som drabbas …
    Tycker att det har ökats att man hör om människor som helt plötsligt är så jättesjuka och har kort tid kvar …
    Min svägerska som blev 50 i höstas ligger nu på sjukhuset här på Akureyri, ser svart ut …
    Sköt om dig Ninni
    Kram, Doris

    • Tack Doris. Visst har cancerfallen ökat och fast de kan bota många fler nu än för bara några år sen så kommer dessa tragiska händelser då någon gått för länge med sin cancer eller har en cancer som inte går att bota.
      Jag har mist två vänner i cancer och så mina vänners dotter nu. Henne har jag sett och följt sen hon föddes och det känns så konstigt att hon inte finns längre.
      Jag hoppas din svägerska besegrar sin cancer och om inte så hoppas jag hon slipper lida. Känner med er i hennes närhet.
      Kramen.

  2. Jag instämmer med ditt slutord!
    Vi har det ju i släkten och förtillfället är tre i min närmaste släkt sjuka i skiten. Min finns ju bara där utan att bryta ut eller botas, som en finne i r_ven på en lång cykeltur som gubben brukar säga;)
    Tänker på dej och din dotter. Hon kan vara glad att hon har dej till mamma som alltid finns där och jag förstår att du tackar gud för dina barn! Det är inget att skämmas för!
    Ta hand om dej/kramar i massor

    • Jag förstår att du instämmer i slutorden… Att ha en cancer som finns där utan att bryta ut och som då heller inte kan botas måste vara fruktansvärt jobbigt. Och att se så många i släkten som är sjuka i eländet… grymt. Jag hoppas att all cancer ni drabbas av kan botas. Tack och lov så kan cancer botas oftare nu än för några år sen. Därför blir chocken desto större när den dyker upp, har spritt sig och inte går att bota. Jag pratade med mamman i familjen ikväll och allt har gått ofattbart fort. Även läkarna står oförstående till hur det kunnat gå så fort. Men tids nog får familjen svar på några av frågorna omkring vad som hänt. Men det är ju en klen tröst i eländet…
      Även du är väl en sån där mamma som alltid finns för dina barn och jag hoppas och tror att de är medvetna om det och tacksamma för att det är så.
      Naturligtvis tackar jag gud för mina barn utan att skämmas men det känns väldigt egoistiskt en sån här gång att ”pusta ut av lättnad” och tacka för att det inte var ett av mina barn som drabbades av detta. Men vi är nog alla så egoistiska och även tacksamma då det inte är just vi som drabbats…
      Ta hand om Dig!
      Massor med kramar…

  3. Så hemskt. Jag blir mest chockad av att det gick så fort, men också att hon var så ung. Vad mer kan jag skriva? Det finns inga ord.
    Din dotter skrev mycket fint, och handlade så fint när hon ville tända ljus.

    • Nej det finns inga ord en sån här gång. Man står bara chockad och handfallen och vet inte vad man ska säga eller göra. Men insikten av att det kan gå så fort gör förhoppningsvis så att vi tar bättre vara på varandra och tar oss tid med varandra…
      Kramen.

  4. Hej, en ny (o)vana jag fått sedan flytten är att titta på morgonteve. Det har jag inte gjort tidigare någon gång, varken då jag jobbade eller sedan jag blev dagledig! Tidningen och datorn har fyllt upp den tiden. Men nu då datorn var svart och tidningen behölls av Hasse så var teve det som återstod. Imorse såg jag på nyhetsmorgon i fyran ett gripande reportage om en kvinna som hade cancer. Hon var lika gammal som jag. Först hade hon besegrat sin bröstcancer, senare hittades metastaser i hjärnan och levern. Hon har fått ca ett halvår kvar att leva. Hon uppvisade en sådan livsglädje att jag gamla människan satt och skämdes…
    Hon ska fortsättningsvis vara med i teve, nästa gång om två veckor. Hon ska få visa hur det är att leva med cancer, och att just hon blivit utvald berodde på att hon var bästa vän till en av nyhetsmorgons medarbetares mor. En helt fantastisk person må jag säga, samtidigt är vi inte alla födda till samma förutsättningar att klara av sjukdom o annat elände. Men hon ruskade om mig, det må jag säga.
    Alla är vi så olika, igår när jag var på vår loppis och vi pratade om rökning o jag sa att jag slutat för tre år sedan fick jag svaret att: jaja, om tio år har du cancer istället! Jag såg nog ut som en fågelholk, vad var det för reaktion? Antagligen självbevarelsedrift eftersom människan själv rökte. Men uttrycker man sig så? Inte i min värld…
    På tal om Sannas låt, den grep tag i mig oerhört mycket, då jag hörde den första gången var innan jag kände till något om vår förestående skilsmässa. Nu hörde jag den idag och måste få tag på texten, för visst handlar den om uppbrott?
    Blä, nu faller det mera blötsnö, men ut måste man jue…
    Hälsa så gott, sköt om er, var rädd om kärleken, kram från nya pörtet

    • Hej! Jag tittar väldigt sällan på morgontv. Tror inte jag skulle göra det även om datorn vore svart, faktiskt. Då lyssnar jag hellre på radion och naturligtvis på ”Radio Gävleborg”. Där kan jag få höra de viktigaste nyheterna i länet iaf. MEN jag tittade på inslaget om kvinnan med cancer som du lagt ut en länk till och det var verkligen både gripande och upplyftande då hon var så positiv.
      Morgontidningen och bilen skulle jag knappast ha råd att ha kvar om jag levde ensam. Skulle nog prioritera internet en sån gång.
      Jodå, jag ska vara rädd om kärleken.🙂 Men det antar jag att du också varit och ändå fungerar det inte alltid…
      Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s