Det är viktigt att få ta farväl…

Min f.d. arbetskamrat och vän dog för några veckor sen. Svårt att fatta att hon inte finns mer. Jag vet inte om jag nån gång kommer att förstå det fullt ut. Såg hennes namn inne bland mina kontakter på hotmailen häromdan. Kunde inte förmå mig att ta bort henne därifrån.

Det är alltid svårt att förstå, när en nära anhörig eller vän dör, att de inte finns mer. Att gå på begravningen och få ta farväl brukar vara ett bra sätt att börja förstå att den anhörige eller vännen verkligen har dött.
När det gällde min vän som dog så kunde jag (och många med mig) inte ta farväl vid begravningen eftersom min väns familj bestämt sig för att begravningen skulle äga rum ”i kretsen av de närmaste”…

Jag kan förstå att det kan bli jobbigt för familjen när det blir en massa folk på begravningen så det kanske är därför de tar beslutet att bara de närmaste ska få närvara. Eller så vill de inte ha nåt ”ståhej” alls. Skälen kan vara många. Det kanske t.o.m. var min vän som önskade att det ska vara en begravning med bara de närmaste. Hur som helst så var det bara att acceptera och respektera att vi som var vän och/eller arbetskamrat inte fick vara med för att ta farväl.

Det verkar bli mer och mer vanligt med såna begravningar där bara de närmaste närvarar.
Förr var hela byn med på begravningen och alla vänner och bekanta och släktingar. Sen var det mat eller fika efteråt och en massa tal. Man satt tillsammans och mindes den döda, mest trevliga saker. Och det blev många tårar förstås… men ibland även skratt…

Jag vill inte påstå att det var bättre förr men en gyllene medelväg kanske vore nåt.

Jag tycker att vem som helst ska få gå på själva begravningen och få ta farväl. Däremot borde man kunna strunta i det där med fikat om man känner för det. Det blir dyrt och det kan vara väldigt jobbigt och påfrestande för de allra närmaste.

Men ta inte bort chansen, för alla som vill, att få gå och ta ett sista farväl.

Jag hade velat ta farväl av min vän…

Min vän är död.

16 responses to “Det är viktigt att få ta farväl…

  1. Jag håller med dig låt dom som vill ta farväl få göra det, här har det gjorts så att det först var en minnestund med blommor o kista o kort på den avlidna personen då kunde alla vänner få närvara på den och även anhöriga om så önskades kan jag tänka mig, men framför allt vänner. Vi missade den sista minnestunden som var för dryga veckan sedan då min sons fd. klasskamrat (högstadiet) hastigt lämnade detta liv på jorden bara 16 år gamal. Även min dotter visste vem detta var då hon var en spelare i innebandylaget som dotra min var med i.
    Visst är det svårt att förstå när någon dör ibland är det väntat på grund av sjukdom eller ålder o ibland finns det andra orsaker. Tråkigt är det jag hoppas att du får veta vart din arbetskollega kommer att ligga så att du då kan ta ett farväl, även om det är svårt.
    Må så gott o styrkekramar till dig. // Ewa

  2. Hej! Jag har sagt till Hasse att jag vill begravas med bara familjen närvarande. Jag känner flera som skulle komma på en begravning men som inte brydde sig ett jota medan jag levde, och då behöver dom inte dyka upp som gubben ur lådan när jag inte lever längre heller. För då är det inte äkta känslor det handlar om. Annars förstår jag hur du menar, det är knepigt det där för alla är vi så olika. Det viktigaste är förstås att respektera det den avlidne själv har önskat om man nu har sagt hur man vill ha det. Jag har skrivit in mig i vita arkivet hos Fonus och talat om hur jag önskar, då blir det enklare för de anhöriga och inget tjafs. Realist som man är så räknar jag med att jag kan dö knall om fall vilken dag som helst…haha
    Ha en skön helg vännen, vi hade svinkallt igår -23 men nu bara 8 så det tar sig!
    Kramen

    • Naturligtvis ska man ta hänsyn till den avlidnes önskemål. Och det finns säkert de som går på en begravning trots att de inte brytt sig tidigare men jag tror ändå att det är ett fåtal som gör så för det är ju inte precis nåt nöje att gå på begravning.
      Det jag menar är att man kanske ska tänka till lite innan man väljer en begravning som inte alla får gå på och varför man gör det valet. Jag själv har tänkt till om det nu i alla fall och även någon jag pratat med har tänkt till lite också och börjat ombepröva sitt val av begravning. Det kan vara lätt att välja en begravning med bara familjen närvarande utan att tänka på att det är så många fler än familjen som också sörjer och vill ta ett sista farväl för att kunna gå vidare.
      Ha en skön helg du med. Blir väl en helg framför tv:ns skidåkning för dig liksom för mig antar jag.
      Kramen.

  3. Jag håller med dig om att det vore bra om den som vill närvara vid själva begravningen får möjlighet till det.
    Brukar det inte stå i annonserna ibland att, ”begravningscermonien avslutas i kyrkan”, då menas det väl att det är fritt för den som önskar att närvara har möjlighet till det…eller, jag kanske har missuppfattat det..
    Förstår ju att det blir dyrt med fika och man kanske vill ha den stunden med enbart släkten och som Paula skrev, att det finns ju de som inte brytt sig ett dugg medan man levde..
    Har en bloggvän som helt plötsligt avled och jag har inte förmått mig att ”ta bort” henne bland mina vänner, det känns så definitivt på nåt sätt, fast jag vet ju att det är definitivt..
    Själv bryr jag mig inte hur det blir den dag jag ”lägger upp årorna”, det får de efterlevande bestämma, jag har ju huvudrollen i alla fall…
    Ha dé!/Kram

    • Jag ska se till att få arslet ur vagnen och skriva ner hur jag vill ha det den dag jag dör. Massor av musik bl.a. Det ska inte behöva sägas mycket på min begravning, den får bestå av fin musik istället. Sen får väl efterlevande bestämma en del också eller rättare sagt välja det de tycker känns bäst.
      Vad jag förstått så när det står att begravningen ska ske i enskildhet så är det bara familjen som är med och ingen annan är välkommen. Står det i kretsen av de närmaste så är det just i kretsen av de närmaste men tycker man sig höra till dem så kan man ringa och fråga om man får vara med. (jag hörde inte till de närmaste i detta fall). Den formulering du skriver har blivit lite vanligare och jag tycker den är helt ok. Då ska den döde i regel kremeras så det blir inget uttåg till graven och heller ingen fika.
      Det är inte lätt med döden..
      Kramen.

  4. Ja det är verkligen inte kul när någon lämnar jordelivet, det är alltid svårt att förstå. Jag kan förså de som bara vill ha de närmaste närvarande vid begravningen, det är en tung dag. Men man kan ju och ni som är flera arbetskamrater ha en egnen liten avskedsträff vid hennes grav. En stund när ni tar farväl av Er vän.
    Kramiz Ankii

    • Ja, det får nog bli ett eget farväl. Nu tillhör jag inte den dödes nuvarande arbetskamrater eftersom hon och jag slutade arbeta tillsammans för nästan 7 år sen då jag fick sjukersättning. Men hennes arbetskamrater fick ju heller inte ta farväl så det kanske vore vettigt att samla ett gäng ändå. Det får väl bli nåt sånt för ett farväl behövs.
      Kramen.

  5. Håller med dej om att man vill ta ett sista farväl
    . När min moster dog var alla välkomna i kyrkan men efteråt var vi bara släkten som träffades hos hennes man och drack kaffe. Det var tur det då hela kyrkan var full till bristningsgränsen.
    Folk stod längs med väggarna och hela kistan var full av handblommor. Vid urnsättningen var vi bara släkten och enligt hennes man var det bra.
    Själv har jag inte tagit ställning till hur jag vill ha det men gubben och barnen får bestämma hur de vill att det sluta. Däremot kanske jag skulle ta mej en funderare på det. Håller med Paula oxå, det finns mycke konstiga människor som går på begravningar och låtsas bry sig för att det ska se fint ut eller nåt. Samtidigt ska ju inte alla behöva lida för att några e idioter.
    Hoppas att du kan ta reda på var hon ligger begravd så du kan besöka henne där, annars får du tända ett ljus och be en bön för henne hemma.
    Ha en bra helg och många och långa kramar till dej

    • Nog kan man ha en begravning men inget fika. Det viktigaste är ju att man får ta ett sista farväl.
      När de gamla i min släkt dött har vi haft olika upplägg. Några gånger har det varit fika efteråt men några gånger har vi samlats hemma hos mina föräldrar och ätit smörgåstårta där och haft väldigt mysigt och trevligt. Det är ju oftast de enda gånger släkten samlas.
      Sen har jag varit på några begravningar i jobbet. Då har jag tackat nej till att gå och fika efteråt för det är mer en stund för de närmaste släktingarna och vännerna, tycker jag. Men de anhöriga har alltid varit så glada och tacksamma för att jag varit där och representerat vårdpersonalen och ofta bett om att jag skulle följa med på fikat. Men där har jag satt gränsen. Oftast skulle jag ju tillbaka till jobbet också efteråt så då har det varit helt naturligt att tacka nej.
      Urnsättningarna brukar väl i regel vara bara med familjen och det räcker ju då för det har då ofta gått en rätt lång tid sen själva begravningsgudstjänsten.
      Bäst är de begravningar där det är mycket och vacker musik, tycker jag. Musik hjälper till att få igång sorgearbetet. Så den dag jag begravs ska det vara mest bara musik. Mycket musik. Sån musik som jag tycker om. Visserligen kan jag inte höra den då men då får de mina med sig den musiken som en hälsning från mig. Ska se till att skriva ner hur jag vill ha det också för jag vet att när den stunden är kommen och begravningen ska planeras då brukar det stå rätt still i skallen hos de sörjande när det kommer till musiken och psalmerna.

      Jag har aldrig ens hört talas om såna som går på begravningar utan att höra till de sörjande. Finns det såna?

      Jag kan nog få sällskap av ”syrran” för hon har jobbat med min vän de sista åren och även hon saknar att få ta ett sista farväl.

      Jag får önska dig en fin vecka då…
      Kramen.

  6. Jag beklagar din sorg …
    Håller med dig att det känns bättre efter att man har fått säga farväl vid kistan, Här ute på landet har vi fortfarande de stora kaffebjudningarna där som ALLA kommer men de kostar ju och inne i stan har man börjat minska det och ibland är begravningarna ”i tysthet”.
    Sköt om dig, kram.

    • Jag kan ju mycket väl förstå att det kan bli för dyrt med de stora kaffebjudningarna men då är det väl bättre att hoppa över dem men låta alla som vill komma till kyrkan för att ta farväl istället för att ha den stunden ”i tysthet” ”i enskildhet” eller ”i kretsen av de närmaste”.
      Sköt om dig du med!
      Kramen.

  7. Jag håller med dig Carina. Vi på jobbet saknar också att inte fått ta farväl av vår arbetskamrat. Hon bara försvann och vi har inte fått ett avslut. Vi drömmer om henne, nån tyckte sig se henne på jobbet. Konstigt att fatta att hon är borta för alltid. Det är jättesvårt att ta bort hennes namn och städa bort saker på jobbet. Vi kanske kan göra vårt besök där hon är begravd tillsammans. Kram

    • Vi får fixa vårt eget sista farväl så det blir ett riktigt avslut för så här ska det inte vara. Är det nån hos er som vet vid vilken kyrka hon är begravd för vet vi det så ska det väl inte vara så svårt att få reda på var hon ligger – om hon nu har en grav. Det kan ju vara minneslund också.
      Vi får höras och träffas.
      Kramen till dig systra mi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s