Utslag.

120124 Mycket snö framför köksfönstren nu.Idag har jag fotograferat snö när solen var på väg ner bakom bergen.

För ett par veckor sen ringde jag till min HC för jag behövde mer allergimedicin utskriven. Visst det skulle gå bra och när jag kollade några dagar senare så hade min ”husläkare” skrivit ut min allergimedicin MEN istället för att skriva 1 – 2 tabletter 1 gång per dag så hade hon skrivit 1 tablett 1 gång per dag. ??? Vad sjutton håller hon på med, tänkte jag. Djävlas hon med mig eller? För när jag pratade med henne för snart ett år sen på telefon så tyckte hon att jag inte skulle ta några allergitabletter på vintern för hon tyckte inte att jag skulle behöva det.
Jag protesterade mot det eftersom jag ju faktiskt är allergisk mot damm och kvalster och det finns ju omkring mig året runt. Då tycket hon att det kunde räcka med en tablett på vintern.
”Ja, det kan jag väl kanske försöka med när vintern kommer” sa jag då. ”Men nu är det nästan vår så jag tänker inte dra ner på dem nu.”
Hade hon tänkt att jag skulle ta bara en tablett om dan nu?? Utan att ens prata med mig först?
När jag fick min allergimedicin utskriven 1996 så menade den läkare som skrev ut den att jag skulle ta 2 tabletter varje dag eftersom jag är allergisk hela året – inte bara pollen om våren alltså. Damm och kvalster som jag är allergisk mot finns ju runt omkring mig hela tiden. Så resonerade han. Men tydligen inte min ”husläkare”.

120124 Snön ser rosa ut i solljuset.

Jag blev rent ut sagt både förbannad och ledsen. Och naturligtvis såg jag det på söndan också så jag fick vänta till nästa dag med att ringa dit och få dem att rätta till ordinationen. Många tankar for runt i skallen förstås. Om min husläkare nu ville sänka min allergitablettordination så borde hon väl ha vett att ringa och prata med mig först för hon vet ju inte ens att jag behandlas med TBC-mediciner nu så hon kan ju inte veta att en utav dessa tabletter tar bort en del av verkan på både allergi och astmamediciner och att en annan av dem tar bort effekt från astmamedicin så jag är så himla känslig just nu. I vanliga fall klarar jag ju av att hälsa på våra vänner som har hund och jag kan vara där ett par timmar utan att få alltför stora besvär om jag inhalerar Ventoline en stund innan vi kommer dit. Nu känner jag av allergin hela tiden då vi är där och sen åker jag på en rejäl astmasväng då vi kommer hem. Sist vi var till dem fick jag sitta uppe nästan hela natten för astman ville inte ge med sig, snor’n rann och ögonen kladdade. Jag förstod inte varför just då det hände men när jag senare läste igenom de 5 olika bipacksedlarna till TBC-medicinerna förstod jag.

Dagen efter (16/1) ringde jag till min HC och förklarade läget för en sköterska. Hon trodde att läkaren bara gjort en miss för var det meningen att jag skulle sänka dosen borde min husläkare ha pratat med mig innan. Jag hoppas att det var på det sättet. När jag ändå hade sköterskan på tråden bad jag om en tid hos läkaren för att kolla upp fula utslag jag fått på magen där jag sprutar Metoject. Nu sist fick jag ett riktigt stort knalligt lila märke som gjort ont och det svider så jag knappt kan ha kläder där. Och så passade jag på att nämna mina utslag på ”fulfoten” också så jag skulle kunna få visa upp dem.
Min husläkare hon hade ju inga tider, som vanligt, men jag kunde få nån annan läkare om det var ok. Och visst var väl det ok. Jag har inte träffa min husläkare sen våren 2009 eftersom hon ändå aldrig har några tider det närmsta halvåret framöver så hon lär inte komma ihåg hur min fot såg ut då (på den tiden hade jag bara psoriasis på foten och naglarna var fula och då fick jag ett nagellack att lacka mina svampnaglar med – de naglar som är typiska vid psoriasisartrit visade det sig sen).
Jag frågade sköterskan om de kan se i min journal att jag går på behandling hos olika specialister. Men nej, det kunde de inte. Så jag talade om att jag går på behandling på ”Ögon”, hos ”Reumatologen” och på ”Lungkliniken” ifall den läkare jag skulle träffa ville veta det. Jag glömde tala om att jag går på CPAP-mottagningen men det är kanske inte så viktigt och sen var det ju en annan läkare på HC som remitterade mig dit så det syns ju ändå i min journal.

120124 Snö är vackert.

Så igår (23/1) hade jag min tid på HC. En trevlig utländsk kvinnlig läkare kom in i undersökningsrummet och hälsade. Hon berättade att hon hade suttit en halvtimme och försökt snabbläsa om mig men det fanns så mycket att läsa så hon hade inte hunnit med allt. Hon tyckte att det var jättebra att jag hade talat om att jag gick på behandling hos andra läkare så de fick chansen att få fram mina journaler därifrån. Sen undrade hon hur jag mådde (!) om jag hade mycket värk och hur fungerade det hemma med sambon? Nu förstod jag inte riktigt vad hon menade. Hon förklarade för mig att då kvinnor får värk, många får det i 45-års åldern, så kunde det bli problem hemma med partnern. Han kunde ha svårt att förstå och acceptera att hans partner helt plötsligt hade ont jämt och inte orkade med allt som förr. Jaha!😮 Var det så hon menade! Den frågan har ingen läkare ställt tidigare! Den här läkaren är nog inte tappad bakom en vagn inte, tänkte jag.
Jag berättade för henne att min sambo var fullt medveten om min värk då vi flyttade ihop och att han accepterar att jag inte orkar så mycket och inte är så snabb då jag ska göra något och han tar hänsyn till att jag inte klarar av stress så vill han att vi ska göra något (åka någonstans) så säger han det i god tid (oftast dan innan) så jag gott och väl hinner förbereda mig innan vi ska iväg. Allt annat som tillkommit (i sjukdomsväg) har ju ingen av oss vetat men han börjar ju bli äldre och är inte så pigg han heller längre så det fungerar bra.

Så började hon fråga om mina TBC-mediciner så jag tog fram min (i Excel) ”hemsnickrade” medicinlista och gav henne den. Hon tittade igenom första sidan och tittade sen på andra sidan där TBC-medicinerna står och så sa hon ”OJ” och ”OJ” igen.
”Det var en tuff behandling det här. Hur mår du av de här medicinerna?” 
Jag sa som det är att jag mår jättedåligt av dem.
”Ja, de gör ju inte bara gott utan de gör mycket ont i din kropp också. Jag menar att de gör ju inte bara bra saker med din kropp utan de gör sånt som inte är så bra heller”. Det höll jag med om och berättade lite om hur jag mår av dem.
”Men de bakterier som funnits i din kropp och mått bra tidigare ska försvinna nu i alla fall” sa hon.

120124 Fulfoten.Nu var det dags för mina utslag. Jag visade utslaget på magen och hon såg fundersam ut och så visade jag min ”fulfot” och hon vred och vände på den och frågade när jag fått utslagen på magen och när jag fått utslagen på foten. Hur började utslagen på foten frågade hon och då halade jag fram nästa papper där jag har bilder på hur min fot såg ut i början på maj 2011 då jag hade tre läkta utslag och två nya. Hon hade svårt att veta riktigt vad det kunde vara för utslag och undrade om hon fick hämta en kollega som hade mer erfarenhet och det fick hon så klart.

Kollegan trodde att utslaget på magen var nån form av hudbakterie så om jag får ett nytt utslag där så ska jag komma dit på en gång så de får ta en odling på det för det här hade redan börjat läka.
”Utslagen på foten kan vara ”Lichen ruber” men vi måste ta en odling för att veta det säkert.  Kanske vi ska remittera dig till hudkliniken så en specialist får titta på dig… men jag är bra nyfiken… nä, vi tar en biopsi här först så vi får veta vad det är och så skickar vi eventuellt en remiss till ”Hud” sen. De tycker om när man tar biopsier så då är ju den gjord i så fall. Så får det bli.”
Och så blev det.

Jag har aldrig gjort en biopsi förr så jag tyckte att det var riktigt spännande att se hur läkaren gjorde. Bedövningen gjorde ONT men det går ju fort över tackochlov. Sen tittade jag nyfiket på då hon stansade ur en bit av huden där jag hade ett utslag och stoppade den i en burk. sen sydde hon ihop hålet som blev med två stygn och sa att stygnen kan du ta bort hos distriktssköterskan om 10 – 12 dagar.
”Jaha” sa jag ”när får jag gå på bassängträning igen då? Inte redan i morgon antar jag”.
”Nej det får du hoppa över” sa läkarn
”På fredag då?” sa jag.
”Du ska nog vänta lite längre innan du badar för du kan få infektioner om det inte är riktigt läkt och med de mediciner du tar så är du extra infektionskänslig.” 
Min läkare sa att hon skulle höra av sig när svaret på biopsin kommit och att jag då skulle få veta vad hon skulle göra härnäst. Om det blir en remiss till ”Hud” eller om jag ska ha en salva av nåt slag eller vad det blir. Så tog hon i hand, tackade för sig och gick.

120124 Mer vacker snö.

Idag (läs tisdag) blev det inget bad för mig alltså. Jag fick nöja mig med att cykla på motionscykeln. Sen har jag haft en sån där dag då jag varit så trött så jag har legat flera gånger och inte fått något vettigt gjort annat än att jag lagat ett par arbetsjeans till C. I morgon (onsdag) då jag ska till Hudiksvall och CPAP-mottagningen så då blir det inget vettigt gjort heller.

16 responses to “Utslag.

  1. Och eländet bara fortsätter…du tar nog världsrekord av något slag snart, men, va skoj med en bra doktor, och kvinna också! Det gillas! Mycket får du vara med om, det är ju bara förnamnet…
    Själv hade jag en aktiv dag igår, gick i snömodden, fick ont i vristerna, städade hemma, och nu är jag däckad, är så stel i kroppen så jag skickar Blinka med Hasse idag. Men, det går över så det är inget att gnälla över!
    Kramen

    • Allt ska på den lusiga grisen är ett talesätt jag hört talas om och jag känner mig lite som den lusiga grisen nu.😀
      Ett tips som jag fick av min sjukgymnast. Hon tyckte att jag skulle prioritera saker och ting nu när jag mår så dåligt och då föreslog hon att om jag ska t.ex. dammsuga så ska jag hoppa över motionscyklingen den dan. Nu är det väl lite svårt för dig att hoppa över promenader då Blinka behöver komma ut förstås. Men nästa gång du städar får du ta en kortare promenad.😉
      Kramen.

  2. Ja, hur kommenterar man det här då? Tråkigt med utslag, Trevligt med den nya läkaren. Hon verkar ordentlig och tar reda på saker grundligt. Bara hon nu ringer när hon ska… Om hon gör det, så är det bara att lyckönska dig och hoppas att hon blir kvar på din HC.
    Bra att du har både din långa medicinlista och foto på foten med dig. Det är inte lätt för en läkare som aldrig träffat dig att fatta hur du ”hänger ihop” med alla sjukdomar, besvär, mediciner och annat.
    Vad med snö du/ni har! Det finns lite här också, för all del. Men det är vackrare hos dig🙂

    • Det är väl egentligen ingen större fara med att ha utslag men det tråkiga är ju att det blir bara mer och mer och så blir foten så ful efter att själva utslagen gått bort. Men utslagen på magen som jag var mest bekymrad över (för de svider och gör ont) brydde de sig inte så mycket om men foten som jag nästan accepterat att den ska bli bara fulare och fulare den intresserade läkarna mer…
      Ja det återstår att se om jag får något samtal från doktorn – det har vi som sagt inte sett än.
      Jag börjar snart förundras över att jag alls hänger ihop med tanke på alla mediciner och besvär.😉
      Visst är det vackert med all snö! Jag bara njuter.
      Kram. ♥

  3. OM jag bodde närmare skulle jag komma och krama om dej och tala om att jag tycker du är beundransvärd som orkar och kämpar på så ofantligt mycket hela tiden.
    pok♥♥♥♥♥♥
    ps tack för hjälpen med frågan jag ställde ds

    • Tack Nitha. Jag kände kramen.😉 Men vad gällar kämpa så vet jag inte om jag kämpar så ofantligt mycket. Jag gör bara det jag nödvändigtvis måste men ibland blir det rätt mycket då det är många läkare att hålla kontakt med…
      Varsågod.😉
      Kramen. ♥ ♥

  4. Ang. reklamen jag har ju post från flera personer mina uppdrag du vet…så jag höll på att drukna i katalogen och miljonlotteri och postkodlotteri .Så en dag tröttnade jag och ringde och så ifrån på skarpen att inga fler lotter och inga fler kataloger och det hjälpte.Nu får jag ellos och Cellbes på mail och den andra”skiten” slipper jag.
    Dom måste lyssna när man säger ifrån så nån dag när du är på hugget ring till dom och säg ifrån. PoK ♥

  5. Ja du vännen du har tur du;) Självklart har du fått utslag oxå något annat finns ju inte. Skämt å sidor utslagen på magen fick Sören oxå när han hade brutit sitt ben. Han fick ta sprutor mot blodproppar eller det var jag som gav honom sprutorna. Vid några tillfällen blev det utslag som var lila och vätskade sej och kliade. Gick över av sej själva men vad han klagade fnisss. Det e ju inte på långväg samma sak men det behöver inte vara något farligt, ta i trä.
    Kämpa på det kommer en vår.
    Vi har äntligen fått snö!!!! Och min snöslunga funkar perfekt. Grannarna mittemot har varit bortresta så jag har haft hand om deras hus oxå, tack gode gud för min snöslunga!!
    Hoppas att helgen blir lugn och skön med hämtmat eller restaurangbesök så du slipper laga mat.
    Varma kramar till dej och de dina, men mest till DEJ

    • Ja men visst är det väl klart att jag ska ha utslag också.😉 Vore dumt om nån annan fick dem istället.
      Det låter som om det är liknande utslag som jag fått på min mage. Tydligen nån ofarlig hudbakterie och det ska gå över av sig självt. Jag förstår om han klagade för, åtminstone mina utslag, både svider och gör fruktansvärt ont vid minsta beröring innan de börjar läka. Knappt jag kan ha kläder på mig där.
      Vad härligt att ni fått snö!!!🙂 Och att din snöslunga fungerar bra. Du är ju för otrolig som tar på dig att sköta om även hos grannen när de åker bort. Det är väl sånt du/vi borde säga nej till för att hushålla med orken?
      Blir det inte hämtmat eller restaurangbesök så hoppas jag på ”hjälp” i köket med antingen matlagning eller disk av C. Har tagit upp det med honom igen att det vore ju mycket trevligare om även jag får känna av att det är helg och slippa ALL matlagning och disk då. När jag hade ungar boende hemma så var det självklart att de skulle hjälpa till… men han var ju inte med på den tiden så det har ju inte han nån erfarenhet utav. Däremot har han ju bott ensam och fått göra allt själv så då borde det vara lättare om man kan dela på sysslorna.
      Christer är hemma och är sjuk nu sedan igår. Han har feber och ont i huvet och viss ledvärk (tror jag). Det är svårt att få ur honom vad som felas honom. Han ligger så skönt på vardagsrumssoffan under en filt framför tv:n eller sitter framför laptopen och surfar. Men i mörest gjorde han i ordning frukosten då jag cyklade och igårkväll diskade han efter kvällsmaten så det kanske har gått in lite av det jag ber om.😉 Själv var jag så trött efter Hudiksvallsresan igår så jag klarade knappt att laga kvällsmaten så jag somnade då han diskade.
      Kramar till dig och de dina men naturligtvis mest till dig.😉

  6. Läste på min blogg nu att du får minska ner skönt fast det blir väl jobbigt ändå. Ja du vet att håret ryker men det är inget bara jag slipper ligga och kräkas hela dagarna. Vi får ha bara lugna dagar nu mer du och jag synd du bor så långt bort, annars kunde vi roa varandra fast det kan vi via datorn med FB och bloggen. Vi kämpar på du har ju gjort det länge och jag börjar nu men tänker på dig och ska fixa det här jag med. Ha det så bra du kan nu kram och tack för att du skriver i min blogg känns så bra att du peppar mig

    • Ja jag ser fram emot 15 februari då jag får minska på antalet tabletter/tablettsorter.
      Det är synd vi bor så långt ifrån varann annars hade vi ju kunnat druckit kaffe tillsammans och tagit oss en pratstund under dan. Men det är ju bra att internet finns så vi kan ha kontakt den vägen. Sen finns det ju telefoner också. Mina telefonnummer finns på min information på facebook.
      Klart vi ska peppa varann!
      Kramen. ♥

  7. ”Är det inte det ena så är det det andra”!
    Men, nu får det väl räcka för din del tycker jag, men va bra att du fick komma till en läkare som verkar bry sig!
    Hoppas nu att det blir någon rätsida på allt elände du får utstå, avundas dig verkligen inte!
    Att hon undrade hur det var hemmavid, det bevisar ju att hon bryr sig tycker jag och förstår hur du har det, att det kan vara jobbigt för respektive också mellan varven för ibland orkar man ju inte så mycket som man vill och man är ju beroende utav hjälp…
    Jag kan bli riktigt irriterad på maken ibland, men inser ju att det beror på att jag inte talar om hur jag mår utan tror att han ska se hur det är, men det kan han ju inte alla gånger…
    Ha dé!/Kram

    • ”Allt ska på den lusiga grisen”.
      Ja, jag tycker det räcker jag med. Framåt midsommar kan jag vänta mig att jag blir bättre iaf för då är TBC-behandlingen avslutad.
      Ja det var en ovanlig läkare jag fick träffa. Hon visste vad som är jobbigt då man har värk och vad det kan bli problem med.
      Är du lika dålig som jag på att be om hjälp? Jag har sagt till C nu att han gärna får fråga mig om jag vill ha hjälp eftersom jag har så svårt för att be om hjälpen. Jag håller på tills jag nästan gråter av utmattning och han förstår ingenting eftersom jag inte ber om hjälp. Det räcker inte att jag talar om hur jag mår för som det är nu så mår jag riktigt dåligt hela tiden men eftersom jag fortsätter att göra så mycket som möjligt så är det kanske inte så lätt för honom att förstå att jag egentligen inte orkar med det jag gör. Men samtidigt så om jag säger att det behöver dammsugas för det är två veckor sen sist (kattulltussarna rullar och det är skräpigt överallt) så verkar det inte gå fram ändå för han tar inte fram nån dammsugare ändå. Då blir det till sist ändå jag som tar itu med dammsugningen. Han upplever nog mig som rätt tjatig nu för jag säger till rätt ofta nu att vi måste hjälpas åt nu när inte jag orkar men ändå är det inget som går automatiskt utan jag förväntas visst BE om hjälp ändå. Förstår du då varför jag gör saker trots att jag är utmattad, trött och slut? Jag ”orkar” inte BE om…
      Ha en fortsatt skön helg!
      Kramen.

  8. Verkar ju som den här läkaren var mycket ”bättre” än din ”egen”. Förnuftigt av dig att ha med en lista och att ha upplyst dem innan du kom om vilka specialister du går till !
    Låter jobbigt med utslagen som svider och gör ont, hoppas att du slipper flera sådana …
    Sköt om dig, kram.

    • Ja den här ”nya” läkarn är ST-läkare och de är lite annorlunda för de är mer intresserade och noggranna.
      Med alla mediciner jag tar nu så måste jag, för min egen skull, ha en medicinlista med mig då jag inte har en chans att komma ihåg alla medicinnamn, styrkor och antalet tabletter. Det verkade lätt för dem att ta fram de olika journalerna då de visste vilka specialister jag går hos.
      Det är så mycket skit som följer med alla olika mediciner jag häver i mig nu så det verkar vara svårt att undvika sånt som utslag, yrsel och illamående.
      Var rädd om dig!
      Kramen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s