”Det onda ögat” – nu händer det saker.

Den här bloggen handlar bara om sjukdomar och elände så  vill du inte läsa om sånt så är det lika bra att sluta läsa nu på en gång. Jag ska skriva en blogg om det övriga livet här på sistone också men börjar med ”Det onda ögat”. Att jag skriver så ingående om vad som händer med mitt öga, andra sjukdomar jag har och mediciner beror på att jag själv vill skriva ner detta för att sedan kunna gå tillbaka och se vad som hänt och när. Jag bloggar ju för min egen skull och om någon vill läsa så är ju det trevligt men sjukdomar är ju sällan någon upplyftande läsning.

Ögon.

Nu har det börjat röra på sig vad gäller ”Det onda ögat”. Jag var till ”Ögon” den 7/12. Trodde att det inte skulle ta så lång tid men där bedrog jag mig. Min noggranna ögonläkare hade kommit på att det skulle göras ett synfältstest. Testet utfördes av en sköterska och henne fick jag vänta en halvtimma på. Själva testet var rätt jobbigt då jag skulle vara fullt koncentrerad för att se prickar här och där i mitt synfält och varje gång skulle jag trycka på en knapp. Om de då hade haft röda prickar då, nä, det var som genomskinliga prickar som jag i stort sett bara anade. Men testet var bra i alla fall och sen blev det pupillvidgande i båda ögonen och sitta i väntrummet en kvart. Under tiden brukar jag hinna ta en kopp pulverkaffe som jag kan köpa där för 5:-. Jag är ju inte den som dricker pulverkaffe annars men då jag är på ”Ögon” så är det riktigt gott, ta mig sjutton godare än kaffet de har i cafeterian på sjukhuset. Jag vill ju även ta bussen hem snarast möjligt så det är inte ofta jag hinner med en fika på cafeterian heller.

Den här gången kom ögonläkaren och ropade upp mig innan jag ens druckit upp kaffet men då hon såg att jag satt där med plastmuggen i näven så tyckte hon att jag skulle dricka upp kaffet först och sen komma in till henne. Vilken läkare va? Underbar.
Mitt öga var lite bättre den här gången – inte lika mycket veck på näthinnan (och jag har inte haft nästan nå ont heller) så vi kom överens om att jag skulle fortsätta med 10 mg Prednisolon i en vecka till och sen sänka till 7,5 mg och så fick jag en återbesökstid den 21/12. Helst hade hon velat att jag skulle komma den 23/12 men då sa jag ifrån. Dan före julafton vill jag göra annat än att åka till Hudiksvall.

Kattvakt? Eller fågelvakt?Något besked från specialisten på St. Eriks ögonsjukhus hade min ögonläkare inte fått men lovade höra av sig så snart hon fått det.
Ögonläkaren ringde redan kvällen därpå. Då hade hon fått svar från specialisten (en docent) som berättade att han (och inte heller någon annan på St. Eriks) aldrig haft någon patient som haft sklerit som berott på TBC – däremot hade de erfarenhet av andra TBC-relaterade ögonsjukdomar. Men eftersom det står i litteraturen (han hade uttryckt sig så) att det kan förekomma samband mellan sklerit och TBC så tyckte han ändå att det var bäst att behandla just TBC:n för att utesluta att det var den som ställde till det med mitt öga. Han gav rådet till min ögonläkare att ta kontakt med lungkliniken i Gävle så de skulle kunna ordinera de mediciner jag skulle behöva.
”Det är en tuff behandling” sa min ögonläkare ”och en del biverkningar förekommer och de biverkningar som kan sätta sig på ögonen är synfältsbortfall och färgblindhet”. Det var ju bra att vi kollat synfältet sist då så nästa gång ska jag få kolla hur mitt färgseende är så de har en referenspunkt ifall jag får några såna biverkningar. Fyra mediciner skulle jag få men lungklinikens läkare skulle få kontakta mig om dem.

Det blev en del att smälta under kvällen och naturligtvis känns det lite gruvansamt med så många mediciner och de biverkningar de kan ge. Kommer jag att må mycket sämre? Hur kommer de här medicinerna påverka alla andra ”fel” jag har? Men, det är ju bara att bita i det sura äpplet och gå igenom den behandling som expertisen tycker att jag ska göra. Förhoppningsvis blir jag ju av med skleriten och även den latenta TBC:n.

I måndags (12/12 då jag stod och spritsade grädde på min födelsedagstårta) ringde min ögonläkare igen. Hon började med att gratulera mig på födelsedan (hon är så gullig som ens tänkte på det) och sen pratade hon snabbt (medan jag fortsatte att spritsa grädde) och berättade att hon varit i kontakt med lungklinikens läkare (den läkare jag träffade då jag var dit den 18/10) och att han skulle ta kontakt med mig.
”Sen ska vi ju träffas igen den 21/12 och då får vi göra färgseendetestet” sa hon och önskade mig en trevlig födelsedagskväll.

Lång-Snoozen.I slutet av samtalet med min ögonläkare pep det i mitt öra och jag såg på telefondisplayen att ett ”dolt nummer” ringde och jag hann på det samtalet då samtalet med ögonläkaren avslutades så pass snabbt. Då var det lungläkaren på lungkliniken i Gävle som ringde… (undrar om jag kommer att bli färdig med att spritsa grädde nån gång, tänkte jag)
Den trevlige lungläkaren berättade att han varit i kontakt med min ögonläkare som efter sin kontakt med docenten i Stockholm ville att jag skulle behandlas för min TBC. Nu var det hans (lungläkarens) uppgift att skriva ut mediciner och fixa allt annat omkring behandlingen. (nu hade jag lagt ifrån mig gräddspritsen och greppat en penna istället för att anteckna det nödvändigaste)
Han räknade upp de mediciner han skulle skriva ut och jag frågade om ibland för att försöka skriva medicinnamnen rätt. Jag talade om för honom att jag antecknade och det tyckte han var bra men jag skulle även få en medicinlista från honom. ”Har du tid förresten eller stör jag” frågade han mitt i alltihop. ”Jag har tid” sa jag. ”Jag höll bara på att spritsa grädde på en tårta”. ”Du är hemma då i alla fall” sa han, och det kunde jag inte förneka. Läkarna ringer ju alltid på mobiltelefonen nu för tiden och jag är glad varje gång mottagningen här hos oss är så pass bra så jag hör vad de säger.

5 olika tablettsorter ska jag ta. Alla ska tas en halvtimme före frukost. ”Men med så här många tabletter så kanske du inte orkar äta nån frukost” sa han skämtsamt. Så talade han om hur många tabletter jag skulle ta av varje sort och att jag skulle behöva gå och ta blodprover en gång varannan vecka för att kolla levervärdena eftersom de här medicinerna kunde ge biverkningar på levern. Jag kom mig faktiskt för med att fråga om andra biverkningar och han sa att det inte var så många såna men att jag kommer att kissa rött, gråta rött och snyta mig rött ett halvår framöver. Sen kan jag få vissa problem med magen. Dessa mediciner ska jag ta i 6 månader och efter 2 månader ska jag ringa till honom (så slipper jag åka ända ner till Gävle, som han sa) för att han ska få höra hur det går med medicineringen och hur jag mår.
Jag frågade hur dessa mediciner går ihop med alla andra mediciner jag tar och det hade han inte kollat men han hade medicinlistan han fått av mig då jag var dit och började kolla igenom vad jag tar för något. Det skulle bli en krock mellan de här medicinerna och kortisonet (Prednisolon) och Tenormin, som jag tar mot mina hjärtrusningar, så de båda medicinerna ska dubbleras under den tid jag behandlas för min TBC. Om jag skulle höja Prednisolon till 20 mg eller 15 mg fick jag prata med min ögonläkare om, sa lungläkarn. Innan vi avslutade samtalet sa han att jag fick ringa om jag undrade över något.

Domherre.

Igår var jag till Apoteket och bad dem beställa hem de mediciner jag ska ha och jag ringde även till ”Ögon” så min ögonläkare ringde upp mig efter ca 10 minuter så jag fick fråga hur mycket Prednisolon jag ska ta när jag börjar med de nya medicinerna. Det får räcka med 15 mg, tyckte min ögonläkare och jag blev lättad för jag tyckte att 20 mg kändes lite väl mycket.
Idag ringde en sjuksköterska från Lungmottagningen och talade om att hon skulle skicka ett brev till mig med medicinlistan, remisser till provtagningar och en utav medicinerna som är en licensmedicin som apoteket inte kan beställa. Jag fick direktnumret till henne ifall jag undrar över något och hon finns där under kontorstid. Omtänksamma är de i alla fall.
Antalet tabletter som jag ska ta mot min TBC blir 11 stycken varav en är mot biverkningar… Vi får väl se om jag orkar äta nån frukost efter det…

För dig som undrar hur det går med CPAP:en så kan jag berätta att det går jättebra. Jag sover som en stock, vaknar ca 2 ggr/natt för att masken läcker och då blir det korsdrag i masken så jag vaknar. Då är det bara att ta av sig masken och sätta på sig den igen och lägga sig ner och sova igen. Men ibland måste jag kliva upp och dricka vatten för jag blir väldigt torr i både näsa och mun då jag sover med masken. Ibland har jag ju så pass ont också så jag tar Alvedon och ev. nåt starkare när jag är uppe men jag tycker att det är mer sällan jag behöver ta värktabletter mitt i natten nu. Kanske för att jag sover bättre?
Jag känner mig piggare och har fått lust att göra saker här hemma igen även om inte orken räcker till riktigt men det är ju en annan sak.

Jag med min CPAP-mask. (Tur att C inte är lättskrämd när han vaknar på natten och får se mig så här)Jag med min CPAP-mask. Tur att C inte är lättskrämd när han vaknar på natten och får se mig så här.

Nu är det inte bara jag som står för sjukdomar här hemma. Natten till den 1/12 var vi ute och åkte ambulans då C hade så svårt att andas så jag inte såg nån annan utväg än att få hjälp av ambulansen. Han hade hosta hela kvällen eftersom han varit i en flisficka och skottat undan flis för att kunna svetsa på utsidan av flisfickan utan att det skulle ta eld. Någon dammask hade han förstås inte använt. Hans lungor tycker inte om då det blir dammigt – han reagerar starkt på cementdamm också men så här illa har det inte varit förr. Men så väckte han ju inte mig i första taget heller så när han äntligen väckte mig så hade han så svårt att andas så han knappt kunde prata och han hade ont i hela kroppen svarade han då jag frågade om han hade ont någonstans. Vis av ett tidigare tillfälle då han hade hjärtsäcksinflammation (2008) så vågade jag inte annat än ringa ambulansen.
Denna gång var det tackochlov inget med hjärtat utan det var luftvägarna och lungorna som gav andnöden. Hjälpen han fick av ambulanspersonalen (Andas in Ventoline och syre och dricka Betapredtabletter upplösta i vatten) hjälpte inte så det blev att åka till sjukhuset. C ville till Bollnäs (ifall det var nåt med hjärtat – de är bäst på hjärtvården där) och då blev det Bollnäs för vi bor ju närmre Bollnäs än Hudiksvall dit vi egentligen hör.
På väg mot Bollnäs lättade det lite med andningen hörde jag och ambulansföraren då han började svara med mer än ett ord på ambulanssköterskans prat.

På sjukhuset fick han andas in mer Ventoline och en till sort som jag inte minns namnet på och han fick även en till laddning Betapred att dricka. Det konstaterades att det inte var något fel med hjärtat. (Skönt!) Efter en dryg timme på akuten hade det lättat så pass bra så vi fick ta en taxi hem med order om att C skulle söka upp sin husläkare för vidare utredning.

Domherre.

Den 7/12 fick han komma till HC här i Järvsö. Jag följde med (hann precis tillbaka från min Hudiksvallsresa) för att hjälpa till att komma ihåg vad läkarn sa (jag vet själv vad svårt det är att komma ihåg allt som sägs) och för att han förhoppningsvis skulle få så bra bemötande som möjligt. Om man har någon med sig kan bemötande bli ett helt annat. Tyvärr så hjälpte det inte att jag var med för han fick träffa en läkare som var nonchalant, han lyssnade inte på vad C sa eller ens vad C svarade på de frågor läkaren ställde och var direkt otrevlig mot C och även mot mig. Men en Bricanylinhalator (en turbohaler som är jättetrög att andas in genom trots att C bad om en diskus) fick han och en remiss skulle skickas för en lungröntgen.
Den läkarn ska bytas ut med det snaraste för annars lär inte den här utredningen bli gjord. Fy sjutton vad bedrövligt att nån ska behöva få ett sånt bemötande inom vården.

C var hemma och vilade några dagar men nu är han igång och jobbar igen och har fått en tid till lungröntgen.

Jag har funderat på om specialistläkarna är de läkare som är engagerade och trevliga mot sina patienter medan det är några av primärvårdens läkare som ger alla läkare inom sjukvården dåligt rykte… Vad tror du? Hur har du blivit bemött av din läkare? Är det primärvården som har de läkare som bemöter patienterna på ett otrevligt sätt eller finns det otrevliga läkare även hos specialisterna?

Jag är så tacksam för att jag fått möta så trevliga och engagerade läkare sen jag fick problem med mitt öga! Jag har haft en enorm tur som det verkar.

Rosa ros.

22 responses to “”Det onda ögat” – nu händer det saker.

  1. Det är nog kanske flera som har liknande problem och som kan finna tröst i att du skriver om dina🙂
    Tyvärr har jag träffat på privatläkare som har vart, ursäkta uttrycket, helt jävla dumma i huvudet och okänsliga😦 , den bästa läkare jag haft var en AT eller om det var ST,vet inte skillanden men hon var super trevligt intresserad och tog tag i saker som andra ignorerat så det finns nog alla varianter.
    Sköt om dig.
    Kram

    • Ja, det har du rätt i Aurora. Det kan ju vara andra som har samma problem.
      Ok. Det är nog så att det finns otrevliga läkare bland både specialisterna och allmänläkarna. Då är jag ännu mer tacksam för att jag träffat de bra läkarna.
      Sköt om dig du med.
      Kram.

  2. tänker på er
    Kram
    Margit

  3. Du har verkligen drabbats.
    Hoppas att allt hjälper så småningom! Kämpa på!

    • Ja, ibland funderar jag över varför jag ska samla på mig så mycket sjukdomar men jag kommer på efter en stund att det är ju bättre att jag har dem än nån annan. Är tacksam för att jag inte har cancer i alla fall.
      Jag fortsätter kämpa och tror säkert att åtminstone ögat blir bra så småningom. Övriga diagnoser får jag nog dras med men dem är jag ju van att ha också så det fixar jag ju.
      Kram.

  4. Bra att du får hjälp, men hjälp (!) vad med mediciner du måste ta. Allt det där röda som du snyter ut mm låter inte kul, men vet man bara om det så.
    Svårt att säga hur det är med läkare inom primärvård vs. specialister. Det finns bra och dåliga inom båda. Jag har förmånen att ha en suverän distriktsläkare sedan snart 20 år. De senaste specialisterna jag träffat har också varit bra. Men så är det de där andra… Min distr.läkare vet vilka specialister jag absolut inte vill till. ST-läkare kan ofta vara så alerta och måna om att visa vad de kan resp. lära mer så de brukar vara bra. Har träffat några på akuten de senase åren.
    Problemet kan kanske vara att vissa inom primärvården är så stressade att de bara vill avverka de patienter de få snabbt, för kön får inte bli för lång. Hur ska de klara av att ta in vad en patient har för sjukdom och ordinera något bra på max 10 min.? Så är det på en del håll.
    Jag ber för dig dagligen (närapå). Inte vet jag om det hjälper men det stjälper i alla fall inte.
    Kram på dig! ♥

    • Jag ska börja ta medicinen på fredag (tror jag) om jag fått hem all medicin då. Sen får jag väl se när jag snyter rött.😉 Jag lär nog vänja mig vid det också om jag ska hålla på med det i ett halvår.
      Jo, det är nog som du skriver att det finns båda sorterna i båda ”lägren”. Då kan jag ju vara ännu mer glad och tacksam för att jag träffat på så bra läkare då. De är helt otroliga, tycker jag. Det blir mycket lättare att ta emot de mediciner de skriver ut och ta dem eftersom jag känner att läkarna verkligen kämpar för att jag ska bli bra i mitt öga (och förhoppningsvis bli av med TBC och en del psoriasisartritvärk också). CPAP:en är ju helt otroligt bra för mig och jag känner mig piggare. Jag har faktiskt varit uppe och bakat kakor nu och väntar bara att sista plåten ska kallna så jag kan gå och lägga mig.🙂
      Jag tror säkert att det hjälper att du ber för mig. Tack för det. Det kan ju göra att det känns lite lättare i alla fall.
      Sköt om dig!
      Kramen. ♥

  5. Käraste du vilken blogg,jag beundrar dej verkligen som orkar.Men natten var tydligen bra hihihihii då hann du mycket.
    Brysselkex, gör du då som förr rullar i rosa pärlsocker?
    Leverpastejen blev mycket god. Man känner liksom lite stolthet när man käkar morronmackan, egen leverpastej och egen gurka.
    Hoppas nu att dagen blir bra trots nattligt arbete.;-)
    Jag gör som Pova har med er i min aftonbön.
    Puss o kram från Torparna🙂

    • Jag har inget att välja på – jag måste orka. Men jag har ett otroligt stöd i C, mina barn, mina föräldrar och mina bröder. Jag kan berätta för dem om vad som händer och de lyssnar snällt och är medkännande utan för den skull tycka synd om mig (inte så jag märker det i alla fall). Sen är det skönt att skriva av sig ”skiten” också och jag blir lika förvånad varje gång att du och alla andra läser min blogg där det så ofta står om sjukdomar och elände. Och jag får ett otroligt stöd av alla bloggkommentarer också.
      Jag har rullar brysselkexen i rosa strösocker.🙂
      Vad bra att ni gillade leverpastejen.🙂 Förstår att du känner dig stolt när du har både egen leverpastej och egen gurka på morgonmackan.😉
      Tack för att vi är med i din aftonbön.
      Puss och kram från ôss.😀

  6. Ja du, vad ska jag säga om mina läkare. Som du vet har jag träffat på min del av sk läkare, en av dom är inte längre läkare då jag anmälde honom och jag stod för en gång skull på mej! Anser att man ska anmäla när man blir otrevligt bemött, det är vår rättighet att bli väl bemötta inom sjukvården. Oftast leder det ju inte till något men man kan ju alltid neka till att gå till den läkaren igen. Om tillräckligt många klagar så kanske läkaren tar åt sig och gör något åt sitt sätt!
    Trevligt med lite julbak mitt i natten och vilket uppvaknande C fick med dofterna i huset!!
    Hoppas att medicinerna kommer så att du kan komma i ”julstämning” på toaletten, hi hi. Fick en helt olämplig bild framför mej. Suck har inte sovit på 3 nätter nu och det tar på psyket, nu börjar jag se konstiga saker oxå. Dax för lite värktabletter och sedan ska jag försöka mej på en liten tupplur om det går.
    Kram till dej och gubben. Sänder en bön och hälsning om att ni snart blir bra igen. Något annat finns inte på kartan som sonen säger.

    • Ja, du har rätt i att man ska anmäla. Och C tänker inte gå till den läkarn igen så då får de så lov att byta läkare till honom men det blir nog jag som får prata med HC om det.
      fnissar* kan nästan tänka mig vad du ser för bilder. Jodå, jag har tagit första laddningen tabletter idag och kan redan nu göra julstämning på toan.😉

      Vad jobbigt att du inte får sova för värken. Finns det inte bättre värktabletter för dig? Har du rätt diagnos eller kanske det finns nåt mer att göra på den biten så du kan få rätt mediciner.

      Klart att vi ska bli bra igen!🙂
      Kramar till dig och familjen!

  7. Hej! Först, tack för mejlet ang. ditt gamla hem men hittade ingen länk till mäklarsida?
    Jag baxnar förstås då jag läser om alla dina behandlingar och konstaterar åter en gång att man måste vara stark och frisk för att orka vara sjuk! Men så bra att du har så duktiga läkare. Tycker dock det är konstigt att specialisterna så dåligt kontrollerar hur olika mediciner verkar med varandra, det har jag också märkt av.
    Jag har blivit mycket illa behandlad flera gånger på vårdcentralen och även på akuten. Höll på att bli hemskickad när jag en gång åkte ambulans in då jag hade ont i magen efter en operation. Jag vägrade styvnackat att åka hem utan åtgärd o fick till slut komma upp till en avdelning. Då kom en äldre läkare och undersökte mig vilket ledde till en akut magoperation omedelbart eftersom såret i magen gått upp….
    Den doktor jag nu har på VC är en dryg göteborgare. Ja, han är mycket skojfrisk och älskar att prata om sig själv! Men efteråt konstaterade jag att jag inte fått ett enda vettigt ord ur honom, han skojade bort allt jag sa! Grrrr, nu var det ju inte så mycket som var akut, men nästa gång tänker jag kräva bättre gehör!
    Ha det nu så gott du bara kan, hoppas C redan fått en bra doktor, fy för den lede, dom borde ha anlagstest innan läkarutbildningen!
    Många kramar

    • Jag glömde ju skicka med länken…:-/.
      Än är jag inte utslagen så än orkar jag vara sjuk.😉 Ja specialisterna tittar bara på vad de vill sätta in för mediciner och glömmer att patienten (i det här fallet jag) har en massa andra sjukdomar som också kräver mediciner.

      Vad bra att du orkade stå på dig den där gången så du fick den vård du behövde. Otroligt att man ska vara tvungen att kräva sånt som ska vara en rättighet.
      Jag hoppas du får ordning på din dryga göteborgare men det är jag nästan övertygad om att du får.🙂 En ”Finnkäring” trampar man inte på hur som helst.🙂

      Ja nog är det konstigt att de inte kollar upp de blivande läkarstuderande bättre.
      Kramar i massor.

  8. Att du bara orkar!
    Jag håller med om att man måste vara stark för att orka med alla turer hos olika läkare, men du verkar ha fått bra sådana.
    Inte lite piller du ska peta i dig och det är väl tveksamt om du orkar någon frukost..
    Tur, att de talade om att du kan snyta, gråta och kissa rött, annars så hade det väl kommit som en smärre chock antar jag!
    Det där med nonchalanta, arroganta läkare, det är nog väldigt vanligt (tyvärr), men jag vägrar att bli nedlåtande behandlad, det har jag fått nog utav!
    Sist så talade jag om för läkaren (på akuten) att, ”du ska vara tacksam att vi kommer in hit med våra krämpor, annars vore du arbetslös”….
    Han blev inte glad, men jag sket i det, ont hade jag och att bli illa bemött på det, det klarade jag inte av just då, så…
    Hoppas du och din C får en trevlig jul och att ni tar det lite lugnt båda två..
    Ha dé!/Kram

    • Jag tog första laddningen av de nya medicinerna idag och en del tabletter var så stora så jag knappt fick ner dem. Det blev mycket vatten och då orkar jag inte så mycket frukost.🙂
      Att du kan säga ifrån det har jag förstått och det är en gåva. Jag blir lite paff och ställd om jag får ett dåligt bemötande så jag kommer mig inte för med att säga till direkt men kan se till att göra det nästa gång istället när jag hunnit smälta händelsen.

      Klart vi ska ha en lugn och trevlig jul.🙂 Hoppas ni får detsamma!
      Kramen.

  9. Så skönt det känns när man träffar trevliga läkare som ger sig tid att lyssna o verkar förstå ens problem.
    Jag ser att din cpap inte är riktigt lika som min. Den jag har går inte över munnen, bara över näsan.
    Ha en skön kväll, kram på dej🙂

  10. Nej då, det är verkligen inte bara sjukdom å elände i din blogg. Det är rent upplyftande att ta del av dina erfarenheter och hur positivt du tar dig an varje nytt test och behandling. Hoppas den inställningen smittar av sig på nåt sätt, för en ”vacker” dag åker man nog dit på nåt att dras med.
    Blir du så mätt av alla tabletter, att du inte kan äta ordentligt, har läkarna satt dig på bantningskur också – som en liten biverkan.

    • En bantingskur vore nog på sin plats men läkarna har inte satt mig på någon sådan än. Det är ju rätt svårt att tappa vikt då jag tar en hel del kortison.😦 Men nog sjutton blir jag mätt då jag tar så många tabletter innan frukost och till det krävs ca 6 dl vatten… Kanske något gram försvinner ändå från min runda kropp bara av det? Ingen vore gladare än jag för det.🙂
      Skönt att höra att du upplever mina sjukdomsbloggar som relativt positiva. Jag tror att vi människor är funtade så att när det behövs så finner vi oss i det som måste göra. Själv beundrar jag alla cancerpatienter som underkastar sig dessa jobbiga behandlingar som det innebär. Men jag förstår dem bättre nu för vill man bli frisk måste man se till att tillgodogöra sig alla behandlingar men blir erbjuden och sätta sin tillit till läkarvetenskapen. Det är ju inte svårt med det sista då man som jag har duktiga läkare.
      Jag tror säkert att du, om du nån gång blir tvungen, kommer att ”bita i det sura äpplet” och underkasta dig den behandling du måste genomgå och göra det med ett positivt sinne för det är det bästa för att förhoppningsvis nån gång bli fri ifrån det sjuka man drabbats av.
      Kramen.

  11. Det var ju verkligen svart och vitt hur C och du blev bemötta av läkarna !
    Låter verkligen som en tuff kur som du ska på men ont ska väl med ont fördrivas😉.
    Hoppas att ni kryar på er bägge två, kram.

    • Ja nog är konstigt vad olika det kan vara Har fått reda på att det var en stafettläkare som C träffade och hur han ska göra för att slippa träffa denna läkare igen.
      Ja det är en tuff behandling mot TBC som jag ska ha i 6 månader. Jag hoppas jag slipper få bestående biverkningar av behandlingen och att den tar bort min TBC helt så jag slipper ha den latent framöver.
      Vi gör allt vi kan för att krya på oss.🙂
      Kramen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s