CPAP med pyspunka.

Äntligen har jag den här veckan avklarad med alla resor till sjukhuset i Hudiksvall! Det har varit en jobbig vecka för det är jobbigt att åka då det ju tar minst 5 timmar varje gång med resor och själva besöket på mottagningen.

I torsdags var det dags att besöka ”sömnmottagningen” (eller vad man kan kalla den) på medicinkliniken. C tog ledigt från jobbet och körde mig dit så jag slapp åka så tidigt med bussen. Sen fick han ju en del ärenden som hörde till hans jobb uträttad på köpet.🙂
På dörren till rummet där jag skulle in stod det CPAP med stora färgglada bokstäver.
Väl därinne fick jag svara på en massa frågor och sen fick jag information om själva CPAP:en och användningen av den. Att jag kunde vänta mig att det kunde bli jobbigt att vänja sig vid masken och att få den på plats så ingen luft läckte osv. MEN att de som hade tålamodet och envisheten och inte gav upp brukade säga att de inte skulle vilja vara utan sin CPAP.

CPAP

Jag fick prova en helmask som den kallades, dvs. den sitter över både näsan och munnen. Jag blev kopplad till en kompressor och fick sitta där med masken på och prata med kvinnan som tog emot mig som jag varken minns namnet på eller ens vet om hon var läkare eller sköterska. Hon gick igenom det de fick fram vid sömntestet jag gjorde tidigare och så fick jag ställa frågor. Var det något jag behövde fråga om när jag börjat använda CPAP:en hemma så fick jag höra av mig och så bokade hon in en återbesökstid den 20 december då registreringskortet ska avläsas och vissa justeringar av inställningarna kan då göras om så behövs.

När vi kom hem la vi oss för att vila en stund så jag satte på mig masken och körde igång apparaten. Hm. Skulle den verkligen sitta så? Var det inte meningen att jag alls skulle kunna andas genom näsan? Frågorna surrade i huvet. Men jag somnade till en stund i alla fall.

På kvällen åkte vi till Bjuråker för att hämta griskött som vi beställt så kvällen var räddad… och julen med ”riktig” skinka likaså.

C gick och la sig i vanlig tid medan jag ville kolla mailen och fb först och varva ner för kroppen var fortfarande i full gång. Sen när jag la mig så skulle ju masken på. Jag tog på den. La mig. Satte mig upp och försökte justera den. Gång på gång.
Det gick åt fanders! Masken knep åt över näsan så jag kunde bara andas genom munnen. Det gick att andas lite genom näsan då jag satt men la jag mig blev det tätt där. Försökte lossa på den lite men då läckte den luft upp mot ögonen och så ska det ju inte vara. Men vid 1-tiden hade jag fått på den skapligt så jag tänkte att NU ska jag nog kunna slappna av och sova. DÅ kom Snoozen! Han började med att klösa på sängen och sen kastade han sig över min slang. Jag for upp och knuffade bort honom men han var lika snabbt tillbaka så jag fick ta av mig masken och kasta ut katten ur sovrummet och stänga dörren.
När jag sätter på mig masken igen märker jag att det knappt kommer nån luft i den… jag började känna längs slangen och då var det pyspunka lite här och där Jag blev så förbannad och ledsen så jag klev upp för då var jag inte ens trött längre.
Jag muttrade och skällde på Snoozen en stund i köket och sen satte jag mig med Ljusdalspostens sudoku. Då kom det en go och jättekelig katt och fjäskade, la sig på tidningen och vände upp magen – det gick ju inte att motstå honom då så vi blev vänner igen. Han skulle säkert bara rädda mig från den där väsande saken som hade slingrat sig upp i min säng…

111016 Sillerbo-BäckeboBilden är från 16/10

Fredag och dags för en (buss)tur till Hudiksvall igen. Det var ju passande då jag behövde få tag på en ny slang. Reumatologen skulle jag till denna gång. Men innan besöket hos min reumatolog hann jag ta kontakt med CPAP-kvinnan så jag skulle få komma till henne då jag var klar hos reumatologen. Jag hade masken och den trasiga slangen med mig. När jag gick därifrån hade jag fått en större mask som tillät mig andas genom näsan (det var inte meningen att masken skulle sitta så att näsan täpptes för). Och en ny slang fick jag också, alldeles gratis. Men nu blir det till att stänga sovrumsdörren på nätterna så jag slipper åka till Hudiksvall var och varannan dag bara för att Snoozen anfaller CPAP-slangen.

Vad som sas hos reumatologen får jag ta en annan gång för nu ska jag gå och lägga mig och umgås med masken (och då menar jag inte C).😉

12 responses to “CPAP med pyspunka.

  1. Lycka Till! Haft CPAP sedan i somras. Trodde väl aldrig att jag skulle vänja mig så pass snart. Jag har legat borta utan apparat och sakna den då.
    Jag har ingen katt nu, men har haft en liten Julia som blev 19 år.
    När jag hade andningsuppehåll och lät väl inge vidare när jag drog efter andan, då flög min katt upp och stirrade på mig och såg förgrymmad över att bli väckt.

    • Tack! Det verkar gå snabbt att vänja sig vid den för jag sov minst 6 timmar i ett sträck natten till idag, utan läckage och nattvandring p.g.a. värk eller syrefattiga ben.🙂
      Här har det varit sambon som sett förgrymmad ut när han blivit väckt.😉
      Kramen.

  2. oj vilken otur du hade, hoppas att det går bättre i fortsättningen.
    Kram
    Margit

    • Natten till idag sov Snoozen i fotänden av min säng men han la sig där innan jag la mig och jag har kommit på ett sätt att gömma undan slangen lite så den inte blir så lättåtkomlig för Snoozen. Har ju svårt att stänga dörren för honom också då han alltid haft möjlighet att komma in och lägga sig hos oss.
      Kramen.

  3. Visst e katterna underbara!!!
    Själv har jag nu på morgonen dagen efter den stora stormen jagat ut en stor fet råtta som Sotis gav mej i morgongåva idag;) Sen satt han och tittade på mej som om jag var den mest elaka människan på jorden.
    Blev så arg att han oxå åkte ut. Nu har jag dåligt samvete, suck. Jaja det får bli lite skinka till honom när han kommer in igen.
    Roligt att du får sova igen, låter underbart!
    Kram på dej och sov så gott;)

    • Ja katterna är för underbara…🙂 Tur att de verkligen är det så att vi står ut med de dumheter de ställer till med däremellan.
      Det är skönt att sova och känna att jag verkligen sover. Minns inte att jag drömmer nånting längre så då är det väl som det ska vara då.🙂
      Kramen!

  4. Förstår att du blev både arg o lessen när katten förstörde slangen….
    Men jag fick mig en leende stund här vid datorn ,kunde riktigt se er båda🙂
    Sen blev katten nog lite skrämd kanske, haha, man är ju inte direkt till sin fördel iklädd i masken😉
    Lycka till i fortsättningen med masken !!

    • Jo, jag blev både arg och ledsen men det gick över och han har kunnat sova med oss utan att ha sönder slangen för jag har kommit på ett sätt att gömma den så han inte kommer åt den. Men han tittar misstänksamt på mig när jag har den där väsande masken på mig.
      Jag berättar ju om det just för att det är lite kul mitt i alltihopa och det är ju bra om jag kan göra att mina läsare får le eller fnissa lite åt det som händer mig ibland så det inte bara blir om sjukdomar och elände.
      Tack! Jag kämpar på men vänjer mig snabbt.
      Kramen.

  5. Det är så dråpligt att jag inte kan låta bli att fnissa! Det är väl klart att Snoozen ansåg att något ruggigt djur attackerade hennes matte! Haha, jag säger då det…jag skulle nog få klaustrofobi jag , har lätt för sånt.
    Men vilket elände med ditt öga igen. Den följetongen tar ju aldrig slut! Skit också rent ut sagt! Och som du får ränna om dagarna tacka sjutton för att du blir slutkörd.
    Nä nu får dom väl snart se till att få någon ordning på dej, en tjej i bästaste åldern ska inte behöva ha det så besvärligt med dagens högteknologiska medicinkunskaper! Nä jag vet, det är inte så lätt, o värst är nog när man har flera diagnoser, såg just på teve hur dom behandlar dom gamla multisjuka, ingen vill ens peta på dom! Gah, det får nog bli ättestupan tror jag.
    Ta nu hand om dig på bästa sätt, läste kommentarerna att du redan börjat vänja dig vid masken, vilken tur då! Jag var hos doktorn igår och alla mina prover är superbra! Det är ju skoj att mina ansträngningar med rökning och bantning ger något reslutat. Dock ska jag fortsätta hästkurerna, alltså riktigt höga doser av medicinerna eftersom jag har så dåliga gener…
    Kramen från finnkäringen

    • Klart du ska fnissa åt det. Det är ju dråpligt och det är ju roligt om jag kan roa lite i min blogg också – inte bara skriva om sjukdomar och elände.
      Ja, Snoozen försökte säkert rädda mig från det otäcka som attackerat mig.😀
      Första natten i den där masken som var för lite för att jag skulle kunna andas genom näsan höll jag på att få panik men den här stora masken är jättebra. Den trycker och klämmer lite här och där men efter en stund tänker jag inte ens på det utan somnar och sover gott tills den börjar läcka luft.
      Ja det där ögat har då blivit en riktig följetong som aldrig vill ta slut. Så nu är det varannan vecka till ”Ögon” som gäller igen. Jag lyssnar på ljudbok och virkar (på vägen dit då jag ser skapligt) så på det viset går det ju bra men det tar på krafterna med de där resorna.
      Jag tror de får nån ordning på mig så småningom och med CPAP-masken nu så kommer jag att bli så pigg och alert så…😉 Det krångliga är ju naturligtvis att det inte är bara en diagnos på mig utan en hel drös.
      Vad skönt att dina prover är bra! Men det är väl inte mer än rätt heller så som du kämpar för det. Du är otroligt målmedveten och duktig, tycker jag.
      Kramar från CPAP-monstret.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s