CPAP med pyspunka.

Äntligen har jag den här veckan avklarad med alla resor till sjukhuset i Hudiksvall! Det har varit en jobbig vecka för det är jobbigt att åka då det ju tar minst 5 timmar varje gång med resor och själva besöket på mottagningen.

I torsdags var det dags att besöka ”sömnmottagningen” (eller vad man kan kalla den) på medicinkliniken. C tog ledigt från jobbet och körde mig dit så jag slapp åka så tidigt med bussen. Sen fick han ju en del ärenden som hörde till hans jobb uträttad på köpet. 🙂
På dörren till rummet där jag skulle in stod det CPAP med stora färgglada bokstäver.
Väl därinne fick jag svara på en massa frågor och sen fick jag information om själva CPAP:en och användningen av den. Att jag kunde vänta mig att det kunde bli jobbigt att vänja sig vid masken och att få den på plats så ingen luft läckte osv. MEN att de som hade tålamodet och envisheten och inte gav upp brukade säga att de inte skulle vilja vara utan sin CPAP.

CPAP

Jag fick prova en helmask som den kallades, dvs. den sitter över både näsan och munnen. Jag blev kopplad till en kompressor och fick sitta där med masken på och prata med kvinnan som tog emot mig som jag varken minns namnet på eller ens vet om hon var läkare eller sköterska. Hon gick igenom det de fick fram vid sömntestet jag gjorde tidigare och så fick jag ställa frågor. Var det något jag behövde fråga om när jag börjat använda CPAP:en hemma så fick jag höra av mig och så bokade hon in en återbesökstid den 20 december då registreringskortet ska avläsas och vissa justeringar av inställningarna kan då göras om så behövs.

När vi kom hem la vi oss för att vila en stund så jag satte på mig masken och körde igång apparaten. Hm. Skulle den verkligen sitta så? Var det inte meningen att jag alls skulle kunna andas genom näsan? Frågorna surrade i huvet. Men jag somnade till en stund i alla fall.

På kvällen åkte vi till Bjuråker för att hämta griskött som vi beställt så kvällen var räddad… och julen med ”riktig” skinka likaså.

C gick och la sig i vanlig tid medan jag ville kolla mailen och fb först och varva ner för kroppen var fortfarande i full gång. Sen när jag la mig så skulle ju masken på. Jag tog på den. La mig. Satte mig upp och försökte justera den. Gång på gång.
Det gick åt fanders! Masken knep åt över näsan så jag kunde bara andas genom munnen. Det gick att andas lite genom näsan då jag satt men la jag mig blev det tätt där. Försökte lossa på den lite men då läckte den luft upp mot ögonen och så ska det ju inte vara. Men vid 1-tiden hade jag fått på den skapligt så jag tänkte att NU ska jag nog kunna slappna av och sova. DÅ kom Snoozen! Han började med att klösa på sängen och sen kastade han sig över min slang. Jag for upp och knuffade bort honom men han var lika snabbt tillbaka så jag fick ta av mig masken och kasta ut katten ur sovrummet och stänga dörren.
När jag sätter på mig masken igen märker jag att det knappt kommer nån luft i den… jag började känna längs slangen och då var det pyspunka lite här och där Jag blev så förbannad och ledsen så jag klev upp för då var jag inte ens trött längre.
Jag muttrade och skällde på Snoozen en stund i köket och sen satte jag mig med Ljusdalspostens sudoku. Då kom det en go och jättekelig katt och fjäskade, la sig på tidningen och vände upp magen – det gick ju inte att motstå honom då så vi blev vänner igen. Han skulle säkert bara rädda mig från den där väsande saken som hade slingrat sig upp i min säng…

111016 Sillerbo-BäckeboBilden är från 16/10

Fredag och dags för en (buss)tur till Hudiksvall igen. Det var ju passande då jag behövde få tag på en ny slang. Reumatologen skulle jag till denna gång. Men innan besöket hos min reumatolog hann jag ta kontakt med CPAP-kvinnan så jag skulle få komma till henne då jag var klar hos reumatologen. Jag hade masken och den trasiga slangen med mig. När jag gick därifrån hade jag fått en större mask som tillät mig andas genom näsan (det var inte meningen att masken skulle sitta så att näsan täpptes för). Och en ny slang fick jag också, alldeles gratis. Men nu blir det till att stänga sovrumsdörren på nätterna så jag slipper åka till Hudiksvall var och varannan dag bara för att Snoozen anfaller CPAP-slangen.

Vad som sas hos reumatologen får jag ta en annan gång för nu ska jag gå och lägga mig och umgås med masken (och då menar jag inte C). 😉