Carmina Burana och ”Det onda ögat”.

Kör och orkester i Carmina Burana.

I lördags var vi till Bollnäs Kulturhus för att se och höra Carl Orff:s verk Carmina Burana. Vi var dit tillsammans med min ”lillsyrra” och hennes man. Det var mäktigt att höra och även se när ca 125 körsångare och orkestern, med ca 60 kvinnor och män, inledde med O Fortuna. Då kan man snacka om fryslôpper!
Förutom kör och orkester var det också en dirigent, Cecilia Rydinger Alin, två solister, Olle Persson, baryton, och Jeanette Bjurling, sopran, och sex dansare från Hälsinglands dansteater. Jeanette Bjurling fick gå in som ersättare för Kristina Hansson som blivit sjuk och det gjorde Jeanette så bra och jag hörde det nämnas att hon var bättre än ordinarie solist…
Dirigenten Cecilia Rydinger Alin är professor i orkesterdirigering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och är bl.a. dirigent och konstnärlig ledare för manskören Orphei Drängar i Uppsala.

Sångerna var på latin och äldre tyska så vi begrep ju inte vad de sjöng om.
I programmet vi fick stod texterna både på originalspråk och översättning till svenska. Det var lite synd att ljuset släcktes ner så mycket så att jag inte kunde snegla lite på översättningen. Men i efterhand har jag tittat på det och det handlar om lycka – olycka, våren och kärlek.

Efter konserten träffade vi min ”systerdotter” och hennes pojkvän som båda sjöng med i den stora kören. Vi fick då höra att dirigenten mimar alla texter! Hon kan alltså alla texter utantill och samtidigt som hon mimar texterna så dirigerar hon både orkester och kör och får allt att hålla ihop och bli så otroligt bra.

Solist Olle Persson, baryton, i Carmina Burana. Solist Jeanette Bjurling, sopran, i Carmina Burana.

I söndags hade vi slappardag då vi såg på skidåkning mitt på dan och hängde vid datorn lite däremellan och på kvällen såg vi Copycat singers där Lasse Berghagen var den artist som skulle kopieras på bästa sätt. Det var en kille från Bergsjö (i Hälsingland :-)) som lyckades bäst och vann 46 000:-.
Jag fick en hel del virkat också när det blev så mycket tid framför tv:n.

I måndags tog jag i och vädrade sängkläder, bäddade rent och tvättade på förmiddan och på eftermiddan bakade jag lussekatter. Jag vill ju absolut ha lussekatter till första advent så det var ju ett måste 😉 att göra det just då eftersom resten av veckan går åt i att åka fram och tillbaka till Hudiksvall (tisdag, torsdag och fredag).
Gissa om jag fick värk på natten sen… Jag verkar tåla mindre och mindre påfrestningar så det vette sjutton var det här ska sluta.

Igår hade jag fullt upp. Direkt på morgonen var jag till HC här i Järvsö för att ta prover (kl 8). Sen hann jag hem en liten sväng innan jag skulle till badet och bassängträningen i Ljusdal (kl 10). Det ville jag absolut inte missa så det var nödvändigt. Efter badet fick jag ca 45 minuter ledigt. Då stoppade jag i mig två lussekatter och en mugg o’boy som jag hade tagit med mig. Sen satte mig på bussen till Hudiksvall. Målet var återbesök på Ögonmottagningen där jag hade tid kl 13.

Ögon.

”Min” ögonläkare är tillbaka igen från två månaders vidareutbildning och det kändes skönt att få träffa henne igen. Jag har testat några olika ögonläkare under det dryga året jag har varit patient där och jag må ju säga att ”min” ögonläkare är den bästa. Hon är noggrann, snabb och effektiv och förklarar allt så bra för mig.
Jag fick börja med att berätta hur det var med ögat så som jag känner det. 24 augusti fick jag ju sänka kortisonet (Prednisolon) till 7,5 mg och den 27 september sänkte jag till bara 5 mg och har haft den dosen sedan dess. Jag har haft lite ont i ögat till och från hela tiden men vid senaste återbesöket (4 oktober) var det ingen försämring och heller ingen förbättring. För snart 3 veckor sen började jag få mer ont i ögat. Det gjorde ont hela tiden och däremellan gjorde det ordentligt ont. Men söndag och måndag den här veckan hade det gett med sig lite så jag började andas ut. Jag berättade också att jag varit så optimistisk så jag beställt en tid för synundersökning hos en optiker i Ljusdal för att skaffa ”riktiga” glasögon.
Ögonläkaren berättade att hon visste om mitt besök på lungkliniken i Gävle och resultatet där, att hon haft kontakt med reumatologen och att hon skulle ringa honom efter mitt besök. De började få ett bra samarbete, sa hon, och hon litade på att de tillsammans ska få ordning på mitt öga.

Så blev det då dags för synundersökningen, ögontryck och pupillvidgande droppar och så fick jag sätta mig i väntrummet en stund medan dropparna verkade. Jag satt och räknade ut att jag nog skulle hinna ta bussen 14:15 och komma hem i hyfsad tid. Jag skulle ju både handla och hämta mediciner på apoteket också. Men det sprack.
Efter ögonbottenundersökningen så sa ögonläkarn att hon misstänkte att jag blivit sämre så hon ville ha mina ögon fotograferade så jag fick sätta mig i väntrummet igen och vänta på en sköterska som skulle utföra fotograferingen. Sen fick jag sitta i väntrummet en stund igen innan jag fick komma in till ögonläkarn. Väl därinne ville hon göra ett ultraljud på båda ögonen. Sen visade hon mig bilder från ultraljudet, hur sklera såg ut på det friska ögat och hur det såg ut på ”det onda ögat”. Sklera var ca 3 gånger tjockare på ”det onda ögat” och det påvisar att det är en inflammation där. Sen visade hon fotografierna på ”det onda ögat”, hur det såg ut sist det fotograferades (i juli) och hur det såg ut nu och det var rätt stor skillnad. Jag har fått en massa veck på näthinnan igen! *suck*

Snoozen.  Kajsa.

Kortisonet höjs till 10 mg igen och jag ska på återbesök om 15 dagar. Tiden hos optikern var det lika bra jag avbokade då jag inte ser riktigt som jag ska när det är så mycket veck på näthinnan. Jag var inte hemma igen förrän vid 17:15-tiden. Då hade C maten i ordning så det var bara att sätta sig vid dukat bord. Det var skönt.

På fredag ska jag på återbesök till reumatologen och det blir intressant att höra vad han vill göra nu då ögat blivit sämre igen. Jag gissar på att han vill sätta in biologisk medicin (brukar visst oftast vara i injektionsform 1 gång i veckan). Men innan han kan göra det så måste jag, i en månad, ta medicinen som ska förhindra att min tbc blir aktiv. Jaja, ingen idé att spekulera – det är snart fredag. Men innan dess ska jag till medicinkliniken, på torsdag, för att prova ut en CPAP. Det blir mycket bussåkande till Hudiksvall den här veckan…

Idag är jag, tackochlov, ledig och hemma vilket är tur för jag är frusen och yr i huvet. Yrseln kan komma sig av att jag tagit min Metojectinjektion idag och jag brukar bli yr ibland av den. Så idag har jag inte gjort många knop. Jag kokar saltlake för i morgon får vi hämta en kvarts gris och eftersom det är så fullt i vår frys nu så åker skinkan och fläskläggen direkt i saltlaken. Jag får salta ur den lite längre innan den ska göras i ordning till jul istället. 30 liter saltlake ska nog räcka till vår stora plastlåda som vi saltar ner skinkan i. Vi köpte den stora lådan för ett par år sen då vi hade en jätteskinka. I fjol hade de delat skinkan så det blev en skinkstek också förutom skinkan, i år får vi nog dela den själv vad det lät på grisuppfödarn.

111016 Gröntjärn.

Ja, så blev det en lång blogg igen… jag som inte tänkte skriva så mycket…