Det blev bio och Mozart i helgen.

Den vackra lönnen (och bänkar) i Bollnäs.

I bloggen i tisdags (1/11) skrev jag att vi skulle rensa en laptop… Vi började med den då på tisdagskvällen men C gav upp och överlämnade jobbet till mig. Jag höll på både tisdagkväll, onsdag och torsdag. Först sent på torsdagkväll var datorn rensad och defragmenterad. Ojojoj hur det kan bli i en dator som har många användarkonton och där ingen av användarna ens vet om att de har en uppdelad dator så att de faktiskt kan spara på D-disken som var helt tom medan C-disken var precis proppfull. Så proppfull så datorn hade inte ens kunnat hämta hem uppdateringar. Jag räknade ut att jag höll på med den där datorn i ca 16 timmar effektiv tid. Då den uppdaterade program via internet eller då program installerades så försökte jag hinna med lite ”nyttiga” saker här hemma. Jag var totalt tom i skallen på torsdagkvällen, kroppen värkte som bara den och jag hade inte hunnit sitta nånting alls vid vår dator de här dagarna och kvällarna.
Datorns ägare har inte varit hit och hämtat datorn än men när så sker ska jag lära henne hur hon spar saker på D-disken så får hon lära sina döttrar det sen.

Liten Snoozen äter vid bordet med oss.

På torsdagskvällen kom sonen, T, hit för att byta till vinterdäck på sin bil. Vi var precis på väg att beställa mat från Öjerestaurangen så T beställde också mat för han hade åkt nästan direkt efter jobbet hit till oss och hade inte ätit. När vi hade ätit gick T och C iväg ut för att byta däck medan jag kokade kaffe så vi kunde fika lite innan T åkte hem till sig igen.

I fredags hade vi besök av äldsta dottern, E. Hon hade med sig bakelser som tack till C för att han hjälpte henne med att byta däck på bilen för några veckor sen.
Sen tog jag E till hjälp med att smaka på buljonger (se föregående blogginlägg) innan vi började med maten, kantarellpaj. E hjälpte till med att riva ostar och göra en sallad. Det är mysigt att hjälpas åt i köket för vi kan ju prata samtidigt som vi fixar maten.
Kvällen tillbringade jag framför tv:n och ”Idol” medan C ägnade sig åt datorn.

Snoozen väntar på frukosten.

Vi hade inga planer inför helgen men det hände en del ändå. Medan vi åt frukost och löste Melodikrysset på lördagsmorgonen kom Leif som hade jobbat natt. Han fikade med oss och rådfrågade sedan C om duschdörrar som han skulle montera upp. Det slutade med att C åkte hem till Leif för att hjälpa honom med duschdörrarna. Under tiden satt jag vid datorn och så förberedde jag kvällens middag, kalops som fick stå och puttra några timmar. Då vi satt och åt (det blev en sen middag eftersom vi tog oss en tupplur då C kom hem) kom C med ett förslag om att vi väl kunde gå på bio och se Svensson, Svensson. Så blev det. Jag diskade snabbt så vi kunde åka. Hyfsad film men nog hade de väl kunnat få till lite mer av de skarpa kommentarer som brukar vara i serien.

Igår (söndag) slöade vi men vid 15-tiden fick jag med mig en inte alltför villig C till Ljusdals kyrka där kyrkokören skulle sjunga Mozarts Requiem. Det var pampigt värre att lyssna på och kyrkan var fullsatt. Hela tillställningen var gratis dessutom. 🙂 Jag gillar när det är gratis…
Eftersom vi inte ätit innan vi åkte så bestämde vi oss för att äta nåt på kiosken. Det blev ett varsitt Kebabmeal. Det är väl inte så nyttigt med kioskmat men vi blev mätta och det var ju faktiskt skapligt med grönsaker på tallriken också. 😉

Snoozen äter middag med oss.

När vi kom hem satte vi oss vid varsin tv. Jag satt i sängen och såg på ”True talent” medan jag virkade och vad C såg vet jag faktiskt inte, han brukar zappa friskt bland kanalerna. 🙂
Jag tycker ändå att helgen gick i kulturens tecken. 🙂

Idag blev det en blandning av bilder här i bloggen. 🙂

När Snoozen var en liten kattunge brukade han få sitta vid bordet med oss ibland och få mat på ett litet fat. Nu är Snoozen en stor och rejäl kastrerad hankatt som tycker om mat. Vi hade ett schå att få honom att inte hoppa upp på bordet när vi åt så vi började ge honom ett eget fat som han fick äta ifrån som när han var liten. Och faktiskt så sitter han snällt på sin pall och äter fint från fatet. Ibland tar han maten med sin gaffel (klorna på ena framtassen) och försöker föra maten till munnen på det sättet men det misslyckas oftare än det lyckas.
Får vi främmande däremot så skyndar han sig upp på bordet för vi är inte lika observanta och kvicka med att schasa ner honom då har han upptäckt.
Till frukost vill Snoozen gärna ha en skinkbit men till kvällsmat tar han vad som bjuds men han är lite petig med vad han äter så ibland duger inte våran mat.

Nötskrikan.