Sömn, kuddar och tonfisk. ;-)

Vid Ljusnans strand i Ljusdal. 30 sept.

Tänk att jag ska ha så svårt för att få till en blogg. Tiden räcker inte till på något sätt. Visserligen har jag massor med tid men jag är ju så långsam i det jag gör så allt vardagligt tar mycket längre tid nu än vad det gjort förr. Jag vill ju gärna göra nånting ”nyttigt” varje dag. Men det tar tid…
De kvällar då det inte är några bra program på tv brukar jag önska att vi hade en varsin dator att sitta vid. Naturligtvis vill C, som jobbat hela dan, också sitta vid datorn och jag har ju haft chansen till det hela dan… om jag hunnit med det.

Trött är jag också och har svårt för att koncentrera mig på det jag gör så jag lämnar saker och ting halvgjorda och upptäcker senare att jag inte gjort klart. Kanske har jag drabbats av ÅNK? Ja, så är det nog. 😉

Hälsingegård i Järvsö. 30 sept.

När vi lagt oss för att sova försöker jag hålla mig vaken så C ska få somna först annars är det svårt för honom att somna då jag för ett himla oväsen (säger han ;-)) när jag somnat. Om han blir väckt av mitt oväsen flera gånger så lägger jag mig i gästrummet. Det är bäst för oss båda då han får sova hela natten utan störningar och jag slipper bli väckt för att jag för oväsen.
Du hör väl! Jag får försöka hålla mig vaken! Jag som annars haft svårt för att somna eftersom kroppen sätter igång att värka mer då jag lagt mig. Däremot vaknar jag flera gånger under natten och måste upp och gå runt lite minst en gång per natt och då jag måste upp och gå kan jag bli vaken nån timme innan jag somnar och drar igång med mitt oväsen igen. Det är inte alltid värken jag vaknar av heller. Ibland vet jag inte varför jag vaknar och får ligga vaken. Kan det vara så att jag väcker mig själv med mina snarkningar? Nä, nu längtar jag till slutet av november då jag ska iväg och prova ut en CPAP-mask och jag hoppas jag får den fort som ögat så jag får sova ordentligt igen och bara vakna av värken.
Och nu får det vara slutgnällt för den här gången!

Höstfärger vid rv 83 i Järvsö. 30 sept.

I fredags efter badet var jag på COOP i Ljusdal och handlade. De hade försäljning av färsk fisk där (då de står och säljer fisk och räkor från en båtliknande disk). Då såg jag något som vi pratat om men aldrig köpt – färsk tonfisk. Jag köpte fyra skivor och funderade sen över vad man serverar med den. Jag åkte hem och gick ut på nätet och kollade. De flesta verkar servera den färska tonfisken med olika grönsaker men det går inte hem här hos oss eftersom C inte är någon grönsaksälskare. Jo, han gillar rotfrukter av alla slag i grytor men annars är han inte alls nåt pigg på att äta grönsaker. Till sist hittade jag i alla fall hemsidan Postgårdsromantik där det stod om tonfisk med klyftpotatis och lime- och basilikacreme. Det stal jag men jag stekte tonfisken istället för att halstra den. Fick skicka C ner till affärn för att köpa lime och färsk basilika för att kunna göra cremen. Gôtt blev det och den där lime- och basilikacremen passade bra till den helstekta fläskfilén vi åt på lördagen också. 🙂

I lördags fick vi en massa nötkött att ta reda på så där gick den dan. 🙂
I söndags ”vintrade” vi på framsidan. Det enda som är kvar nu är altanen och där är det mest bara dynor som ska plockas undan inför vintern.

Färgsprakande höstfärger i Järvsö. 30 sept.

I måndags åkte jag till Bollnäs för att följa med min äldsta dotter, E, till doktorn. Jag var med som moraliskt stöd (och surkärring). E har problem med sin astma och har fått åka in akut flera gånger nu på sista tiden för att få andningshjälp. Hon kan inte ta en promenad utan att få astma och hon har t.o.m. fått astma då hon skrapat bilrutan nu för nån vecka sen. Jobbet blir lidande förstås och det känns ju inte bra. Hon har frågat efter bättre medicinering flera gånger men inte fått nåt gehör av sjukvården för det. Nu hoppades hon att det skulle gå bättre då jag följde med och tänk… det gjorde det också. Hon fick byta ut sina ”turbohaler”-inhalatorer mot ”diskusar” och fick dessutom en tablett som ska underlätta för den som har svår astma. Så nu hoppas vi att hon ska slippa få astma så fort hon anstränger sig lite. Och så lovade doktorn att fungerar inte det här, så hon blev mer besvärsfri, så ska han remittera henne till lungkliniken i Gävle. 🙂 Så det kanske hjälpte att jag följde med ändå och la mig resonemanget lite. Nog är det väl bedrövligt att man ska vara tvungen ta någon med sig för att bli tagen på allvar? Men det är inte alls ovanligt.

När vi var klar med läkarbesöket och E var tillbaka på jobbet, åkte jag till först sonen, T, och sen yngsta dottern, L, med köttfärs. L fick ta hand om E:s köttfärs också så länge. Sen styrde jag bilen mot Alfta där jag var in till mor och far en snabbis med köttfärs. Att jag inte stannade hos dem var för att de är förkylda och jag vill inte bli förkyld själv. Istället åkte jag till blomsteraffärn och köpte en azalea och fortsatte sen till Edsbyn där jag hälsade på en f.d. jobbarkompis, B. Hos B blev jag kvar ett tag och vi fikade och pratade en massa – mest om sjukdomar, läkare och bemötande inom sjukvården och sånt. Hon kämpar med en svår sjukdom men är så tapper och har en sån kämparglöd och ett positivt tänkande som är beundransvärt. Det var roligt att träffa henne igen för när jag fick sjukersättning blev det inte av att vi hade så tät kontakt och när jag sen flyttade till Järvsö så blev vår kontakt närmast obefintlig. Synd. Men det blir lätt så. Jag hoppas att hon och hennes man kan komma hit och hälsa på snart – om hon orkar.

Höstlönn vid UPS i Bollnäs. 24 okt.

I tisdags när jag varit på badet åkte jag till Möbeltjänst i Tallåsen för att köpa nya kuddar till oss. På morgonen fick jag för mig att jag skulle byta sängkläder och hänga ut täcken, kuddar och bäddmadrasser på vädring medan jag var till badet. När jag skulle ta av örngottet på C:s kudde kom jag åt med tumnageln på tyget runt kudden och den sprack upp en bit… Ja, den har nog hängt med många år den kudden och jag har pratat om tidigare att vi kanske borde köpa nya kuddar. Nu blev jag så illa tvungen. 😉 Jag hittade bra kuddar till vettigt pris på möbelaffärn så jag köpte en extra låg kudde till C och en mediumkudde till mig. På kvällen då vi la oss upptäckte vi att kuddarna prasslade! Varje gång vi bytte ställning så prasslade det högljutt. 🙂 Men vi somnade till sist i alla fall. Jag fick ett tips av E igår, när jag berättade om de prasslande kuddarna för henne i telefon, att jag kunde väl prova att tumla dem så kanske tyget blir mjukare och slutar prassla.  Tyvärr så verkar det inte hjälpa så vi får väl sova dem mjukare då så de slutar att prassla. Det är sköna kuddar i alla fall. 🙂

Nä, nu ska jag ägna mig åt något ”nyttigt” som idag blir att släpa runt snabeldraken och göra rent på toan. Om jag hinner blir det en sväng ner på byn också där jag ska hämta L:s sommarjacka som fått en ny dragkedja isydd av den duktiga ägarinnan av handarbetsaffärn här i Järvsö. Hon är inte dyr på dragkedjebyten heller så det är väl värt att lämna in det till henne istället för att sitta och eländas själv vid symaskinen. Passar nog på att handla också då jag ändå är på byn. Nu när jag ser vad klockan rusat iväg så är det nog troligast att jag får uträtta ärendena på byn i morgon efter badet.

Nu har träden tappat sina fina gula löv men jag har ju bilder kvar som jag inte visat här så det får bli höstbilder från både Ljusdal, Järvsö och Bollnäs i bloggen idag. Peka på bilden så ser du, i en textruta, varifrån bilden kommer.

Nu blev det en fikapaus innan jag hann publicera bloggen också. C kom hem med ”gofika” från Järvsö Café. Vaniljbulle och pariservåffla… vilken go’an lunch. 😀

Höst vid Ljusnan i Järvsö. Vid vägen mot Nor. 30 sept.

En trevlig helg med vännerna från Kalmar.

Järvzoo-utsikt.Utsikt från Järvzoo.

Helgen med våra vänner från Kalmar blev väldigt trevlig, tycker jag. De kom på fredagseftermiddan och åkte hem på söndagkväll. Vi har pratat och pratat och druckit massor med kaffe mest hela tiden. Konstigt vad mycket vi har att prata om. Det borde väl ta slut på samtalsämnen nån gång då vi umgås en hel helg – men inte då.

På lördan var vi till Järvzoo och gick runt på trätrottoarerna i parken. Ja, t.o.m. jag gick runt hela. Med hjälp av mina kryckor förstås och det tog ju rätt lång tid, eftersom jag går sakta, men tid hade vi gott om. Det är lättast för mig att gå uppför så tillbakavägen som gick neråt var lite jobbig och det gjorde rejält ont men jag klarade av det. 🙂
Vi hade sån tur att vi fick se alla djur, inklusive alla fåglar, utom rödräven! Bara det… Vi hamnade mitt i matningen av fjällräven och gick tillbaka för att se när järven fick mat men vi hade sett både lodjuret och järven innan de fick mat. Björnarna såg vi bara liggandes bakom ett träd. De var inte alls intresserade av att visa sig för oss men lite av dem såg vi i alla fall.

Varg, Lappuggla, Rådjur, Fjälluggla och Lodjur på Järvzoo.Varg, Lappuggla, Rådjur, Fjälluggla och Lodjur på Järvzoo.

På söndan tog vi en tur med bilen och visade då våra gäster Gröntjärn och så var vi till Sillerbo och Bäckebo där det är så himla fint, tycker jag. Det var halt i söndags och det var några olyckor efter 83:an så den var avstängd några timmar innan vårt besök åkte härifrån men vägen blev saltad innan de åkte, tackochlov.

Igår var vi till Gävle, C och jag. Jag var kallad till lungmottagningen och för att jag skulle slippa åka sjukhusbussen och vara borta i 11 timmar så skjutsade C mig.
Först fick jag röntga lungorna och efter en rätt lång väntan fick jag träffa en läkare. Han förklarade att anledningen till att jag var där var för att min reumatolog hade skrivit till honom (lungläkaren) för att höra vad han trodde om min PPD-test (tuberkulintest). Min bula var rätt stor men det var inget jag reagerade över för så har det alltid blivit då jag gjort PPD-test. Men lungläkaren ville träffa mig så därför skickade han ut en kallelse så jag skulle komma ner till Gävle.
Han började med att fråga ut mig om mina sjukdomar och mediciner. Jag gav honom en medicinlista för jag har så svårt att komma ihåg alla mediciner när jag ska räkna upp dem.
”Det här kan inte vara sant” sa han. ”Det är inte klokt. Tar du alla de här medicinerna?”.
”Ja, nästan” sa jag. ”Vissa är ju vid behov så de tar jag ju inte jämt”.
”Jag har inte sett nån i din ålder som har så många mediciner” sa han. ”Behöver du alla de här?”.
”Ja, det verkar så” sa jag. ”Eller har du nå bättre förslag?” Men det hade han inte…

Järv och Myskoxe på Järvzoo.Järv och Myskoxe på Järvzoo.

Sen hörde han sig för om jag kände eller hade känt någon som har eller har haft TBC. 
Javisst, min morfar fick TBC under andra världskriget och sen när han fick flera hjärtinfarkter, 1974, så blossade hans TBC upp igen och då fick vi iväg allihop, som fanns i hans närhet, för att ”skärmbilda” oss och så togs det PPD-test också. Jag minns att jag även den gången fick en stor bula av testet. Men ingen av oss hade TBC, bara min morfar.
”Jaha” sa lungläkaren. ”Då tror jag att du faktiskt har en ”sovande” TBC.” Och sen förklarade han att man kan ha en ”sovande” TBC utan att veta om det men det brukar visa sig då man gör PPD-testet genom att man då får en överreaktion, alltså en stor bula. Med sovande mena
der han alltså latent.
”Var du på röntgen innan du kom hit upp?”
”Javisst” sa jag. ”Det stod ju i kallelsen att jag skulle gå dit först”
”Då ska vi titta på de bilderna” sa han och tog fram dem i datorn. ”Jodå, jag hade rätt. Titta här och här” sa han och visade mig två vita prickar, en på vardera lungan, på röntgenbilden. ”De visar att du har en sovande TBC”.
”Är det nåt mer fel på lungorna eller är de friska för övrigt?” frågade jag.
”Det finns inget annat fel på dina lungor” sa han. ”Du fick nog den här TBC:n av din morfar redan 1974”.

Fjällräv, björnar, älgar och renar på Järvzoo.Fjällräv, björnar, älgar och renar på Järvzoo.

Sen förklarade lungläkaren för mig att det var viktigt att kolla upp det här eftersom min reumatolog har tänkt sätta in biologisk medicin till mig för min psoriasisartrit och för att förhoppningsvis få bort skleriten. Biologisk medicin kan aktiviera TBC hos dem har en latent TBC. Så nu måste reumatologen först sätta in en medicin mot TBC i förebyggande syfte + en medicin mot biverkningar (burning feet) som jag ska börja ta en månad innan den biologiska medicinen sätts in. Sen blir det en massa provtagningar igen för levern kan ta stryk av TBC-medicinen.
”Är du nöjd med besöket här även om du fick veta att du har en sovande TBC”? frågade lungläkaren när jag skulle gå därifrån.
”Visst är jag det” sa jag. ”Och jag är så tacksam för att reumatologen tog kontakt med er då han blev fundersam över min stora PPD-bula. Annars hade jag ju kunnat få TBC också”.

Vilken tur jag har som fått en så noggrann och vaksam reumatolog så han rådfrågade sina kollegor vid lungmottagningen innan han satte in nån biologisk medicin! Mitt förtroende för honom växte ännu mer nu.

Så nu är det bara att invänta kallelsen för återbesök från reumatologen. Då får jag reda på om det blir en behandling med biologisk medicin.

”Det onda ögat” håller sig lugn med 5 mg Prednisolon. Jag har ont i ögat till och från och ibland rätt ihållande ont men inte så ont som jag haft tidigare då ögat blivit sämre. Förhoppningsvis så går det fortfarande åt rätt håll.

Järvzoo-ekorre.En nästan tam ekorre på Järvzoo.

Ett båthus, en kalv, Pysen och så trattisar.

En höstkalv.

Lika glad som jag var sist när jag skrev blogg för att jag inte putsat några fönster, lika glad är jag nu för att fönstren är putsade i både köket och vardagsrummet. De var verkligen skitiga så det blev en enorm skillnad. Det är bara att hoppas att grävmaskinerna verkligen är färdiga här utanför nu så de inte ska hit och damma igen. Nu har jag bara husets små fönster kvar att putsa och det är inte så jobbigt att putsa dem som det är med alla stora fönster. Jag är också glad och tacksam för att jag klarat av fönsterputsningen själv även om det tar tid när jag ska göra det. Det känns som en stor vinst varje gång jag klarar av det. Det är ju inte precis självklart att klara av att putsa fönster då kroppen jämrar sig och skriker för alla fysiska ansträngningar jag gör. Men febern och yrseln är borta nu så därför tog jag itu med fönstren innan det blir alltför kallt. Snön verkar ju inte vara så långt borta.
Värken i kroppen däremot har varit (och är) grym nu men det är ju som vanligt då det blir höst med blåsväder, regn och allmänt bedrövligt väder. Men naturligtvis får jag ”plikta” för att jag putsat fönster liksom för att jag varit i skogen ett par timmar för att plocka svamp. Men det är det faktiskt värt.

Åvattnet - färdigt båthus.

I torsdags gjorde C och hans kollega färdigt båthuset vid Åvattnet så när C kom hem åkte vi dit upp för att fotografera resultatet. Regnet stod som spön i backen just då. Det blev ett fint och mysigt båthus där ägarna säkert kommer att trivas på uteplatsen och även inuti vad de nu kommer att använda det till mer än att ha båten i. Det kanske blir en bastu där så småningom.

När vi kom hem från Åvattnet klädde vi om och så åkte vi till Ljusdal och åt vår middag på en av köpingens nyaste korvkiosker. Snitzel med pommes frites, rejält med grönsaker och en klick persiljesmör och detta serverat på tallrik. Det var gôtt.
Sen åkte vi till E-B och C och drack kaffet på maten hos dem. Det är ju de som har Pysen (han heter Rufus nu men jag har svårt att vänja mig av med att kalla honom Pysen). Vi har inte varit till dem sen tidigt i somras så det var så roligt att se vad stor Pysen/Rufus har blivit. Han som var grå och vit som kattunge har nu fått lite bruna fält i pälsen. Han är så fin men inte alls kelig (liknar sin storebror Snoozen i det) så jag fick hålla i honom i ca 10 sekunder innan han ville ner. Men jag fick ta några kort på honom i alla fall innan han gick ut.

Pysen/Rufus har blivit en stor kille.

I fredags var äldsta dottern, E, hit och hälsade på. Hon passade på att tvätta bilen när hon ändå var här och sen åt vi middag tillsammans och hade trevligt innan hon for hemåt för att hinna hem till ”Idol”.

I lördags löste vi Melodikrysset som vanligt och under tiden kom Leif och hälsade på. På eftermiddan hämtade vi yngsta dottern, L, vid tåget för hon ville komma och hälsa på oss en stund. L och jag åkte till skogen för att plocka trattkantareller på det där stället som C och jag var på sist. Vi lämnade en hel del svamp oplockad då för det blev för mörkt. Nu tog jag chansen att få plocka resten och så fick L också plocka svamp att ta med sig hem. Vi fick nog ihop ca 8 -9 liter som vi delade på.
C, som slapp följa med till skogen denna gång, hade maten på spisen när vi kom hem så det var bara att snabbt rensa lite svamp till en svampsås som vi åt med fläskfilén, sparrisen och potatisen som C fixat.
När vi hade skjutsat L till tåget åkte vi hem och sen satt jag och rensade svamp ett par timmar samtidigt som jag lyssnade på en ljudbok. Trevlig lördagssysselsättning. 🙂 Som belöning för väl utfört arbete såg vi på en hyrfilm (”Felon” hette filmen) innan det blev läggdags.

Ljustorget byggs upp igen.I november 2008 brann Ljustorget i Ljusdal ner. Nu äntligen har de börjat bygga upp Ljustorget igen men på en annan plats i Ljusdal. Gissa om jag längtar efter att det bygget blir klart…

Nu ser vi fram emot fredag då vi får besök av M och S från Kalmar. Det är så roligt att de kan (och vill) komma hit och vi ser fram emot några trevliga dagar tillsammans med dem. När vi hälsade på dem i somras var vi och såg Kalmar en dag och Öland dagen därpå och all tid däremellan pratade vi och pratade och hade så mysigt. Vi får hoppas att vi kan bjuda på lika trevliga och mysiga dagar här hos oss. 

Grävmaskiner, Birsta, klippning och lite om ”Det onda ögat”.

Fortum gräver.

Åh, vad jag är glad att jag inte orkat putsa några fönster än. Varför? Jo, för att Fortum har börjat gräva runt omkring just där vi bor. De ska ta bort luftledningarna så vi får elledningarna under jord. 4 grävmaskiner har det varit igång här som mest och en hel dröser med karlar. Snoozen och jag har massor att titta på hela dagarna nu. 🙂 Men huvvaligen vad det dammar!

Blodlönn.I lördags var C och jag till Sundsvall eller rättare sagt till Birsta, ett köpcentrum utanför Sundsvall. Vi åkte dit mest för kul, det var länge sen vi var iväg på nåt sånt. Vi hade inte planerat att köpa något speciellt mer än att jag ville ha tag på galgar (det måste vara nån som äter galgar här för jag har köpt flera omgångar sen jag flyttade hit), servetter och blockljus och C tyckte att vi skulle köpa en sån där stor plastbit, du vet, som man har under skrivbordsstolen för att skydda golvet. Vad nu en sån kallas…?

Vi började med en fika på IKEA sen gick vi in i huset som heter Birsta Centrum. Det finns massor av affärer därinne. Jag har varit dit en gång förr men än har jag inte sett alla affärer där. Vi gick runt och tittade lite varstans men till sist hamnade vi i några klädaffärer. Jag fick tag i ett par byxor och en top på rea. 200:- blev det sammanlagt så det var riktiga fynd. C köpte två skjortor och en tröja på en annan affär där det inte var rea men däremot ta 3 betala för 2 så det var inte så dumt pris på dem heller även om det blev lite dyrare än mina fynd. 😉 Efter klädinköpen började vi bli lite hungriga men bestämde oss för att gå runt på IKEA först och äta sen. Det blev lite mer än de fyra planerade sakerna men inte så mycket för vi klarade oss på lite drygt 500:- där. Nån kotlettrad blev det inte på IKEA-restaurangen för det hade de inte längre men grillad fläskytterfilé var nästan lika gott.
Vi avslutade dagen på JULA där C köpte en varm tröja att ha på jobbet och jag gjorde ett fynd igen, en fodrad fleecejacka för 199:-. 🙂

Höstfäger.

Igår kväll var vi till Bollnäs och klippte oss hos Maria på Kopparmalms hårstudio. Maria var lika gullig som vanligt, trots att det började bli sena kvällen innan vi var klar. Det är inte bara för klippningens skull jag/vi åker till Maria, för klippa sig kan man göra även i Järvsö, men den värme hon visar och hennes härliga personlighet gör att vi gärna åker några mil extra för att bli ompysslade. Sen får hon stå ut med mitt gnäll över hur mitt hår är nu när jag stoppar i mig både kortison och cellgifter (det växer som tusan och står åt alla håll) men det tar hon med ett leende och slår nästan knut på sig för att jag ska bli nöjd med min klippning och det blev jag. Jag tvättade håret i morse och sen behövde jag bara blåsa det torrt medan jag formade lite med fingrarna och så kände jag mig fin i håret igen. Så nu vet du, Maria, att jag är nöjd även denna gång. Luggen har inte krullat upp sig som en korv än.  🙂 Jag vet att Maria läser det här för hon prenumererar nämligen på min blogg. Men det är inte därför jag berömmer henne utan för att hon är värd allt beröm och jag menar vartenda ord så sug i dig nu Maria. 😉

Efter klippningen var vi hem till L, yngsta dottern, på en snabbfika och några kramar innan vi åkte hem till ”Jarse” igen.

Höstgrönt.

I morse åkte jag till Hudiksvall igen. Det var dags för återbesök på ”Ögon”. Jag gruvade mig lite eftersom jag haft ont i ögat till och från i ett par veckor så jag var rädd för att jag blivit sämre igen. För en vecka sen (27/9) minskade jag Prednisolonet till 5 mg och så låg dos har jag inte haft sen jag började ta kortison för snart ett år sen. Men min oro var obefogad. ”Det onda ögat” såg nästan likadant ut som sist, lite rödare på vitögat men annars ingen fara. Min ordinarie ögonläkare har ledigt nu så jag fick en annan istället och hon var och tittade på mitt öga vid mitt förra besök så hon visste hur det såg ut då.
Min ordinarie ögonläkare hade tagit kontakt med reumatologen efter mitt senaste besök och de hade kommit överens om att min ställföreträdande ögonläkare skulle ringa upp honom idag medan jag fortfarande var kvar i rummet så det gjorde hon.
Vad han sa hörde jag inte men min ögonläkare talade om att han (reumatologen) kommer att kalla mig till ett nytt besök hos honom snart. Jag fick en vag aning om att de inte var riktigt överens om min medicinska behandling…
Jag ska i alla fall fortsätta med 5 mg Prednisolon ett tag nu och ska få komma på återbesök om 6 – 8 veckor. ”Jag skriver 6 veckor så kanske du får komma inom 8 veckor” sa ögonläkaren. Då är det bara att hoppas på det då… annars får jag väl ringa och bråka på dem igen. Blir jag sämre i ögat ska jag naturligtvis ringa dem och då får jag komma i stort sett på en gång för då räknas det som akut.

När jag kom hem hade grävmaskinerna ockuperat vägen här utanför och grävt av vår uppfart så jag fick ställa bilen på vägen och för att ta mig till vårt hus fick jag gå på en åker och krypa mellan stängseltrådarna. Jag ropade åt en av ”gubbarna” att de fick flytta på bilen om det behövdes och gärna köra upp den på går’n också när de täppt igen utgrävningen. Och det gjorde de också. 🙂 Det är snälla ”gubbar” som jobbar här.

Höstfärger vid "palatset". Numera Odd fellows hus och park.

Höstbilderna är från Ljusdal.