Svamp och så en liten mus.

Vilka underbara höstdagar vi har fått. 23º varmt och strålande sol, vad mer kan man begära?

Bouganvilla.Igår kom mina föräldrar hit och hälsade på. Kul att de kom. Det var ett tag sen de sist var hit. De bosätter sig i stugan hela sommarn och då är det nästan omöjligt att locka dem därifrån. De är ju i ”Paradiset” då så det finns ju ingen anledning att åka någonstans.🙂
Mor och far hade med sig ett ”semesterminne” till mig. En bouganvilla, de som växer som träd i bl.a. Grekland. Nu vill det till att jag kan sköta om min bouganvilla. Jag måste nog kolla på webben hur den ska skötas.

Innan mor och far kom igår så hade jag både dammsugit och torkat golven men jag gjorde en fuskvariant på golvtorkningen då jag tog ut bara mattorna från köket och sovrummet, de andra torkade jag ”runt”. Blir lite lämpligare för kroppen och då jag är rätt skruttig nu så fick det räcka.

Höstfärger. Höst med prästkragar.

När C kom från sitt jobb igår hade han varit och ”nosat” efter trattkantareller. Jag har ju tjatat och tjatat nu att jag vill hitta ett ställe där det växer mycket svamp och han hade hittat ett sånt ställe.🙂 Så när mor och far åkt hem så for vi till skogs, jag endast med ett linne på mig (naturligtvis hade jag byxor och gummistövlar också) då det var så varmt och skönt ute. Och nog fick vi tag i svamp. Vi hade med oss en 10-liters hink och en 5-liters (förlåt alla svamp-entusiaster men vi har inga svampkorgar). Jag fick börja med att plocka där C hade hittat svampen tidigare medan han gick och letade om det fanns mer svamp. Jag fick väl ca 3 liter på det stället. Sen var det bara att fortsätta dit där C hittat mer och så där höll vi på. Vi fick ihop ca 13 liter innan det var för skumt så vi inte såg att plocka. Gissa om jag var lycklig.🙂 Och gissa om jag var trött och slut. Trodde jag skulle ramla ihop av trötthet en gång i skogen men tog igen mig då jag suttit på en sten och vilat en stund. Ibland stod jag på knä och plockade för jag orkade inte stå. Men vad gör man inte för att få svamp? Envisheten kommer jag långt med såna gånger.
Det finns mer svamp att plocka där så nog ska vi dit en sväng till.

Trattkantareller.Väl hemma så skulle svampen rensas också så jag la fram tidningar på vardagsrumsbordet och så satt vi där framför tv:n och rensade svamp till klockan var nästan 22. Sen stekte jag ur all vätska ur svampen innan jag lämnade den att svalna till idag. I morse packade jag ner alltihop i påsar. Det blev 27 dl färdig svamp som jag stoppade i frysen.🙂

Jag är rätt stel idag och det gör ont både här och där så jag var så glad att det var fredag så jag skulle få iväg och bada. Innan jag åkte hemifrån fick jag värma upp inför badet. Snoozen kom in med en liten söt *ryser* brun levande mus… Såna tycker jag inte om att ha inomhus så jag var kvick iväg och hämtade min lilla sop och sopskyffel som jag brukar använda till att bära ut döda möss (och sorkar) med.
Det var ju tur att ingen såg mig… Jag ville för allt i världen inte ha den in i köket för då skulle den kunna kila in under kylskåpet eller frysen (har hänt en gång förr och det var inte det lättaste att få fram musen därifrån) så jag motade bort den genom att stampa med fötterna och mota med sopskyffeln. Kom den för nära mig så gav jag upp små skrik samtidigt som jag stampade och försökte mota bort den, inte för att skrämma den, skriken bara kom av sig själv. Musen (stackarn) sprang hejvilt i vardagsrummet med Snoozen efter och så med mig stående dubbelvikt med sopskyffeln framför mig, stampande och småskrikande. In bakom soffan, tätt intill väggen sprang den, och snart hade den sprungit runt så den var på väg mot mig igen. Jag stampade (och skrek säkert också) och fick den att vika av mot hallen. Där sprang den in under skostället. Jag drog fram skostället och Snoozen hoppade över skostället och så var musen inträngd i ett hörn. Då hoppade Snoozen därifrån! Jag kastade mig fram och försökte dänga till musen med sopen men missade förstås och musen sprang därifrån till motsatta väggen, där vi har flera garderober, och så började den närma sig ytterdörren så jag skyndade mig att öppna dörren så musen sprang ut samtidigt som Snoozen tog ett skutt över musen så han var ute för den. Då stängde jag dörren. Hjärtat bankade i minst 150 slag/minut och jag var alldeles svettig och matt. Under tiden jag jagade musen så kände jag inte ens hur ont jag hade… snacka om adrenalinkick.

Höstfärger.

När jag hade varit på badet idag så åkte jag runt lite för att leta ”höstbilder”. Det är ju så fint nu med alla olika färger på träden så jag vill naturligtvis föreviga det. Ibland blir jag lite lurad av det vackra. Det kan se så otroligt vackert ut då jag är långt ifrån motivet men när jag kommer närmare, så det ska blir fotovänligt, är trädet inte alls lika vackert som på håll. Och ett träd som var vackert för några dagar sen är kanske inte lika vackert idag. Det går ju fort med höstfärgerna på träden.
Det blev några hyfsade bilder men jag har inte fixat till dem än så de kommer inte med i dagens blogg.

Höstfärger.

14 responses to “Svamp och så en liten mus.

  1. Läser och ler (väääldigt stort) åt din berättelse om musen, precis så reagerar åtminstone jag när Elvis kommer in med än det ena, än det andra!
    Visst är det väl en underbar känsla då man hittar dessa åtråvärda trattisar, man glömmer inte bara värken, tid och rum försvinner ju också…
    Vi har också haft lika fint ”brittsommarväder” som ni och visst är det underbart , med värmen och framförallt de otroliga färgerna!
    Förresten, visst hade du varit vid Church Lake och ätit…ja, värdshuset i Alfta?
    Vi åt buffét där i onsdags maken och jag och det var jättegott!
    Första gången faktiskt som vi varit in där och ätit, brukar vanligtvis ha fika med oss som vi äter just där (utanför vid rastplatsen), men det är ju när vi
    åker på morgonkvisten, nu åkte vi ju vid lunchtid…
    Det är väldigt vackert där med sjön och nu på hösten var det sååå fint!
    Ha dé!/Kram

    • Ja dessa katter! Tror du inte att han kom in med en till nu ikväll. Men då ropade jag på Christer för att få hjälp och då tog Snoozen med sig musen och sprang ut igen, tackochlov.
      Ja visst har jag varit vid värdshuset i Alfta som nu heter Church Lake. Jag kommer ju ifrån Alfta och vid värdshuset står ju min favoritstaty, Jätten Bock som är gjord av min favoritkonstnär, Olle Jonsson som också är en skicklig violinist. Naturen där är underbar och det är så skönt att bara sitta där och njuta. Det lilla berget på andra sidan Kyrktjärn heter Nabban och det var en sån där favoritplats för mig då jag bodde i Alfta.Jag cyklade dit då och då och bara satt där och njöt av utsikten och naturen.
      Ja de har god mat där på värdshusest. Vi äter gärna där då vi är i trakterna och är hungriga men för det mesta blir det ju en fika hos mor och far som bor i Alfta.
      Ha en skön helg!
      Kramen.

  2. Jag hade då bra gärna velat se dig sno runt med musen i huset, haha, stackars liten, den var väl dödsförskräckt! Här hemma har vi för tillfället mer problem med fåglar, katterna plockar dem på fjädrar och intar dem sedan, lämnar smådelar och fjädrarna i högar i källaren, urk!
    Och grattis till svampen, visst är det skoj att plocka! Jag har inte varit i skogen pga älgflugorna på länge nu,men svamp har jag så det räcker och blir över.
    Vet du, igår gjorde jag just det, såg vackra träd på väg till stan och meddelade Hasse att på hemvägen får han vackert stanna så jag får fota! Här hemma i byn har vi mest barrträd och dom ger ju inga vackra höstfärger direkt!
    Kram

    • Jodu, du skulle nog ha skrattat gott om du sett mig i den situationen. Jag kan skratta åt det efteråt. Det har varit lugnt med fågelbyten här nu ett tag och det är skönt. Men sist han tog en fågel tog han in den och den levde. Jag lyckades öppna ett fönster så den kunde flyga ut relativt oskadd.
      Det var jättehäftigt att hitta så mycket svamp. Vi har ju varit ute på några gånger och hittat bara enstaka svampar och jag gillar att vara i skogen vare sig jag får tag i nån svamp eller inte men nog var det bra mycket roligare när det fanns så mycket.
      Vi var till Sundsvall igår och jag såg massor av fina höstmotiv men jag tror Christers fot hade klistrat sig fast vid gaspedalen för jag fick honom inte att stanna i alla fall. :-S
      Kramen.

  3. Usch, det är såå jobbigt när de kommer in med sina byten !
    Visst är höstfärgerna vackra, man får njuta nu innan allt blir vitt och kallt *ryser*.
    Önskar dig en skön vecka,kram.

  4. Så fina bilder du ändå har med i bloggen. Jag tog inte alls de bilder jag trodde jag skulle göra när jag var i Bergslagen – fast det blir oftast så. Umgås mer med vännerna.
    Du vet väl att bougainvilla kallas ‘trillingblomma’ på svenska ibland? Fina blommor, men jag har aldrig haft någon.
    Kram

  5. Haha, vilken underbar berättelse om musen, den gav mig ett gott skratt (fast jag förstår att det inte var fullt så roligt mitt i det!). Sitter här och funderar på hur jag själv skulle reagerat om jag fick in en mus… Värsta jakten verkar det ha blivit i alla fall, härligt samarbete mellan dig och katten! Och tur att ni fick ut musen tillslut🙂
    Svamp är härligt, och välldans gott, men jobbigt att plocka. Antingen får man stå upp och böja sig för att nå dem på marken, och då får man ont i ryggen. Eller så får man sitta på huk, och då håller man på att dö i knäna och håller aldrig på att ta sig upp igen… haha. Jag och en av mina mostrar var ute i en skog i utkanten av Uppsala igår och plockade svamp. Trumpetsvamp och blek taggsvamp. Sen hittade vi en ensam liten ärggrön kragskivling som varken hon eller jag sett förut, men den är giftig så den fick stå kvar! Men den såg så märklig ut, vi förstod först inte att det var en svamp! Tänkte på dig i skogen förresten, för jag hade läst innan att du hade en hink istället för korg, och det hade vi med. En rosa plasthink, och det gick lika bra det😉
    Tack förresten för din kommentar på min blogg. Och jag tror det är så att det är många som är sjuka på något sätt som känner sig utanför. Särskilt när man är i situationer och miljöer där man sklijer sig från mängden och hela tiden påminns om att man är sjuk. Du känner det, och du skriver om din dotter som också begränsas av att kroppen inte gör som man vill. Och jag känner likadant. och det är skönt att känna att det finns fler som känner så, även om det såklart är tråkigt med värk, astma, psykiska sjukdomar och allt vad det är som gör att vi känner så. Jag önskar jag kunde trolla oss friska. Men det kan jag inte. Men det är jobbigt att vara utanför. Helt annan sak när jag umgås med en kvinna jag känner som också har värk och ångest, för då är vi på samma nivå. Men som i skolan och i många andra sammanhang är det väldigt svårt. Det är trisst. Men det handlar nog mycket om också att jag inte själv accepterat att jag måste leva med värk och ångest, och då gör det mig ännu mer ledsen när jag hela tiden blir påmind om det och när jag inte kan göra sådant som jag längtar efter att göra men kanske aldrig kommer att kunna göra igen.
    Oj oj, det blev en mindre roman det här, men är man skrivoman så är man! Jag hoppas att du har det bra och att du sover gott. Klockan är sent och jag ska försöka sova så jag orkar med skolan imorgon. Kram på dig

    • Musjakten var rolig när jag tänkte på den efteråt.🙂
      Svamp är jättegott men då kroppen är skruttig får man hitta på olika sätt för att klara av att plocka svamp. Jag stod på knä då och då och däremellan böjde jag mig så ryggen kändes som om den höll på att gå av. Men glädjen att ha plockat svamp gör att det är värt att ta extra värk, tycker jag. Jag hade en vit plasthink.🙂 Sen grovrensar vi svampen på plats innan den ens läggs i hinken för då blir det så lättrensat sen.
      Ja, det är nog så att de flesta som är sjuk på något sätt känner sig utanför. Men jag kan tänka mig att det är lättare att acceptera ”utanförskapet” då man är lite äldre. Det måste vara mycket jobbigare att vara ung och begränsas av värk, ångest eller andra symtom. Utanför-känslan blir nog större då. Och att acceptera att man ska leva med värk och ångest då man, som du, är så ung är nog inte att begära. Men samtidigt så är det ju inte likhetstecken mellan att acceptera och att ge upp även om det känns så ibland. Jag tycker du ska försöka att acceptera att du har värk och ångest just nu men vad framtiden har att bjuda på vet ju varken du, jag eller läkarkåren. Ångesten kan dämpas eller försvinna, värken likaså. Vetenskapen går framåt så det kan finnas mediciner som tar bort både ångest och värk inom bara några år… vem vet?
      Jag kan acceptera att jag har värk nu och att jag inte klarar av att jobba som jag är nu men för den skull har jag inte slutat hoppas på att jag ska bli bättre, av mig själv eller av mediciner, och kanske kunna jobba nån gång i framtiden. Det gäller att försöka ta en dag i taget och inte bekymra sig och tänka så mycket på morgondagen. När morgondagen kommer får vi ta itu med den då och den värk (och/eller ångest) den eventuellt för med sig.
      När du går och lägger dig, kom ihåg då att klappa dig själv på axeln och beröm dig själv för att du klarat av även den här dagen trots värk och ångest och annat elände.
      Jag hoppas du får sova gott och att du har det så bra du bara kan.
      Kram.

      • Jo, svamp är väldigt gott. Mums att äta, men någon annan får gärna plocka och rensa😉 Det är inget jag skulle få för mig att gå ut och göra själv, men det är ändå rätt mysigt när man går runt i skogen och pratar och letar efter svamparna.
        Ja, det tror jag också, att man lätt känner sig utanför om man är sjuk, oavsett på vilket sätt man är sjuk. Men jag tror att man känner sig mer utanför om man inte accepterar sin egen smärta eftersom man då känner sig otrygg i sig själv och därför blir ledsen när man hela tiden påminns om att man är sjuk. Men det beror nog också på vilka människor man har runt omkring sig. Det är ju absolut så att man inte får sluta hoppas på att det kan bli bättre och att man kan bli frisk så att säga! Men samtidigt tror jag man måste acceptera att man är sjuk just nu, annars blir man så lätt besviken, frustrerad och ledsen. Jag tror också att jag behöver hitta en ny utgångspunkt, utifrån mig själv och mina smärtor osv just nu, istället för att hela tiden utgå från den jag var för flera år sen innan smärtorna begränsade mig så som de gör nu. Vi vet inte hur framtiden ser ut, men vi kan inte klamra oss fast vid dåtiden heller. Kanske handlar det om att vara medveten om dåtiden, acceptera hur det är i nuet och hoppas för framtiden…
        Det är bra att du kan acceptera värken, men samtidigt inte förlora hoppet för framtiden…för vem vet egentligen vad den kommer med? Du har nog förstått det där med nuet, vilket jag tror är ännu mer viktigt för de som lever med smärta i någon form. Själv är jag mästare på att fastna i det som varit, och vara rädd för det som kommer…men man missar liksom livet då!
        Tänk vad spännande att jag hittade din blogg här ute i ”rymden”. Du är klok och jag är tacksam att jag får ta del av dina ord. Nu är klockan 4 på natten och jag ska göra ett nytt försök att somna. Jag hoppas att du redan sover gott. Kram

      • Jag går inte heller ut ensam för att plocka svamp – eller har inte gjort det än i alla fall. Fick med mig yngsta dottern, Linn, till svampskogen i lördags då hon var hit och hälsade på. Vi fick tag på ca 8 – 9 liter svamp som vi delade på så hon fick med sig en hink hem så hon fick rensa själv.🙂 Pratade med henne idag och hon hade hälften kvar att rensa medan jag rensade mitt på lördagskvällen.🙂
        Jag försöker att leva i nuet men lyckas inte alltid. Men jag jobbar på det.
        Kul att du hittade min blogg så vi kan utbyta tankar och erfarenheter.
        Kramen.

  6. Vilken fin blomma du fick! *lite avis*
    Hahaha jag ser framför mig hur du och snozen jagade musen, stackars mus!
    Vilken fin bild på mumlan! Kan du maila den till mig!?

    Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s