Jag har köpt en nystmaskin.

Ny utsikt att njuta av då jag löste melodikrysset hos stuggrannen.

Dagarna rusar ifrån mig känns det som och vad jag gör med dem vet jag inte riktigt för jag hinner inte med nånting, nånstans nu som det känns. Halva september har gått och jag har bara skrivit en blogg!
Sen har jag dåligt samvete för att jag inte kikat in på mina vänners bloggar på länge. Jag gör lite försök då och då men blir ofta avbruten av något då jag börjat läsa nån blogg och så försvinner det tillfället. Jag får hoppas att mina bloggvänner har tålamod med mig.

De första fem dagarna i september mådde jag inte nåt vidare. Jag hade feber, ont i kroppen (mer än vanligt), ont i ögat och var allmänt matt och klen. Antagligen var det fibron eller psoriasisartriten som spökade.
Men nog är jag mycket sämre allmänt nu om jag jämför med för hur jag var innan jag fick skleriten. Allt jag gör tar nu ännu längre tid och jag blir ännu lättare uttröttad och måste vila. Alla mediciner kan säkert göra sitt till med mitt allmäntillstånd för det följer ju oftast med en hel del biverkningar när man måste ta mediciner. Och för att minska på biverkningarna får man andra mediciner som även de ger biverkningar…

En vas med kärlek.Vilken tur jag har, mitt i allt detta, att jag har min förstående sambo, C. Det är ju inte alltid så lätt att bo ihop med en virrig värkkärring. Men med en stor portion humor och ett stort tålamod så går det bra och C har båda delarna.
Vi har ju väldigt kul tillsammans tack vare den humor vi har och vi både slänger käft och har en del hyss för oss och det gör allt mycket lättsammare och roligare. Vi skrattar tillsammans i stort sett varje dag. De som inte känner oss och ser och hör vad vi gör och säger tycker säkert att vi är lite knäpp eller konstig. Ja, det kanske våra närmaste tycker också – vad vet jag – men det bryr vi oss inte om. Vi fortsätter med våra hyss och vår tokiga humor ändå.
Jag har ju bra förebilder också. Mina föräldrar har en härlig humor och slänger käft med varann dagligen och de har varit gifta i snart 51 år. Mina morföräldrar hade också humor och slängde käft med varann och de var gifta i 51 och ett halvt år då morfar dog 1990.
Det är nog en fördel i ett förhållande att man kan ha roligt tillsammans även i vardagen.

5 år.1 september firade vi 5 år. Det var alltså 5 år sedan vi började vara tillsammans som ”par”. Vi är ju rätt dåliga på att fira saker och ting så det blev bara lite stillsamt med rosor på bordet, lite god mat (västerbottenpaj) så där mitt i veckan och chokladrutor och mjölk som kvällsfika. Jag hade naturligtvis gjort ett ”kärlekskort” till C. Första året gjorde jag ett kort för varje månad. Nu får han bara ett på vår årsdag.

En tallrik med kärlek.När C kom hem på fredan (dan efter vår årsdag) hade han med sig smulgubbar till mig som jag fick som efterrätt. Det är kärlek det! Han har kommit med smultron, jordgubbar och blåbär till mig flera gånger i sommar och jag blir lika glad varje gång för det är en sån fin kärleksförklaring, tycker jag. Den här gången blev jag extra glad för jag hade mått så dåligt hela dan och klarade inte ens av att åka och bada. Jag mådde naturligtvis lite bättre efter den uppvaktningen. 🙂

Förra lördan (3/9) var C och hjälpte en stuggranne med lite snickarjobb. Då vi skulle missa att lösa melodikrysset tillsammans så tyckte C att jag kunde väl komma dit och lösa krysset och så blev det. Jag satte mig på cykeln och rullade dit – ca 500 meter. Ja, just rullade för det lutar med hela vägen – det var inte lika roligt då jag skulle hem igen…
Jobbarradion.C har fått en fin radio, av sin arbetsgivare, att ha med sig på jobbet och det var ett otroligt bra ljud i den och det behövs ju då det knackas och bankas mest hela tiden.
Det var dimma på morgonen men det blev en solig förmiddag så jag njöt på stuggrannens altan och hade en härlig utsikt samtidigt som vi löste melodikrysset.
På vägen hem såg jag att vår granne Margit, som är en pigg 87-åring, satt ute och läste morgontidningen så jag stannade till för att säga hej men jag blev kvar i över en timme för vi hade mycket att prata om.  Samtidigt fick jag lite vila på vägen hem. 🙂 och det behövdes för jag var ju inte precis i toppform heller då jag hade lite feber och en hel del värk.

Veckan för övrigt var rätt händelsefattig och det var skönt. Inga besök på sjukhus eller hälsocentraler. Det var bara badet som fick mig att lämna huset den veckan. I mitten av veckan började jag piggna på och lyckades damma och städa golven (uppdelat på två dagar som vanligt) vilket var välbehövligt.

I fredags (9/9) åkte vi till Bollnäs en sväng efter att vi ätit. C hade lånat ut lite verktyg till sonen, T, som han behövde ha tillbaka nu men eftersom T farit till USA för att hälsa på kompisar så hade han lämnat verktygen till sin storasyster, E, ifall hon skulle åka upp till oss i Järvsö och hälsa på. Men E blev förkyld så därför fick vi åka och hämta verktygen själva. Vi stämde träff med E (som började piggna på från sin förkylning) och yngsta dottern, L, på Krokanen (ett café i Bollnäs) och tog en fika tillsammans där innan vi återvände till Järvsö igen. Mysigt att träffa döttrarna och det var gött fikabröd på Krokanen också. 🙂

Twixkakor.Hittade ett recept i fredags som jag naturligtvis var tvungen att pröva redan på lördan. Det var ett recept på Twixkakor och de såg så goda ut och jag gillar ju Twix och en massa andra chokladbitar också förstås. 🙂 Receptet hittade jag på Jennys matblogg och där fanns massor av recept. Jag stal med mig bilden därifrån också så det är inte min bild. Receptet har jag lagt in här ifall du vill hämta det.
De blev jättegoda men min kola blev lite för hård så ett tips är att ta av kolan från plattan då kulprovet fortfarande är som en knappt formbar kula. Jag kokade kolan lite för länge men nu vet jag ju till nästa gång jag gör Twixkakor.

På lördagseftermiddan var vi och hälsade på Leif. Vi visste att hans syster Lena skulle vara där så vi ville passa på att träffa henne. Hon bor i Småland så vi försöker träffa henne då hon kommer hemöver. Leifs och Lenas mamma var också där. Det var kul för det var länge sen vi träffade henne också. Hon är 85+ och klar och redig i huvet men har legat en del på sjukhus det senaste året.

Söndan blev en slödag för oss. Vi tittade på varsin tv och jag passade på att virka förstås.
Jag har virkat en hel del på sista tiden och det är så roligt när kroppen tillåter att jag virkar. I sommar har jag virkat en grön gardinkappa till gästrummet och nu har jag virkat en löpare till yngsta dottern.
Jag köper garn på härvor i handarbetsaffärn här i Järvsö och då har jag fått sitta där och nysta garnet. Hon som har handarbetsaffärn är en otrolig servicemänniska och erbjuder kaffe varje gång jag är dit. Det sitter nästan alltid ett gäng damer där och stickar, pratar och dricker kaffe så det är ett riktigt samlingsställe för dem som vill ha lite sällskap då de handarbetar.

Nystande.  Nystmaskin.

För ett par veckor sen köpte jag en nystmaskin från Vinterverkstan så nu har jag nystat upp de härvor jag haft liggande hemma + de nya vita som jag precis börjat virka en gardinkappa av. Vad lätt det går att nysta garn med nystmaskinen. Garnvindan hade jag sen tidigare. Den är efter min mormor och trots att inte alla delar finns så fungerar den bra.
Virkningen tar nog en del av datortiden nu för jag sätter mig gärna med virkningen då jag tar pauser. Tidigare var det datorn som fick alla paustider.