En hel månad till nästa gång!

Idag har jag varit till ”Ögon” i Hudiksvall på återbesök. Nu var ”min” ögonläkare tillbaka från sin semester men hon ska tydligen göra något annat i två månader så jag ska få den ögonläkare jag hade då ”min” var på semester under tiden. Jaja, det lär väl gå det med.

Ingen av ”mina” två ögonläkare hade pratat med reumatologen än men ”min ordinarie” hade läst hans anteckningar… Jag bad henne att ringa till reumatologen i morgon då jag vet att han vill höra från ögonläkaren hur det är med mitt öga så han vet om han ska sätta in någon mer medicin till mig. Hon lovade att hon skulle göra det så jag hoppas att hon får tag på honom då. Det vore ju tacknämligt om de kan samarbeta på ett smidigt sätt.

”Det onda ögat” börjar bli bättre som det lät på ”mina båda” ögonläkare. Inflammationen är inte lika djup längre och de såg inga veck på näthinnan heller. Kanske jag snart får kalla inflammationen i ”det onda ögat” för episklerit snart…

”Min vikarierande” var också in för att se hur ögat såg ut idag eftersom det är henne jag ska träffa nästa gång. Dessutom var det en läkarkandidat som stod och tittade i en extra kikare som de monterat fast vid undersökningsbordet. Men han sa ingenting – han bara såg, lyssnade och lärde. Snacka om att jag känner mig intressant och betydelsefull när så många vill titta på just mitt öga. 😉

Sen den 24/8 tar jag bara 7,5 mg Prednisolon och det ska jag fortsätta med till en vecka innan nästa återbesök då jag ska sänka dosen till 5 mg. Och nästa återbesök ska bli om en månad!!! Wow! Jag kommer ju att känna det som om jag har semester! Jag som ränt dänne (betyder sprungit där på rikssvenska) på ögon varannan vecka i snart ett år. Är det sant? Ska det kanske bli nån ände på min sklerit snart?

Hoppas kan jag ju göra men jag vågar inte ta ut något i förskott då det varit så många bakslag tidigare…

Rosa ros.

 

Tuta vid golfbanan. ;-)

Nu försöker jag ta mig i kragen igen. Jag tänker ofta på bloggen och vad jag vill skriva om men längre än så kommer jag inte. Och jag vet inte varför jag inte hinner med att skriva heller för SÅ mycket borde jag inte ha att göra nu. Men visst jag väljer en hel del andra saker framför att sätta mig vid datorn just nu så det är väl delvis därför. Jag virkar en hel del nu (så länge kroppen inte protesterar för mycket) så det är nog virkningen som drar mer än datorn då jag får stunder över kanske.

Vad har då hänt sedan sist? Ja i veckan som var hade jag provtagningar måndag (tuberkulinprov), onsdag (metotrexate-prover) och torsdag (koll av tuberkulin”bulan” som blev godkänd) och bad på tisdag och fredag. Inte en enda dag då jag slapp ställa mig i ordning på morgonen för att åka iväg någonstans. Jag, eller egentligen min kropp, gillar inte att behöva sätta igång redan på morgonen. Badet är ju ok då jag kan åka oduschad för jag får ju duscha två gånger på badet och blötläggs däremellan. Men när jag ska på provtagning vill jag ju duscha innan jag åker. Undrar varför det känns så jobbigt att duscha? Jag blir både svettig och uttröttad då jag duschar. Det sämsta med provtagningar är då jag ska vara fastande. Inget kaffe på morgonen! Då är det svårt att komma igång.

Någon som vet vad det här är för svampar?

I måndags (22/8) gjorde jag väl mest nytta här hemma i alla fall för då bakade jag bullar, matbröd och brysselkex. På kvällen kom Leif och hälsade på och fick nybakt till fikat och en rågkaka med sig hem. Han tyckte att han tajmade in besöket bra. 🙂
På tisdan satt jag faktiskt vid datorn och donade med foton. Gick igenom semesterbilderna färdigt och har nu lagt in dem på SkyDrive.
I onsdags var det så fint väder så då tog jag en liten cykeltur och så gick jag ut i skogen och tittade efter svamp. Någon svamp hittade jag inte däremot blev det lite blåbär och lingon som jag plockade för hand eftersom jag inte hade nån plockare med mig. Det var ju svamp jag ville hitta. 🙂

Bollkrysantemum som vi fick av Lena.På torsdan fick jag besök av min goa vän L från Alfta. Vi åkte ut på byn och klev in på Järven där vi beställde panerad rödspätta som var dagens rätt och satt länge och pratade innan vi åkte hem till mig och åt hallon/blåbärspaj som efterrätt. Det blir inte så ofta vi träffas men när vi gör det så pratar vi massor och det är precis som förr då hon kikade in på en kopp kaffe då och då hos mig i Alfta. L hade med sig en bollkrysantemum till oss att ha ute så den får stå i ett Höganäskrus bredvid ingången. Jättefint blev det. 🙂

På kvällen kom sonen, T, och yngsta dottern, L, och åt middag med oss. Sen åkte T och C ner till verkstan för att byta olja i T:s bil medan L och jag spelade lite fiol. L gick och lärde sig spela fiol då hon gick i låg- och mellanstadiet men slutade med det till förmån för sången men det sitter kvar en del av det hon lärde sig på fiolen än.

I fredags då jag varit till badet och sen dragit runt snabeldraken följde jag med C till Åvattnet (där han är och jobbar nu) med grejor. På vägen hem stannade vi till några gånger och tog turer in i skogen för att leta efter svamp. Någon större svamplycka hade vi inte, hittade lite trattkantareller bara som blev 1 dl då jag rensat och förvällt dem.
När vi kom hem så var Leif här och han hade med sig gula kantareller till oss. Han har ett bra ställe där han plockar men gav oss den här omgången då han själv skulle jobba i helgen och inte hade lust att rensa svamp. 🙂 Vi har ju himla goa vänner må jag säga.

Det blivande båthuset vid Åvattnet.

I lördags var C iväg och jobbade några timmar så mor och jag fick fixa Melodikrysset själva, vilket vi gjorde med bravur. 🙂

När C kom hem åkte vi till Söräng (utanför Bollnäs) på ”Veteran- och kuriosamarknad”. På väg dit kör vi förbi golfbanan här i Järvsö och C har ett ”hyss” för sig som kan bli rätt roligt. Tipset har han fått från något Bert Karlsson sa en gång. Han (Bert alltså) tutar alltid när han kör förbi en golfbana för alltid stör man nån, som han sa. Det där har C tagit fasta på så han brukar tuta då vi kör förbi golfbanan. Just den här dagen stod 4 gubbar vid stängslet nära vägen. En av dem hade höjt klubban och skulle precis till att slå till bollen då C tutade. Gubben slog, missade och alla fyra stirrade på oss med en obeskrivlig min i ansiktet. Gissa om vi skrattade. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig för det var så kul att se deras ansiktsuttryck. Jag kan fortfarande se deras min framför mig och fnissar även då jag skriver detta. 😀

Vi fick med oss en svampbok, två vispar och en köttyxa hem till priset av 45:- från marknaden och sen åkte vi till Alfta där vi åt på f.d. Alfta Wärdshus som har bytt namn till Church lake… nånting. För mig kommer det nog alltid att heta värdshuset ändå för det är inte lätt att lära gamla hundar… osv.

När vi nu ändå var i Alfta så ville vi ju passa på att hälsa på hos nån så vi ringde till C och B och kollade om de var hemma. Det var de så vi åkte dit och fick så en trevlig avslutning på dagen. C är min låtsassyster sen många år tillbaka. Tyvärr så träffas vi inte så ofta som vi skulle vilja men lovade varann att vi ska försöka bättra oss på det. När vi träffas så fortsätter vi bara prata som om vi nyligen träffats. Det är skönt med såna vänner.

Söndan slöade vi hela dan och sen var vi till Leif på kvällen och fikade. När vi kom dit så möttes vi av gitarrmusik. Det var Leif och en av Ukrainarna, som hyr hos Leif då de är här och plockar bär, som satt och spelade tillsammans. Leif är duktig på gitarr men Ukrainarn var otroligt duktig. När vi åkte hem så tutade C igen vid golfbanan men killen som skulle till att slå iväg bollen hann inte slå så det blev inte lika lyckat denna gång. 🙂

Räven utanför vårt garage.

Igår gjorde jag inte många knop här hemma och på kvällen kom äldsta dottern E för att få hjälp med att lägga upp ett par byxor. Hon kom direkt efter jobbet så hon fick naturligtvis middag här (lasagne) och en matlåda med sig.

Idag har jag badat, handlat och varit på apoteket (jag är storkund där) och nu har jag potatis, morötter och kålrot kokandes på spisen för ikväll blir det rotmos och fläsklägg.

Det är mycket sork i år, sägs det. Jojo, det märker jag väl för Snoozen kommer in med, ibland, flera sorkar om dagen. De är inte så små heller de där sorkarna, väger en hel del på sopskyffeln som jag har för att bära ut dem. Tackochlov så tar han aldrig in levande sorkar – däremot så kommer han in med levande små möss nästan varje dag. Men åter till sorken. När det blir gott om sork så blir det gott om räv, sägs det. Vi har en ung räv som ibland är ända framme vid vårt hus. Sen har C sett ett par ungrävar på en åker inte långt härifrån som lekte med varann så nog verkar det finnas gott om räv allt. Jag lyckades ta kort på ”vår” räv, genom köksfönstret, då han var precis utanför garaget. När han sen gick mot ingången på huset så skrämde C iväg honom och då sprang han iväg en liten bit ut på åkern här utanför och satte sig till ro så en bild kunde jag ta när jag gick ut på gårdsplanen. Det är de bilderna jag visar här.

Räven.

Omskakad…

110817 Åvattnet.

…blev jag igår när jag följde med C på en traktortur på sammanlagt 4 mil. En rastkoja skulle dras till Åvattnet så C och hans jobbarkompis har någonstans att sitta då de tar rast när de ska vara där och bygga ett båthus. Mest omskakande är det att åka på den asfalterade vägen. Gång på gång lättade jag från extrasätet som jag satt vid trots att jag höll i mig så gott jag kunde. Att åka på grusvägarna var en ren fröjd – inte alls lika guppigt. Det är som C brukar säga: ”Gubbarna från Vägverket skulle sätta sig i en traktor och köra så fick de känna hur dåliga vägarna är”. För nog är asfaltsvägarna dåliga – inte ens de nylagda (i fjol sommar) vägstumparna håller måttet. Och de lagningar som gjorts på den gamla asfaltsvägen har snarare gjort vägen sämre än bättre.

C röjer undan så rastkojan ska få plats.

Framme vid Åvattnet hade C en del jobb innan rastkojan kunde ställas vid sidan av vägen. Små träd och buskar måste tas bort och sen skulle vagnen stabiliseras och säkras så den står stilla. Under tiden tog jag en liten promenad med kameran i högsta hugg.

Älghotellet.

När kojan var på plats åkte vi till Älghotellet för att fika. 🙂 Nu är det ju inte så att det finns ett hotell där mitt i skogen utan det är en liten stuga som antagligen använts vid älgjakten. Ovanför dörren sitter en skylt där det står ”Älghotellet”. Om den fortfarande används vet jag inte. Som det såg ut inuti så skulle då inte jag vilja sova där.
Vi lånade en bänk inifrån stugan att sitta på och plockade fram vårt medhavda fika. Där satt vi och lyssnade på tystnaden och såg ut i skogen runt omkring oss. Det hade ju varit perfekt om det dykt upp en älg eller varför inte en björn då vi satt där i tystnaden och stillheten. Men intet liv – förutom vi då.

Älghotellet - mysigt utanför men inte skulle jag vilja övernatta där inte.

När vi for hem satt vi och tittade efter lingon och pratade om att vi skulle ju alldeles haft tag på en hink lingon för att klara lingonsyltförsörjningen över vintern. Så när vi kom hem kokade jag nytt kaffe och så plockade vi ihop det vi behövde och for iväg. Första stoppet blev vid korvkiosken nere på byn där vi köpte en varsin korv med mos. Sen åkte vi till ”vårt” ställe dit vi brukar åka varje höst och där vi även kan hitta lite svamp. Och vi blev inte besvikna. 10 liter lingon och 5 liter kantareller. Det fanns mer kantareller än vi väntat oss men mindre lingon. Naturligtvis var det folk som varit där före oss – undrar var man ska hitta ett ställe som ingen annan hittat – men naturen är givmild så vi åkte hem efter 2½ timme nöjda och belåtna.

Väl hemma blev det att rensa svampen och förvälla den innan den skulle förpackas och in i frysen. ½ kg blev slutresultatet och det känns ju bra att åtminstone ha lite svamp i frysen men det skulle inte sitta fel med mer svamp. Vi får väl ta oss någon mer tur till skogen snart igen.
När vi var färdiga med svamppysslet så stekte C upp lite svamp så vi fick oss en varsin smörgås med kantareller på. Mmmm… det smakade underbart.

”Är huvve dumt får krôppen lida”. Det är så sant som det är sagt. Och att ”Ingenting är gratis” är också sant så natten som var och idag så har jag betalat och kroppen lider och jag får nog fortsätta betala lite i natt och i morgon också som det känns. Men det var en mysig dag i går så då är det bara att bita ihop och betala och lida. Jag vet i alla fall varför jag har ont. I nästa liv ska jag nog bli katt…

Kajsas sköna sovstil.

I söndags var vi både på marknad i Bollnäs och på karnevalståget i Alfta så jag var rätt spak i måndags också. Och inte ett foto jag tog, varken på marknaden eller på karnevalståget. Kameran fick ligga kvar i bilen för en gångs skull. Jag sparade bilderna i minnet istället. Efter karnevalståget var vi till mor och far och fikade gôtt och umgicks en stund innan vi vände nosen mot norrhälsingland igen.

Veckan för övrigt har varit lugn. Inga andra aktiviteter än bassängträningen i tisdags och likaså i morgon (fredag) så det är en vecka som är som gjord för att ”lyssna på kroppen”. Sen är vi kattvakt hos Leif, som är på semester, så vi får kela massor med Maffe nu när vi är dit för att mata honom och vattna blommor.

110817 Ljung.

Jodå, jag lever…

Utsikt från Kuggören

…men det är fortfarande många aktiviteter och mycket som händer så det blir inte långa stunder vid datorn. Men snart så är väl hösten här och då brukar det lägga sig som ett lugn överallt. Inga spelmansstämmor, inga semesterresor, inga cruisingar, ingen som kommer på besök några dagar… men vi väntar fortfarande på Nitha och Mäster och så våra vänner från Kalmar.

Helgen som var hade vi besök av våra vänner E och T från Töreboda. Det blev ett snabbt beslut på att de skulle komma upp redan nu istället för i september, då de oftast brukar komma hit. Anledningen till det snabba beslutet var för att de (och vi) skulle hinna till Rättvik för att titta på fina bilar sista dagen (lördan) på Classic Car Week. E och jag är väl inte så väldans intresserade av bilar men de är ju fina att se på. Men för T och C var det desto mer intressant. Båda två kan, med bara en blick, se vad det är för sorts bil och vilken årsmodell det är. Vi tillbringade alltså större delen av lördagen i Rättvik. 🙂 Vädret var fantastiskt fint så vi kunde verkligen njuta av dagen även om vi fick inandas en hel del avgaser.

 110807 Räkmackan på LillBabs caffair.

På söndan åkte vi först till Lill-Babs Caffair och ”fikade” frukost. Det var tur att vi inte väntade med det för dagen efter skulle caffairen stänga i några veckor. C och jag har hört talas om deras räkmackor men aldrig varit dit och fikat men nu tog E och jag chansen att smaka de omtalade räkmackorna medan T och C valde ”Svensk smörgås”. Räkmackan var dyr som sjutton. 98:- kostade den men när vi fick in mackorna så förstod vi varför… SÅ mycket räkor och dessutom ägg, majonnäs och grönsaker. Själva brödet, glôhôppa heter det, såg vi inte skymten av under alla räkor. Jag rekommenderar den som åker till Lill-Babs Caffair och beställer en räkmacka att dela den med någon – du blir mätt ändå.

På eftermiddan tog vi med oss lättlagad mat (potatissallad, grönsallad, marinerad hel fläskfilé, hallonpaj och vaniljsås) och for upp till mina föräldrar i deras stuga för att de också skulle få träffa E och T. Mina tre barn hade också åkt dit. Tyvärr så regnade det massor den dan så vi kunde inte sitta ute och äta men vi hade det så mysigt ändå. Min pappa grillade köttet men stod under tak så han slapp bli blöt. 🙂

I måndags var det dags för återbesök på ”Ögon”. C tog en ledig dag och så åkte vi allihopa. Medan jag var på ”Ögon” fick E och T se sig omkring i Hudiksvall med C som guide.
När jag var klar på sjukhuset for vi ut till Hölick och Kuggören så våra besökare skulle få se dessa pärlor. Vi njöt av den fina naturen och vi var även in i kapellet på Kuggören och tittade och skrev i gästboken. Sen styrde C bilen mot Bjuråker och ett besök hos Bror-Eric. Där finns det mycket roligt och fint att titta på och köpa om man har råd och lust.

Efter besöket hos Bror-Eric började vi bli hungriga så vi åkte till Avholmsberget för att äta gott på restaurangen där. Killarna tog snitzel med rödvinssås medan vi tjejer valde älgfärsbiff med gräddsås. Vi var alla överens om att det var gott så vi valde nog rätt mat då. 😉 Under tiden vi åt kunde vi njuta av en helt otroligt vacker utsikt över Dellensjöarna. (se bild längre ner i bloggen)

Snitzel med rödvinssås. Älgfärsbiff med gräddsås.

På tisdagsmorgonen åkte vårt besök hem och jag åkte in till Ljusdal för att bada. Det har varit stängt i nästan fem veckor så jag längtade efter att få gå ner i det varma vattnet. Naturligtvis tog jag i för hårt med träningen så jag fick en rejäl träningsvärk.

I onsdags hade jag inget inbokat så då passade äldsta dottern, E, på att komma och hälsa på en sväng. Vi festade på glass, maränger, fruktcoctail och hemgjord chokladsås.
Precis när E åkte hem så kom vår vän Leif. E hade tackat nej till mat men Leif ville gärna äta med oss och det fick han ju så gärna. Jag har ju en förmåga att laga för mycket mat så det räcker oftast både till en matlåda till C och så blir det en portion över. Det är ju bra då det dimper ner nån som är hungrig. 🙂
Leif hade med sig lite kantareller också som vi fick av honom. Vi omger oss av snälla vänner. 🙂

110808 Spegelblankt vatten vid Kuggören. 110808 Kuggören idyll.

Igår var det dags för en tur till Hudiksvall igen. Jag skulle på ”Öron, Näsa, Hals” och hämta en snarkmätningsutrustning. Min mor upptäckte, när vi var till Cypern, att jag har andningsuppehåll och jag snarkar fruktansvärt, påstod hon. När jag berättade det för C när jag kom hem så kollade han upp det och joodå, mor hade rätt. Nog för att jag har snarkat tidigare (inte så konstigt kanske då jag har astma och rätt trånga luftvägar) men nu snarkar jag värre än nån gång förut. Jag har lärt mig att jag bör vänta tills C somnar innan jag själv somnar för annars väcker han mig för att jag snarkar så mycket och då kan jag sen bli vaken en eller ett par timmar innan jag somnar om igen.

Jag fick sällskap av mina döttrar till Hudiksvall för de ville shoppa lite så vi åkte i god tid så att även jag skulle hinna se mig om i affärerna innan jag skulle på sjukhuset. Bägge döttrarna hittade kläder och var nöjda när vi vände hemåt igen. Väl hemma lagade jag mat så de fick middag innan de åkte hem till sitt i Bollnäs igen.

110808 Kuggören hav. 110808 Kuggören natur.

C ville gärna ta en bild på mig igår kväll när jag hade ”riggat” mig med alla slangar innan vi skulle lägga oss men eftersom jag inte hade en tråd på kroppen (bara en massa slangar) så fick han inte göra det så det slipper du i alla fall se – var glad för det. 🙂
Idag då jag hade badat lämnade jag snarkmätarutrustningen till ”sjukhusbussen” så jag slapp åka till Hudiksvall idag igen. Nu är det bara att hoppas att mätningen gick bra så de kan få ut något utav den.

Jag ska väl skriva lite om ”Det onda ögat” också så du får veta vad som händer. 🙂 (egentligen är det för att jag själv ska hålla reda på alla turer omkring ögat)
Min reumatolog ringde till mig då jag var på semester. Vi var inne på Jula och handlade då han ringde. Han var brydd över att min ögonläkare skriver brev till honom istället för att ringa. Tyckte att de var lite väl formella på ”Ögon” då de ju faktiskt sitter i husen bredvid varandra. Brevet från min ögonläkare hade han fått samma dag som jag var på återbesök (12/7) och i samma hög låg ännu ett brev från min ögonläkare där hon påpekade att hon inte fått något svar på det första brevet. Han önskade att ögonläkarna kunde ringa honom, gärna då jag satt hos dem på ögonmottagningen, för att prata om hur jag bör medicineras.
Någon kortisonsparande medicinering kunde han inte ordinera ännu. Kortisonet i kombination med Metoject borde räcka men resultatet skulle kunna dröja en bit in i augusti eftersom det tar några veckor innan kroppen tar till sig den höjda dosen av Methotrexate (Metoject). Jag beklagade mig för honom att jag nu hade fått gråstarr p.g.a. kortisonet men då sa han att ”Gråstarr kan man lätt operera men du kan faktiskt mista synen på ditt öga om vi inte får bort inflammationen. Det är en allvarlig sjukdom det här.”
Va??? Det har ingen sagt till mig förut!!! Mista synen!!! Näää, jag vill inte mista synen!
”Jamen då fortsätter jag gärna med kortisonet” sa jag.
Han sa att han ville att jag skulle ringa även honom om jag blev sämre i mitt öga.
”Du är en högprioritetspatient nu så det räcker att du ringer och meddelar reumatologsköterskan så ringer jag dig så snart jag kan sen”. (OJ)
Vi kom överrens om att han skulle ringa mig i augusti igen för att höra hur det var med ögat efter mitt nästa besök på ”Ögon”. Bara ett par dagar senare hade jag fått ett brev med en telefontid då han skulle ringa mig berättade L som bodde hemma hos oss och var kattvakt.

110808 Kuggörens kapell. 110808 Kuggörens kapell inuti.

Nu blev det ju så att han ringde mig samma eftermiddag som jag var till ”Ögon”, i måndags alltså. Tyvärr hade jag inget nytt att berätta för honom eftersom den läkare jag fick träffa inte hade sett mitt öga tidigare (jag trodde alla ögonläkare hade sett mitt öga eftersom det alltid är någon mer ögonläkare in och tittar på mitt öga då jag är dit). Hon hade läst i min journal och vad hon kunde se (hon gjorde ”bara” en ögonbottenundersökning) så var det ingen förändring sen sist. Jag berättade att jag haft mer ont på sistone men hon kunde inte se att det var sämre så jag skulle fortsätta med 10 mg Prednisolon (jag sänkte till 10 mg den 27/6) och en vecka innan nästa återbesök skulle jag sänka till 7,5 mg. Jag berättade också att reumatologen ville att hon skulle ringa honom när jag var kvar i undersökningsrummet och prata om hur de ska gå vidare med min medicinering men det tyckte hon att vi skulle vänta med tills ”min” ögonläkare kom tillbaka från semestern. Innan jag gick fick jag med mig en ny tid så jag ska dit den 31/8 och då är ”min” ögonläkare på plats igen.

110808 Utsikt från Avholmsberget.

Reumatologen tyckte, när han ringde, att det var bedrövligt att behöva vänta in en läkare som är på semester.
”Tiden går och det är DIN tid som går” sa han. Han skulle skicka någon remiss till distriktssköterskan som ska kolla ett ”TBC-prov” på mig och så frågade han ut mig om jag träffade någon dagligen som hade TBC och om jag någon gång haft Hepatit B eller C. Jag kunde svara nej på de frågorna i alla fall. Detta är för att förbereda mig för en ny injektion ifall inte ögat blir bättre till nästa återbesök på ”Ögon”. Jag kommer då att få fortsätta med Metoject och Prednisolon tillsammans med den nya injektionen. (jag minns inte vad han sa för namn på den och skrev inte vad han sa heller då jag satt i bilen utanför Bror-Eric i Bjuråker och pratade med honom. Det var nån förkortning av nåt slag i alla fall). Förhoppningsvis ska det då gå att minska ordentligt på Prednisolonet efter ett tag.

Nu hoppas jag att jag kan förmå min ögonläkare att ringa till reumatologen efter mitt nästa besök (han skulle vara på ett möte precis då jag hade min tid på ”Ögon”) så de kan prata ihop sig om hur de ska gå vidare.

Jag må ju säga att jag är imponerad av reumatologens engagemang. Då ska man dessutom veta att han är den enda reumatologen i Hälsingland just nu så han har inte fått ta någon semester i sommar för den skull. Han ska ha en veckas semester i september, fick jag veta av en kvinna som jag badar med som nyligen hade varit till samma reumatolog. Naturligtvis var hon till samma reumatolog då vi bara har en… 🙂

Orkidé vit-rosa.

Jag får återkomma med att berätta om allt vi gjorde och allt fint vi såg på semestern i en annan blogg för nu ska jag sätta mig framför tv:n och umgås med C.