Datorlat…

Prästkragar och blåklockor.

Veckan före midsommar och även i midsommarhelgen var jag riktigt datorlat. Från tisdag morgon till midsommaraftonen så satt jag inte vid datorn en endaste gång! Det du! Jaaa… jag har ett liv! tänkte jag först men kom på att det mest var för att jag hade satt mig för att ha alla fönster putsade, rena gardiner uppsatt och riktigt städat innan midsommar och envis som jag är så fixade jag naturligtvis det.🙂 Måndag, onsdag och torsdag ägnade jag åt att städa och putsa fönster. I min takt och den är långsam, riktigt långsam. Jag vilar nästan mer än jag städar för att orka städa, om du förstår hur jag menar.
Det är skönt att ha gjort undan fönsterputsning och byte av gardiner och då får jag ju stå mitt kast. Men priset… en kropp som protesterat hela helgen på olika sätt. Magknip, illamående, totalt orkeslös, darrig invändigt och hjärtklappning.  Så nu har jag lovat kroppen att jag ska vara snäll mot den hela veckan och bara göra det mest nödvändiga och inget mer.🙂

Blommor i Höganäskrukor.

I tisdags hade jag dock en vilodag från städningen. Då var jag och badade, var på besiktning med bilen (ombesiktning), uträttade en massa ärenden och så var jag till hälsocentralen i Ljusdal och träffade min distriktsläkares vikarie, en trevlig herre från Dalarna.
Jag var dit för att jag har börjat få andningsuppehåll då jag sover och så snarkar jag värre än vad jag någonsin gjort tidigare. Det var mor som blev väldigt bekymrad då vi var till Cypern. Hon trodde hon skulle få åka hem med ett lik i bagaget (hon sa så) för jag hade såna andningsuppehåll. Väl hemma igen så berättade jag det för C som naturligtvis kollade upp mig några nätter och bekräftade mors påståenden.
Den vänlige läkaren skulle remittera mig till ”Öron” och sen ska jag vidare någon annanstans, han visste inte riktigt var.
”Det är allvarligt då man har andningsuppehåll så det är bra du kommer hit så snart” sa han.
Han förberedde mig på att det första de kommer att uppmana mig till är att jag behöver gå ner i vikt. Jojo, nog vet jag väl det. Överviktig har jag varit i många år men inte haft något ont utav det men sedan januari så har jag gått upp 6 kg!!! Och allt har satt sig ovanför midjan. De flesta kan nog räkna ut att de kilona kommer ifrån all kortison jag äter. Har läst och hört om att det är vanligt att man går upp i vikt då man äter kortison länge. Det är ju även efter denna viktuppgång jag fått besvär med andningsuppehåll. Visst, jag vill gärna gå ner i vikt men frågan är bara hur? Jag antar att det kan bli lite lättare den dag jag slipper dessa mängder med kortison.

Busken.  Buskens blommor.
Vad är det här för buske? Närbild på buskens blommor ser du på bilden bredvid.

Läkaren verkade rätt ”brydd” över hur mycket mediciner jag äter trots att han läst in sig lite på mig och min a sjukdomar innan.
”Äter du allt det här???” frågade han när han tittade igenom min medicinlista jag alltid tar med mig nu för tiden när jag ska till någon inom sjukvården.
”Ja i stort sett” svarade jag och hoppades att han såg vilka mediciner jag har vid behov.
”Livet är inte rättvist” sa han.
”Nää, det är det inte” sa jag.
”Men jag tycker livet är lite väl orättvist mot dig” sa han.
Usch! Jag har så svårt att ta sån medkänsla från läkare. Tårarna tränger på och jag känner mig så liten och utsatt.
”Jag ser att du kämpar på allt vad du kan med dina sjukdomar men vad gör du åt det?” frågade han.
”Vad kan jag göra annat än att fortsätta kämpa?” sa jag.
”Vad har du prutat på nu när du har det så besvärligt?” frågade han.
”Så mycket som jag bara kan utan att det blir outhärdligt att gå runt i skiten för det är jobbigt att släppa på allt och se det förfalla också och inte orka ta tag i det så jag gör så gott jag kan men försöker dra ner på det som går att dra ner på” sa jag.

”Du ska ta hand om dig själv, sköta om dig och tänka på vad som är bra för dig” sa han.
”Jag ska försöka” sa jag medan tårarna höll på att svämma över.
Jag behövde, tack och lov, inte några nya mediciner denna gång men däremot skulle han skriva ut nya recept på alla mediciner som min distriktsläkare skrivit ut till mig tidigare eftersom de recepten blivit för gamla.

Sen for jag hem och fortsatte med min målmedvetna städning inför midsommarhelgen…

Liljekonvaljer.Årets liljekonvaljer torkade bort här så de här liljekonvaljerna är från 2008.

Ta hand om mig själv… det är inte lätt. Jag är van att ta hand om alla andra och jag är en servicemänniska långt in i märgen och det är inte lätt att ändra på. Jag försöker, och har försökt i många år, att tänka på mig själv och ta hand om mig men jag kan inte säga att jag lyckats något vidare alls.
Sen har jag väldigt svårt för att be om hjälp. Jag är van att klara allting själv och jag klarar allt själv också med hjälp av en otrolig vilja och envishet.
Jag tänker alltid på andra före mig själv och det har jag alltid gjort. Hur ska jag lyckas ändra på det? Det är nog den största utmaning jag kan ge mig själv.

 Vår blomsteräng.  Prästkragar.

Midsommarhelgen blev lugn och detta inte bara för att jag inte mådde bra utan för att det regnade och var kallt!
Vi sov länge på midsommaraftonen och sen åkte C ner på byn för att få tag på jordgubbar medan jag var kvar hemma och fixade frukost. Jag hann fixa både mig själv, en sockerkaka och frukosten innan C kom hem igen.
”Vilken tid det tog. Fick du plocka dem själv?” kläckte jag ur mig då han äntligen kom hem.
Han såg lite sammanbiten ut, stod och fipplade med sin mobil och så kom han och visade mig ett foto.
”Jag vet inte om det syns så väl men det var 37 stycken före mig i kön!” sa han.
🙂 Jaha, då förstod jag varför det tog tid och vi fick vara glada för att vi faktiskt fick tag på jordgubbar en midsommarafton i Järvsö. Det var nog många som blev utan.

På eftermiddan kom yngsta dottern, L, med tåget och vid 16-tiden slog jag en signal till kompisen Leif som var på väg hem från sitt jobb och frågade om han var hungrig. Det var han så han kom gärna och delade midsommaraftonsmiddagen med oss. Rökt lax med färskpoteter och romsås och till efterrätt jordgubbar och grädde. Åt det gjorde vi inomhus för det blåste inga goa vindar ute.

Prästkrage och en blomma jag inte vet namnet på.  En blomma jag inte vet namnet på.
Någon som vet vad den lila blomman heter?

På midsommardan hade vi tänkt gå på marknad här i Järvsö men det slog vi snabbt ur hågen då regnet stod som spön i backen. Det är ingen höjdare att kliva runt i lera på marknaden. Vi tog oss en slappardag istället.
Några som inte hade något emot att kliva i lera på marknaden var Lena och Larre från den södra delen av vårt landskap (mina f.d. hemtrakter alltså). De förvarnade att de skulle komma och fika efter att de varit på marknaden men först ville de hitta ett matställe. Vi rekommenderade Öjerestaurangen och så bestämde vi oss för att möta dem där och göra dem sällskap – då slapp jag laga mat den dan.🙂 När vi smort kråset med mat så åkte vi hem till oss och fikade och fortsatte att prata och ha trevligt ett par timmar till.
På kvällen satt jag och pysslade vid symaskinen. Började sy kuddfodral till kuddarna i vardagsrumssoffan. L satt vid datorn och C framför tv:n. Då ringde sonen, T, och undrade om han kunde komma och hälsa på en sväng. Klockan var rätt mycket men naturligtvis ville vi att T skulle komma. Det blev några mysiga, pratiga timmar vid köksbordet innan natten tog vid, T åkte hem och vi gick och la oss.

På söndan blev det äntligen väder så att vi ville vara ute. Inte var det varmt inte men solen sken och värmde lite i alla fall. Det blev ett besök på marknaden där vi inhandlade strumpor och marknadskorv. Sen tog vi med oss ett par korvar och åkte till mor och far som tillbringar en stor del av sommaren i sitt paradis i stugan. Där blev vi bjudna på grillad fläskfilé och potatisgratäng och en go’an kaka med grädde till efterrätt. En riktigt bra avslutning på midsommarhelgen fick vi då.
På vägen hem släppte vi av L i Bollnäs och sen när vi kom hem så kändes det lite tyst och ”dovle” då helgen och allt trevligt sällskap försvunnit.

Blåklockor.

Idag (måndag) har vi haft sol och faktiskt rättså varmt så jag har legat ute och solat lite drygt en timme. Jag har haft tvättmaskin igång hela dan och fått undan en hel del tvätt och ikväll strök jag en massa dukar medan jag pratade i telefon med Nettan.
Jag har försökt vara snäll mot kroppen idag. (Eftersom timmen blev sen innan jag fick bloggen klar så får du läsa igår).

17 responses to “Datorlat…

  1. Vilka fina bilder!🙂

    Ja du måste ta hand om dig själv! Du får träna på det som du skriver. KRAAM!

    • Tack för det.🙂
      Ja du vet ju hur svårt det är att ta hand om sig själv. Du har ju ärvt mitt beteende men du är ju yngre så du kanske lättare kan lära dig att ta hand om dig själv innan det är för sent.🙂
      Kramen!

  2. Vilken underbar läkare!! Men det kan vara svårt att få medkänsla från dom. Jag håller med honom dock, du måste ta hand om dej själv. Lättare sagt än gjort men övning ger färdighet,he,he.
    Låter som du fick en trevlig midsommar, man ska inte förakta lugna slappdagar. Utan dom uppskattar man inte när det händer något roligt.
    Vi har bara sonen hemma nu, dottern är i Borlänge på festival. Inga syskonbråk, himmelriket är nära;).På torsdag åker han oxå på konsert i Gbg, blir bara gubben och jag hemma i helgen så husbilen åker nog fram då;)!
    Ta hand om dej och sätt dej i solen så fort den lyser.
    Kram

    • Ja, jag har haft tur med läkare nu. Både reumatologen och den här dalaläkarn var väldigt medkännande. Tyvärr så har jag svårt att klara av det för då vill all oro och ledsenhet gärna flyta upp och jag har ju all schå i världen att trycka undan det hela tiden annars.
      Nog var det tur för mig att det var dåligt väder i midsommar för jag behövde verkligen slöardagarna för jag mådde riktigt pest. På midsommardan hade jag hjärtklappning och låg nästan hela förmiddan för jag orkade inte vara uppe med den puls jag hade.
      Skönt för er att vara barnfria. Njuuuut!
      När och var ska ni på semestern i år? Kommer ni hit uppöver nåt? Vi ska söderut så om ni är hemma så kanske vi kommer förbi…😉. Christer börjar sin semester nästa vecka som det verkar och han tänker ta fyra veckor i år!!! Han har inte haft mer än två veckor så länge jag känt honom så det här blir nåt nytt.
      Jag lovar att sätta mig i solen så fort den lyser men det får bli med försiktighet eftersom jag stoppar i mig kortison. Men är det riktigt varmt så är det skönt att sitta i skuggan också. Jag hoppas du gör detsamma.
      Ha det gôtt och hälsa familjen.
      Kramen.

  3. Blir så glad åt att du träffat en så fin läkare! Inte blir jag förstås glad åt vad han sa, men att få empati av en läkare är guld värt, mer än en massa mediciner! Jag tycker nog att du ska dra ner på kraven på dej själv, lite skit i hörnen är inget att bry sig om. När något av mina fönster ser för jävligt ut då påtalar jag det för maken som vet att den arbetsuppgiften har jag frånsagt mig, för gott! Så borde du också göra, ni är två som måste hjälpas åt även om C jobbar o du går hemma. För att ”gå hemma” gör man inte frivilligt utan för att man inte har ork att jobba!
    Jag har gått ner 5 kg på två månader! Viktklubb är hjälpmedlet jag använder mig av, räknar kalorier helt enkelt. Enda sättet tror jag. I längden i alla fall. Roligt är det inte, men roligare när man ställer sig på vågen. Tror inte jag kan gå ner så himla mycket men så länge det går åt rätt håll sporrar det förstås. Det är ju mycket enklare om man har en frisk kropp så man kan motionera och förbränna kalorier.
    Vilken tur att du fick jordgubbar på midsommar, det är väl värda att köa för! Många kramar!

    • Ja nog är det väl underligt att man blir så glad då en läkare är trevlig och empatisk. Borde inte alla läkare vara såna?
      Jag har försökt dra ner på kraven på mig själv i många år och visst har jag släppt på en del och nu har jag faktiskt släppt på lite till (tro det eller ej) men det är svårt. C nämnde för någon vecka sen att vi kunde ju hjälpas åt med fönstren den helgen om det var väder till det men det var inte väder till det och sen blev det jag som tog dem själv i alla fall. Jag är urusel på att be om hjälp och C är inte så snabb till att erbjuda sin hjälp heller. MEN när han får semester nu så ska jag då se till att vi hjälps åt med det som ska göras för annars känns det inte som någon semester för mig om dagarna blir likadana som annars. Det är svårt att ta semester då man tar hand om alla vardagssysslor för de ska ju göras vare sig det är semester eller inte. Jag lovar att jag ska lämpa över hälften på C när han får semester.
      Nä, jag brukar faktiskt säga det lite då och då här hemma att jag är ju inte hemma för att jag tycker att det är roligt att inte jobba utan för att jag faktiskt inte klarar av att jobba och vissa dagar orkar jag så lite och andra kan jag orka lite mer. Men det jag inte orkar vissa dagar finns ju kvar till de dagar då jag orkar lite mer… så är det här.
      Vad du är duktig som lyckas gå ner i vikt. Jag försöker hålla igen lite jag med men det finns inte så mycket att hålla igen på. Och jag rör ju på mig det jag klarar av med motionscykeln och varma bad två gånger i veckan. Det är inte så lätt att förbränna kalorier då kroppen sätter stopp för att man rör på sig ordentligt. Men då gäller det förstås att inte äta mer än vad kroppen klarar av att förbränna och det är ju en otrolig balansgång att lära sig. Jag hoppas ändå att det blir lite lättare att bli av med de 6 kilona om jag nån gång får sluta stoppa i mig kortison. Om inte annat kommer jag att må mer illa av cellgifterna den dan så då blir det att jag äter mindre för den skull. Är ju illamående ett par tre dagar i veckan nu och då vill jag inte ha så mycket att äta heller.
      Kramen.

  4. Har man flera reum. diagnoser tror man att man ska vara trött.
    När jag sa till läkaren att jag var trött, skickade han mig för undersökning av ev. andningsuppehåll. Jag trodde inte alls på det men nu ligger jag med min andningsmask varje kväll. Trot eller ej men jag känner mig lättare i skallen och det går att sova med den på också, så Lycka Till!

  5. Att man går upp i vikt av att äta kortison en längre tid vet jag; även att andningsuppehåll kan kopplas till övervikt. Hur du sen ska bli av med kilona, se det är en annan fråga. *suck* När du slutar med kortisonet, förstås, det tror jag på. Jag går liksom bara upp i vikt även om jag bara är lätt överviktig, men fortsätter det så är det absolut inte bra. Det stora problemet vi båda har är hur vi ska rör på oss mer än vi gör. Sen är jag alldeles för svag för viss mat som jag borde vara försiktig med…
    Det jag däremot har lärt mig är att inte överanstränga min kropp. Då funkar jag bara inte. Det ser ut som ”hej kom och hjälp” hos mig, men jag bor ju ensam och har sällan gäster. Städning har jag min hushållsnära tjänst som gör. Det kostar men jag klarat inte av det alls, och vill inte att mitt hem ska vara en sanitär olägenhet, utan en lägenhet som är min bostad! *fniss* Allvarligt skojat så rekommenderas fibromyalgi-personer att vila då och då under dagen. Men det tycks du göra? Att lägga sig ner och avlasta kroppen. Jag brukar lyckas med att somna då (istället för på natten…) men tränar på att enbart vila.
    C är, vad jag förstår, en god och omtänksam man. Förstår han verkligen hur lite du ska göra och hur mycket du ska vila? Det är mycket svårt för andra människor (även de närmaste) att riktigt fatta hur det är. Har han läst det du lagt in här om fibromyalgi? Nu har du fler problem, men just fibron brukar vara knepig att begripa sig på.
    Att du också ska ha semester är givet!
    Jag har nog alltid tyckt att du tar i för mycket på en gång, men det är din kropp och ditt liv – vill inte lägga mig i för mycket. Däremot är jag rädd om dig! Vill så gärna att du ska få må bra.
    Hjärtekramar! ♥ ♥

    • Ja när det gäller vikten så får jag hoppas att det går att gå ner de kilona den dag jag slutar med kortisonet… när det nu blir. Men jag får väl se till att ha tålamod för som du säger så är det inte så lätt att gå ner i vikt då man inte kan röra på sig så mycket som skulle behövas när inte kroppen tillåter det. Visst jag cyklar på min motionscykel och tränar i bassängen men det blir inte mycket förbränning i den lugna takten och det är ju inte det jag är ute efter heller utan det är ju för att behålla rörligheten i kroppen och lindra värken.
      Jag vet att jag tar i för mycket ibland och kroppen protesterar. Just nu tål den inte alls lika mycket som i fjol sommar så den protesterar högljutt när jag tar i för mycket och jag får sätta mig eller lägga mig och vila massor med gånger då jag anstränger mig men det får ju bli så då. Oftast då jag tagit i för mycket så känns det ändå som att det varit värt det resultat jag fått ut av mina ansträngningar. Annars skulle jag nog inte göra det heller.
      Jag vilar nog många gånger allt för sällan och jag vill helst inte somna på dan för då förstör jag nattsömnen. Så i vanliga vardan vilar jag för lite men då jag verkligen gör något ansträngande då vilar jag ofta och korta stunder.🙂

      Ja nog är C god och omtänksam. Jag vet inte om han läst det jag skrivit om fibro här på WP. Jag tror heller inte han egentligen förstår hur jobbigt många saker är för mig. Jag vill ju inte klaga för mycket. Sen är jag van att klara av allting själv och jag är urusel på att be om hjälp. Sen tror jag inte att någon, som inte själv har fibro eller annan värk eller andra sjukdomar, kan sätta sig in i eller förstå hur vi som är sjuka faktiskt kämpar för att klara av den vanliga vardagen. Och det förstår jag mycket väl att de inte kan och jag kommer aldrig att kräva att någon ska förstå det heller. Därför är det så skönt med mina bloggvänner som själva har problem och förstår hur allt fungerar då man har värk.
      Jag får väl se till att bli bättre på att förklara och bli bättre på att låta bli att göra allt som jag gör.

      Tack goa Pova för att du finns och bryr dig!
      Hippas du har en skön helg!
      Hjärtkramar till Dig! ♥ ♥

  6. Hej min vän.Tack för dina tankar.Vi är hemma igen, pappa fick en ljus och fin begravning och det gick bra att sjunga för pappa en sista gång……..Vi var hos goda vänner i Järvsö under Midsommar, närmare bestämt i Hiklack på Hybovägen. Eftersom regnet upphörde under midsommardagens fm så åkte vi in på Stenegården, men visst var det kladdigt och lerigt att gå där.
    Till helgen ska vi ut med husvagnen en sväng så då hoppas vi på fint väder.
    Ha en fin kommande vecka. Kram// Hjördis

    I dag är det grått, mulet och regnet hänger i luften, hoppas på bättre väder nästa vecka för då ska vi ta husvagnen och åka till Storsätern, Idre (norra Dalarna) vi har beställt middag på hotell och sen ska vi gå på dans.
    Ha en bra kommande vecka, kramar från mig till dig // Hjördis

  7. Hej igen, blev tydligen något fel när jag skrev och skickade i väg det här…….

    • Vad skönt att det blev en fin begravning.
      Nästa gång ni kommer till Järvsö kan ni väl leta rätt på oss i Storsved.🙂
      Håller tummarna för att ni har får fint väder när ni ska ut med husvagnen.
      Kramen.

  8. Hoppas du har en fin helg! Fy för hjärtklappning, det har jag haft till och från under åren men det har stabiliserat sig ganska bra nu tack vare hjärtmediciner (blodtryckssänkande och pulssänkande). Dessutom blir man ju orolig när hjärtat slår som på en fågelunge…
    Mulet hos oss idag, men kvavt, inget väder för Paula att vara aktiv i, så jag låter gubben klippa gräset och sitter vid datorn och bara är!
    Kramen

    • Ja, hjärtklappning är ingen höjdare för jag blir så klen då.
      Här har vi inte haft nåt vidare väder alls i ett par dagar, fick en ordentlig regnskur igår också. Ser ut som det ska bli fortsatt molnigt i morgon men regnar det inte så kanske vi kommer iväg till Delsbostämman. (Måste stämma fiolen och öva lite…)
      Idag har kroppen protesterat så jag fick ställa in en träff i min hemby Älvkarhed. Fanns inte en chans att jag skulle orka köra dit och orka umgås med folk. La mig och sov ett par timmar istället så nu får jag hoppas att jag inte förstört nattsömnen. Men blir jag sömnlös får jag väl öva på fiolen då… Undrar om C klarar av att sov då?🙂
      Jag har inte haft tid att sitta vid datorn på ett par dagar igen och nu försöker jag hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt… skulle behöva en laptop…🙂 Undrar om det blir en sån om jag skriver det tillräckligt många gånger? Det är ekonomin som bromsar ett inköp. Vill vi på semester så kostar ju det en hel del också så där försvinner skatteåterbäringen.
      Ha det gött!
      Kramen.

  9. Har varit inne lite på din blogg och kikat. Du skriver jättebra och har så fina bilder. Ett rent nöje att läsa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s