Det går åt rätt håll… igen… med ”det onda ögat”.

Ögon.

Idag har jag varit på Ögon i Hudiksvall igen. C skjutsade mig till Ljusdal och därifrån åkte jag buss. Visst det går bussar och tåg ifrån Järvsö till Ljusdal också men man kan ju aldrig lita på att de kommer fram i tid till den buss man tänkt åka så det känns säkrast att ta sig första sträckan med bil.

Väl framme så fick jag komma in nästan direkt och min läkare kollade synen, titta i ögonen, droppade bedövning, kollade ögontrycket och droppade sedan i pupillvidgande, två olika droppar och i båda ögonen eftersom jag haft lite ont i vänster öga de senaste dagarna. Sen fick jag vänta… och vänta innan det var dags att titta in i ögonbotten – på båda ögonen. Hon tog god tid på sig och jämförde med de foton som togs på mitt öga den 17 december. Vad läkaren kunde se så hade ”vecken” på näthinnan blivit bättre sen den 17:e men det skulle fotograferas också så ska vi titta tillsammans nästa gång och jämföra bilderna, sa hon.
Min läkare ska skicka en remiss till en reumatolog för att få en utredning på om jag har någon reumatisk sjukdom som ligger bakom min sklerit. Tidigare, då jag frågade om en remiss, så sa hon att de inte skickade det när man får sklerit för första gången men nu har hon/de ändrat sig eftersom den här skleriten är så långdragen. Och det är ju bra.
Något fel på det vänstra ögat kunde hon inte se men vid fotograferingen togs nu foton på båda ögonen. När jag kom ut från fotorummet så såg jag världen genom en grön dimma.
Jag får sänka kortisonet till 10 mg och ta den dosen till nästa återbesök i början av februari.

Jag såg grumligt i mer än två timmar den här gången och nu först, fyra och en halv timme efter de pupillvidgande Röd tulpan.dropparna, börjar pupillen bli som vanligt igen.

När jag var klar på Ögon tog jag en fika på sjukhuscafeterian medan jag väntade på bussen tillbaka till Ljusdal. Väl där så fick jag hämtning av C och det var skönt för jag var totalt utmattad efter den här genomgången av ögonen.