Återbesök.

Idag har jag varit på återbesök på ögonmottagningen i Hudiksvall… igen. C var gullig och tog ledigt för att skjutsa mig och det var skönt för nattsömnen blev inte så lång i natt heller.
Det är bara att konstatera att Prednisolonet (kortisontabletterna) har gjort underverk. Sen i torsdags har jag inte tagit några värktabletter för ögat. När jag tagit värktabletter är det för att kroppen har värkt och det är ju inte så ovanligt även om jag undviker i det längsta med att ta värktabletter. (fasligt vad många gånger jag skrev värktabletter nu då…) 🙂
Som sagt, ögat gör bara lite ont nu och det gör inte ont hela tiden heller. Jag ser fortfarande pulsen i ”det onda ögat” men inte hela tiden och inte så tydligt som för en och en halv vecka sen då det fenomenet uppkom. Min läkare kunde inte förklara varför jag ser pulsen i ögat men trodde att det kunde vara för att inflammationsområdet gör så att det blivit lite trångt åt blodkärlen. Det illröda har bleknat men ytan med rött är fortfarande densamma.
Nu ska jag börja trappa ner Prednisolonet med en halv tablett (5 mg) i veckan ungefär och dropparna med en droppe i veckan så jag ska nu ta 25 mg Prednisolon/dag och 1 droppe 4 ggr/dag. Den 12/11 ska jag på återbesök igen.
Min läkare sa, att med facit i hand så skulle de gett mig kortisontabletter från början men de försöker vara lite restriktiva med att ge kortisontabletter och jag verkade ju svara bra på bara ögondroppar. Nu är ju jag van att ha ont så jag har nog inte ”klagat” tillräckligt heller så jag får nog skylla mig själv lite också. Men jag tycker inte om att klaga över att det gör ont. Då får jag ju inte göra annat än klaga för jag har ju ont jämt. Men jag lärde mig nu att om det inte är den vanliga värken så ska jag inte hålla igen med min klagan. Hoppas jag kommer ihåg det om det blir aktuellt igen någon gång i framtiden.

Vad kul med era kommentarer på ”min fundering” i förra bloggen. Vi är nog rätt lika vi kvinnor. Vi tar gärna ansvaret för inomhussysslorna och karlarna vore ju dumma om de inte lät oss göra det för då slipper ju de… det är skönt att det inte bara är jag som är ”så dum” så jag fortsätter att göra ”mina” sysslor dag ut och dag in, vardag som helg. Och vardagarna säger jag inget om. Han jobbar och jag ”går hemma” och har ju tiden att sköta om här hemma då. Men det är ju just det här när det är helg och vi båda är hemma… och då jag egentligen inte orkar men gör det ändå – på ren envishet. Men ibland när jag är klen så ser ju C det och då lagar han maten så jag slipper och det är så skönt och jag är så glad och tacksam för det.

Jag ska/vill absolut inte klaga. C är guld värd! Jag behöver aldrig plocka lortiga kläder efter honom och inte plocka något annat heller för han har ordning och reda och stökar absolut inte till på något sätt. Han tar reda på efter sig och ibland även efter mig. 😉 Han brukar vattna blommorna då det behövs och jag glömt av det, han diskar ibland och det händer att han lagar mat. Dessutom är han omtänksam, gullig och snäll på alla sätt och vis och vi har roligt tillsammans varje dag. Så jag vill inte klaga på honom. Goare gubbe än C finns ju inte!
Men det är väl just det där… för att jag också ska känna av att det är helg och ledigt så önskar jag ju att vi kunde dela lite mer på sysslorna på helgerna. Men det är jag ju bevisligen inte ensam om… 

Sommarbukett.Hur blir det den dag vi båda går hemma och är pensionärer? Kommer vi att dela på sysslorna hemma då? Eller är det jag som fortsätter att göra det jag alltid har gjort?

Det kommer säkert fler funderingar framöver för det är så roligt att se vad du skriver för kommentarer och vad du tänker och tycker och att få veta hur det är hemma hos just dig.

10 reaktioner till “Återbesök.

  1. Härligt att ögat blivit bättre! Du har nog rätt där, när det inte gäller den vanliga värken/besvären ska man nog vara tydligare över hur det känns och förklara att så här har det aldrig varit förut. Om man nu kan skilja ut ”nya” besvär från allt det andra… Jag ska till min läkare i slutet av månaden; inget egentligt nytt men mer jobbigt. Det gäller att formulera sig rätt så han fattar vad det är som jag tycker strular. Men kan du tänka dig, jag har haft samma distriktsläkare i 18 år! Han är så bra, så honom släpper jag inte. Dessutom har han lärt sig hur jag fungerar/inte fungerar nu. Är så tacksam för det.
    När jag var sambo (länge sen) lagade mannen mat på vardagarna. Han kom hem tidigare än jag och var hungrig! Men han var/är verkligt bra på matlagning. Helgerna delade vi på sådär, beroende på vad vi åt. Då ville ju jag laga mat också. Tråkiga vintersöndagar kunde vi laga mat tillsammans halva dan! Städningen delade vi på, men allt vad tvätt heter skötte jag. Dvs mannen hängde tvätt ibland vilket jag gillade för han släthängde kläderna så bra. Men något strykjärn tog han inte i. Jag blev nog rätt bortskämd… Som sagt, det var då det. Sen var det väl annat jag fick ta hand om, ekonomin t.ex., för det tyckte han var så tråkigt. Jag är ju ekonom också…
    Fortsätt med dina funderingar, det är roligt att byta erfarenheter och åsikter!
    Bamsekram!

    1. Ibland kan det vara svårt att skilja på ny och gammal värk. Om man är van att ha ont så blir det inte så farligt när det tillkommer nåt nytt som gör ont. Det går väl över, tänker jag jämt och oftast så gör det ju det också.
      Vad skönt för dig att ha samma läkare så länge. Det är få förunnat att ha det. Tänk att slippa förklara varje gång hur du fungerar och vad som testats och vad som inte har hjälpt m.m. Jag har haft olika läkare jämt men innan jag blev ”sjukersatt” hade jag en underbar företagsläkare som verkligen tog sig tid och engagerade sig i att jag skulle må bra. Han t.o.m. skickade mig till samtal med en kurator för att bearbeta ”min sorg över förlorad arbetsförmåga” då jag skulle få hel sjukersättning. Det var det bästa han kunde göra för det hjälpte mig en bit på vägen att acceptera att jag faktiskt var sjuk hur gärna jag än ville jobba och fungera som vanligt. Skulle nog behöva den där kuratorn då och då nu med förresten. Önskan om att bli ”normal” och kunna jobba ligger där hela tiden och besvikelsen att inte klara av ens vardagen ibland är jobbig. Men som tur är så har jag alltid varit positiv och försöker se glädjen i det lilla annars hade jag nog slutat i djupa depressioner. Min nuvarande husläkare har knappt några tider så det är svårt att få till nåt besök hos henne. Jag får väl vara glad åt att hon skriver ut mina mediciner en gång/ år som det låter på HC:s personal. Men det blir ju då att jag går och drar på saker och ting som kanske vore enkelt att åtgärda om jag åtminstone fick ett ordentligt besök varje år.
      Vad härligt att du blev ”bortskämd” då du var sambo. Men jag tycker inte att det är att bli bortskämd då man delar på sysslorna utan nödvändigt då båda jobbar. Mina barns far och jag delade också på sysslorna hemma, ja, de flesta då. Jag gjorde väl lite extra som att baka och sy kläder till barnen men det fick vara min fritidssysselsättning. Sen var det jag som fick sköta ekonomin medan han oroade sig för densamma… och när det strulade med elpannan eller annan utrustning hemma så var det jag som fick ta tag i det eftersom han hade tummen mitt i näven då det gällde tekniska saker.
      Visst är det uppfriskande att byta erfarenheter och åsikter och en blogg är ju som gjord för det för då kan var och en få framföra sitt utan att bli avbruten också. 🙂
      Tack för dina åsikter och erfarenheter!
      Kram!

  2. Kul att du skriver om både det ena och det andra 🙂
    Det där med att du ser pulsen i onda ögat, jag känner igen det. Nu har jag ju inte ont i ögat med pulsen ”ser” jag ibland ändå, varför vet jag inte…. Det blir en kort tid sen försvinner det.
    Bra att det verkar gå åt rätt håll iaf. Även med värk så kan det vara lite knepigt, men som ”Pova” skriver i sin kommentar ”egentligen inget nytt men mer jobbigt” det var en bra beskrivning. Den ska jag själv komma ihåg. Försöka iaf 🙂
    Det är ju det där med minnet, hehe….
    Sen var det där med hur man har det uppdelat (eller inte) hemma.
    Jag kan väl säga att hos oss är det jag som gör i stort sett allt inne 😦
    Har en liten aning om varför….
    När Tommy föddes sa jag upp mig från jobbet. var hemma i 5 år. Fick Tobbe under tiden. När jag var hemma så kändes det naturligt att jag skulle göra hemsysslorna ( annars fick jag dåligt samvete ) och det har fortsatt av bara farten. Trots att jag jobbat heltid och har så gjort de senaste 20 åren.
    Någon enstaka gång hjälps vi åt med städningen nu på slutet annars är det alltid jag. skulle bli mycket glad om vi hjälptes åt !!
    MEN det är svårt att lära gamla hundar sitta sägs det 😉
    Ha det gott Ninni och stora kramar skickar jag till dig 🙂

    1. Skönt att även du ser pulsen i ögat ibland och att det försvinner däremellan. Då behöver jag nog inte oroa mig för det. Jag har tänkt att det var p.g.a. att jag började få så ont igen och när jag får väldigt ont så ökar pulsen och att det då blev tydligare för mig och nu när jag knappt har nåt ont alls så ser jag den bara ibland – inte hela tiden som för en vecka sen.
      Ja, det var ett bra uttryck som Pova hade där. Jag lärer knappast komma ihåg det för jag har uselt minne. Måste skriva upp allt jag bör komma ihåg.
      Visst är det svårt att lära gamla hundar att sitta och allrahelst då tillvaron varit likadan länge. Nog får jag hjälp med städning och sånt om jag ber om det men jag har så svårt att be om hjälp. Jag VILL ju klara allt själv. Och så länge jag klarar av det så gör jag det gärna själv också. Jag har ju inget jobb att sköta förutom här hemma. Men det är på helgerna som det skulle vara skönt att dela upp lite så jag känner av att det är helg. Få känna mig lite lyxig och uppassad en dag i veckan i alla fall. Kanske C läser det här och tar till sig lite eller så tycker han att jag ska kunna säga till. Men det är ju alltid roligare när det görs mer automatiskt – om han skulle göra det för mig… för att jag ska få ta det lite lugnare när det är helg. Visst, jag kan förstå att han tycker att jag tar det ju lugnt på vardagarna också så det inte borde göra nåt om jag gör mina sysslor på helgerna också. Men mina lugna dagar här hemma är ju de dagar då jag mår så pass dåligt att jag inte orkar något extra.
      Tänk vad kul det är med den här nya bloggen! Det går ju att göra bloggen här så den blir som en riktig hemsida med extra sidor, menyer och allt! Det enda jag saknar från Spacet är att jag inte kan lägga in musik som kör igång då sidan öppnas men då får ju folk istället kika runt i lugn och ro och tystnad. Jag hinner knappt vara inne på facebook nu för tiden för det är så mycket roligare här inne.
      Kramar till dig och välkommen hem… för jag antar att du är hemma igen nu. 🙂

  3. Hehe, nä jag är inte hemma ännu 🙂
    I morgon 13.19 går tåget hemåt. Alf hämtar mig i Söderhamn ungefär halv nio…
    Det tar en god stund innan jag är hemma i Glösbo 🙂
    Och Ninni var inte orolig för pulsen, jag är inte det !
    Kallas du för Ninni eller Carina ?
    Kram på dig….

    1. Då får jag önska dig en trevlig hemresa då! 🙂

      Jag kallas för Carina här hemma och bland kompisarna. Min mamma brukar kalla mig för Ninni ibland. Det smeknamnet fick jag av min yngsta bror (han är 14 år yngre än jag) då han inte kunde säga Carina. Sen när samme bror börja lära mig datorns mysterier och jag skulle ha en hotmailadress då tog jag upp det gamla smeknamnet igen och efter det har jag alltid kallat mig Ninni på nätet. Mina bilder signerar jag med NinniC. Så du får kalla mig vilket du vill, jag reagerar på båda namnen.

      När jag jobbade på psyk i Bollnäs kallades jag för ”Lôppang”. Alla visste vem Lôppang var för jag gick i poolen och hade varit på alla 22 avdelningarna. T.o.m. vakansen kallade mig för Lôppang för att de på avdelningarna skulle veta vilken ”poolare” som skulle komma till dem.
      Vad C kallar mig tänker jag inte avslöja…
      Kram!

  4. Hejsan !
    Så bra du fått till det här på WP Själv har jag inte börjat ordna ngt här efter spacen. Har ju NattUgglan som jag skriver mest i nu. Kanske jag testar framöver bara för skojs skull. Ser att du haft besvär med ett öga lr var det båda ? Hoppas det är bra nu iaf. Ska försöka kika in på min WP och ändå kolla hur det är…Du gjorde mig lite nyfiken på vad som man kunde göra här. Kanske Kojjan uppstår tills lut ändå =) Många som saknar den här på byn där jag bor. Det var just därför jag skaffade Ugglan, nja det blir som de blir =) Ta hand om dig min vän. Jag hoppas det ger med sig med att se pulsen i ögat.
    Kram s å länge !

    1. Det är bara höger öga som strulat men nu verkar det ändå som att det går åt rätt håll – men det har tagit tid.

      Jamen det är klart att du måste köra igång Kojjan igen! Du kan ju få till det som en riktig hemsida här med menyer där du kan lägga en massa sidor och skriva om saker som ligger dig varmt om hjärtat… Hundarna kan få en egen sida och barnbarnen en… eller så ger du dem en varsin sida. Det är skitkul här!!! 🙂

      Sköt om dig!
      Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s