Återbesök.

Idag har jag varit på återbesök på ögonmottagningen i Hudiksvall… igen. C var gullig och tog ledigt för att skjutsa mig och det var skönt för nattsömnen blev inte så lång i natt heller.
Det är bara att konstatera att Prednisolonet (kortisontabletterna) har gjort underverk. Sen i torsdags har jag inte tagit några värktabletter för ögat. När jag tagit värktabletter är det för att kroppen har värkt och det är ju inte så ovanligt även om jag undviker i det längsta med att ta värktabletter. (fasligt vad många gånger jag skrev värktabletter nu då…) 🙂
Som sagt, ögat gör bara lite ont nu och det gör inte ont hela tiden heller. Jag ser fortfarande pulsen i ”det onda ögat” men inte hela tiden och inte så tydligt som för en och en halv vecka sen då det fenomenet uppkom. Min läkare kunde inte förklara varför jag ser pulsen i ögat men trodde att det kunde vara för att inflammationsområdet gör så att det blivit lite trångt åt blodkärlen. Det illröda har bleknat men ytan med rött är fortfarande densamma.
Nu ska jag börja trappa ner Prednisolonet med en halv tablett (5 mg) i veckan ungefär och dropparna med en droppe i veckan så jag ska nu ta 25 mg Prednisolon/dag och 1 droppe 4 ggr/dag. Den 12/11 ska jag på återbesök igen.
Min läkare sa, att med facit i hand så skulle de gett mig kortisontabletter från början men de försöker vara lite restriktiva med att ge kortisontabletter och jag verkade ju svara bra på bara ögondroppar. Nu är ju jag van att ha ont så jag har nog inte ”klagat” tillräckligt heller så jag får nog skylla mig själv lite också. Men jag tycker inte om att klaga över att det gör ont. Då får jag ju inte göra annat än klaga för jag har ju ont jämt. Men jag lärde mig nu att om det inte är den vanliga värken så ska jag inte hålla igen med min klagan. Hoppas jag kommer ihåg det om det blir aktuellt igen någon gång i framtiden.

Vad kul med era kommentarer på ”min fundering” i förra bloggen. Vi är nog rätt lika vi kvinnor. Vi tar gärna ansvaret för inomhussysslorna och karlarna vore ju dumma om de inte lät oss göra det för då slipper ju de… det är skönt att det inte bara är jag som är ”så dum” så jag fortsätter att göra ”mina” sysslor dag ut och dag in, vardag som helg. Och vardagarna säger jag inget om. Han jobbar och jag ”går hemma” och har ju tiden att sköta om här hemma då. Men det är ju just det här när det är helg och vi båda är hemma… och då jag egentligen inte orkar men gör det ändå – på ren envishet. Men ibland när jag är klen så ser ju C det och då lagar han maten så jag slipper och det är så skönt och jag är så glad och tacksam för det.

Jag ska/vill absolut inte klaga. C är guld värd! Jag behöver aldrig plocka lortiga kläder efter honom och inte plocka något annat heller för han har ordning och reda och stökar absolut inte till på något sätt. Han tar reda på efter sig och ibland även efter mig. 😉 Han brukar vattna blommorna då det behövs och jag glömt av det, han diskar ibland och det händer att han lagar mat. Dessutom är han omtänksam, gullig och snäll på alla sätt och vis och vi har roligt tillsammans varje dag. Så jag vill inte klaga på honom. Goare gubbe än C finns ju inte!
Men det är väl just det där… för att jag också ska känna av att det är helg och ledigt så önskar jag ju att vi kunde dela lite mer på sysslorna på helgerna. Men det är jag ju bevisligen inte ensam om… 

Sommarbukett.Hur blir det den dag vi båda går hemma och är pensionärer? Kommer vi att dela på sysslorna hemma då? Eller är det jag som fortsätter att göra det jag alltid har gjort?

Det kommer säkert fler funderingar framöver för det är så roligt att se vad du skriver för kommentarer och vad du tänker och tycker och att få veta hur det är hemma hos just dig.