”Det onda ögat”

 
Röd Dahlia.Ja nu har jag varit iväg med mitt öga. Jag ringde till ögonmottagningen under deras telefontid på förmiddan och de hade precis smockfullt så de skulle inte ha nån tid att ta emot mig idag. Dessutom var ”min” läkare ledig. Ja, jag kan vänta till imorgon, sa jag. Men då jag talade om att jag liksom såg min puls i ögat så bar sköterskan iväg för att prata med en läkare medan jag fick vänta kvar i telefon. ”Någon” läkare gav order om att jag var tvungen komma dit idag så jag fick en tid kl. 14.
Tackochlov så kunde C köra mig dit för jag kände mig inte i skick för att köra de 8 milen (enkel resa) själv.
 
 När jag kom dit fick jag kolla synen, med hjälp av en sköterska, redan innan klockan blivit 14. De hade så mycket så sköterskorna skötte synkontrollerna för att underlätta för läkarna. Sen fick jag vänta till 14:30 innan jag kom in men det var ju inte hela världen. Jag fick en AT-läkare som jag träffade sist jag var dit för då var hon in och tittade på mitt öga i utbildningssyfte. Hon var synbart stressad och lyssnade inget vidare på vad jag sa, kändes det som. Hon förstod inte alls hur jag menade då jag berättade att jag ”såg pulsen i ögat” och jag försökte verkligen förklara men jag vet inte om hon förstod det ändå. Hon kollade ögontrycket i båda ögonen och sen fick jag en droppe i ”det onda ögat” som skulle vidga pupillen och så var det väntan igen – i 45 minuter.

När jag kom in tillbaka till henne så tittade hon i ”det onda ögat” igen, väldigt fort gick det, och kunde inte hitta några förändringar i ögat. Det hade inte blivit sämre, sa hon, och det var inga förändringar och ögontrycket var ju bra. Men jag skulle få kortisontabletter och någonting som var inflammationsdämpande.

Hon skrev ut medicinerna på datorn och talade om att jag skulle ta 3 tabletter (30 mg) Prednisolon i gång per dag och Voltaren 2 gånger per dag. ”Allt står på förpackningarna”.
Ska jag fortsätta med ögondropparna, frågade jag.
Ja det skulle jag göra men kunde minska med en droppe per dag då ögat kändes bättre och sen minska med en droppe var femte dag ungefär.
Hm… (Min läkare sa sist att dropparna inte skulle minskas ner för fort…)
Och så skulle jag få en återbesökstid om en vecka – 10 dagar hos ”min” ögonläkare.
(Tack för det, tänkte jag). På min fråga om varför jag ”ser pulsen” i ”det onda ögat” fick jag svaret:
Det kan jag inte förklara men ögontrycket är ju bra och du såg inte sämre på synkontrollen och ingenting är försämrat i ögat.
Jaha… , sa jag… kan jag ha fått högt blodtryck eller så då? Kan det bli så då? frågade jag.
Ja det kanske det kan, säger hon. Du får väl beställa en tid hos din distriktsläkare så du får komma dit och kontrollera blodtrycket.
Skojar du? frågade jag. Inte lärer jag då få komma till distriktsläkarn för att kolla blodtrycket inte. Menade du distriktssköterskan?
Ja, distriktssköterskan menade jag, sa hon. Ring och få en tid för blodtryckskontroll du. Sen får vi se hur det gått när du kommer på återbesök, sa hon och tog mig i hand och föste ut mig genom dörren.

När jag gick därifrån kändes det inte som att hon tagit min oro på allvar eller ens försökt ta reda på varför mitt öga ”visar pulsen” och då gör att jag ser rätt suddigt.
Jag gick ner till apoteket, som ligger inne på sjukhuset och köade länge för att få ut mina nya mediciner. När apotekarn frågade om jag var van dessa mediciner och jag svarade nej så såg hon lite bekymrad ut.
Voltaren och kortisonpreparat var inte så lyckade tillsammans, sa hon. Men får du ont i magen så ring din läkare igen så hon skriver ut någon magmedicin till dig. Hur länge ska du äta kortisonet?
Det vet jag inte, sa jag. Det skulle stå allt på förpackningarna sa läkarn.
Det står ingenting om det, sa apotekarn, så ring i morgon du och fråga hur länge du ska äta kortisonet.

Jag brukar inte ha så känslig mage så jag hoppas att den klarar sig även denna gång. Och så får jag väl ringa och kolla hur länge jag ska äta kortisonet. Dropparna tänker jag inte minska på förrän jag träffat min läkare igen, så det så.
Imorgon ska jag gå och kolla mitt blodtryck innan jag ska bada. Sen får vi se vad det säger. Sen hoppas jag att jag ska bli bra av kortisontabletterna så jag slipper strulet med det här ögat mer och att det inte är något annat fel som inte syns…