Snoozen har varit ute… i snön.

Nu gör jag som "Doje" – testar om det syns på min facebookprofil när jag skriver en blogg. Doje var snäll och berättade vad jag behövde göra inne på facebook för att det ska synas när jag skriver en blogg och nu är det bara att hoppas att det fungerar. Kanske det kommer in några fler och läser bloggen då och kanske fler tar efter så kanske det går lite lättare att kombinera facebook med bloggandet för jag må ju säga att det märks bland mina bloggvänner att facebook tar mer tid och kanske också är roligare för det blir glesare och glesare med bloggar både här och där. Själv har jag satt mig för att jag ska fortsätta blogga för min egen skull – som jag alltid gjort. Det blir lite som den dagbok jag aldrig kommer mig för att skriva.

I söndags fick Snoozen gå ut för första gången i sitt liv. Det var C som tyckte att det var dags för honom att få se lite mer av vida världen här utanför och få känna på snön. Snoozen sitter gärna i köksfönstret och tittar på fåglarna som är vid fågelstugan och nu fick han se dem utan glasruta emellan. Jättespännande tyckte han så länge han var kvar på altangolvet. Men när C lyfte ut honom och släppte ner honom i lössnön fick han mer bryderi med hur han skulle ta sig tillbaka till altanen så då glömde han fåglarna.

Maffe och Mumlan har inte fått gå ut än. Mumlan ska bli innekatt, hos dottern E, så hennes utomhusvistelser kommer att bli på en in-nätad altan eller med koppel. Maffe ska ju bli utekatt så småningom men vi har ju inte tänkt börja släppa ut dem nu när det är vinter och kallt så det får vänta lite till. Maffe är ju lite av sorgebarnet. Vissa dagar fixar han att gå på lådan då han ska bajsa och andra dagar så blir det en hög på golvet framför diskbänken. Vet inte hur jag ska få honom att fatta att det är lådan som gäller. Det är ju när ingen av oss ser som han gör sin hög på golvet men även då vi inte ser honom lyckas han ibland göra det i lådan. Jag har tålamod och hoppas att det är en mognadsfråga och att det till sist ska fungera för annars lär det bli svårt för hans husse att ha honom inne när det är för kallt att vara ute och husse jobbar. Det vore synd om jag inte får fason på Maffe för han är en otroligt kelig katt, så himla go och "en päls som känns lika mjukt som alpacka-garn" sa en kompis som var hit.

Dottern L var här i helgen så i söndags kom även mina föräldrar hit för att få träffa L. Sonen, T, jobbade tyvärr och kunde inte komma men det blev en mysig familjeträff ändå och vi bjöd på fläskfilé och potatisgratäng och efteråt blev det kaffe och muffins (se föregående blogg).

Lite väder lärer jag ju skriva om också. Det har blåst rätt rejält ett par dagar nu så det driver igen på vår lilla väg. Den lilla vägen är ju försedd med mötesplatser men med god vilja kan man möta efter den på sommaren men nu är det knappt man kan mötas ens vid mötesplatserna för vägen blir smalare och smalare för varje snöfall. Det är svårt att maka undan snön ordentligt med en vanlig traktor med plogvinge på. Igår sken solen så fint och det var lockande att gå ut men då jag kom ut var det isvindar som jagade mig in igen. E skottade hela gården här när jag var på badet igår så jag behövde då inte vara ute heller vilket jag var glad för. Värken blir ju alltid värre då det är blåsväder så nu längtar jag efter att blåsten ska ge sig. För jag må ju säga att jag har haft ovanligt lite värk denna vinter så jag tycker att det är en härlig vinter det här. Tänk, vi har inte haft plusgrader sen i början av december tror jag. Jag bara väntar på töväder och kramsnö för då ska jag göra en snölykta och naturligtvis ska jag fotografera den och sätta in bilden här på bloggen och kanske på facebook också.