Dagarna går så fort.

Nu är datorn formaterad och igång. Formaterad blev den redan i lördags (Tack för hjälpen Eva och Tobbe!) men sen har jag varit seg att lägga in sånt jag behöver i datorn. Vet inte var tiden tar vägen egentligen. Men det känns som det varit rätt mycket ändå. Inte mycket tid att sitta vid datorn. Gästrummet har blivit i ordning. Kräftskiva har vi haft för E hade tagit med sej egenfiskade kräftor. Uteblommorna har blivit "inplanterade". Ja, de som det var nåt med då. Katterna har blivit ID-märkta. Bomöte och föräldramöte har det varit. Ja det rör på sej. 

Sminkbord

 
Gästrummet, som min vän E fick inviga redan innan hon såg till att det blev tapetserat, har nu fått möbler, gardiner och blommor. Lärde mej (igen) att jag fortfarande är för kort för att kunna sträcka mej upp med saker högt över mitt huvud. Allrahelst då det är stora tunga blomkrukor. Är huvet dumt får kroppen lida brukar det sägas och det stämmer ofta in på mej det. Mitt huvud har inte fattat att min kropp inte fungerar som för några år sedan. Då blir det som det blir också. Har smygit mig fram idag för att skona höften som for illa av att lyfta tunga blomkrukor.
Det var skönt ändå att få in de blommor som klarat sej så pass att jag inte "näns" kasta dem. Men det är otroligt vad fort blomjorden går åt när jag kommit igång med att plantera om blommor. När det går som bäst tar jorden slut och så också tiden. Föräldramöten är ju viktigare än att köpa mer jord och plantera blommor.
Onsdagkvällens föräldramöte bestod till en del av en sammanfattad föreläsning om rasism, nazism och olikheter (ungarna fick hela föreläsningen tidigare på dan). Den andra delen var information inför gymnasievalet. Tänk att det är dags för yngsta att fundera på gymnasieval nu. Vad ungarna blir stora och "gamla". Vad konstigt att jag står stilla i ålder och inte blir nåt äldre…. Eller vilken tur kanske…. om jag bara blundar då jag passerar speglar och inte tänker på vad jag måste köpa för storlek på kläderna nu för tiden så kan jag fortsätta tro att jag är…. 29?
 

Gästsängen och fina väggar

 
Bomötet var lika "givande" som vanligt. Varje gång jag kommer hem från ett bomöte (hyresgästföreningen och fastighetsbolagsgubbar) är jag lika irriterad som facinerad av vad lite folk måste ha att göra. Vilka fattiga liv vissa måste ha. Då större delen av deras tillvaro går åt till att kolla upp och hänga upp sej på vad grannarna gör och inte gör. Ungdomarna är ju en hoper vildar om man får tro dessa människor. Och alla ungdomar är lika. Finns inga nyanser alls.
Sen är det alla katter då. Om jag skulle gå efter dessa människors åsikter på bomötet så skulle jag gissa att 99% är katthatare. De hetsar upp varann med "den ena katten värre än den andra". Är det dessutom en ungdom som har katt så är katastrofen ett faktum, Nu skulle det minsann ringas till kommunens miljökontor så de fick undan lite katter!
Tyvärr hade jag för lite "kött på benen" för att kunna gå emot dem i en saklig diskussion. Hade ingen större lust att ge mej in i nån form av pajkastning. NU har jag tagit reda på vilka riktlinjer och regler som finns för katter och deras ägare. Så nästa gång kommer inte jag att vara tyst. Då blir det diskussion. Om det går att föra en sån i den församlingen…
Hur som helst så beslutade jag och mina barn att vi skulle se till att ID-märka våra kattpojkar. Mizzie är redan ID-märkt, det gjordes vid samma tillfälle som hennes livmoder opererades bort. Tyvärr blev inte "pojkarna" ID-märkta då de kastrerades. Men nu är de ID-märkta. E och hennes pojkvän tog med sej kattpojkarna till veterinären. När jag kom hem från föräldramötet låg båda katterna på golvet i badrummet och sov. (sövda) Det gjorde de inte länge till. Det blev ett litet kaos med vinglande katter som spydde och kissade både här och där. Mina gympaskor var det en av dem som lyckades sätta sej på – och kissade förstås! Äta ville de också. Med följden att magen sa ifrån efter en stund. Men så småningom (vid 2-tiden) fick de behålla lite mat och hade tömt blåsan och då kunde de komma till ro och sova till morgonen.
Nu syns det att det finns ägare till katterna och det går att få tag på namn, adress och telefonnummer till oss ifall de skulle "råka illa ut" nån  gång.
Nu är det dags för mej att sova. Håller tummarna nu, och hela natten, att jag får efterlängtat besök i dag (fredag) och att inte förkylningsvirus sätter käppar i hjulet för det.  
 

Gästrummet

3 reaktioner till “Dagarna går så fort.

  1. God morgon min vän =)Vilket fint och hemtrevligt rum =)Oj vilken fin säng =)Vilken tur att det gick bra med att formatera om datorn =)Önskar dig en riktigt trevlig helg ,lämnar en korg full med gosaker i ochen termos kokikaffe =)Kramar, din vän TAnt Rut

  2. Titta så fint och mysigt det blev.Men vi tröga tanter får leva med dumheterna i kroppen dagen efter vi varit tröga.Jag har en ner dag i dag efter helgen jag anpassade mej inte så bra tydligen.Men vadå då blev ju inget gjort.Hoppas din neråt dag är över för vi verkar lika med att det vänder fort,Vulken tur.Hoppas det går bra med du vet vem i alla fall så du kan få lite styrka där.kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s