Det är viktigt att få ta farväl…

Min f.d. arbetskamrat och vän dog för några veckor sen. Svårt att fatta att hon inte finns mer. Jag vet inte om jag nån gång kommer att förstå det fullt ut. Såg hennes namn inne bland mina kontakter på hotmailen häromdan. Kunde inte förmå mig att ta bort henne därifrån.

Det är alltid svårt att förstå, när en nära anhörig eller vän dör, att de inte finns mer. Att gå på begravningen och få ta farväl brukar vara ett bra sätt att börja förstå att den anhörige eller vännen verkligen har dött.
När det gällde min vän som dog så kunde jag (och många med mig) inte ta farväl vid begravningen eftersom min väns familj bestämt sig för att begravningen skulle äga rum ”i kretsen av de närmaste”…

Jag kan förstå att det kan bli jobbigt för familjen när det blir en massa folk på begravningen så det kanske är därför de tar beslutet att bara de närmaste ska få närvara. Eller så vill de inte ha nåt ”ståhej” alls. Skälen kan vara många. Det kanske t.o.m. var min vän som önskade att det ska vara en begravning med bara de närmaste. Hur som helst så var det bara att acceptera och respektera att vi som var vän och/eller arbetskamrat inte fick vara med för att ta farväl.

Det verkar bli mer och mer vanligt med såna begravningar där bara de närmaste närvarar.
Förr var hela byn med på begravningen och alla vänner och bekanta och släktingar. Sen var det mat eller fika efteråt och en massa tal. Man satt tillsammans och mindes den döda, mest trevliga saker. Och det blev många tårar förstås… men ibland även skratt…

Jag vill inte påstå att det var bättre förr men en gyllene medelväg kanske vore nåt.

Jag tycker att vem som helst ska få gå på själva begravningen och få ta farväl. Däremot borde man kunna strunta i det där med fikat om man känner för det. Det blir dyrt och det kan vara väldigt jobbigt och påfrestande för de allra närmaste.

Men ta inte bort chansen, för alla som vill, att få gå och ta ett sista farväl.

Jag hade velat ta farväl av min vän…

Lite gnäll och så har vi varit på 50-års kalas.

Med risk för att bli tjatig så börjar jag bli riktigt less på det här tillståndet med orkeslöshet, yrsel och illamående som jag bär med mig mer eller mindre utav, hela tiden. Ska jag vara så här i ett halvår? Nää, så fadderullan heller! Det tänker jag inte vara.
Det är ju bättre och sämre dagar och idag (läs måndag) får jag väl inte klaga så högljutt för det har varit en rätt bra dag ändå. Jag testar lite hur jag ska lägga upp det på mornarna för att sen kunna må så bra som möjligt. Om det funkar vet jag inte förrän jag testat samma sak flera gånger förstås eftersom jag mår olika dåligt olika dagar. Men idag lyckades jag cykla (på motionscykeln) och det har jag inte kunnat göra sen före jul. Sen har jag börjat damma så nu har jag klarat av sovrummet och gästrummet. Ibland får man vara glad för lite…

Nu ikväll (måndag) har jag spelat Betapet mot C. Första vändan vann jag och den andra vann C.

I fredagskväll var vi på 50-års kalas. Min ”lillsyrras” man var det vi firade.
För att klara av kvällen blev jag tvungen att ställa in badet för tidigare på morgonen hade jag varit iväg på provtagning och sen var det bara sängen som gällde i några timmar. Men jag orkade med festen och jag tror inte det var många som såg på mig att jag inte mådde så vidare bra. Nu var det en alkoholfri fest så alla var ju vid sina sinnens fulla bruk också.
God mat, goda kakor, supergod tårta. fin underhållning (min ”systerdotter” med pojkvän spelade gitarr och sjöng så stämningsfullt och vackert), roliga frågetävlingar och trevliga gäster. Allt som behövdes för en lyckad kväll det hade ”lillsyrran” fixat. Men bäst denna kväll var ändå när kvällens huvudperson anlände till lokalen, öppnade dörren och möttes av gratulationssång och konfetti. Det tog en bra stund innan polletten trillade ner för honom då. Underbart!
”Lillsyrran” hade, med hjälp av sina barn, lagt ner ett gediget arbete för att få till allt så bra som möjligt och det var verkligen en lyckad fest. Tack ”systra mi” för att vi fick vara med och dela den här upplevelsen med er.
Vi var hemma en stund före midnatt så vi skötte oss riktigt bra vi med, tycker jag.

Resten av helgen tillbringade vi hemma, såg skidåkning på tv och tog det lugnt.

Farsdagshelgen var mysig.

Igår sjukskrev jag mig från badet. De senaste dagarna har jag mått lite mysko. Det känns precis som om jag ska bli förkyld. Jag fryser ibland och svettas ibland, har nästan 1º för mycket i temp, har ont i halsen från och till men mest på kvällarna, ont i huvet och ”det onda ögat”, kroppen värker mer än vanligt och på ställen där jag inte brukar ha värk annars och så orkar jag ännu mindre än vanligt.
Men inte blir jag förkyld – inte än då i alla fall. Så som vanligt är det väl antagligen fibromyalgin som spökar för mig.

Vi hade en trevlig helg i alla fall. I lördags kom äldsta dottern, E, och yngsta dottern, L, hit. Sonen, T, jobbade eftermiddag och kväll så han kunde inte följa med. E hade bakat en tårta till ”pappa” C och L hade med sig två stora mjölkchokladkakor som hon vet att C tycker så mycket om. Sen fick han en massa kramar också så jag blev nästan lite avis. (jag unnar honom verkligen alla kramar för han är värd dem)

Vi började med att fika och äta tårta. Sen tog E med sig C ut för hon ville ha lite hjälp med att byta en torkararm på bilen. Under tiden lyssnade L och jag på musik som hon hade med sig – ett hårdrocksband jag aldrig hört tidigare – Skillet.
Så småningom var det dags för mat och då lagade jag kycklinggratäng med ris som blivit en favorit här hos oss. Naturligtvis lagade jag mycket mat så tjejerna fick ta med sig mat till T också så han åtminstone fick lite mat när han nu missade vår mysiga eftermiddag och kväll.

Vi roade oss med datorn, tjejerna spelade en massa musik på Spotify bl.a.
L ville få sin lugg klippt och sånt har jag alltid fått göra förr men nu var det E som fixade det och det gjorde hon bättre än vad jag gjort så nu slipper jag klippa luggen på L framöver. Det är skönt då man blir mindre behövd ibland.

I söndags åkte vi till Alfta och hämtade mor och far. Vi åkte till ”Alfta Wärdshus” som nu för tiden heter ”Church lake road 50” där vi åt söndagsbuffé för att fira min far på Farsdag. Det var god mat och vi hade så trevligt.

111111 – Ett magiskt datum.

Idag är det ett magiskt datum. Eller det verkar vara ett magiskt datum eftersom tidningarna skriver massor om just denna dags datum och på radion pratas det ofta om dagens datum också. Många passar på att gifta sig idag. Andra lever sitt liv som vanligt och till dem hör jag.

Jag vet inte om jag tycker att just 111111 är så magiskt. Däremot tycker jag att det blir ett mer magiskt datum nästa år då det blir 121212 men det beror säkert på att jag fyller år den dan.

I vår morgontidning Ljusdalsposten uppmanades vi läsare att fotografera vad vi gjorde just kl. 11:11 idag och sen skicka in den bilden till Hälsingetidningars gemensamma hemsida Hela Hälsingland. Klart att jag gjorde det.
Jag hade varit på min bassängträning som vanligt på fredagar och sen skulle jag på biblioteket för att lämna tillbaka ljudböcker och hämta ljudböcker som jag reserverat. Något jag gör i stort sett varje fredag. Men idag tog jag med mig kameran och precis då jag stod vid disken där man får registrera sina tillbakalämnade böcker blev klockan 11:11. Hade väl varit roligare om jag gjort nåt annat just då (ett fallskärmshopp eller nåt annat häftigt) men det tidningen ville ha var ju bild på vad invånarna gjorde just kl. 11:11 idag den 11/11 -11 och det var ju just det jag gjorde då.

När jag var på hemväg så passade jag på att fotografera lite till. Det var strålande sol, 0º och det var så fina speglingar i Ljusnans vatten så jag kunde inte låta det tillfället gå mig ur händerna. Motiven har du nog sett tidigare här i bloggen men varje tillfälle är unikt för mig, även om jag ser detta minst två gånger i veckan, då det aldrig ser exakt likadant ut. Idag var det inte bara speglingarna i vattnet som fångade min uppmärksamhet, det var många änder där också.

I övrigt har det varit en vanlig vecka hos oss då C har jobbat och jag har donat på här hemma. Jag höll på både onsdag och torsdag med att städa. Dammade på onsdan och dammsög och torka golv på torsdan. Välbehövligt och det är skönt att känna att det är rent.

OBS! Alla änder som är på väg någonstans… undrar var…

I tisdags var vi och hälsade på våra vänner U och E. C passade på att hjälpa dem med datorn som behövde rensas från toolbars som lagt sig i deras internetfönster och lite annan rensning. Under tiden ”gubbarna” höll sig uppe vid datorn fick U och jag en pratstund för oss själva och vi hade en hel del att avhandla eftersom det var ett tag sen vi träffades.

I morgon ville äldsta dottern, E, komma och hälsa på och naturligtvis vill vi få besök av henne och så får vi se om L och T (yngsta dottern och sonen) också följer med. Jag hoppas det. Då ska jag laga kycklinggratäng med ris och bjuda dem på. Det är riktigt gôtt och t.o.m. C tycker om det trots att han annars inte är så förtjust i kyckling.

På söndag är det farsdag så det blir väl en resa till Alfta för att gratulera min goa far. Han har fyllt 75 år i höst men det är svårt att tro när man ser honom och pratar med honom.
Jag är så tacksam för att jag har båda mina föräldrar kvar i livet.

Jag har varit på semester.

Nu har jag varit till Agia Napa (Ayia Napa betyder heliga skogen) på Cypern på semester en vecka tillsammans med min mamma. Jag fick resan i present av mina föräldrar då jag fyllde 50 år i december.

Det var inte direkt toppenväder under den här veckan men då veckan innan haft en hel del regn så hade vi nog tur med vädret ändå. I regel var förmiddagarna soliga och eftermiddagarna molniga eller tvärsom och för mig som inte tycker om när det är för varmt och inte heller klarar av att vara i solen alltför mycket så var det riktigt bra väder.

Hotellet vi bodde på, Melpo Anthia, var jättefint och vi fick en lägenhet med balkong mot poolen och med eftermiddagssol. Mor är inte så mycket för att ligga och sola men hon hade ju ändå liv och rörelser omkring sig då hon satt på balkongen när jag var nere vid poolen och solade eller gjorde mitt vattengympapass i poolen. Jag körde faktiskt mitt gympapass alla dagar utom den dagen vi kom dit och den dagen vi skulle åka hem så jag tycker att jag skötte mig riktigt bra.

För övrigt var vi ute och promenerade lite bl.a. till ett ställe som kallas Klostertorget då det ligger ett gammalt kloster där. Klostret är byggt runt en grotta och är byggt på 500-talet. Där var det lugnt och skönt och harmoniskt. Det stod också ett 600 år gammalt stort mullbärsträd där som många ställde sig vid för att bli fotograferad – dock inte jag.

Jag hade med mig 289 foton hem och på endast ett foto var jag med själv. Det beror på att för det första är det ju oftast jag som håller i kameran och för det andra så tycker jag inte om att bli fotograferad så jag brukar undvika det så långt det går och för det tredje är det ännu mer eländigt att se mig själv på foton nu när jag är uppsvälld av kortisonet. Inte för att jag är nån skönhet annars heller men nu ser jag då för bedrövlig ut.  Min mor blev däremot förevigad mer än vad hon nån gång har blivit på en semester tror jag. Hon fick ju skylla sig själv för hon ”drällde ju i vägen” där jag skulle fotografera. Ja… och hur hamnade jag där nu då?

En dag tog vi en promenad ner till den närmaste stranden, Grecian Bay Beach, där vi hyrde en varsin solstol och ett parasoll. Det var mysigt att ligga där och lyssna på havets vågor och andra ljud runtomkring. Jag var ner och badade i havet. Doppade allt utom huvet i det välsaltade Medelhavet. Mor badade fötterna och var nöjd med det. Men solade gjorde vi båda två så mycket vi vågade för ingen av oss ville ju bränna sönder sig heller. Solen tog bra där vid stranden.

En dag åkte vi på halvdagsutflykt till Larnaka. Vi var till en moské, Hala Sultan Tekke, där vi fick gå in om vi tog av oss skorna. Vi behövde inte täcka våra bara armar och det var ju bra då det var så varmt.
Hala Sultan Tekke är en av de heligaste muslimska vallfärdsorterna och besöks av tusentals pilgrimer varje år. Från moskén har man utsikt över Saltsjön, en sjö som blir torrlagd under sommaren och då ligger där bara en massa salt och när man går på saltet så knarrar det under fötterna som när man går på snö, sa vår guide.

Sen åkte vi in till själva Larnaka och där fick vi en liten guidad tur i den turk-cypriotiska delen av stan och vi såg också St Lazarus kyrkan (på utsidan) innan vi släpptes lösa för att ströva själva på fruktmarknaden eller handelsgatorna. Mor och jag gick på marknaden innan vi gick till en restaurang och fick oss lite till livs innan bussen gick tillbaka till Agia Napa.

Att äta god mat hör ju också till då man är på semester utomlands. Vi åkte med Reseshopen i Ljusdal och då har de reseledare med på resan och denna gång var både Inge och Marita med. De tar med de resenärer som vill på olika restauranger på kvällarna så vi följde med dem tre kvällar. Tisdags- och söndags-kvällen var det till Paulas restaurang och de båda gångerna var vi med. Paulas restaurang är en skandinaviskt ägd restaurang med både grekisk och skandinavisk mat. Första kvällen åt jag Stifado med potatismos. Suveränt gott. Andra kvällen åt jag Fläskfilé black and white med hemgjorda pommes frites. Även det var riktigt gott. Och inte nog med det så åt jag efterrätt också (det var ju sista kvällen). En bananasplit. Några av de andra vid bordet drack en efterrätt istället.

  

På torsdagskvällen var vi på Hokkaido, en japansk restaurang och det var en riktig upplevelse. Maten vi beställde tillagades på stekbord framför oss. Kockarna var spexiga och galna och underhöll oss hela tiden då de lagade mat. Det var en ljudvolym på kockarna vid de olika borden och gästerna som skrattade och applåderade så jag förstår inte hur de kan stå ut med att jobba där i flera timmar. Roligt var det och maten var underbart god. Mor och jag beställde Ankbröst med ”forest fruit sauce” och till det fick vi en massa grönsaker och ris naturligtvis. I såsen var det bl.a. mango, äpple och jordgubbar. Jag har aldrig ätit en så god sås nån gång tidigare.

 

Övriga dagar/kvällar åt vi på olika ställen själva mor och jag. Frukosten fixade vi i lägenheten och åt bl.a. grekisk yoghurt med honung.

Lite shopping hann vi också med. Både mor och jag köpte oss nya handväskor. Jag hittade en ”nyhemkommen” grå väska som jag gillar skarpt. Jag har varit ute efter en ny väska för den jag har är i minsta laget och nu fick jag tag i en större väska med en massa fack i.
Lite presenter till dem därhemma köpte vi också.

Vi slappade en del också. Mor hade med sig korsord och två pocketböcker som hon läste ut under den här veckan. Jag hade också med mig pocketböcker men jag såg så grumligt med mitt ”onda öga” så jag klarade inte av att läsa så liten stil som det ju är i pocketböcker. Men jag hade även ljudböcker med och hann lyssna på en ljudbok och så virkade jag nästan en hel fönsterremsa.

Vi hade en riktigt skön semester mor och jag men det var ändå skönt att komma hem för jag saknade naturligtvis C när jag var borta så det var skönt att få komma hem och kramas med honom. Det är nyttigt att vara ifrån varann lite och få sakna för då uppskattar man varandra mer sen.

När vi kom hem sent i måndagskväll snöade det så vi fick snabbt vänja oss vid vårt kalla vårväder här hemma.

Tack mor och far för den fina presenten!