Ibland blir det blogguppehåll…

Nu var det länge sen jag bloggade och det har sina orsaker. Ibland så kommer det stunder i livet då bloggen inte betyder så mycket och tiden för att blogga bara inte finns eftersom det finns sånt som känns mycket viktigare. Så blev det för mig nu.

Först var det väl den vanliga slöheten med bloggen. Det fanns inte så mycket att skriva om och jag bakade och donade och fixade med lite lampslöjor till skomakarlamporna i köket, lagade byxor till Leif, städade och sånt där pyssel som alltid tar en hel evighet då jag ska göra det. Samtidigt höll C på med att sätta in en braskamin i vårt vardagsrum. Den är jättefin men vi har inte kunnat börja använda den än då det ska vara tillstånd från kommunen och besiktning av sotarn först och sånt har en förmåga att ta tid.

Tisdan den 24/4 blev en dålig dag då jag, före badet, skulle träffa min sjukgymnast. Hon berättade att landstinget höll på med åtstramningar och då skulle det gås igenom vilka som var ”färdigbehandlade” hos sjukgymnasterna och vi var många… Det resulterade i att jag får fortsätta bada men jag får betala 50:-/badtillfälle. Jag får fortsätta att bada två gånger/vecka i mån av plats. Sjukgymnasten själv tyckte att det var fel att göra så mot dem som verkligen behöver sina bad för att fungera i vardagen men hon lydde bara order. Jag tyckte att det var som att dra undan mattan under fötterna på mig (och många andra) som inte har något annat träningsalternativ än varmvattensbassängen och 50:-/tillfälle är dyrt då man som jag har sjukersättning. Jag blev först ledsen men sen arg så jag skrev ned vad jag tyckte om det och gav det sedan till min sjukgymnast som skulle träffa sin chef och ge henne det jag skrivit ihop. Har inte hört nåt mer om det sen dess…
Min tanke var även att använda den hopskrivna texten som en insändare i lokaltidningen och skicka den vidare till någon/några landstingspolitiker men så långt har jag inte hunnit än. Det kom viktigare saker i vägen…
Jag kommer att bada en gång i veckan framöver. Har varken råd eller lust att mata landstinget med alltför mycket pengar.

Min äldsta lillebror kom hem helgen 28/4 – 2/5 från Göteborg för att fira sin 50-årsdag (30/4) och den 1/5 skulle vi samlas här allihopa för att äta gott och umgås. Det gjorde vi också och vi hade en trevlig eftermiddag och kväll trots att C låg sjuk och inte orkade delta.
Den 29/4 blev C riktigt dålig med feber igen, Han hade aldrig tagit igen sig efter febern han fick i påskhelgen då han blev liggande en hel vecka med feber men han hade jobbat så mycket han klarade av men orken var inte som den skulle.
30/4 var vi till HC på en akuttid och C fick antibiotika för en kraftig förmodad lunginflammation.
1/5 hade vi middagen här hemma och under eftermiddan blev C ännu sämre så han orkade inte vara med vid middagen.
2/5 hade C en återbesökstid som varit planerad sen länge hos sin läkare. Han var piggare den dan men hans läkare hade helst velat skicka honom till sjukhuset men bestämde sig för att avvakta ett dygn till.

3/5 åkte jag till ”Ögon” i Hudiksvall på återbesök. Mitt öga hade gjort ont i över en vecka och det visade sig på undersökningen också. Ännu mer veck på näthinnan och Prednisolonet ökades till 20 mg igen. Jag hade haft 15 mg sedan förra besöket.
När jag kom hem var C sämre så när hans läkare ringde på eftermiddan blev det bestämt att han skulle få åka till sjukhuset så det var bara att åka till Hudiksvall igen men till akuten denna gång.
C blev inlagd. Jag åkte hem så småningom och vi hade bestämt att jag skulle vara hemma under fredagen eftersom det nog skulle bli en massa undersökningar den dan och vi skulle hålla kontakt via telefon.
På lördan (5/5) åkte jag till Hudiksvall för att vara med honom på sjukhuset och sen åkte jag bara hem på kvällarna för att sova och sköta om Snoozen. Den mesta tiden då jag inte var på sjukhuset gick åt till att prata i telefon och rapportera till alla oroliga hur det var med C.

På söndagskvällen (6/5) kom mina barn hit och hälsade på och det var skönt att få träffa dem och prata. Sonen T sov kvar här och skjutsade mig till bussen i Ljusdal på måndagsmorgonen för vi trodde då att C skulle få åka vidare till Gävle och jag tänkte att jag skulle få åka med ner. T åkte tillbaka hit och dammsög och fixade med min tvätt så när jag kom hem på måndagkväll var det städat och fint här och det var så skönt att komma hem då. Det blev alltså ingen resa till Gävle den dan.
På tisdan (8/5) var det dags att åka till Gävle och jag fick åka med i sjuktransporten. Där blev vi kvar. Jag fick låna en säng där i två nätter så jag slapp åka emellan och fick äntligen skapligt med sömn. C låg på enkelsal så han fick det lite lugnare han med.
I torsdags var C:s dotter och sambo och hälsade på och det var så roligt att få träffa dem. De bor i Småland men var i Stockholm genom sitt företag och passade då på att svänga upp för att hälsa på C på sjukhuset.

 

C hade blivit piggare de här dagarna och skulle få åka hem på fredan för att invänta provsvaren hemma så jag åkte hem på torsdagkväll. Gissa om Snoozen blev glad då jag kom hem. Han hade blivit ompysslad av vänner till oss de dagar jag varit i Gävle men han är ju en katt som är van att gå in och ut hela dagarna och van vid att ha sällskap så han njöt verkligen av att ha mig hemma igen.
Så i fredags 11/5 kom C hem i taxi och vi kunde börja landa lite efter denna sjukhusvecka.

I helgen har vi bara slöat. Ja, C ska inte göra något annat än att vila men jag har också vilat och varken haft lust eller ork att göra någonting vettigt. Det var en rätt intensiv vecka även för mig även om det inte var jag som var sjuk. Nu ska vi invänta provsvar och hoppas att C piggar på sig snart.

Det blir lite gamla bilder i den här bloggen för jag har inte hunnit tömma kameran på sistone och har inte fotograferat nånting sen brorsans 50-års middag.

Läkarbesök, ”Ögon”, datorpyssel och lite annat.

Jag slapp att få nåt mer kortison i onsdags (14/3) då jag var till min ”ST-husläkare”. Jag fick antibiotika, Heracillin 3 tabletter/dag, i 10 dagar och en kortisonkräm, Dermovat, i 10 – 14 dagar istället. Nu tar jag ju redan två sorters antibiotika (TBC-medicin) men det är av en annan sort så ok då. Nu hoppas jag att detta hjälper på min ”fulfot” annars blir det hudläkare som nästa steg. Det där med att jag tog så mycket kortison redan hade doktorn missat, erkände hon, så hon tyckte det var bra att jag sa ifrån.
Jag passade även på att fråga henne om det är nån biverkan av nån medicin som gör att jag haft ont i halsen sen trettonhelgen. Då blev hon lite brydd men ska undersöka min hals vid ett återbesök om tre veckor då hon även ska se om foten blivit bättre.
Ett besök hos apoteket fick det bli på hemvägen för att hämta de nya medicinerna.

I torsdags (15/3) var jag till ”Ögon” i Hudiksvall och träffade min vikarierande ögonläkare och så kort besök har jag aldrig haft nån gång på ”Ögon”. En sköterska testade min syn och tog ögontrycket och sen fick jag vänta en liten stund på att komma in till läkaren. Väl inne hos henne så tittade hon i båda mina ögon, mest i ”det onda ögat” och tyckte att det såg lite bättre ut än sist så hon droppade inte ens pupillvidgande droppar den här gången. Jag ska fortsätta med 15 mg Prednisolon eftersom det var när jag var nere på 12,5 mg jag fick mer besvär i januari och så vill varken hon eller jag att det ska bli igen. Mina TBC-mediciner tar bort en del verkan av kortisonet och den nya antibiotikan jag fick i onsdags kan ta bort en del verkan av Metojectet så det är inte läge att minska något kortison just nu. Resultatet av magnetröntgen såg bra ut. Både hjärnan och ögonhålan var utan anmärkning. Nytt återbesök på ”Ögon” om en månad!!! Härligt!

När jag kommit hem i torsdags (C skjutsade mig till och från bussen i Ljusdal) fikade C och jag och då kom vår vän Leif på besök. Med sig hade han en laptop som han precis hade köpt. Laptopen lämnade han kvar hos mig så jag skulle fixa lite med den. Ta bort program han inte ville ha och lägga in ett annat virusprogram och andra program han behöver. Då fick jag fullt upp resten av dan.
På kvällen tog vi laptopen och åkte hem till Leif och fortsatte att dona med datorn hemma hos honom. Foton, musik och annat från hans gamla dator skulle flyttas över liksom favoritlänkar så han hittar till de webbsidor han brukar besöka. Han hade köpt smarrigt fikabröd så vi smorde kråset medan datorn arbetade.

I fredags (16/3) var det så dags för bad igen, tackochlov. Det behövde min kropp verkligen efter en ganska intensiv vecka. Det tar hårt på en spjuckel-käring att åka kors och tvärs på läkarbesök m.m. Passade på att handla på hemvägen så det blev gjort inför helgen. Jag lyckades se liiite skidåkning på eftermiddan men blev ju tvungen att ta med mig kameran ut och fotografera min underbart galna sambo som njöt solen och av det sista av snön på går’n…

Igår (17/3) såg vi på skidåkning allt vad vi kunde. Leif kom en snabbis för att låna en USB-kabel som var likadan i båda ändar för att kunna få igång sin nyinköpta trådlösa router Vi fick även besök av äldsta dottern E och hennes pojkvän T. De hämtade några stora platsbaljor som de ska använda då de ska flytta ihop i månadsskiftet. De fick göra oss sällskap framför tv:n med fikat trots att ingen av dem är speciellt intresserad av skidåkning. Tur jag har en förstående dotter och dito mågämne.

Idag har vi också ägnat oss åt skidåkning på tv. Även idag kom Leif på besök och han hade med sig sin laptop för det var nåt han behövde få hjälp med. De såg för sköna ut när de satt där vid vardagsrumsbordet, gubbarna, med varsin laptop framför sig så jag var ju bara tvungen att föreviga det.

 

Jag lyckades även ta mig ut och ta några bilder på hur våren kommit till oss här i Storsved idag. Det blir även en del virkat när det är skidåkning. Kvällsmaten lagade vi tillsammans efter skidåkningen. Det blev kycklinggratäng (som jag fixade) och hasselbackspotatis (som C fixade). Jag och passa hasselbackspotatis som ska penslas går inte ihop, jag glömmer bort de stackars potatisarna. Dessutom är C mycket bättre på att skära dem tunt och snyggt. Sen är det alltid roligare att hjälpas åt med matlagningen, tycker jag.

Veckan som kommer blir lite lugnare (tror jag) och det är tur för jag känner av att jag fått mer antibiotika igen. Har blivit lite klenare i kroppen och så reagerar magen förstås. Men jag hoppas jag får lite gjort här hemma ändå för det behövs.

Den här bilden har min dotter E tagit och jag har fixat bort bakgrunden i photoshop.

Lite ”ögon”, väder och nöjen.

 

Det blåser… och blåser… jag tror inte det går en enda dag utan blåsväder här nu. Vad less jag blir! Blåsväder för en värkkäring är det värsta som finns för då värker kroppen mer än vanligt och det räcker ju ändå som det är med värken. Samtidigt så skiner solen så fint (varannan dag ungefär) men vindarna är kalla och då är det inte så kul att vara ute heller. Går jag ut så får jag ha broddarna på och hålla mig i sparken för kommer jag utanför går’n så är det riktigt halt. Här hemma har C sandat så fint för att ingen ska halka omkull.

Idag har jag dock bara gått till och från bilen för jag har varit in till Ljusdal på varmbad. Så skönt och välbehövligt. Innan badet var jag på posten (ja, riktiga posten ) och hämtade mitt nya körkort. Det såg lika eländigt ut som jag befarade. Huvvaligen! En sväng på biblioteket för att lämna och hämta en ljudbok blev det efter badet liksom ett besök på apoteket och affärn. Jag undviker att uträtta ärenden i Järvsö den här veckan för det är så fullt med sportlovsfirare från huvudstaden och däromkring så det går mycket fortare att ta sig fram och uträtta det jag ska i Ljusdal.

I torsdags (23/2) var jag till ”Ögon” i Hudiksvall på återbesök igen.
”Min” ögonläkare är på vidareutbildning igen så jag hade en annan ögonläkare som jag haft tidigare då ”min” varit borta. Jag har tidigare tyckt att den andra ögonläkaren varit lite svår att ha och göra med men den här gången var hon glad och mer lättillgänglig så det kändes riktigt bra. Hon tittade på mitt öga sist jag var där också så hon skulle ha lite ”kött på benen” till denna gång. Hon kunde konstatera att jag hade liiiite mindre veck på näthinnan och det borde vara läge för att sänka kortisonet till 15 mg men eftersom jag haft lite ont så får jag sänka mitt kortison när jag inte har ont längre. Hittills har jag tyvärr inte kunnat sänka det eftersom jag har lite ont i ögat varje dag. F.ö. var de blodsockerprover som tagits på mig normala och andra prover med för den delen som hon kunde se (de från lungkliniken). Synfältstestet jag fick göra innan jag kom in till henne (läkaren) var också normalt. Så skrev hon ut mer Omeprazol till mig med rätt dosering (1×2) eftersom min lägre dos på mitt befintliga recept ställer till det så jag inte får ta ut något Omeprazol förrän i mitten på mars. Jag skulle få en kallelse till nästa återbesök om ca 3 veckor (det får inte gå längre tid än 4 veckor emellan, sa läkaren) och den kallelsen fick jag idag och ska tillbaka den 15 mars. Jag har även fått en tid till magnetröntgen av ögonhålan så den 9 mars ska jag iväg på det. Sammanfattningsvis så kan jag ju påstå då att mitt öga är liiiite bättre – förutom att det gör lite ont och det ska det helst inte göra.

Samma kväll kom sonen hit på besök. Han skulle åka slalom i byns kända skidbacke och sen sova över här hos oss så jag fick rå om honom lite på fredag förmiddag också innan han var tvungen åka hem för att jobba i helgen.

I lördags hade vi slödag (det har blåst rejält hela helgen) men på söndan ville vi åtminstone ”se” den friska luften så vi tog en biltur och hamnade vid E-center i Söderhamn. Vi åkte ”bakvägen” dit. Det är mycket fin natur att se efter de småvägarna och kameran hade jag med men det blev dåligt med fotografering. Ishalka var det på småvägarna också så vi tog de stora vägarna hem.
På Ö&B vid E-center köpte jag två muffinsplåtar, en liten sockerkaksform med löstagbar kant och så hittade vi en tunnel till Snoozen som vi inte kunde låta bli att köpa. Några leksaksråttor och bollar köpte vi också till Snoozen så när vi kom hem så fick han rena rama festen. Oj vad kul han hade med sin tunnel. Det var en fröjd att se så vi roades lika mycket som vad han gjorde.

Igår kväll var mor och far, min yngsta dotter, L, en kompis till L och jag på storseans med Terry Evans i Ljusdal. Det var meningen att äldsta dottern skulle vara med men hon blev sjuk så min far fick ta hennes biljett. Jag har varit iväg på storseans med Terry flera gånger här i Ljusdal tillsammans med mina döttrar och det var lika intressant och underhållande den här gången som de tidigare gångerna.
Innan vi åkte åt vi semlor. Det har blivit som en tradition att jag bjuder på semlor innan vi ska på storseansen och det är något de inte vill missa. Mor och far verkade också uppskatta semlan.

”Det onda ögat” är lite bättre… ett tag i alla fall…

Idag har jag varit ”dagvill” hela dan, dvs jag har inte vetat vilken dag det är. Inte så konstigt att jag blir ”dagvill” heller då varken veckan som var eller den här veckan varit riktigt som den ska då jag inte varit på badet. Annars är det baddagarna som ser till att hålla mina veckodagar på plats. Att jag inte badade igår berodde på att jag bedömde att det var vettigast att hoppa över badet för annars skulle det bli för jobbigt för mig att åka till ”Ögon” i Hudiksvall. Förr har jag ju klarat av båda delarna samma dag men det är lite annat nu sen jag började med TBC-medicinerna. Jag måste verkligen prioritera vilket som är viktigast att orka med.

C skjutsade mig till ”Ögon” igår. Han hade rätt lugnt på jobbet och jag skulle inte vara på ”Ögon” förrän kl. 15 så han tog ledigt. Det var skönt att få skjuts och slippa bussen. Dels för att nu gjorde det inget att jag somnade (klarar inte att hålla mig vaken så länge då jag åker bil/buss nu för tiden) för det var ingen risk att jag skulle missa nån busshållplats men även för att jag slapp utsätta mig för så mycket folk och eventuella virusar. Jag har fått rätt skarpa tillsägelser att jag ska tänka mig för eftersom jag är extra infektionskänslig nu när jag tar TBC-medicinerna. Det är ju en massa antibiotika av olika slag jag stoppar i mig och av vissa är det ”hästdoser” så immunförsvaret blir rejält försvagat eller t.o.m. i stort sett obefintligt enl. sjukvårdspersonalen.

I en och en halvtimme var jag uppe på ”Ögon”. C var med mig ungefär halva tiden (han satt i väntrummet) men var sen tvungen gå ut och flytta bilen då den stod på en 1-timmes ruta. Det är fruktansvärt dåligt med parkeringsplatser vid sjukhuset. Sen får han allergisnuva också då han är inne på sjukhuset så han fick lida hela kvällen för att han var därinne med mig. Vad han är allergisk mot där vet vi inte. Han är ju dessutom allergitestad men ska enligt det inte ha några allergier… men allergisk blir han i alla fall.

De undersökningar som gjordes var synkontroll, kontroll av färgseende, ögontryck (var lite för högt på höger öga), hur pupillen reagerar på ljus, nåt där det kollas så inte något öga sticker längre ut än det andra (vet inte vad den kallas) och så undersökte hon ögonen noggrant innan jag fick pupillvidgande och så samma undersökning efter jag fått pupillvidgande, en undersökning då hon sätter en stor lins på mitt öga och så ultraljud på båda ögonen. Sen var en annan läkare in och undersökte lite också för nu ska min ögonläkare vara borta i två månader igen. Hon är ST-läkare så hon pluggar emellanåt och nu ska hon till Örebro och lära sig några fler sätt att operera ögon på.

Ögat var lite bättre än sist, vilket jag förstått då jag inte har ont längre. Jag ska inte sänka kortisonet nåt innan jag varit på nästa återbesök som ska bli om ca 3 veckor. Nästa gång får jag en annan läkare då. Sen ska min ögonläkare skicka en remiss för magnetröntgen av ögat för de vill få en riktig bild av hur det ser ut i den bakre delen av ögat.

Jag hade ju hoppats att vi skulle kunna kika lite i affärer nu när jag åkte bil men vi var till Claes Ohlssons för jag skulle köpa CD och DVD-skivor men när vi hade handlat färdigt där så orkade jag inget mer så då åkte vi till McDonalds och åt innan vi åkte hemåt igen. Så det där med att kika i affärer får jag spara till nån annan gång när jag orkar lite mer.

Vad har annars hänt sen sist jag skrev?

I söndags fick vi besök i två omgångar. Först kom U och E promenerandes hit. Vi fikade, pratade en massa och titta på lite skidåkning. Sen på kvällen kom äldsta dottern, E, och hälsade på. Då bjöd vi på chokladpudding. Så det var en riktigt trevlig dag.
I måndags hade jag magknipsdag så då gjorde jag inte så mycket mer än rände på ”huse”.
Idag har jag legat x flera för jag är så trött och har rejält med värk.
Resten av veckan blir förhoppningsvis mer aktiv med en piggare kärring.

Systrar och mer om ”det onda ögat”.

Helgen som var blev en hemmahelg då vi inte gjorde nånting. Jo, vi såg på skidåkning förstås. Hela eftermiddagarna blev ju uppbokade av skidåkningen. Lördan var väl ingen höjdardag vad gäller svensk skidåkning men söndagen blev en toppendag då Hellner slog Northug i klättringen och tog andra priset i hela turneringen mitt framför näsan på Northug. Det kändes riktigt bra.

Lördan var ingen höjdardag för mig heller. Jag hade en hel del hjärtklappning och var så trött och matt så jag t.o.m. somnade mitt i skidåkningen. Den här TBC-medicinen tar musten ur mig totalt. Jag mår illa och är så trött i kroppen så jag vill vila stup i ett. Jag är så lättutröttad så minsta lilla som jag ska göra blir nästan oöverstigligt. Jag hoppas jag slipper vara så här hela tiden jag ska ta den här medicinen (6 månader) utan att det går över så småningom då kroppen vant sig. Men tills dess så kämpar jag på med att göra sånt som jag nödvändigtvis måste göra, resten får väl vänta tills jag orkar mer. Det är ju knappt jag orkar ta mig in till Ljusdal och badet.

Igår var jag till Ljustorget efter badet. Jag skulle köpa en present (ljuset på bilden är inte presenten) för vi ska på 50-års kalas på fredag. Min ”lillsyrras” man fyller år. Honom lekte jag med då jag var liten för de flyttade till vår by när vi gick i mellanstadiet. Sen spelade vi i skolorkestern tillsammans i några år. Han spelade klarinett och jag spelade fiol så klart.
”Lillsyrran” blev min lillsyrra då vi jobbade tillsammans på ett gruppboende i slutet av 90-talet. Hon är äldst av tre syskon och har två bröder och jag är ju också äldst och har två bröder och vi hade båda önskat oss en syster så därför blev vi systrar. Sen var det folk som tyckte att vi liknade varann och faktiskt trodde att vi var systrar på riktigt.
Vi fick fibromyalgidiagnoserna med bara några månader emellan och vi omskolade oss samtidigt så vi kunde fortsätta jobba åt kommunen. Hon jobbar fortfarande halvtid så hon har klarat sig bättre än vad jag gjort och jag gläder mig åt att hon fortfarande kan jobba.

Jag har en ”storsyrra” också. När jag började spela fiol med Alfta Spelmanslag var jag 10 år. Då var det en tjej som också spelade och var några år äldre än jag. Hon hade, liksom jag, långt rött hår så många frågade om vi var syskon. Till sist blev vi så trötta på att säga att vi inte var syskon så vi ”blev systrar” och då kunde vi helt enkelt svara ja på den evinnerliga frågan.
I några år hade jag min ”storsyrra” som chef, när jag jobbade inom äldreomsorgen. Nu för tiden har jag ”storsyrran” som vän på fb men det var väldigt länge sen vi träffades. Men hon är fortfarande ”storsyrran”.

Idag har jag varit till Hudiksvall. Det var dags för ett besök på ”ögon” igen. Men innan jag gick upp till ”ögon” var jag till CPAP-mottagningen och hämtade en luftfuktare som jag ska koppla till min CPAP-mask så jag slipper bli så uttorkad i näsan, mun och om läpparna när jag sover. De skulle ju skicka luftfuktaren till mig med sjukhusbussen men det hade de glömt att göra fick jag veta när jag ringde dit i måndags så då tyckte jag att det var bättre att jag hämtade den då jag ändå skulle till sjukhuset. I natt ska jag sova med luftfuktare ansluten till masken så nu ska jag förhoppningsvis slippa få såriga läppar och sår i näsan och slippa smörja läppar och näsa innan jag ska lägga mig.

 

På ”ögon” testade de synen på mig som vanligt och sen fick jag göra ett synfältstest igen för att hålla koll på att jag inte fått biverkningar av en av TBC-medicinerna. Man kan ju få sämre synfält (tunnelseende) och bli färgblind av en av medicinerna. Färgseendet kollades ju förra gången så det ska inte kollas förrän nästa gång jag ska till ”ögon”. Det är skönt att de är noggranna med att kolla upp mig.

Sen fick jag komma in till min läkare som hörde sig för hur jag mådde och hur ögat mådde och jag sa som det var att jag mår inte alls bra och ögat mår heller inte bra, som det känns, för jag har haft ont i lite mer än en vecka. Så hon tittade i ögonen, droppade i bedövning och kollade ögontrycket (som var bra) och så fick jag pupillvidgande i båda ögonen och fick sätta mig i väntrummet igen. När jag suttit där i 15 – 20 minuter fick jag komma in igen och så blev det en grundlig undersökning. Det var som jag misstänkt – sämre igen. Mer veck på näthinnan. Kortisonet höjdes till 20 mg denna gång. Jag har varit nere på 12,5 mg nu den sista veckan. Så förklarade ögonläkaren att eftersom TBC-medicinerna tar bort minst hälften av kortisonets verkan så hade jag ju faktiskt varit nere på ca 6 mg egentligen och så lågt har jag inte varit nån gång tidigare. Höjningen nu ger då egentligen bara 10 mg trots att jag tar 20 mg. Om en vecka ska ögonläkaren ringa till mig och då ska jag ev. få sänka dosen lite igen och så skulle hon kolla upp en ev. ny behandlingsmetod tills dess. Hon är tvungen ta reda på om det kan hjälpa på min diagnos, gör den det så ska jag få testa nåt nytt som kanske kan minska kortisonintaget.
Sen var det bara att ta sig hem igen. Tur det går bussar – det räckte att köra bil från Ljusdal till Järvsö med stora pupiller för mig. Trött och slut var jag också. Jag åkte hemifrån kl 8:30 i morse och var tillbaka hemma 13:50.

I möre ska jag inte åka nånstans alls! Jag ska bara vara hemma och göra vad jag vill och orkar. Och jag ska lägga mig i sängen och läsa tidningen då C har åkt till jobbet och somnar jag så gör det ingenting för jag har ingen tid att passa. Skönt!

Julen är kvar här hos oss. Jag har inte plockat undan nånting än. Vi får väl se när orken finns att ta bort den. Kanske i helgen då jag kan få hjälp av C? Men jag trivs rätt bra med julgranen, adventsstakarna och tomtarna så det är ingen brådska.

Det är inte ofta jag sätter ut bilder på mina nära och kära här i bloggen men här är vi som firade julafton tillsammans. Tyvärr så kunde inte mina bröder vara med oss då.

 
           Christer                           Linn, Far, Ellinor, Mor, Thomas och jag.