Utslag.

Idag har jag fotograferat snö när solen var på väg ner bakom bergen.

För ett par veckor sen ringde jag till min HC för jag behövde mer allergimedicin utskriven. Visst det skulle gå bra och när jag kollade några dagar senare så hade min ”husläkare” skrivit ut min allergimedicin MEN istället för att skriva 1 – 2 tabletter 1 gång per dag så hade hon skrivit 1 tablett 1 gång per dag. ??? Vad sjutton håller hon på med, tänkte jag. Djävlas hon med mig eller? För när jag pratade med henne för snart ett år sen på telefon så tyckte hon att jag inte skulle ta några allergitabletter på vintern för hon tyckte inte att jag skulle behöva det.
Jag protesterade mot det eftersom jag ju faktiskt är allergisk mot damm och kvalster och det finns ju omkring mig året runt. Då tycket hon att det kunde räcka med en tablett på vintern.
”Ja, det kan jag väl kanske försöka med när vintern kommer” sa jag då. ”Men nu är det nästan vår så jag tänker inte dra ner på dem nu.”
Hade hon tänkt att jag skulle ta bara en tablett om dan nu?? Utan att ens prata med mig först?
När jag fick min allergimedicin utskriven 1996 så menade den läkare som skrev ut den att jag skulle ta 2 tabletter varje dag eftersom jag är allergisk hela året – inte bara pollen om våren alltså. Damm och kvalster som jag är allergisk mot finns ju runt omkring mig hela tiden. Så resonerade han. Men tydligen inte min ”husläkare”.

Jag blev rent ut sagt både förbannad och ledsen. Och naturligtvis såg jag det på söndan också så jag fick vänta till nästa dag med att ringa dit och få dem att rätta till ordinationen. Många tankar for runt i skallen förstås. Om min husläkare nu ville sänka min allergitablettordination så borde hon väl ha vett att ringa och prata med mig först för hon vet ju inte ens att jag behandlas med TBC-mediciner nu så hon kan ju inte veta att en utav dessa tabletter tar bort en del av verkan på både allergi och astmamediciner och att en annan av dem tar bort effekt från astmamedicin så jag är så himla känslig just nu. I vanliga fall klarar jag ju av att hälsa på våra vänner som har hund och jag kan vara där ett par timmar utan att få alltför stora besvär om jag inhalerar Ventoline en stund innan vi kommer dit. Nu känner jag av allergin hela tiden då vi är där och sen åker jag på en rejäl astmasväng då vi kommer hem. Sist vi var till dem fick jag sitta uppe nästan hela natten för astman ville inte ge med sig, snor’n rann och ögonen kladdade. Jag förstod inte varför just då det hände men när jag senare läste igenom de 5 olika bipacksedlarna till TBC-medicinerna förstod jag.

Dagen efter (16/1) ringde jag till min HC och förklarade läget för en sköterska. Hon trodde att läkaren bara gjort en miss för var det meningen att jag skulle sänka dosen borde min husläkare ha pratat med mig innan. Jag hoppas att det var på det sättet. När jag ändå hade sköterskan på tråden bad jag om en tid hos läkaren för att kolla upp fula utslag jag fått på magen där jag sprutar Metoject. Nu sist fick jag ett riktigt stort knalligt lila märke som gjort ont och det svider så jag knappt kan ha kläder där. Och så passade jag på att nämna mina utslag på ”fulfoten” också så jag skulle kunna få visa upp dem.
Min husläkare hon hade ju inga tider, som vanligt, men jag kunde få nån annan läkare om det var ok. Och visst var väl det ok. Jag har inte träffa min husläkare sen våren 2009 eftersom hon ändå aldrig har några tider det närmsta halvåret framöver så hon lär inte komma ihåg hur min fot såg ut då (på den tiden hade jag bara psoriasis på foten och naglarna var fula och då fick jag ett nagellack att lacka mina svampnaglar med – de naglar som är typiska vid psoriasisartrit visade det sig sen).
Jag frågade sköterskan om de kan se i min journal att jag går på behandling hos olika specialister. Men nej, det kunde de inte. Så jag talade om att jag går på behandling på ”Ögon”, hos ”Reumatologen” och på ”Lungkliniken” ifall den läkare jag skulle träffa ville veta det. Jag glömde tala om att jag går på CPAP-mottagningen men det är kanske inte så viktigt och sen var det ju en annan läkare på HC som remitterade mig dit så det syns ju ändå i min journal.

Så igår (23/1) hade jag min tid på HC. En trevlig utländsk kvinnlig läkare kom in i undersökningsrummet och hälsade. Hon berättade att hon hade suttit en halvtimme och försökt snabbläsa om mig men det fanns så mycket att läsa så hon hade inte hunnit med allt. Hon tyckte att det var jättebra att jag hade talat om att jag gick på behandling hos andra läkare så de fick chansen att få fram mina journaler därifrån. Sen undrade hon hur jag mådde (!) om jag hade mycket värk och hur fungerade det hemma med sambon? Nu förstod jag inte riktigt vad hon menade. Hon förklarade för mig att då kvinnor får värk, många får det i 45-års åldern, så kunde det bli problem hemma med partnern. Han kunde ha svårt att förstå och acceptera att hans partner helt plötsligt hade ont jämt och inte orkade med allt som förr. Jaha! Var det så hon menade! Den frågan har ingen läkare ställt tidigare! Den här läkaren är nog inte tappad bakom en vagn inte, tänkte jag.
Jag berättade för henne att min sambo var fullt medveten om min värk då vi flyttade ihop och att han accepterar att jag inte orkar så mycket och inte är så snabb då jag ska göra något och han tar hänsyn till att jag inte klarar av stress så vill han att vi ska göra något (åka någonstans) så säger han det i god tid (oftast dan innan) så jag gott och väl hinner förbereda mig innan vi ska iväg. Allt annat som tillkommit (i sjukdomsväg) har ju ingen av oss vetat men han börjar ju bli äldre och är inte så pigg han heller längre så det fungerar bra.

Så började hon fråga om mina TBC-mediciner så jag tog fram min (i Excel) ”hemsnickrade” medicinlista och gav henne den. Hon tittade igenom första sidan och tittade sen på andra sidan där TBC-medicinerna står och så sa hon ”OJ” och ”OJ” igen.
”Det var en tuff behandling det här. Hur mår du av de här medicinerna?” 
Jag sa som det är att jag mår jättedåligt av dem.
”Ja, de gör ju inte bara gott utan de gör mycket ont i din kropp också. Jag menar att de gör ju inte bara bra saker med din kropp utan de gör sånt som inte är så bra heller”. Det höll jag med om och berättade lite om hur jag mår av dem.
”Men de bakterier som funnits i din kropp och mått bra tidigare ska försvinna nu i alla fall” sa hon.

Nu var det dags för mina utslag. Jag visade utslaget på magen och hon såg fundersam ut och så visade jag min ”fulfot” och hon vred och vände på den och frågade när jag fått utslagen på magen och när jag fått utslagen på foten. Hur började utslagen på foten frågade hon och då halade jag fram nästa papper där jag har bilder på hur min fot såg ut i början på maj 2011 då jag hade tre läkta utslag och två nya. Hon hade svårt att veta riktigt vad det kunde vara för utslag och undrade om hon fick hämta en kollega som hade mer erfarenhet och det fick hon så klart.

Kollegan trodde att utslaget på magen var nån form av hudbakterie så om jag får ett nytt utslag där så ska jag komma dit på en gång så de får ta en odling på det för det här hade redan börjat läka.
”Utslagen på foten kan vara ”Lichen ruber” men vi måste ta en odling för att veta det säkert.  Kanske vi ska remittera dig till hudkliniken så en specialist får titta på dig… men jag är bra nyfiken… nä, vi tar en biopsi här först så vi får veta vad det är och så skickar vi eventuellt en remiss till ”Hud” sen. De tycker om när man tar biopsier så då är ju den gjord i så fall. Så får det bli.”
Och så blev det.

Jag har aldrig gjort en biopsi förr så jag tyckte att det var riktigt spännande att se hur läkaren gjorde. Bedövningen gjorde ONT men det går ju fort över tackochlov. Sen tittade jag nyfiket på då hon stansade ur en bit av huden där jag hade ett utslag och stoppade den i en burk. sen sydde hon ihop hålet som blev med två stygn och sa att stygnen kan du ta bort hos distriktssköterskan om 10 – 12 dagar.
”Jaha” sa jag ”när får jag gå på bassängträning igen då? Inte redan i morgon antar jag”.
”Nej det får du hoppa över” sa läkarn
”På fredag då?” sa jag.
”Du ska nog vänta lite längre innan du badar för du kan få infektioner om det inte är riktigt läkt och med de mediciner du tar så är du extra infektionskänslig.” 
Min läkare sa att hon skulle höra av sig när svaret på biopsin kommit och att jag då skulle få veta vad hon skulle göra härnäst. Om det blir en remiss till ”Hud” eller om jag ska ha en salva av nåt slag eller vad det blir. Så tog hon i hand, tackade för sig och gick.

Idag (läs tisdag) blev det inget bad för mig alltså. Jag fick nöja mig med att cykla på motionscykeln. Sen har jag haft en sån där dag då jag varit så trött så jag har legat flera gånger och inte fått något vettigt gjort annat än att jag lagat ett par arbetsjeans till C. I morgon (onsdag) då jag ska till Hudiksvall och CPAP-mottagningen så då blir det inget vettigt gjort heller.

Snö, första advent och vad sa reumatologen?

Tänk att snön kom så precis till första advent! Vad glad jag blev då jag klev upp sent omsider på söndagsmorgonen och fick se att det snöade. Vi klev upp så pass sent så vi åt frukost framför tv:n och såg tjejernas skidåkning. Resten av dan gick i samma anda. Det blev en del virkat i alla fall. Framåt kvällen då jag ställt in revbensspjäll i ugnen gick jag ut för att fotografera den första snön. Och så gjorde jag en snölykta där jag lyste upp med ett värmeljus. Vi fick ca 6 cm snö under söndan.
Kvällsmaten åt vi vid 19-tiden och sen såg vi en hyrfilm, ”Må döden sova” efter en bok av Anna Jansson.

I lördags åkte C in till köpingen (Ljusdal) för att ta del av ett erbjudande om en vinterrengöring, till ett bra pris, av mercan så jag och mor fick klara av melodikrysset själva och det gjorde vi förstås.
När C kom hem, med en nyvaxad glänsande bil – ren både utvändigt och invändigt, hade jag plockat fram adventsljusstakar och stjärnor som skulle placeras ut i fönstren. C hjälpte mig då att få stjärnor och ljusstakar på plats. Jag hade dammat och lagt på röda dukar men det blev inte tid till att sätta upp julgardinerna i köket så det fick vänta. Framåt kvällen var vi till Öjerestaurangen tillsammans med vår vän Leif. Vi åt filé mignon men istället för bearnaisesås valde vi rödvinssås och vitlökssmör. Det är otroligt gôtt. Sen gick vi en sväng på byn (Järvsö) eftersom det var julskyltning.

I går (måndags) hade jag tänkt få upp julgardinerna i köket, gästrummet och i sovrummet men det blev inget av med det. Istället följde jag med C till Acktjära, en liten by som ligger mellan Bollnäs och Kilafors, där han skulle hämta en flispanna. Vi hade C:s arbetsgivares bil, en Citroën Jumpy. Det blev en del funderande och huvudkliande (det var mest C som stod för funderandet och det var naturligtvis han som kom på lösningen också) innan vi fick in flispannan i utrymmet där bak, men till sist så stod den där. C och hans arbetsgivare har kört en likadan flispanna i den förut, för ett par år sen, så vi visste att den skulle gå in men det var inte så enkelt att få in den.

På väg hem från Acktjära kunde vi ju inte låta bli att åka in på Karlssons i Bollnäs där yngsta dottern är på praktik nu. Jag passade på att köpa ett par nya ”billighetsglasögon” eftersom de jag hade gick sönder totalt samma morgon. Så fick vi träffa L en sväng och ge henne en kram.
Eftersom vi började bli hungriga så passade vi på att äta ett varsitt Sibyllamål på kiosken som står inte så långt från Karlssons. Jag som samlar på rabattkuponger hade en kupong även för detta tillfälle så vi behövde bara betala för ett Sibyllamål.

Snögränsen gick förresten strax norr om Vallsta, dvs. bra precis mittemellan Bollnäs och Järvsö. Ju närmare Järvsö – desto mer snö. Snacka om att jag bor på rätt ställe.

Idag (tisdag) har jag däremot gjort lite nytta här hemma. Badet skulle ha stäng både idag och i morgon så istället har jag bl.a. kört tvättmaskinen hela dan. Det blir många omgångar tvätt då det ska bytas dukar överallt. Det går ju inte att tvätta allt tillsammans heller för då är det alltid nånting som ska färga av sig.
Orkidéerna har fått ”bada” i sina krukor och alla andra blommor ville ha vatten och bli lite ompysslade också. Sen blev det äntligen dags att sätta upp julgardinerna. Så mysigt och ombonat det blev. Jag gillar verkligen adventstiden och jul även om det blir en hel del att göra.
Tyvärr så har det varit varmgrader hela dan idag så snön har försvunnit sakteliga under dan och nu ikväll är den nästan helt borta.  Blåsväder har vi också. Natten mot måndag kom vi väl upp till ca 7 m/s och det tar i rätt rejält nu med men det är inte mer än 4 – 5 m/s nu.

Ja och hur var det nu med reumatologen. Vad sa han egentligen?
Först måste jag berätta att när jag stod vid kassan vid sjukhuset i Hudiksvall i fredags, på väg till reumatologen (och CPAP-kvinnan), så ringde mobilen. Det var min ögonläkare som ville tala om att hon och reumatologen hade pratat med varann och de var överens om att det finns en liten risk att det är TBC:n (eller rättare sagt TBC:ns antikroppar) som ställer till skleriten i mitt öga. Därför skulle min ögonläkare nu ta kontakt (faxa ett brev) med en ögonspecialist på St. Eriks ögonsjukhus för att få reda på vad han/hon tror det är som gör att de inte får bukt med min sklerit. Min ögonläkare ska höra av sig till mig så snart hon får något svar från specialisten.

Reumatologen berättade samma sak för mig som ögonläkaren hade berättat på telefon. MEN vad det än är som orsakar min sklerit så vill reumatologen ändå sätta in biologisk medicin på mig. Däremot måste han nu vänta på att få höra vad ögonspecialisten på St. Eriks har att säga innan han kan förbereda mig för biologisk medicinering.
Om specialisten tror att det är TBC:n som ligger bakom min sklerit så kommer jag antagligen först bli behandlad med TBC-mediciner och då är det ögonspecialisten som behandlar mig med den och då inväntar reumatologen de rekommendationer som är innan han kan sätta in den biologiska medicinen.
Om specialisten inte tror att det är TBC utan min psoriasisartrit som ligger bakom min sklerit så ska jag då först få den där medicinen som ska se till att min TBC inte blir aktiv. Då är det reumatologen som behandlar mig med den. Den medicinen ska tas i nio månader och då jag tagit den i 4 veckor kan jag börja med den biologiska medicinen.
För, som reumatologen sa, sklerit eller inte spelar egentligen ingen roll för du behöver den biologiska medicinen ändå mot dina reumatiska besvär (psoriasisartriten) för att få bukt med de symptomen och bli så besvärsfri som möjligt.

Hängde du med? Om inte så har jag kanske förklarat lite för rörigt men jag förstod i alla fall det reumatologen förklarade. Jag ska få biologisk medicin (en injektion i veckan tillsammans med cellgifterna (Metoject) som jag har nu för att uppnå bästa effekt. Men när jag får börja med den medicinen beror lite på vad ögonspecialisten på St. Eriks ögonsjukhus säger.

Jag lärer då haft en otrolig tur som träffar såna engagerade läkare, både ögonläkaren och reumatologen, som verkligen tar mina besvär på största allvar och gör allt de kan för att jag ska få hjälp.

Kanske, kanske jag blir bra i ögat till sommaren… önska kan jag väl…

 
Bilderna är från 17/11.

Det fungerar bra att sova med CPAP-masken. Jag vaknar 2 – 3 ggr av att den läcker luft och får då ta av mig den och sätta på den igen. Sen är det bara att somna om igen och det tar inte lång stund. En av gångerna måsta jag upp och dricka vatten för jag blir otroligt torr i munnen i början av natten eftersom jag ofta blir täppt i näsan då jag lagt mig och då måste andas med munnen. Senare under natten har nästäppan gett med sig så då kan jag andas genom näsan. Vad C säger så har han inte hört mig snarka något heller. Jag kommer nog att bli pigg som en lärka när jag sovit med masken ett tag.

Igår när mina billighetsglasögon gick sönder (igen) blev jag så sur så jag tänkte att nu skiter jag i om mitt öga inte är bra. Jag vill ha riktiga glasögon! De här billiga glasögonen är ju olika trots att jag köper samma styrka. Så jag ringde optikern igen och hörde efter hur mycket det skulle kosta med terminalglasögon (såna har jag sen förr bara det att de blivit för svaga för min dåliga syn) om jag sätter in de nya glasen i mina befintliga bågar. Med synundersökning, nya glas och arbete ska det kosta mig 1000:-. Så jag beställde en tid och fick en i morgon (onsdag). Visst, jag kanske behöver progressiva glasögon som jag kan ha jämt men med skleriten kvar plus ett litet brytningsfel (som jag haft ”jämt”) och lite gråstarr – allt på ”det onda ögat” – vill jag inte kosta på mig så dyra glasögon nu. Men det var då väl sjutton om jag ska gå och köpa billighetsglasögon då jag väl borde klara mig med terminalglasögon tills skleriten försvunnit. Det må ju vara bättre med terminalglasögon än ”billighetsglasögon”.
Det blir spännande och höra vad optikern säger i morgon (eller idag rättare sagt eftersom det hunnit bli onsdag innan jag skrivit bloggen klar. ). Om jag kan bli hjälpt av terminalglasögon eller om jag måste fortsätta med billighetsglasögon…

Eftersom jag kan fotografera i svart-vitt med min kamera så är det roligt att testa det ibland också.

Vi har varit på en föreläsning om psoriasisartrit.

Igår kväll åkte C och jag till Söderhamn (9 mil enkel resa). Reumatikerdistriktet i Gävleborg hade anordnat en föreläsning om Psoriasisartrit där. Föreläsare var Sven Tegmark, reumatolog i Gävle och Lina Dahlenius, sjukgymnast i Hudiksvall.

Sjukgymnasten fick inleda föreläsningen eftersom reumatologen var försenad delvis p.g.a. trafiken. Hon pratade om vikten av att röra på sig då man har någon reumatisk sjukdom – ja, annars också men det är ännu viktigare att motionera, bassängträna och/eller styrketräna då man har en sjukdom eftersom träningen bygger upp det som sjukdomen bryter ner (enkelt förklarat av mig). Allt detta vet ju jag redan för utan min cykling och bassängträning skulle jag vara så mycket sämre än vad jag är idag.

Reumatologens föreläsning gav mig/oss mycket mer kunskap om psoriasisartrit och det behövde vi för visserligen kan man läsa en hel del på nätet men det är lättare att ta in och förstå när någon berättar och förklarar. Bl.a. fick vi veta att psoriasisartrit kan yttra sig på många olika sätt.

Jag har ju inga svullna leder t.ex. och det syns inte på mig att jag har psoriasisartrit men det är tydligen en vanlig variant av sjukdomen. Den variant jag har kan tydligen lätt förväxlas med fibromyalgi då det ska sättas diagnos för det är vissa symptom som är likadana. Inte konstigt då att jag inte har märkt av att jag förutom fibromyalgin även har psoriasisartrit. Jag har ju inte så många inflammerade leder utan mer inflammerade ”senor som möter ben”, alltså liknar det fibromyalgin som ju ofta ger värk i muskelfästen.

Jag skulle kunna skriva ner en hel del om detta för jag satt och antecknade hela tiden då reumatologen pratade men det är ju inte SÅ rolig läsning för den som inte har psoriasisartrit. Därför får det räcka med det här.

Veckorna går så fort och nu är det snart helg igen. I morgon ska jag bada! Jag har piggnat på lite och har bara 0,5º förhöjd temp nu och då orkar jag mer förstås. Någon förkylning var det alltså inte. Jag minns faktiskt inte när jag var förkyld sist. De två senaste åren har jag då inte haft nån förkylning så jag känner mig lyckligt lottad i det fallet. Jag får väl sätta mig och läsa bakåt i bloggarna så kanske jag kan hitta nån förkylning för flera år sen.

Jag ser fram emot helgen då vi, på lördag, ska på en föreställning på Kulturhuset i Bollnäs där SHOF (Södra Hälsinglands Orkester Förening), dansare och en massa körsångare från olika körer ska framföra Carmina Burana. Vi ska dit tillsammans med min låtsassyster och hennes man. Deras dotter är med och sjunger i den jättestora kören. Jag återkommer säkert om detta.

En trevlig helg med vännerna från Kalmar.

Utsikt från Järvzoo.

Helgen med våra vänner från Kalmar blev väldigt trevlig, tycker jag. De kom på fredagseftermiddan och åkte hem på söndagkväll. Vi har pratat och pratat och druckit massor med kaffe mest hela tiden. Konstigt vad mycket vi har att prata om. Det borde väl ta slut på samtalsämnen nån gång då vi umgås en hel helg - men inte då.

På lördan var vi till Järvzoo och gick runt på trätrottoarerna i parken. Ja, t.o.m. jag gick runt hela. Med hjälp av mina kryckor förstås och det tog ju rätt lång tid, eftersom jag går sakta, men tid hade vi gott om. Det är lättast för mig att gå uppför så tillbakavägen som gick neråt var lite jobbig och det gjorde rejält ont men jag klarade av det.
Vi hade sån tur att vi fick se alla djur, inklusive alla fåglar, utom rödräven! Bara det… Vi hamnade mitt i matningen av fjällräven och gick tillbaka för att se när järven fick mat men vi hade sett både lodjuret och järven innan de fick mat. Björnarna såg vi bara liggandes bakom ett träd. De var inte alls intresserade av att visa sig för oss men lite av dem såg vi i alla fall.

Varg, Lappuggla, Rådjur, Fjälluggla och Lodjur på Järvzoo.

På söndan tog vi en tur med bilen och visade då våra gäster Gröntjärn och så var vi till Sillerbo och Bäckebo där det är så himla fint, tycker jag. Det var halt i söndags och det var några olyckor efter 83:an så den var avstängd några timmar innan vårt besök åkte härifrån men vägen blev saltad innan de åkte, tackochlov.

Igår var vi till Gävle, C och jag. Jag var kallad till lungmottagningen och för att jag skulle slippa åka sjukhusbussen och vara borta i 11 timmar så skjutsade C mig.
Först fick jag röntga lungorna och efter en rätt lång väntan fick jag träffa en läkare. Han förklarade att anledningen till att jag var där var för att min reumatolog hade skrivit till honom (lungläkaren) för att höra vad han trodde om min PPD-test (tuberkulintest). Min bula var rätt stor men det var inget jag reagerade över för så har det alltid blivit då jag gjort PPD-test. Men lungläkaren ville träffa mig så därför skickade han ut en kallelse så jag skulle komma ner till Gävle.
Han började med att fråga ut mig om mina sjukdomar och mediciner. Jag gav honom en medicinlista för jag har så svårt att komma ihåg alla mediciner när jag ska räkna upp dem.
”Det här kan inte vara sant” sa han. ”Det är inte klokt. Tar du alla de här medicinerna?”.
”Ja, nästan” sa jag. ”Vissa är ju vid behov så de tar jag ju inte jämt”.
”Jag har inte sett nån i din ålder som har så många mediciner” sa han. ”Behöver du alla de här?”.
”Ja, det verkar så” sa jag. ”Eller har du nå bättre förslag?” Men det hade han inte…

Järv och Myskoxe på Järvzoo.

Sen hörde han sig för om jag kände eller hade känt någon som har eller har haft TBC. 
Javisst, min morfar fick TBC under andra världskriget och sen när han fick flera hjärtinfarkter, 1974, så blossade hans TBC upp igen och då fick vi iväg allihop, som fanns i hans närhet, för att ”skärmbilda” oss och så togs det PPD-test också. Jag minns att jag även den gången fick en stor bula av testet. Men ingen av oss hade TBC, bara min morfar.
”Jaha” sa lungläkaren. ”Då tror jag att du faktiskt har en ”sovande” TBC.” Och sen förklarade han att man kan ha en ”sovande” TBC utan att veta om det men det brukar visa sig då man gör PPD-testet genom att man då får en överreaktion, alltså en stor bula. Med sovande menader han alltså latent.
”Var du på röntgen innan du kom hit upp?”
”Javisst” sa jag. ”Det stod ju i kallelsen att jag skulle gå dit först”
”Då ska vi titta på de bilderna” sa han och tog fram dem i datorn. ”Jodå, jag hade rätt. Titta här och här” sa han och visade mig två vita prickar, en på vardera lungan, på röntgenbilden. ”De visar att du har en sovande TBC”.
”Är det nåt mer fel på lungorna eller är de friska för övrigt?” frågade jag.
”Det finns inget annat fel på dina lungor” sa han. ”Du fick nog den här TBC:n av din morfar redan 1974″.

Fjällräv, björnar, älgar och renar på Järvzoo.

Sen förklarade lungläkaren för mig att det var viktigt att kolla upp det här eftersom min reumatolog har tänkt sätta in biologisk medicin till mig för min psoriasisartrit och för att förhoppningsvis få bort skleriten. Biologisk medicin kan aktiviera TBC hos dem har en latent TBC. Så nu måste reumatologen först sätta in en medicin mot TBC i förebyggande syfte + en medicin mot biverkningar (burning feet) som jag ska börja ta en månad innan den biologiska medicinen sätts in. Sen blir det en massa provtagningar igen för levern kan ta stryk av TBC-medicinen.
”Är du nöjd med besöket här även om du fick veta att du har en sovande TBC”? frågade lungläkaren när jag skulle gå därifrån.
”Visst är jag det” sa jag. ”Och jag är så tacksam för att reumatologen tog kontakt med er då han blev fundersam över min stora PPD-bula. Annars hade jag ju kunnat få TBC också”.

Vilken tur jag har som fått en så noggrann och vaksam reumatolog så han rådfrågade sina kollegor vid lungmottagningen innan han satte in nån biologisk medicin! Mitt förtroende för honom växte ännu mer nu.

Så nu är det bara att invänta kallelsen för återbesök från reumatologen. Då får jag reda på om det blir en behandling med biologisk medicin.

”Det onda ögat” håller sig lugn med 5 mg Prednisolon. Jag har ont i ögat till och från och ibland rätt ihållande ont men inte så ont som jag haft tidigare då ögat blivit sämre. Förhoppningsvis så går det fortfarande åt rätt håll.

En nästan tam ekorre på Järvzoo.

Grävmaskiner, Birsta, klippning och lite om ”Det onda ögat”.

Åh, vad jag är glad att jag inte orkat putsa några fönster än. Varför? Jo, för att Fortum har börjat gräva runt omkring just där vi bor. De ska ta bort luftledningarna så vi får elledningarna under jord. 4 grävmaskiner har det varit igång här som mest och en hel dröser med karlar. Snoozen och jag har massor att titta på hela dagarna nu. Men huvvaligen vad det dammar!

I lördags var C och jag till Sundsvall eller rättare sagt till Birsta, ett köpcentrum utanför Sundsvall. Vi åkte dit mest för kul, det var länge sen vi var iväg på nåt sånt. Vi hade inte planerat att köpa något speciellt mer än att jag ville ha tag på galgar (det måste vara nån som äter galgar här för jag har köpt flera omgångar sen jag flyttade hit), servetter och blockljus och C tyckte att vi skulle köpa en sån där stor plastbit, du vet, som man har under skrivbordsstolen för att skydda golvet. Vad nu en sån kallas…?

Vi började med en fika på IKEA sen gick vi in i huset som heter Birsta Centrum. Det finns massor av affärer därinne. Jag har varit dit en gång förr men än har jag inte sett alla affärer där. Vi gick runt och tittade lite varstans men till sist hamnade vi i några klädaffärer. Jag fick tag i ett par byxor och en top på rea. 200:- blev det sammanlagt så det var riktiga fynd. C köpte två skjortor och en tröja på en annan affär där det inte var rea men däremot ta 3 betala för 2 så det var inte så dumt pris på dem heller även om det blev lite dyrare än mina fynd. Efter klädinköpen började vi bli lite hungriga men bestämde oss för att gå runt på IKEA först och äta sen. Det blev lite mer än de fyra planerade sakerna men inte så mycket för vi klarade oss på lite drygt 500:- där. Nån kotlettrad blev det inte på IKEA-restaurangen för det hade de inte längre men grillad fläskytterfilé var nästan lika gott.
Vi avslutade dagen på JULA där C köpte en varm tröja att ha på jobbet och jag gjorde ett fynd igen, en fodrad fleecejacka för 199:-.

Igår kväll var vi till Bollnäs och klippte oss hos Maria på Kopparmalms hårstudio. Maria var lika gullig som vanligt, trots att det började bli sena kvällen innan vi var klar. Det är inte bara för klippningens skull jag/vi åker till Maria, för klippa sig kan man göra även i Järvsö, men den värme hon visar och hennes härliga personlighet gör att vi gärna åker några mil extra för att bli ompysslade. Sen får hon stå ut med mitt gnäll över hur mitt hår är nu när jag stoppar i mig både kortison och cellgifter (det växer som tusan och står åt alla håll) men det tar hon med ett leende och slår nästan knut på sig för att jag ska bli nöjd med min klippning och det blev jag. Jag tvättade håret i morse och sen behövde jag bara blåsa det torrt medan jag formade lite med fingrarna och så kände jag mig fin i håret igen. Så nu vet du, Maria, att jag är nöjd även denna gång. Luggen har inte krullat upp sig som en korv än.  :-) Jag vet att Maria läser det här för hon prenumererar nämligen på min blogg. Men det är inte därför jag berömmer henne utan för att hon är värd allt beröm och jag menar vartenda ord så sug i dig nu Maria.

Efter klippningen var vi hem till L, yngsta dottern, på en snabbfika och några kramar innan vi åkte hem till ”Jarse” igen.

I morse åkte jag till Hudiksvall igen. Det var dags för återbesök på ”Ögon”. Jag gruvade mig lite eftersom jag haft ont i ögat till och från i ett par veckor så jag var rädd för att jag blivit sämre igen. För en vecka sen (27/9) minskade jag Prednisolonet till 5 mg och så låg dos har jag inte haft sen jag började ta kortison för snart ett år sen. Men min oro var obefogad. ”Det onda ögat” såg nästan likadant ut som sist, lite rödare på vitögat men annars ingen fara. Min ordinarie ögonläkare har ledigt nu så jag fick en annan istället och hon var och tittade på mitt öga vid mitt förra besök så hon visste hur det såg ut då.
Min ordinarie ögonläkare hade tagit kontakt med reumatologen efter mitt senaste besök och de hade kommit överens om att min ställföreträdande ögonläkare skulle ringa upp honom idag medan jag fortfarande var kvar i rummet så det gjorde hon.
Vad han sa hörde jag inte men min ögonläkare talade om att han (reumatologen) kommer att kalla mig till ett nytt besök hos honom snart. Jag fick en vag aning om att de inte var riktigt överens om min medicinska behandling…
Jag ska i alla fall fortsätta med 5 mg Prednisolon ett tag nu och ska få komma på återbesök om 6 – 8 veckor. ”Jag skriver 6 veckor så kanske du får komma inom 8 veckor” sa ögonläkaren. Då är det bara att hoppas på det då… annars får jag väl ringa och bråka på dem igen. Blir jag sämre i ögat ska jag naturligtvis ringa dem och då får jag komma i stort sett på en gång för då räknas det som akut.

När jag kom hem hade grävmaskinerna ockuperat vägen här utanför och grävt av vår uppfart så jag fick ställa bilen på vägen och för att ta mig till vårt hus fick jag gå på en åker och krypa mellan stängseltrådarna. Jag ropade åt en av ”gubbarna” att de fick flytta på bilen om det behövdes och gärna köra upp den på går’n också när de täppt igen utgrävningen. Och det gjorde de också. Det är snälla ”gubbar” som jobbar här.

Höstbilderna är från Ljusdal.