Svamp och så en liten mus.

Vilka underbara höstdagar vi har fått. 23º varmt och strålande sol, vad mer kan man begära?

Igår kom mina föräldrar hit och hälsade på. Kul att de kom. Det var ett tag sen de sist var hit. De bosätter sig i stugan hela sommarn och då är det nästan omöjligt att locka dem därifrån. De är ju i ”Paradiset” då så det finns ju ingen anledning att åka någonstans.
Mor och far hade med sig ett ”semesterminne” till mig. En bouganvilla, de som växer som träd i bl.a. Grekland. Nu vill det till att jag kan sköta om min bouganvilla. Jag måste nog kolla på webben hur den ska skötas.

Innan mor och far kom igår så hade jag både dammsugit och torkat golven men jag gjorde en fuskvariant på golvtorkningen då jag tog ut bara mattorna från köket och sovrummet, de andra torkade jag ”runt”. Blir lite lämpligare för kroppen och då jag är rätt skruttig nu så fick det räcka.

 

När C kom från sitt jobb igår hade han varit och ”nosat” efter trattkantareller. Jag har ju tjatat och tjatat nu att jag vill hitta ett ställe där det växer mycket svamp och han hade hittat ett sånt ställe. Så när mor och far åkt hem så for vi till skogs, jag endast med ett linne på mig (naturligtvis hade jag byxor och gummistövlar också) då det var så varmt och skönt ute. Och nog fick vi tag i svamp. Vi hade med oss en 10-liters hink och en 5-liters (förlåt alla svamp-entusiaster men vi har inga svampkorgar). Jag fick börja med att plocka där C hade hittat svampen tidigare medan han gick och letade om det fanns mer svamp. Jag fick väl ca 3 liter på det stället. Sen var det bara att fortsätta dit där C hittat mer och så där höll vi på. Vi fick ihop ca 13 liter innan det var för skumt så vi inte såg att plocka. Gissa om jag var lycklig. Och gissa om jag var trött och slut. Trodde jag skulle ramla ihop av trötthet en gång i skogen men tog igen mig då jag suttit på en sten och vilat en stund. Ibland stod jag på knä och plockade för jag orkade inte stå. Men vad gör man inte för att få svamp? Envisheten kommer jag långt med såna gånger.
Det finns mer svamp att plocka där så nog ska vi dit en sväng till.

Väl hemma så skulle svampen rensas också så jag la fram tidningar på vardagsrumsbordet och så satt vi där framför tv:n och rensade svamp till klockan var nästan 22. Sen stekte jag ur all vätska ur svampen innan jag lämnade den att svalna till idag. I morse packade jag ner alltihop i påsar. Det blev 27 dl färdig svamp som jag stoppade i frysen.

Jag är rätt stel idag och det gör ont både här och där så jag var så glad att det var fredag så jag skulle få iväg och bada. Innan jag åkte hemifrån fick jag värma upp inför badet. Snoozen kom in med en liten söt *ryser* brun levande mus… Såna tycker jag inte om att ha inomhus så jag var kvick iväg och hämtade min lilla sop och sopskyffel som jag brukar använda till att bära ut döda möss (och sorkar) med.
Det var ju tur att ingen såg mig… Jag ville för allt i världen inte ha den in i köket för då skulle den kunna kila in under kylskåpet eller frysen (har hänt en gång förr och det var inte det lättaste att få fram musen därifrån) så jag motade bort den genom att stampa med fötterna och mota med sopskyffeln. Kom den för nära mig så gav jag upp små skrik samtidigt som jag stampade och försökte mota bort den, inte för att skrämma den, skriken bara kom av sig själv. Musen (stackarn) sprang hejvilt i vardagsrummet med Snoozen efter och så med mig stående dubbelvikt med sopskyffeln framför mig, stampande och småskrikande. In bakom soffan, tätt intill väggen sprang den, och snart hade den sprungit runt så den var på väg mot mig igen. Jag stampade (och skrek säkert också) och fick den att vika av mot hallen. Där sprang den in under skostället. Jag drog fram skostället och Snoozen hoppade över skostället och så var musen inträngd i ett hörn. Då hoppade Snoozen därifrån! Jag kastade mig fram och försökte dänga till musen med sopen men missade förstås och musen sprang därifrån till motsatta väggen, där vi har flera garderober, och så började den närma sig ytterdörren så jag skyndade mig att öppna dörren så musen sprang ut samtidigt som Snoozen tog ett skutt över musen så han var ute för den. Då stängde jag dörren. Hjärtat bankade i minst 150 slag/minut och jag var alldeles svettig och matt. Under tiden jag jagade musen så kände jag inte ens hur ont jag hade… snacka om adrenalinkick.

När jag hade varit på badet idag så åkte jag runt lite för att leta ”höstbilder”. Det är ju så fint nu med alla olika färger på träden så jag vill naturligtvis föreviga det. Ibland blir jag lite lurad av det vackra. Det kan se så otroligt vackert ut då jag är långt ifrån motivet men när jag kommer närmare, så det ska blir fotovänligt, är trädet inte alls lika vackert som på håll. Och ett träd som var vackert för några dagar sen är kanske inte lika vackert idag. Det går ju fort med höstfärgerna på träden.
Det blev några hyfsade bilder men jag har inte fixat till dem än så de kommer inte med i dagens blogg.

Sömnapné och tandfraktur.

Nog för att hösten ställer till det i kroppen för mig men jag kan inte annat än njuta av den här årstiden heller. Se dig omkring! Vilka underbara färger naturen bjuder på nu innan kylan, vintern och snön greppar tag i oss. Och vad gör jag då? Jo, glömmer ta med mig kameran när jag åker iväg med bilen. Visst, jag har kamera i mobilen också men jag har ju inte riktigt fått kläm på att den finns där så den kameran glömmer jag bort. När jag var ute och åkte idag hade jag kunnat stanna flera gånger för att ta bilder på träd med färgsprakande kronor. Nu hade jag inte direkt tid att stanna och oftast inte tillfällen heller då trafiken måste få flyta på utan att en fotogalen käring tvärnitar för att ett träd har fina färger så det var kanske tur att jag glömde kameran hemma idag. Jag måste ta mig en åktur enbart för att fotografera nu i veckan innan färgprakten försvinner.

I torsdags tog C med mig på en åktur till Åvattnet där han är och jobbar nu. Båthuset skulle förevigas för takstolarna hade kommit på plats. Några till foton blev det naturligtvis också och en omväg upp på ett berg och så en annan väg hem så några foton blev det. Sen när vi kom hem så var det ju bara att fortsätta för då var ju ”fotoögonen” igång och det var ju faktiskt fina färger här hemma också som även denna höst blev förevigat.

På kvällen fick vi besök av sonen, T. Det var roligt för det var ett tag sen han var hit och så fick vi höra lite om hans resa till Kentucky där han varit för att hälsa på vänner.

I lördags kom äldsta dottern, E, med pojkvännen, T, och hälsade på så jag skyndade mig och snodde ihop en laddning nötkakor för att ha nåt mer än bullar och sockerkaka att bjuda på till fikat. Det var rätt länge sen de var hit också så det var bara att njuta av besöket och vi fick en trevlig eftermiddag tillsammans. Och mina kakor tyckte de om.

Måndagen började inte så bra. Jag upptäckte att en tand som spökat för mig ett tag hade blivit en bit fattigare. Var den biten tagit vägen har jag ingen aning om så jag lär nog ha svalt den under natten. Det var bara att ringa tandläkaren. Jag kunde få en tid redan samma kväll men tyckte att det skulle räcka om jag fick en tid idag (tisdag) då jag hade andra planer. Jag skulle nämligen till Hudiksvall (nån som blir förvånad?) och för att kunna hålla den avtalade tiden, kl 14:00, var jag tvungen åka hemifrån senast 11:20. Dagen skulle nog bli lång och jobbig ändå. Denna gången var det ”Öron, näsa, hals” som ville träffa mig om den där ”snarkutredningen” som jag kallar den.

När mor och jag var till Cypern så tyckte mor att det var så otäckt för att jag hade såna andningsuppehåll då jag sov och dessutom så snarkade jag väldigt högljutt. När jag kom hem så berättade jag det för C så han kollade upp det och naturligtvis hade mor rätt.

Snarkat har jag gjort i flera år (antagligen p.g.a. allergierna och astman) men inte så högljutt som nu, enligt C. Andningsuppehåll har jag inte haft förr vad jag eller C vet utan det här (både de högljudda snarkningarna och andningsuppehållen) har börjat under våren. Det är inte så konstigt egentligen då jag rätt snabbt gick upp 6 kg från januari till maj och alla kilona har satt sig från höfterna och uppåt. Jag har fått väldigt runt ansikte och en rejält tjock och fet dubbelhaka – jo, jag har haft dubbelhaka förr också men den blev väldigt välfylld nu – som känns som den är i vägen allrahelst då jag lägger mig ner och den trycker på andningsvägarna.

Hur som helst så har de analyserat de tester som gjordes på mig den natten jag hade ”snarkutrustningen” på mig och kommit fram till att jag har en måttlig sömnapné. Jag har andningsuppehåll i snitt en gång varannan minut och de är rätt långa så min syresättning går ner under 80% och det är inte så bra eftersom det leder till att celler i blodkärlen dör och då blir det större risk för mig att få hjärtinfarkt eller stroke. Nån snarkskena var det inte tal om, sa doktorn, för den skulle nog inte hjälpa på mig utan jag ska få en CPAP (Continuous Positive Airway Pressure ). Det är en kompressor som via en slang till en mask ska få mig att andas normalt då jag sover.
”Öron, näsa, hals”-läkaren ska nu skicka en remiss till medicinkliniken som ska prova ut vilken sorts mask jag behöver och sen är det medicinkliniken som ska följa upp behandlingen med tester framöver.

Det blir ju riktigt spännande att se/känna vad som blir bättre för mig i och med att jag slipper andningsuppehåll då jag sover. Jag kan nämligen inte sätta fingret på något direkt symtom som kommer ifrån detta. Jag har alldeles nyss läst om vilka symtom som är vanliga. Onormalt stor trötthet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, inlärningsproblem och irritation är de vanligaste symtomen. Trött är jag ju ändå och varifrån den tröttheten kommer det vet jag ju inte då jag har en hel del sjukdomar och mediciner som kan göra mig trött. Huvudvärk har jag haft de senaste två veckorna men i och med att jag har feber så tycker jag inte det är så konstigt. Koncentrationssvårigheter hör ju till fibromyalgin så det är inget jag tänkt nåt speciellt på. Inlärningssvårigheter är lite svårt att upptäcka då jag inte försökt lära mig något speciellt i vår utom det nya facebook nu då förstås. Inte vet jag om jag varit speciellt irriterad heller men det ska jag komma ihåg att fråga C om.
Däremot kan jag känna att jag är lite svullen och irriterad i halsen på mornarna. Torr i munnen är jag också då jag vaknar. På nätterna vaknar jag ibland av att det gör ont i tungan och upptäcker då att jag har bitit fast tungan med mina kindtänder. Jag har också vaknat och känt att jag bitit ihop tänderna väldigt hårt så jag fått ont i käkarna (kanske inte så konstigt att tanden gick sönder).
Sen har jag drömt massor nu de senaste månaderna och det har ju varit ovant, jag som trott att jag inte drömmer alls. Men läkarn sa att där hade vi det… eftersom jag har så pass många andningsuppehåll så kommer jag inte ner i någon djupsömn utan stannar kvar i REM-sömnen och det är ju i den lite ytligare sömnen man drömmer.

Det blev en rätt jobbig och lång dag då jag inte var hemma förrän strax efter kl. 17. C hade maten på gång så jag fick sätta mig till dukat bord. Sen åkte vi och gratulerade Leif som fyllde 60 + något år.

Idag har jag varit och badat (åkte hemifrån 9:30) och åkte sen direkt ner till Bollnäs och tandläkarn. Jodå, det hade försvunnit både en bit av tanden (en fraktur som tandläkarn sa) och lite fyllning så efter en kvart var tanden fylld och fixad och jag var en tusenlapp fattigare.
Det firade jag med att träffa yngsta dottern, L, och sonen, T, som båda var lediga. Vi gick på NK (konditori i Bollnäs) och åt en varsin sallad. Så var den dagen räddad.
Jag var inte hemma förrän strax före kl 17 så jag stannade till på Öjerestaurangen och köpte med mig en pizza hem till C så jag slapp laga mat. Själv var jag ju mätt.

Avslutar med en bild på Snoozen i en minst sagt konstig sovställning.

Omskakad…

…blev jag igår när jag följde med C på en traktortur på sammanlagt 4 mil. En rastkoja skulle dras till Åvattnet så C och hans jobbarkompis har någonstans att sitta då de tar rast när de ska vara där och bygga ett båthus. Mest omskakande är det att åka på den asfalterade vägen. Gång på gång lättade jag från extrasätet som jag satt vid trots att jag höll i mig så gott jag kunde. Att åka på grusvägarna var en ren fröjd – inte alls lika guppigt. Det är som C brukar säga: ”Gubbarna från Vägverket skulle sätta sig i en traktor och köra så fick de känna hur dåliga vägarna är”. För nog är asfaltsvägarna dåliga – inte ens de nylagda (i fjol sommar) vägstumparna håller måttet. Och de lagningar som gjorts på den gamla asfaltsvägen har snarare gjort vägen sämre än bättre.

Framme vid Åvattnet hade C en del jobb innan rastkojan kunde ställas vid sidan av vägen. Små träd och buskar måste tas bort och sen skulle vagnen stabiliseras och säkras så den står stilla. Under tiden tog jag en liten promenad med kameran i högsta hugg.

När kojan var på plats åkte vi till Älghotellet för att fika. Nu är det ju inte så att det finns ett hotell där mitt i skogen utan det är en liten stuga som antagligen använts vid älgjakten. Ovanför dörren sitter en skylt där det står ”Älghotellet”. Om den fortfarande används vet jag inte. Som det såg ut inuti så skulle då inte jag vilja sova där.
Vi lånade en bänk inifrån stugan att sitta på och plockade fram vårt medhavda fika. Där satt vi och lyssnade på tystnaden och såg ut i skogen runt omkring oss. Det hade ju varit perfekt om det dykt upp en älg eller varför inte en björn då vi satt där i tystnaden och stillheten. Men intet liv – förutom vi då.

När vi for hem satt vi och tittade efter lingon och pratade om att vi skulle ju alldeles haft tag på en hink lingon för att klara lingonsyltförsörjningen över vintern. Så när vi kom hem kokade jag nytt kaffe och så plockade vi ihop det vi behövde och for iväg. Första stoppet blev vid korvkiosken nere på byn där vi köpte en varsin korv med mos. Sen åkte vi till ”vårt” ställe dit vi brukar åka varje höst och där vi även kan hitta lite svamp. Och vi blev inte besvikna. 10 liter lingon och 5 liter kantareller. Det fanns mer kantareller än vi väntat oss men mindre lingon. Naturligtvis var det folk som varit där före oss – undrar var man ska hitta ett ställe som ingen annan hittat – men naturen är givmild så vi åkte hem efter 2½ timme nöjda och belåtna.

Väl hemma blev det att rensa svampen och förvälla den innan den skulle förpackas och in i frysen. ½ kg blev slutresultatet och det känns ju bra att åtminstone ha lite svamp i frysen men det skulle inte sitta fel med mer svamp. Vi får väl ta oss någon mer tur till skogen snart igen.
När vi var färdiga med svamppysslet så stekte C upp lite svamp så vi fick oss en varsin smörgås med kantareller på. Mmmm… det smakade underbart.

”Är huvve dumt får krôppen lida”. Det är så sant som det är sagt. Och att ”Ingenting är gratis” är också sant så natten som var och idag så har jag betalat och kroppen lider och jag får nog fortsätta betala lite i natt och i morgon också som det känns. Men det var en mysig dag i går så då är det bara att bita ihop och betala och lida. Jag vet i alla fall varför jag har ont. I nästa liv ska jag nog bli katt…

I söndags var vi både på marknad i Bollnäs och på karnevalståget i Alfta så jag var rätt spak i måndags också. Och inte ett foto jag tog, varken på marknaden eller på karnevalståget. Kameran fick ligga kvar i bilen för en gångs skull. Jag sparade bilderna i minnet istället. Efter karnevalståget var vi till mor och far och fikade gôtt och umgicks en stund innan vi vände nosen mot norrhälsingland igen.

Veckan för övrigt har varit lugn. Inga andra aktiviteter än bassängträningen i tisdags och likaså i morgon (fredag) så det är en vecka som är som gjord för att ”lyssna på kroppen”. Sen är vi kattvakt hos Leif, som är på semester, så vi får kela massor med Maffe nu när vi är dit för att mata honom och vattna blommor.