Mycket umgänge med vänner den här veckan.

Ja så har det gått en arbetsvecka igen då och de rödrutiga julgardinerna sitter fortfarande uppe i köket. Vad har jag gjort under veckan egentligen? Jo jag har faktiskt varit rätt social den här veckan.

I måndags (19/3) blev det bakslag på vårvädret. Snön yrde och det blåste som bara den då vi klev upp på morgonen. Men det är sånt vi får räkna med här uppåt. Det lär nog hända fler gånger innan våren verkligen är här.
Jag fick besök av två tjejer från Alfta också i måndags. De var upp till Delsbo för att hämta en hamster och passade då på att hälsa på mig när de ändå var i krokarna. Jättebra tänkt! Sånt gillar jag.
Innan tjejerna dök upp så bakade jag muffins och gjorde i ordning minisemlor. Jag tänkte att de var nog rätt hungriga så en semla kan ju sitta fint då. De fick även i sig en varsin muffins. Vi fick ett par timmar med prat och kaffedrickande och lite dator också för en av tjejerna behövde en profilbild till fb och det var klart jag fixade det.

På tisdan (20/3) var det dags för badet igen. (Det låg fortfarande lite snö kvar sen dan innan och det var minusgrader) Innan jag åkte från Ljusdal så kikade jag in på Ljustorget för det var ett tag sen jag var dit och så skulle jag höra efter om de fått hem fotoscannern så de kan göra ljuslyktor med foton på (fotona får man ta med själv) men den hade de inte fått än och de visste inte när den skulle komma heller. Jag kunde inte låta bli att köpa ett gulligt ljus när jag ändå var dit. De hade jättesöta påskljus men jag valde ett tulpanljus istället så jag kunde ställa fram det nu på en gång och då slipper jag elda upp hela ljuset under själva påskhelgen. Vi tänder inte så mycket ljus nu när det går mot våren då det är ljust längre på kvällarna.

På kvällen var vi och hälsade på E-B och C som bor en mil norr om Ljusdal. Vi har inte varit till dem sen före jul så det var verkligen dags nu. De hade lite strul med datorn också så vi fick hjälpa dem med det.

Apropå ljust längre på kvällarna så är det ju dags att ställa om klockan till sommartid natten till söndan. Jag gör som alla andra år, klagar över att det är på tok för tidigt att ställa om klockan nu. Vi får mörkt på mornarna igen och det är inte kul alls, tycker jag. Det borde läggas minst en månad framåt om jag finge bestämma men det får jag ju inte.
På vardagarna väcker C mig 6:15, men jag drar mig minst en kvart, så fast jag är hemma hela dagarna så försöker jag ta till vara på dan och ska jag överhuvudtaget hinna nånting på dan så bör jag kliva upp på morgonen också. När C åker till jobbet sitter jag kvar en stund och läser morgontidningen. Sen bäddar jag och tar en tur på motionscykeln, tar TBC-medicinerna och lagar frukost och vid 9-tiden kommer C hem och äter frukost om han är här i närheten och jobbar. Så nog känner jag av att det blir tidigare mornar framöver ett tag men jag kommer att ha svårare att somna på kvällen nu i några veckor för ”min klocka” är ju inte inställd på att lägga sig en timme tidigare. Nä, jag tycker inte om att hålla på och ställa om klockan på det där viset och kom inte och säg att det är för att hänga med övriga EU-länder för vi har ju ändå annan tid mot EU-länderna söderut.

I onsdags (21/3) hade jag tänkt ta itu med att byta gardiner i köket men så ringde Leif. Han behövde hjälp med sin dator. En säkerhetskopiering av Windows7 skulle göras och så hade han misslyckats med att installera sin lilla fotoskrivare. Han undrade om han kunde ta sin dator och skrivare med sig och komma hit för att få hjälp och naturligtvis svarade jag ja på det. (Undrar om jag har lite svårt för att säga nej?) Så där försvann nästan 4 timmar mitt på dan och sen var det inte så mycket tid kvar att vinka på innan kvällsmaten skulle lagas så fönstren får ha julgardiner ett tag till.
Vårvädret började komma tillbaka och det blev riktigt varmt under dan.
Leif ville bjuda oss på fika på kvällen och visa vad gott om plats han fick i vardagsrummet då han inte behövde sitt stora skrivbord till en stationär dator längre. Klart vi åkte dit och fika.

Igår (22/3) hade jag väldigt ont i kroppen. Det måste bli mer blåsväder, sa jag till mig själv. Det blåste inte så mycket på morgonen men var molnigt. Visst blev det blåsigare. Jag förstod det. Inte konstigt jag haft så ont i kroppen. Men jag lyckades i alla fall städa golven och vädra mattor fast det tog tid och en massa ork. En del dagar får jag vara tacksam om jag klarar sånt. Det är bra att vara envis ibland. En del dagar är det envisan som ser till att jag får nånting gjort. Det här var en sån dag.

Idag har jag badat och C var till en sjukgymnast samtidigt så vi fick sällskap in till Ljusdal. Vi handlade och tog ut kontanter och jag var in en sväng på apoteket innan vi for mot Järvsö igen. Men vi for inte raka vägen hem utan stannade till vid Skästra Marknad för att se när forbönderna kom farande till marknaden. Jag hade kameran med mig men de bilderna får jag använda i nästa blogginlägg för de ligger kvar i kameran.
Ikväll kommer yngsta dottern L och ska sova kvar här och i morgon ska vi gå på marknaden tillsammans. Leif ska också följa med oss dit. Ja, vi kommer dit tillsammans och åker därifrån tillsammans men vi kanske inte går tillsammans hela tiden eftersom vi är intresserade av olika saker.

Snoozen känner av att det är vår. Han är bara inne korta stunder och äter lite och jamar och pratar, sen ska han ut igen på äventyr. Det märks att han är en fullvuxen katt nu för jösses vad han löser hår. Eller hår… det blir som ulltussar av honom som far omkring här inne både högt och lågt. När jag kammar honom, vilket jag gör ett par gånger i veckan, får jag hela nävar med ”ull” som följer med kammen. Men han har inga klutar i pälsen så jag lyckas väl sköta hans päls som jag ska då.

Våra Saint paulor tycker också att det är vår för nu har de börjat blomma igen efter ett vinteruppehåll sen jul.

En bra vecka med mycket socialt umgänge men det har inte blivit så mycket nyttigt gjort. Kanske jag får mer nyttigt gjort nästa vecka?

 

Läkarbesök, ”Ögon”, datorpyssel och lite annat.

Jag slapp att få nåt mer kortison i onsdags (14/3) då jag var till min ”ST-husläkare”. Jag fick antibiotika, Heracillin 3 tabletter/dag, i 10 dagar och en kortisonkräm, Dermovat, i 10 – 14 dagar istället. Nu tar jag ju redan två sorters antibiotika (TBC-medicin) men det är av en annan sort så ok då. Nu hoppas jag att detta hjälper på min ”fulfot” annars blir det hudläkare som nästa steg. Det där med att jag tog så mycket kortison redan hade doktorn missat, erkände hon, så hon tyckte det var bra att jag sa ifrån.
Jag passade även på att fråga henne om det är nån biverkan av nån medicin som gör att jag haft ont i halsen sen trettonhelgen. Då blev hon lite brydd men ska undersöka min hals vid ett återbesök om tre veckor då hon även ska se om foten blivit bättre.
Ett besök hos apoteket fick det bli på hemvägen för att hämta de nya medicinerna.

I torsdags (15/3) var jag till ”Ögon” i Hudiksvall och träffade min vikarierande ögonläkare och så kort besök har jag aldrig haft nån gång på ”Ögon”. En sköterska testade min syn och tog ögontrycket och sen fick jag vänta en liten stund på att komma in till läkaren. Väl inne hos henne så tittade hon i båda mina ögon, mest i ”det onda ögat” och tyckte att det såg lite bättre ut än sist så hon droppade inte ens pupillvidgande droppar den här gången. Jag ska fortsätta med 15 mg Prednisolon eftersom det var när jag var nere på 12,5 mg jag fick mer besvär i januari och så vill varken hon eller jag att det ska bli igen. Mina TBC-mediciner tar bort en del verkan av kortisonet och den nya antibiotikan jag fick i onsdags kan ta bort en del verkan av Metojectet så det är inte läge att minska något kortison just nu. Resultatet av magnetröntgen såg bra ut. Både hjärnan och ögonhålan var utan anmärkning. Nytt återbesök på ”Ögon” om en månad!!! Härligt!

När jag kommit hem i torsdags (C skjutsade mig till och från bussen i Ljusdal) fikade C och jag och då kom vår vän Leif på besök. Med sig hade han en laptop som han precis hade köpt. Laptopen lämnade han kvar hos mig så jag skulle fixa lite med den. Ta bort program han inte ville ha och lägga in ett annat virusprogram och andra program han behöver. Då fick jag fullt upp resten av dan.
På kvällen tog vi laptopen och åkte hem till Leif och fortsatte att dona med datorn hemma hos honom. Foton, musik och annat från hans gamla dator skulle flyttas över liksom favoritlänkar så han hittar till de webbsidor han brukar besöka. Han hade köpt smarrigt fikabröd så vi smorde kråset medan datorn arbetade.

I fredags (16/3) var det så dags för bad igen, tackochlov. Det behövde min kropp verkligen efter en ganska intensiv vecka. Det tar hårt på en spjuckel-käring att åka kors och tvärs på läkarbesök m.m. Passade på att handla på hemvägen så det blev gjort inför helgen. Jag lyckades se liiite skidåkning på eftermiddan men blev ju tvungen att ta med mig kameran ut och fotografera min underbart galna sambo som njöt solen och av det sista av snön på går’n…

Igår (17/3) såg vi på skidåkning allt vad vi kunde. Leif kom en snabbis för att låna en USB-kabel som var likadan i båda ändar för att kunna få igång sin nyinköpta trådlösa router Vi fick även besök av äldsta dottern E och hennes pojkvän T. De hämtade några stora platsbaljor som de ska använda då de ska flytta ihop i månadsskiftet. De fick göra oss sällskap framför tv:n med fikat trots att ingen av dem är speciellt intresserad av skidåkning. Tur jag har en förstående dotter och dito mågämne.

Idag har vi också ägnat oss åt skidåkning på tv. Även idag kom Leif på besök och han hade med sig sin laptop för det var nåt han behövde få hjälp med. De såg för sköna ut när de satt där vid vardagsrumsbordet, gubbarna, med varsin laptop framför sig så jag var ju bara tvungen att föreviga det.

 

Jag lyckades även ta mig ut och ta några bilder på hur våren kommit till oss här i Storsved idag. Det blir även en del virkat när det är skidåkning. Kvällsmaten lagade vi tillsammans efter skidåkningen. Det blev kycklinggratäng (som jag fixade) och hasselbackspotatis (som C fixade). Jag och passa hasselbackspotatis som ska penslas går inte ihop, jag glömmer bort de stackars potatisarna. Dessutom är C mycket bättre på att skära dem tunt och snyggt. Sen är det alltid roligare att hjälpas åt med matlagningen, tycker jag.

Veckan som kommer blir lite lugnare (tror jag) och det är tur för jag känner av att jag fått mer antibiotika igen. Har blivit lite klenare i kroppen och så reagerar magen förstås. Men jag hoppas jag får lite gjort här hemma ändå för det behövs.

Den här bilden har min dotter E tagit och jag har fixat bort bakgrunden i photoshop.

Årets sista blogg.

December blev en lite rörig månad för mig och det blev då ingen ordning alls med bloggandet.
För mitt eget ”komihåg” tänker jag skriva ner lite av vad som hänt. Jag använder ju bloggen bl.a. för att kunna gå tillbaka och se när olika saker hänt.

6 december lämnade vi in vår stationära dator på lagning på Midat i Bollnäs. Den hade blivit bara segare och segare och vi fick ”bluescreen” stup i ett så nu var det dags. Datorn blev borta i 16 dagar. Först upptäcktes att hårddisken var skadad. Eftersom det var drygt en månad kvar på garantitiden så fick vi en ny hårddisk på garantin. Hårddisken hade antagligen varit skadad från början så inte var det konstigt att datorn blivit så seg.
När den nya hårddisken var på plats dök nästa problem upp. Då gick moderkortet sönder när datorn skulle ställas i ordning på Midat så då blev det att byta det. Moderkortet gick däremot inte på garantin. Nu skulle moderkortet skickas efter och det gick några dagar till.
Nu satt vi ju inte i sjön och saknade dator för när vi lämnade in den stationära så gjorde vi slag i saken och köpte en laptop. Jag har ju önskat en sån länge för det är rätt ofta vi vill sitta vid datorn samtidigt. Men med en ny dator följer en massa jobb för då ska det installeras en massa program som vi vill ha och behöver för att kunna nyttja datorn. Sånt brukar vara mitt jobb så inte hade då jag tid att blogga då.
När sen den stationära kom hem, från lagning, två dagar före julafton så var det bara att börja installera alla program i den. Nu hoppas jag att vi har två väl fungerande datorer länge för SÅ roligt är det inte att installera program.

7 december var vi tvungna att ta bort Kajsa. Hon hade inte varit så pigg på sistone och med ålderns rätt fick hon vandra vidare till katthimlen.

12 december fyllde jag år. Mina föräldrar och mina barn kom hit och uppvaktade mig. Vi åt tacos och tårta och hade det jättemysigt. Jag fick fina presenter också. En lämplig matberedare som river och skivar och inte tar så stor plats på arbetsbänken av C. Mor hade stickat en kofta som jag fick av henne och far. När ungarna frågade vad jag önskade mig så kom jag, för en gångs skull, på att en stavmixer är något jag saknar rätt ofta i köket så de hade köpt en sån till mig.

16 december började jag med TBC-medicinerna. Huvvaligen vad många tabletter. En av sorterna fanns inte i rätt styrka så den blev 2 tabletter. En annan sort skickades till mig från Lungmottagningen för det är nån licensmedicin som inte finns på apoteket. De två sorterna som jag ska ta 4 av varje av har så stora tabletter att de gärna fastnar i halsen. I början gick det åt 3 muggar vatten för att få ner alla tabletter men nu klarar jag mig på 2½ mugg vatten. Tabletterna ska tas en halvtimme före frukost men jag kan inte påstå att jag är hungrig efter en halvtimme, känner mig mest bara fylld av skvalpigt vatten då.

  

21 december gjorde jag årets sista resa till Hudiksvall. Hade lyckats få tid både på CPAP-mottagningen och Ögonmottagningen på samma dag.
På CPAP-mottagningen konstaterades att min CPAP fungerar ypperligt. Från att ha haft 26 andningsuppehåll under en timme är jag nu nere i 1 andningsuppehåll under en timme. Och trots att masken läcker 1 – 2 gånger/natt så sitter den väldigt bra. Den enda justering som behövde göras var att få till lite mer tryck på luften då jag får mina andningsuppehåll för jag behövde visst det.

På Ögonmottagningen kollades mitt färgseende och det plus synfältstestet (som jag gjorde vid förra besöket) ska nu göras en gång i månaden för att ha koll på att mina ögon inte påverkas av TBC-medicinerna. ”Det onda ögat” blev även fotograferat och då kunde ögonläkaren konstatera att vecken på näthinnan minskat. I en vecka till skulle jag fortsätta med 15 mg Prednisolon och sedan minska med en halv tablett till 12,5 mg.

 

Samma vecka började jag få biverkningar av TBC-medicinerna. I samråd med min ögonläkare så höjde jag dosen på Omeprazol till 2 tabletter om dan eftersom jag fått så mycket halsbränna. Men det hjälpte inte. Jag mådde nästan ständigt illa och hade halsbränna så det blev fruktansvärt jobbigt. Jag började få mer hjärtklappning också. Dessutom blev jag mer allergisk.
Två dagar (torsdan) före julafton fick jag sån kraftig hjärtklappning som jag brukade ha innan jag fick någon medicin alls för den. Hjärtat rusade, svetten rann på hela kroppen, det kändes som jag skulle svimma och så kräktes jag. Den dan orkade jag inte så mycket alls för jag fick hjärtklappning för minsta lilla. Jag försökte få tag i sköterskan på lungkliniken men hon hade gått på semester. Dan före julafton ringde jag till min ögonläkare som ringde upp mig på en gång då hon fick veta att jag hade det besvärligt med biverkningar. Hon sa att hon inte alls var bra på just såna mediciner men hon skulle ta kontakt med lungkliniken så en läkare därifrån skulle ringa upp mig och hade ingen ringt mig före kl. 13 så fick jag ringa henne igen, och så fick jag ett direktnummer till henne. Jag behövde inte använda det för det ringde en läkare från lungkliniken. Han ökade på mitt Tenormin (mot hjärtklappning) med en tablett om dagen och hjälpte inte det fick jag öka på med ännu en. Dessutom fick jag en stark tablett utskriven, Ranitidin, mot halsbrännan som jag ska ta kl. 14 varje dag.
Och detta har hjälpt! Jag kan inte dricka kaffe förrän på eftermiddan då jag tagit den starka tabletten men det har jag börjat vänja mig vid nu. Hjärtklappningarna är lindrigare. Däremot så har jag varit otroligt allergisk vissa dagar. Julafton och juldan var nog värst hittills. Men det är väl något jag får stå ut med. Att jag blir klen, trött, matt och lite yr är väl också något jag får vänja mig vid och förhoppningsvis blir det bättre då kroppen vant sig vid TBC-medicinerna.
Jag kan då inte annat än beundra ”mina” läkare som ställer upp direkt och hjälper mig. De är helt fantastiska.

Mina döttrar är också fantastiska som kom hit på onsdagskvällen före julafton och städade våra golv. Och kvällen före julafton kom yngsta dottern hit och stannade till juldagen. Hon klädde granen och pyntade här och på själva julafton fick vi hjälp av båda döttrarna med att duka och ställa i ordning julmaten och efter maten diskade sonen medan äldsta dottern torkade disken. De är så snälla och omtänksamma mot mig/oss.

Julaftonen firade vi alltså här hos oss och på juldagen var vi till mina föräldrar och blev bjudna på god mat. Då var även E:s pojkvän med.

I onsdags, 28/12, fick vi besök av hunden Santos och hans husse och matte. De bor i Ö-vik så vi har inte träffat dem sen i somras men nu har de varit hemma hos Santos husses familj i Ljusdal och då fick vi chansen att träffas igen.

Igår, 30/12, var jag iväg och tog prover. Leverprover som lungläkaren vill ha och blodsocker som ögonläkaren vill ha.
C var iväg på en lungröntgen p.g.a. de andningsbesvär han fick den där natten i början av december.
På eftermiddan kom äldsta dottern, E, hit för att få hjälp av C med bilen. Hon hade med sig en tårta, hon vet ju vad C är förtjust i tårta. Det var inte helt lätt att komma tillrätta med bilen men med hjälp av en av bondens söner så löste det sig till sist.

Nyårsaftonen firar vi här hemma i sällskap av varandra. Vi gör inget särskilt (jo, jag skriver blogg). Vi beställde mat på en restaurang i Ljusdal som vi hämtade mitt på dan och nu har vi värmt den och ätit och njutit. Nu är det snart dags för en tårtbit som efterrätt.

Nu vill jag önska alla ett Gott Nytt År innan jag avslutar årets sista blogg.

 

Det blev bio och Mozart i helgen.

I bloggen i tisdags (1/11) skrev jag att vi skulle rensa en laptop… Vi började med den då på tisdagskvällen men C gav upp och överlämnade jobbet till mig. Jag höll på både tisdagkväll, onsdag och torsdag. Först sent på torsdagkväll var datorn rensad och defragmenterad. Ojojoj hur det kan bli i en dator som har många användarkonton och där ingen av användarna ens vet om att de har en uppdelad dator så att de faktiskt kan spara på D-disken som var helt tom medan C-disken var precis proppfull. Så proppfull så datorn hade inte ens kunnat hämta hem uppdateringar. Jag räknade ut att jag höll på med den där datorn i ca 16 timmar effektiv tid. Då den uppdaterade program via internet eller då program installerades så försökte jag hinna med lite ”nyttiga” saker här hemma. Jag var totalt tom i skallen på torsdagkvällen, kroppen värkte som bara den och jag hade inte hunnit sitta nånting alls vid vår dator de här dagarna och kvällarna.
Datorns ägare har inte varit hit och hämtat datorn än men när så sker ska jag lära henne hur hon spar saker på D-disken så får hon lära sina döttrar det sen.

På torsdagskvällen kom sonen, T, hit för att byta till vinterdäck på sin bil. Vi var precis på väg att beställa mat från Öjerestaurangen så T beställde också mat för han hade åkt nästan direkt efter jobbet hit till oss och hade inte ätit. När vi hade ätit gick T och C iväg ut för att byta däck medan jag kokade kaffe så vi kunde fika lite innan T åkte hem till sig igen.

I fredags hade vi besök av äldsta dottern, E. Hon hade med sig bakelser som tack till C för att han hjälpte henne med att byta däck på bilen för några veckor sen.
Sen tog jag E till hjälp med att smaka på buljonger (se föregående blogginlägg) innan vi började med maten, kantarellpaj. E hjälpte till med att riva ostar och göra en sallad. Det är mysigt att hjälpas åt i köket för vi kan ju prata samtidigt som vi fixar maten.
Kvällen tillbringade jag framför tv:n och ”Idol” medan C ägnade sig åt datorn.

Vi hade inga planer inför helgen men det hände en del ändå. Medan vi åt frukost och löste Melodikrysset på lördagsmorgonen kom Leif som hade jobbat natt. Han fikade med oss och rådfrågade sedan C om duschdörrar som han skulle montera upp. Det slutade med att C åkte hem till Leif för att hjälpa honom med duschdörrarna. Under tiden satt jag vid datorn och så förberedde jag kvällens middag, kalops som fick stå och puttra några timmar. Då vi satt och åt (det blev en sen middag eftersom vi tog oss en tupplur då C kom hem) kom C med ett förslag om att vi väl kunde gå på bio och se Svensson, Svensson. Så blev det. Jag diskade snabbt så vi kunde åka. Hyfsad film men nog hade de väl kunnat få till lite mer av de skarpa kommentarer som brukar vara i serien.

Igår (söndag) slöade vi men vid 15-tiden fick jag med mig en inte alltför villig C till Ljusdals kyrka där kyrkokören skulle sjunga Mozarts Requiem. Det var pampigt värre att lyssna på och kyrkan var fullsatt. Hela tillställningen var gratis dessutom. Jag gillar när det är gratis…
Eftersom vi inte ätit innan vi åkte så bestämde vi oss för att äta nåt på kiosken. Det blev ett varsitt Kebabmeal. Det är väl inte så nyttigt med kioskmat men vi blev mätta och det var ju faktiskt skapligt med grönsaker på tallriken också.

När vi kom hem satte vi oss vid varsin tv. Jag satt i sängen och såg på ”True talent” medan jag virkade och vad C såg vet jag faktiskt inte, han brukar zappa friskt bland kanalerna.
Jag tycker ändå att helgen gick i kulturens tecken.

Idag blev det en blandning av bilder här i bloggen.

När Snoozen var en liten kattunge brukade han få sitta vid bordet med oss ibland och få mat på ett litet fat. Nu är Snoozen en stor och rejäl kastrerad hankatt som tycker om mat. Vi hade ett schå att få honom att inte hoppa upp på bordet när vi åt så vi började ge honom ett eget fat som han fick äta ifrån som när han var liten. Och faktiskt så sitter han snällt på sin pall och äter fint från fatet. Ibland tar han maten med sin gaffel (klorna på ena framtassen) och försöker föra maten till munnen på det sättet men det misslyckas oftare än det lyckas.
Får vi främmande däremot så skyndar han sig upp på bordet för vi är inte lika observanta och kvicka med att schasa ner honom då har han upptäckt.
Till frukost vill Snoozen gärna ha en skinkbit men till kvällsmat tar han vad som bjuds men han är lite petig med vad han äter så ibland duger inte våran mat.

Nu har de kommit…

Igår kom de… domherrarna. Helt plötsligt hade vi 10 – 15 domherrar vid fågelstugan. Vi har haft besök av en och annan tidigare också, en ensam herre och ibland två fruar utan någon herre med sig, men nu verkar det som att de kommit på riktigt.
Vi har börjat mata fåglarna med talgbollar, solrosfrön och även satt upp en bit fläsksvål på tallen bredvid fågelstugan. Längre fram ska de även få nötter. Talgoxarna och blåmesarna kom först och de är många, sen har vi en nötväcka och ett talltitepar, en hackspett och nytillskottet är en gröngöling. En nötskrika har också besökt oss och han sitter gärna på talgbollsspiralen så den har ramlat ner på backen några gånger. Skatorna kommer naturligtvis de också och vill äta men de brukar inte bli kvar så lång stund. Det är väl för lite mat för dem kanske så de blir nog inte mätta.

Det är kul att fåglarna vill komma hit igen så jag får något trevligt att titta på om dagarna då jag står vid diskbänken och spisen och då och då annars också för den delen. Jag lär nog skriva om och sätta in fågelbilder flera gånger i vinter antar jag. Det är ju tur att jag har katterna, Kajsa och Snoozen, och fåglarna som sällskap under vintern eftersom jag inte ser så mycket annat levande från mina fönster. Jo, tjurarna då förstås och så grannfrun M, 87 år, och grannherrn B, 75 år, som hämtar tidningen och posten. Sen rullar hemtjänstens bil förbi här tre gånger om dagen och så kommer postbilen förstås, en och annan taxi och ibland några andra bilar.

I fredags när jag varit på badet, handlat och hämtat yngsta dotterns sommarjacka på handarbetsaffärn där den fått en rejäl dragkedja och sen kom hem så ringde våra vänner E-B och C. De ville komma och få hjälp med att tömma kameran, få några bilder fixade som skulle skrivas ut och bränna bilderna från kameran. Jag var rejält trött och hade rätt ont men det var väl klart att de fick komma. Jag tog igen mig lite medan vi fikade och sen fick jag sätta mig vid datorn och dona lite och det är ju som balsam då jag har värk. Det blev en stund framför datorn och jag fick till bilderna så de blev nöjda. Sen gjorde ”min” C en bytesaffär med dem. De fick nötfärs av oss så skulle vi få älgkött av dem.

I lördagskväll tog vi med oss Leif till Ljusdals bandyarena där Ljusdal skulle spela bandy mot Katrineholm lite senare på kvällen. Vi var inte ute efter att se bandymatchen men däremot ville vi se ”körduellen” mellan Team Andreas och Team Gabriel som var innan matchen. Någon duell i den rätta bemärkelsen var det inte utan körerna sjöng tillsammans och var för sig. Det var rätt mäktigt att stå där på den i stort sett mörka arenan och se körerna som var belysta bakifrån och höra dem sjunga några av låtarna de hade sjungit i körslaget. Gabriel var där med sin kör men Andreas hade inte tid att komma så Jörgen Åberg agerade körledare för ”våran” kör. De båda körerna inledde med Andreas låt ”Sing for me” med Jörgen som solist och jag må ju säga att han sjunger då minst lika bra som Andreas – om inte bättre.
Körerna avslutade konserten med den låt båda körerna fick sjunga i finalprogrammet – Halleluja. Då fick jag ”fryslôpper” (som Alftaborna säger om gåshud).

När körkonserten (som var gratis förresten) var slut åkte vi till E-B och C (som bor 1 mil norr om Ljusdal) och fikade. Där fick jag visa E-B hur hon får större bokstäver (och bilder) på sitt internetfönster på datorn medan gubbarna satt och prata om att röka kött och fisk. Med oss hem fick vi älgkött och Leif fick en rökt ål som han blev så glad för.

I söndags var vi bjudna till Leif på lunch. Grönpepparbiffar med kantarellsås. Gôtt! Efter maten hjälpte jag Leif med att klura ut hur han skulle kunna konvertera musikfiler, från en apparat han köpt där han kan föra över låtar från gamla kassettband till datorn, till mp3-filer.

Det är ofta så när vi hälsar på våra vänner och mina föräldrar att vi får rycka in och hjälpa till med deras datorer. Ibland brukar vi skoja om att vi ska starta nån form av datorsupport. Det är kul att vi kan hjälpa till och för mig känns det bra att jag kan göra nån nytta jag med faktiskt.
Ikväll ska vi rensa en laptop på en massa onödiga program och så blir det väl att köra en diskrensning och en defragmentering. Det är ju ändå inget sevärt på tv ikväll så vi får väl roa oss med datorn vi då. Jag tror nog det blir mest jag som sitter där och donar, det brukar bli så. C kan ju sitta vid vår dator under tiden då.

Nu är det dags att börja med kvällsmaten.